När jag kom hem nu i kväll så smackade jag på och gjorde en blues. Blåste munharpa, och gaggade lite till. Fixade trummor och basgångar. Man hör nog inte vad jag säger, men det är skit samma och inte meningen. Det är inte prylen. Det är bara att fylla i själv. Texten har aldrig varit viktig i blues. Texten är ju oftast ”Aj love jo bejbi, but you dånt lav me” och så är det musiken som fyller ut resten, så man fattar, av rytmen eller soloprestationerna. Här har jag gjort en blues där man kan fylla i allt man vill, själv:
I övrigt har jag mått kasst i två dagar, rent fysiskt. I lungorna, visst, men också övrigt kroppsligt. Måste vara vädret, lågtryckt drar in skit från Ruhr-området eller så. Man blir däng. Har inte förmått göra så mycket alls.
Fick ett jävla gäng bira på jobbet idag i alla fall. Det hade de köpt åt mig. Det var meningen att jag skulle få det under högtidliga former i måndags, men då tog jag ju ledigt. Så de lockade dit mig. Allt var under en filt på mitt skrivbord. Tackar. Ska transportera hem det i helgen. Eller senare.
Jepp, det blev Biskopen ånyo i kväll. Trevliga yngre människor. Vackra kvinnor att tala med. Inte illa. Det är fanimej inte illa. Mitt tema för kvällen var att fråga om de hade slidkatarr. Det tyckte jag var roligt, för det lyssnade Billy Bob Thornton på i kassettdäcket på sin bil i filmen på TV1 under fredagskvällen som jag såg innan jag gick ut. Han hade alltså någon medicinsk inspelning han ”trök” i bandaren istället för musik. Han gjorde det för att lära sig om vad kvinnor tyckte var intressant, så han skulle kunna bli lite frän om någon kvinna ville snacka med honom. Så det körde jag hårt med. Tack och lov fick jag garv och inte örfilar.
JAG HAR SÅ MYCKET ATT GÖRA, PÅ SÅ KORT TID!
Fick räkningen från Kyrkans Begravningsbyrå i Kungsör igår. De hade spaltat upp allt, post för post. Kafka-feeling igen. Jösses.
Skrev just upp posterna här, men suddade. Kände att jag inte ville ut med det då jag såg det i text här. Kändes ovärdigt på något sätt.
Jag funderar på varför de spaltade upp det hela. Kunde det inte bara vara ett enhetspris? Vad betjänar det mig att olika delar i det hela kostar si och så?
Hur vuxet är det inte att få en stor räkning på vad det kostade att få morsan begravd? Min morsa, min polare.
Gnulk.
Jepp, jag befinner mig helt klart i en annan tillvaro numera. Tyvärr måste jag tråka cybern med detta, eftersom detta är min verklighet nu. Men som man också kan läsa utav min cyberbikt så gör jag allt för att vara vanligt galen också. Om jag inte gjorde det skulle jag rasa.
Men jag kommer igen. Starkare och stöddigare och mer orädd än någonsin. Det tar säkert tid. Men här ska inte ballas ur inte. (Hm, låter fint stöddig, mycket stöddigare än jag egentligen är just nu).
Okej.
Rocka olla!
/Baron
