Va, vadå?

Det är slutet av veckan, redan fredag morgon. Och jag är ”ute” som bloggare numera. Eftersom vissa kollegor inte kunde hålla käften om mig som ”Baron” så testade ju intelligenta yngre medarbetare på jobbet detta på Google och hittade hit. Tjo!

Men jag säger skit samma. Jag började ju så här, genom att vara öppen. Att jag sedan höll på att få kicken, missade en massa löneökningar, sågs som en suspekt människa, var ju som det var. Jag la prylen hemlig, bakom lås och bom ett par år, och det plågade mig. En bloggare som inte får synas (eller en med cyberdagbok, som det hette då, innan blogg-tekniken kom) är ju helt åt helvete.

Jag berättade idag, för mina yngre medarbetare, att de skulle ta det lugnt med sin nyvunna kunskap. Vuxenvärlden kanske inte hajar (föräldrar, andra vuxna, vissa kollegor till mig). För ännu idag, 2009, anses det konstigt att någon som jobbar som lärare har ett liv utanför skolans väggar. Jag vill nu betona ”jobbar som”, jag är inte lärare, jag ”jobbar som” lärare.
De flesta ser nog en som ”jobbar som lärare” som en som går hem från jobbet och kliver ner i sin Dracula-likkista och sover till nästa dag. Så är det inte för mig. ICKE! Jag har haft ett liv före jag tog mig in i det här yrket, och under tiden, och antagligen efter det också.

Jag gör vad jag vill på min fritid. Jag har en historia. Det är en rätt jag har. Jag gör bra saker, dumma saker, puckade saker. Men jag är en fri människa som inte låter mitt jobb påverka mitt liv utanför jobbet. Och jag har nått den gylldene medelåldern, en fruktad siffra. Vem fan ska säga åt mig vad jag ska göra och inte göra?

Så nu står jag mitt kast. Jag bloggar ju var och varannan kväll här, och har så gjort på nätet sedan fanken 1997. Det har gett mig en massa nya vänner, tagit mig till New York och gjort mig till MC-nisse. Fantastiskt.
Men det är klart, jag skriver ju om sorg, om fester, om politik, om konstigheter, om en massa funderingar, men även kuligheter förstås. Kan det vara stötande? Säkert. Men jag har i grundlagen rätt att göra det. Att fritt uttrycka sig är en mänsklig rättighet. Om vissa inte pallar med det, då är DET DERAS PROBLEM, inte mitt. Bara att ge fanken i att läsa här.

Blir jag mer sårbar nu? Ja, säkert. Men det skiter jag totalt i. Ingen jävla Örebromössa ska ner över pannan mer här. Jag är den jag är. Jag gillar att uttrycka mina tankar här, om allt, om mitt liv, som jag har rätt att göra vad jag vill med. Jag kör på som förut. Ingen pardon (slå upp).

Med det sagt, kolla en rulle som en av mina yngre medarbetare gjorde, i ungefär en halvminut. Jag kan inte sluta garva åt hans lilla tik som fått en lekkamrat:

——–

Den här veckan borde jag ha lånat en bil från bilpoolen eller Baggo för att åka till Kungsör och ta hem det sista av morsan grejer som står i släktingens källare. Men jag har inte förmått. Vinden är ju full (om det inte är snott) och likaså här i min gruva (baronborgen). Vet inte vad det är med mig? Får inte till det. Nu hade jag ju lediga hål och allt i schemat. Okej, får bli en annan vecka. Måste ju till banken där också och fixa de där kanske 2000 spännen som finns kvar på morsans konto efter alla kostnader med begravning och allt, till mitt konto.
Men det är liksom, jussom, som att jag inte vill. Som om jag inte vill avsluta.

———

Har dock inte tjurat så mycket på ett par dagar. Chocken i labbet kanske styrde upp mig, jag vet inte. Och jag har inte sett idioten sedan dess, vilket kanske är tur, för jag är framåtlutad nu, alltså, smackkänslan finns…..

———-

Nu är det beställt. 20 nya iMaccar i en ny sal på jobbet. Tjohoooooo!
Fatta!
Två års jävla strid där man ibland blev ombedd att lämna jobbet för att man ville jobba med Mac leder nu efter ett och ett halvt år med Mac som funkat felfritt till att skolan, utan någon som helst kamp, tycker att det är helt rimligt att skaffa en Mac-sal till. Och det ivrigt påhejat av PC-lärare. Det är som om det inte vore sant. Jag blir helt förvirrad.
Fast det är ju nya chefer nu också. Bra sådana. Inte som förut, sådana som inte skulle vara i den positionen, det var skräck då.
MacVerkstan, välkommen!

