Jag bara skriver och skriver, hurra, för fanken!

På denna speciella dag måste jag liksom lägga ut två fotografier som jag gillar. Först en från förra veckans Aftonbladet eller om det var Expressen (snodde den från deras webb). Över två sidor var den bilden när man vecklade upp blaskan. Och någonstans så förvånas jag över hurtigheten. Över det totala peace-tecknet, allt är bra, allt är okej, bruden ser skitsnygg ut, skulle kunna gå ut och dansa om tio minuter, utan någon annan förberedelse än att bara resa sig upp, liksom:

Bruden har just hoppat ur sin taxi här i Sverige någonstans, och fött en unge på riksvägen, med ryggen på asfalten för att inte skita ner i taxin. Antagligen är det pojkvännen som tar en bild och skickar till tidningen.
Okej, okej… Men ändå. Hur jävla fräsch ser inte den här donnan ut? Jag har liksom för mig att det gör ont att föda, att man svettas och är rätt slut efteråt. Men inte här inte. Peace-tecken och tjoho bara.
Jag förundras över den där bilden. Det gör jag.
Men grattis, bäbisen, med sådan morsa kommer du att gå långt.

Sedan den här bilden under, som jag inte kommer ihåg var jag tankade ner den från. Men akta er som fanken om ni ser en hund på stan med Björnligan-mask för ögonen. Bara att kuta:

Ha-ha-ha-ha! Grävlingen rockar, och vovven-bruden ser glad ut.

————

Så här såg det ut ikväll. Jag vet inte hur de hajade det. Men en bira med raket i, det är inte illa. Tack, mina kvällsvänner, he-he (och det var äckligt med bira och apelsin):

Diadem-Åsa och Perra där bakom. Det var ju 28 minuter för tidigt, men de tog ju sista så…
En ära, och fan, de sjöng till och med.
Ja, jag var emot det, men ändå, rätt kul, he-he.

———

Idag erhöll jag franska Irreversible-filmen. Kunde inte hålla mig, frågade om de verkligen ville se, och det ville det, och så visade jag. Flera lämnade innan det var slut, om man säger så, ha-ha. Ultravåld som det är på riktigt liksom, ultavåldtäkt och allt.
Det blir väl yxa av det hela (min nacke kommer att kapas på schavotten). Men, äh, vafanken, det är nyttigt att se, och den vann vid Stockholms filmfestival och i Cannes.
Det är en fin film som visar på våldet när det är äckligt, inte som i vanliga filmer, där det är kul på något skruvat sätt. Här äcklades man.

Regissören och någon snubbe som lirade med ljudet till filmen hade, och det här berättade jag om innan, fixat någon ton, både hörbar och icke-hörbar, som skulle locka till illamående hos publiken för att förstärka äcket åt allt våldet. Jaja…
Faktum är, att efter rullen, som jag sett tidigare, men på min sunkiga TV hemma, och hyllar rent filmiskt, så började det bubbla i magen. Jag blev tvungen att åka hem och lägga mig. Mycket länge sedan jag mådde så illa. Men vad vet jag om olika frekvenser? Jag vet bara att vår ljudanläggning är skitbra. Fy fanken, bluä. Jag hatar att må illa. Mår lite illa nu också, när jag skriver.

Idag skulle jag också få reda på min nya lön. Det orkade jag inte ta reda på. Den kommer väl att ligga lite under inflationen, som vanligt. Men faktum är, och det här menar jag. Jag kommer att kolla vad alla fått i lön på mitt jobb, och så….
För om inte det jag gjort senaste två åren räknas högt, då gör ingenting det. Och då är det bara att… (jag lämnar detta öppet för spekulationer både hos baronbloggens läsare och mig själv).

——-

Det är i jallafall finare väder ute nu. Mer bågeåkning är på gång, och det känns skitfint.
I övrigt… hm, nej, har nog inget att säga. Verkar i alla fall som det bara är jag och Bluespolisen som diggar samma humor (inläggen nedan). Det får man ta. Nu ska jag lyssna igen, så jag blir ännu gladare.

Rocka bölja!

/Baron

PS: Gå hit och pranka edra engelsktalande, eller engelskförstående vänner i telefonen. Träna att klicka. Spela in. Skicka mess till mig sedan, så jag kan lägga ut det här, allt från Simpsons till Norman Bates, he-he.