Nu har Bjurta dragit OCKSÅ!!!

Hur segt är det däruppe i himlen? Egentligen?
Det bara dös, hela tiden, klonk och så iväg.

Är det tråkigt däruppe eftersom så många kallas upp? Kan vara så, och i så fall måste jag klaga. Var klagar man?

Fick höra ikväll att Bjurta dött den 19:e juni. I gamla kräftsjukdomen. Bjurta N för i fanken!!! Det är inte klokt (begravning i Längbro på fredag klockan tre, jag drar dit).
Bjura var fotograf och han och jag började samtidigt på Medieprogrammet 1994 eller så där, när det startade på Rudbeck. Vi hade alltid bra vibbar, och så för jag höra, i kväll, av LG att han gått och dött. Alla jävlar bara dör. Hur mycket död finns det kvar innan det blir omodernt? Okej, han var äldre, men ändå bara 66 bast (sup upp era pensionsförsäkringar, det är bara storkapitalet som tjänar på det där ijallafall).

Bjurta var fotograf i hela sitt liv. Hans dotter filmade mig när vi gjorde program på 90-talet i lokal-TV (må jag hitta de VHS:erna någon gång), nu jobbar hon väl på Rapport eller något, trevlig donna (vilket fick Bjurta att bli lite orolig, för hennes skull, när jag sa att hon var en rackarns böna, he-he).

Vi hade alltid en slags ömsesidig förståelse. Okej, han var 16 år äldre än mig och det kan tyckas mycket, men han fattade vad jag snackade om, när det gällde galna kvinns eller politik eller vafan som helst.

När vi i arbetslaget drog till Stallis för att hinka bira kom alltid hans fru och hämtade upp honom efter en stund, och jag hånade honom högt, ibland så hon hörde. Tror han gillade min olämpliga stil där, he-he.

Sedan köpte jag båge 2003. Och han åkte ju också båge. Så vi åkte ihop några vändor. Han plåtade mig (bilder har jag visat här på bloggen tidigare). Snygga prylar över åkrar och nejder.
En bild som han tog på mig, sålde han till en bildbyrå. Den har Folksam använt i sex år på sina kampanjer. Det är jag, hela jävla vägen. En stor bild på mig. Även i kväll på balkongen när jag bläddrade i nya MC-tidningen var jag med där. Stor bild, halva sidan, som vanligt, och som vanligt med på MC-kartan som 300 000 pers får varje år. Jag är avbildad miljontals gånger, från hans bild.

Och så satt jag där i kväll och tänkte att jag skulle ringa honom, för han hade ju sagt att om det blir bra bilder och de kommer att säljas kommer jag att få lite stänk av stålar.

Ska skaffa fram själva Folksambilden sedan. Under tiden en bild (som kan klickas så den blir större) av Bjurta, den numera döde Bjurta, ha-ha. Jag kan bara garva, alla bara dör. Vilket party när man lägger näsan i vädret, hoppas Hendrix kommer..

Han var hur som helst en glad lirare. Med mycket hjärna. Jag gillade Bjurta. Han ser för sur ut ovan, men han kollade nog skärpan eller bländaren på sin kamera där.

Och när jag ändå kollade igenom korten i iPhoto så såg jag ju härliga bilder som jag tagit på morsan (visar inga nu), men hittade också en på en annan polare som är däruppe i himlen (eller om det bara blir helt jävla svart), Foath, han som blev knivmördad för ett par år sedan av någon mongolojd jävla landsman och tillika släkting som plågades av hans framgångar och attackerade honom på universitetet. Han var granne med mig här ett tag och var även här i Baronborgen vid ett flertal tillfällen (jag fick komma på hans doktorsfest med Andreas ”the gay” Carlgren, numera minister, och andra prominenta gäster, ja, jag satt vid det bordet), alltså var vi vänner.
FAEN vilka polare vi var. Han gillade mina attacker mot galna kvinnor, fast han försökte tona ner mig, men jag bara körde. Det var en frän jäkel. Okej, här, Foath och bakom honom Kicko själv (bilden kan också klickas för att bli större):

Foath, vilken lirare, he-he. Kvinnornas Foath. Och han knipsade Runa, trevlig dam som jag också bodde granne med uppe Brickis, på den tiden, men inte sett sedan detta tragiska hände.

——–

Pyntade dödsboet och andra räkningar idag. Att skriva ett par rader på ett papper och skicka vidare kostade för den här dödsboskvinnan tydligen 3000 spänn. Det här ska jag kolla upp. Det kan inte stämma, vi snackade i tio minuter och hon sa själv att det var otroligt snabbt gjort och att hon tog 900 i timman. Så tre timmar plus moms är lite så där, det ska jag kolla upp. Men jag pyntade.

———-

Något som är bra med att folk dör hit och dit, är att man liksom (!) tappar rädslan och respekten för döden. Jag menar, snart är det ju mer fräna bakom än framför, om man säger så.

———-

Jag mådde som ett ap när jag vaknade idag. Och så somnade jag om, och så hade jag mardrömmar. Fy fanken! Vet inte vad det berodde på. Kan ha berott på undermålig bira på ”Lilla Örebro” eller på att jag vräkte i mig en massa portioner besprutade jordgubbar (jag köpte två liter, hm, jag har en kvar i kylen… måste, …arghhh….)

Jag blev människa efter 19 idag, kan man säga. Vänta, jag har nog några bilder från igår, alltså inte idag. Eller några, jag kör den här, som visar konstverk, dvs röda flaggor längs Köpmangatan och så i underklädesbutiken, till höger, ett underbart kvinnoarsle, ett sådant som kan få en vanlig man att gå spagat-kurs:

Alla bilder numera är klickbara, blir större, och då blir de också bättre. Klicka och kolla in lite närmare, jag kan rekommendera detta.

Jaja.
Nu har jag hyllat minst två numera döda, en i kräfta, en i mord, kompisar här. Fast ändå känner jag mig Häppy! Ha-ha-ha.

Okej, rocka olla!

Tut!

/Baron