———

Jag köpte en massa bladgrönsaker och nyttigheter på ICA idag, till det sista av min naturbetade köttfärs jag köpte dyrt för någon dag sedan. Stekte en hamburgare av det och så moffade jag in grönsaksnyttigheterna i käften och svalde.
Har ju bojkottat sallader och sådant en period, tröttnade. Har mest kört bönor och rotfrukter som tillval till firre och ”tjött”. Men nu var det dags för blad och prylar igen.
Och, precis som förra gången som jag åt Baby-spenat, så kände jag mig konstig i kroppen. Är fanimej övertygad om att bladspenat är knark. Jag blev så jävla uppåt (som jag inte blir av Kidneybönor eller morötter). Flög fram liksom, rastafari, tjoho, ha-ha-ha!

———-

Det är fredag. Ska lägga mig snart. Kolla på något dumt på TVn. Sedan är det två pass på jobbet, och helg. Tvätt-tid och fredag kväll.
Det går fort. Dagarna, veckorna. Att bli äldre är att känna tiden smiska förbi. Tänk när man var 14 och längtade till att bli 15 så man skulle få åka moppe. Den perioden tog ju hundra år. Nu när man längtar till nästa lön den 27:e så tar det tio minuter. Äh, ni fattar, cyberdagboksfädrer, vad jag menar.

———-

Okej.

Tjärlek!

Rock!

/Baron von Bongo (Kamikatzie-pilot på webben numera)

Lördagsvända och dans med polka

Nej, jag dansar inte. Men jag måste ju för i fanken hitta på ny rubrik varje dag. Den får duga.
Nu kör vi:

———

En bild jag snott från Petronellas blogg:

1. Petronella. En trevlig och nybliven bloggarbrutta som hittat hit. Jag känner henne inte mer än genom kommentarerna här på sidan under mina inlägg, men hon är en trevlig böna, det är jag klar över. Fast hur jag än försöker så går det inte att skriva kommentarer i hennes blogg. Hon skriver finemang, diggar hennes prylar, men att säga något om det går inte (ja, det här är till dig, frk P, det funkar inte!!!! Arghhh, testa själv att skriva kommentarer, när du inte är inloggad så får du se att det inte går!!!) Eftersom jag börjat läsa hennes blogg och inte kan få in någon kommentar, så blir jag smått galen, he-he, därför så skriver jag det här i detta inlägg, så hon ser, vilket är enda kommunikationsvägen. Fixa nu!

————-

En bild jag snott från raggarfilmen jag la upp igår:

2. De filmer jag la ut igår. Jag kan inte sluta glo på dem. De är så jävla genialiska. Men är det bara jag som fattar detta? Okej, en snubbe som snor spikar/skruvar och fixar förpackning och kvitto och hela helvetet och så går och får tillbaka pengar i affären, är inte det genialiskt coolt? Sedan den där filmen om en äkta Tjockholmsraggare. Det är inte klokt det heller. Han dricker raggargrogg ur två buteljer, han har en tjej (kanske hans) som kör, och han har den där prylen klistrad på bakrutan, som inte är olaglig men som retar, som är på gränsen. Det är såååå underbart och sant. Det är en vanlig knegarkille som MÅSTE protestera mot sitt vanliga, och han gör det på detta vis. Där är han kung. När de sedan åker iväg och man hör gruset från asfalten ramla ner efter röken, då är det gudomligt, tamejfanken. Så tycker jag.

———-

En bild jag snott från ICA:s webbsida:

3. Mig själv. Idag sov jag bort hela förmiddagen och halva eftermiddagen. Men solen lyste och jag vaknade i ett nöjt tillstånd. Skönt att sova ut var det ”ijallafall”.
Gick till ICA och köpte en potatis, en fryst förpackning med sommargrönsaker och en morot, en färsk ciabatta-bröd-pryl, (samt snus och bira). Kom hem. Stekte min frysta torsk, kokade potatisen som jag tärnat, och moroten som jag skivat, innan jag la över de frysta grönsakerna i kastrullen. Stekte fisken klar. Brödet tärnade jag och hällde olivolja över.
Sedan hade jag fest med mig själv. Jädrars vad gott och nyttigt det där var. Hohohoh!

——–

Bilder jag snott från olika ställen på intärnät:

4. TV2 verkar ha köpt in den där sköna dokumentärserien som jag sett delar av på Discorvery tidigare. I kväll var det hon den där mörka bruden som är reporter på CNN, vars namn, Appanoour?, jag inte fixar, och hon den där bönan Rene ”Zellwengberrgerr” med ett efternamn som ingen kan stava till heller, som är skådis, som träffades. Det är en skön serie. Man för ihop två människor, bägge är kända utifrån sin proffession (hm, stavas det så?) och så ser man vad som händer. Jag är gjuten på lördagarna i TV2 framåt våren för att se detta. Såg ett avsnitt med Fiona Apple och Quantin Tarrantino i samma serie på Discovery. Genialiskt. Så, det rekommenderar jag.

