Eftersom mina flesta inlägg här är skyddade, så kände jag för att skriva dit Oskyddat, he-heh-he-he…
Jag tyckte det här var en fräck serie. Den kom innan jag bleve tonåring. Ryser nu också när jag ser detta intro. Tydligen lyckades de sälja prylen till tysken också:
Kullamannen, vilken jäkla pryl alltså, brrr, he-he.
Rock!
/Baron

februari 8, 2008 kl 1:59 f m |
Total nostalgi!!!
Å lite skrajsenhet poppar upp som en betingad reflex från barndomen!
februari 8, 2008 kl 3:25 f m |
Ståffe: Jepp, man känner rygghåren resa sig så att t-shirten står ut.
februari 8, 2008 kl 7:30 f m |
Så jäla bra alltså! Folke Mellvig, han skrev ju en massa manus, kommer dock inte
på nån serie så här på rak arm..
“två gula, två blå, he, he.
februari 8, 2008 kl 11:01 f m |
Ja huga va läskigt den var, “två gula….”, och “jag är snäll mot dem som hjälper mig” oaaaa..
februari 8, 2008 kl 2:59 e m |
Folke Melvig låg väl bakom deckarna Hillman (Damen i svart och Mannekäng i rött)