Som midsommar blev!

Rapport, från mitt i natten.
Det blev ända tills efter åtta som jag tog ut min fetbåge och åkte runt. Först tankade jag. Och sedan tog jag mig till det där koloniområdet som ett par polare hade fest vid. När jag fick tag i dem så kom de gående för att släppa in mig i “lägret”.

Här vinkades det, det är de därborta.

Men jag vet inte. Jag ville bara hälsa. Det är liksom ingen hit att vara nykter på en fest där folk partat i fem timmar, hur trevliga de än är. Och jag ville inte ställa min båge där vem som helst kunde smeka den, eller göra ännu värre saker. Ja, min ideologi förklarade jag ju i inlägget under detta.

De är anonyma här, för jag kör ju öppet, men de ser ansträngt glada ut, när jag sagt att jag inte kommer med in.

Äh, kände mig taskig där. Men jag är en konstig rackare, jag ville bara heja lite och åka vidare, för att sedan åka hem igen.
Så jag åkte vidare. Ut från stan, det var tack och lov uppehåll i regnandet.

Via lite instruktioner kom jag så fram till stugan ute på landet, på slätten. Det var ett par kåkar, och de hade satt upp partytält och allt. Jag hejade och fick en kram av frk K. Kände igen några av hennes polare och hon visade mig runt i stugan. Därinne fanns andra jag kände igen. Alla verkade vara snälla människor. Men plötsligt skulle det dansas runt stången, något jag inte ville vara med på.

Stång med folk.

Tjo och tjim. Trevlig gäng. Men jag är inte så trevlig. Jag ville inte dansa grodorna.

Kolla här, 30 sekunder, kass kvalitet, men ändå:

Snubben lirade fint dragspel där.

Äh, det blev utan ljud, jädra mobiltelefonkomprimering. Okej, vill man ha ljud också så kan man klicka här!

Och så fick bönan jag kände hemlängtan och hon och tre till beställde taxi hem, så jag åkte jag med. Fast först fick jag prova på att skjuta pilbåge. Och, jävlars, den satt fast i brädan i alla fall. Från minst 20 meter. Jag måste ha det i mig sedan vikingatiden. Jo, jag menar det, känslan fanns där. Eller var det sedan jag själv var liten och pilade som tusan?

Äkta Baronskott. Inte i tjurögat, men dock på tavlan.

Jag körde hemåt igen. Klockan var strax efter tio då jag kom in i staden igen. Hade väl varit på landet i 20 minuter. Ett gäng ungdomar jiddrade när jag kom gående i min skinnpaj, men de var trevliga, några kände jag. Och så när jag äntrar baksidan av mitt hus så står fanimej taxin där med brudarna som åkte lite för mig. Vi snackar, det var fröken K och hennes kompis L, som tydligen är nästan granne med mig. Där ser man. De skulle upp och köra tjejfest. Jag skulle upp till mig, till Baronborgen och köra killfest. Så fick det bli.

Jag kokade färskpotatis. Slevade upp löksill och gräddfil. Hällde upp sammanlagt 3 huttar med brännvin (Absolut) och drack folkbira till. Kom i form där och kollade samtidigt på några av mina, tillfälligtvis, 350 TV-kanaler.

Ute regnade det. Och även om det fanns ett ställe som var öppet, vilket jag sett när jag åkte hem, så drog det föga. Midsommar är de misslyckade festernas dag, då ska man inte gå ut alls, åtminstone inte i den här stan.

Halv ett började en av mina favvofilmer, 8 miljoner sätt att dö, med Jeff Bridges, från 1986. Det jag gillar mest med den (som jag spelade in) är den otroliga intensitet det finns i skådespeleriet. Rosanna Arquette är suverän, liksom herr Andy Garcia. Fan, de kan, amrisarna, ibland. Man blir nervös att kolla ibland, för det är så välspelat.

Ja, med all reklam och skit så tog den där filmen nog en timma extra (tack jävla TV3), och så satte jag mig här för att få ut allt detta.

Vänta, gissa vem som ringde under kvällen? Jepp, fröken I från New York. Hon har ju flyttat tillbaka till fäderneslandet efter 16 år. Jävligt kul. Lovade att höra av mig när jag väl tar mig till Tjockhultstrakten.

Så, kontentan av denna kväll? Jag hade rätt. Jag borde ha hållt mig inne. Mina sociala kontakter blev om inte katastrofala, så lite naggade i kanten. Mina kolonilottspolare tyckte nog jag var ett jävla arsle som inte kom in och umgicks lite, och folket ute på landet undrade nog vad jag var för gök som kom och så åkte direkt. Äh, det är som det är, he-he-he-he.

Rocka, nu går vi mot mörkare tider, tjoho!

/Baron