——-

Bild jag snott från nätet, ånyo:

5. Med mina sista jävla stålar så tog jag mig ner till mitt vattenhål. Min ideologi är att rasa med flaggan i topp. Istället för att ha det taskigt och överleva i två veckor med blä-läge, så jag är kung i två dagar och ramlar sedan ner i det svarta hålet.
Fick ett godishjärta nerklämt i min första öl. De är stygga där på stället, och gillar att retas, det var ju en sådan där dag nu, för de som hade någon. Nåja.
Stod där och drack min första med hjärtat. Skit samma, he-he. Folk glodde, men ingen tordes säga något. Jag kan se stor och farlig ut.

——–

Om man kan sno en bild från Hitlers privata album så har jag gjort det nu, Eva Brun:

6. En omdebatterad politiker här i stan som har lagt av, som jag känner sedan högskoletiden, kom in till min krog och min bardisk. Han skapade ett jävla liv inom politiken en gång i tiden. Och är faktiskt den första och hitills ende utomnordisk-födde som jobbat som kommunalråd i Sverige. Polare med Baronen, så klart, he-he. Vi stod och snackade. Han hade åldernoja, och jag sa åt honom att han var dum i huvudet, att det bara är att köra. Ja, han är lika gammal som jag (som mig) men ändå. FANKEN!!! Han hade flytt från sitt ugga-bugga-land och kommit hit, pluggat till högsta nivån, fixat dam, fixat två barn, blivit högsta styrande politiker i stan. VAFAN SKULLE HAN GNÄLLA FÖR? JÄVLA NOLLA!
Det sa jag åt honom

”-Hm, du har rätt!”

”-Ja, det har jag. Njut nu och håll käften, he-he!”

Fast, förresten, jag då? Ingen fruga, inga barn, ingen villa, ingen hund, inget politiskt topp-jobb. Vafan, kom inte här och gnäll! Ska jag vara rätt man att trösta honom. Jag är ju lite glapp själv, och undrar inte så lite över om det ska vara så här, varför det blev så här och så vidare. Men, fanken, man måste styra upp sig lite. Bättre vara unkis än att ha Eva Brun som styr som en nasse över ens liv, vilket många av mina polare har, och även jag haft, då det begav sig.

Jag tänker jävligt mycket existentiellt. Deppar lite av och till. Men det gäller att hålla tillgodo med det som bjuds. Det kunde vara värre. Det kunde vara fanken så mycket värre.
Nu är det bara berst (färgen). Man måste vara glad. Jag har jobb som jag trivs med, jag har en fet jävla elak båge, schyrre lägenhet mitt i stan, på sööööööder. Jag har fräna vänner. Hottaste och ärligaste bloggen i Närke.
Jag kunde istället vara någon stackare i Afrika som inte hade ett skit, eller i Asien, eller varfan som helst. Jag ska vara NÖJD!
Kanske är man aldrig nöjd. Bara att vara frisk borde man ju fira att man är.
Fast, okej, en trevlig donna och lite mer stålar och …..

Perra la ut ett hjärta av godishjärtan på bardisken när vi stod där och snackade om livet, politikern och jag. Han missar inte en chans att jävlas. Men det kommer igen, he-he.

———

Potemkin-kulissen på Örebro universitet. Säger allt, och är snodd från nätet:

7. Två brudar i fina borgerliga klänningar, med smycken och frisyrer, kom och ställde sig vid mig. Jag känner den ena. Nu är hon höjdare. Då var hon amanuens på högskolan här i stan där jag gick. Det visade sig att högskolan, som nu ju är universitet, firat tio år som just det. Men det hade varit segt mot slutet så de ville ha mera bira och action. Och, tja, där var ju jag.
Vi gaggade en sväng. Orkar inte redogöra för allt, men det var trevligt, och de berättade var de bodde. Ska ta bågen en sväng och vrooma i sommar. Psyka deras makar.
Att jag sedan faktiskt, oj, ja, så är det, antagligen bidrog till att högskolan i Öret inte blev JUNIVÄRSITET förrän senare, år efter det skulle kunnat bli det, är en annan pryl. Det skriver jag inte om här, men det handlar om ärlighet och öppenhet. He-he. (Spar det till romanen).

———-

Vykortsbild från 50-60-talet från Örebro och Svampen, stulen från nätet:

8. Sedan började det hela stänga. Polare kom in. Och vi stod sedan och snackade utanför. Men det var kallt som fanken, så jag sket i det trevliga, gick hemåt, över stan. Kom hem. Satte mig här, och har skrivit detta i ett par timmar (ja, jag är dum i huvudet, men så är det).

Okej.

Rocka rolla!

(Och som sagt, skrivet ovan, jag har inte tagit de här bilderna själv, jag har skamlös snott dem från nätet. Bara att arrestera mig, ha-ha!)

/Baron

Det är lördag, eller söndag morgon

Igår hade jag gäster. Det är sällan jag tar hem folk. Men när Baggo, Baggos böna frk L och Bluespolisen påträffas på krogen, då finns inget val. Jag hade vin. Och så körde vi. Här, en kort rulle där Baggo lirar Posetivly fourth street av Dylan, en vers, eller hur det stavas. Grabben är ett geni:

done

Ingen orkar väl kolla, men jag har en halvtimmesrulle också, he-he. Äh, jag laddar upp, det finns de utan liv (som jag) som vill se hur det är, i verkligheten (Världsklass, men det fattar man inte förrän mot slutet, hi-hi):

done

——

I kväll var det lördag. Jag sov som en idiot. Vaknade kvart i fem på eftermiddagen. Vad säger det om en själv? Jo, det säger att man har en massa sömn att ta igen. Och det gjorde jag.
Fixade i ordning en gigantisk sallad med en hamburgare (köttfärs som jag stekte) under sena kvällen. Tror det är bra för mig.
Det var julstämning och snöade när jag gick ut strax efter tolv. Gick över denna stad och garvade. Det var fint på något sätt. Och folk som jag gick förbi var vänliga. Själv var jag lite sisådär. Man blir lite ”sisådär” när allt är samma, var och varannan dag.

Kom till Biskopen. Skällde på vakten att han inte hade skottat. I går, fredagen, skällde jag på honom att han inte hade sandat (det ska han ha). Fanken, en ”entré-värd” ska väl se till att man inte ramlar utanför, eller hur? Igår hade han gått och hämtat sand och allt och jag och krögaren garvade. Men nu ville han påstå att jag var packad, som inte klarade halkan (fast på skoj). Äh, det är härligt att inte vara ung, så man kan jävlas lite med vaktfolket, he-he.

Satte mig i baren, stor stark. En brud kom och beställde brevid mig. Jaha. Men hon glodde ”i mjugg”. Alltså hon kollade in mig, det såg jag i ögonvrån. Men sket i det. Lät henne hållas. Sedan gick hon iväg.
Nu är frågan, om hon kollade in mig för att jag är Sveriges mest eftertraktade ungkarl, eller för att hon var sjuk i huvudet och tyckte jag var ett kap?
Sådant kan man inte veta, he-he.

Så fick jag en klapp på axeln. Det var fröknarna som jag känner. En av dem sa åt mig att ta min bira och hänga med in i ”chambre separe”, ett litet rum där vid baren. Okej, så det gjorde jag.

De är trevliga och stiliga bägge två. Därinne satt också andra från Stora Hotellets personal (Biskops är Stora hotellets pub). En av kockarna som har järnskrot i ansiktet satt där med sin böna, som också har järnskrot i ansiktet (piercingar).

”-Oj, har ni förlovat er? Ni har järnskrot i hakan bägge två?”

Jag sa det i alla vänlighet, och tänkte så också. Men så var inte fallet, he-he (Ja, jag retades lite där).

Ja, sedan satt jag där och gaggade och garvade, och så stängde man. Klockan var ju två. Och jag gick ut i världen igen. Såg alla människor som var på väg hem. Det snöade vackert. De där människorna som hade lagt ner massa med stålar på att se rätt ut, vad det gäller kläder och allt, hade det lite svårt.
Det kom ner vita flingor från skyn, och brudarna som visade upp sina spiror i allt för korta kjolar för att vara februari, ångrade nog sitt klädval, speciellt då de inte fått de hugg de förväntade sig, utan nu bara skulle gå och ta en nattmacka med sina väninnor, eller få en taxi eller hinna med nattbussen.

Fanken. Jag betraktar världen liksom utifrån, som jag inte var en del av den. Men det är jag.
Jag måste skärpa mig.

Jag halkade hemåt i snön, kom hem, och la upp film här ovan, och skrev det här.
Nu kommer jag antagligen att sova till fem på söndagsmorgonen, igen. Så kan det vara, så är det. Hoppa och lira!

Rocka böldpest!

/Baron

Skyddad: Ojoj, grejer och annat….

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord: