Jag har kommit på mig själv med att jag verkligen inte säger pannkaka, jag säger pangkaka. Någon mer idiot?
Min Polaroid-iPhone fångade detta ögonblick från min balkong alldeles nyss.
Jag är häpen. En julgran. Bostadsbolaget har satt upp en julgran. Jul. På söndag är det kanske första advent, jag vet inte. Vi är nära nu. Mycket nära.
Och det känns inte så där värst bra.
Julgran, jul, nu…
Att bli vuxen på riktigt är fanimej djurplågeri!!!
————————-
Sov massa timmar i natt. Var trött när jag vaknade av alla signaler. Men det var välbehövligt. Att vara vaken över två dygn är inte att leka med.
Kom iväg och jobbade. Och blev kvar på jobbet och grejade till sent, många timmar efter alla andra hade gått hem (som vanligt). Fast det är skönt, då är man nästan ifred, kan koncentrera sig. Men alltid, nästan alltid är det något stolpskott som dröjt sig kvar och ska vara social och komma in och störa i tid och otid (första gången på alla år jag använder det löjliga utrycket, tjoho!)
Räknar med att dra till jobbet och jobba gratis i helgen för att fixa administrationsskit. Det är inte nog med att man gör sitt jobb, man ska göra sådant jobb som egentligen kontorister borde göra, men nu är det bortrationaliserat (i moderaternas/socialdemokraternas Svärje). Ni vet, samma dilemma som när polisen kickade alla civilanställda. Nu sitter snutar i uniform och gör kontorsjobb istället för att vara ute på gatorna, och sjuksköterskor gör sjukvårdsbiträdenas jobb, och massa administration istället för att vara bland patienter.
Men så blir det med massa okunniga jävla människor som får bestämma.
Läste någonstans, eller om någon sa det, att förr, då sjukersättningen var 90 procent, då var det 2 procent arbetslösa. Nu när sjukersättningen är ett straff så är arbetslösheten fanken 10 procent.
Nejnejeeeeeejjjjj! Jag orkar inte diskutera det där. Idioter tycker det är viktigare att klämma åt någon promille som fuskar, så att alla får det sämre. Så är det, så är det. Svärje.
—————————–
Det är sen höst. Fanken vad jag längtar till Öland och sommar. Goda vänner, en bira i näven, solen som lyser, fåren som bräker. Det iskalla havet, turerna med bågen.
Just det, har ju börjat på en ny sida om det där. Vi kör ju igen i sommar, samma tid, samma kanal, samma ö. Bara att hänga på. Återkommer med sidadressen.
——————————
Fanken …..
——————————
Vi måste ibland minnas. Här minns jag det där avsnittet med Monty Python när de gamla nazi-ledarna försökte få igång sin rörelse igen, nu i England (tydligen hade de lyckats fly allihop). Det är så jävla fint med John Cleese som Hitlur (de heter nästan samma) och så en bonde och tre barn som lyssnar, och kapitalisten som försöker få igång åhöraren (”-han har rätt, vet du!”). Alltså, detta är både så jävla roligt, och så jävla sant. Vilka lirare Monthy-snubbarna.
Äh, det är en dag i dag också, som han sa som satt uppe alldeles för länge, sa flickan.
Jä, då kör vi lite olika grejer här. Nu laddar jag upp.
Har hela tiden misstänkt att Häcken torskat hårt på det Skottska. Nu finns beviset. Min agent i just sagda Skottland har på hemliga vägar lyckats ta dessa bilder. Häcken i en Sherlock Holmes-mössa. Läskigare blir det inte!!! ARghhhhhhhh!
Inte nog med det. Han tror att han speglar sig, men kameran finns bakom spegeln:
Så, bara efter ett par månader, så är han en sådan där lirare med sådan där mössa. Måste fanken åka över och rädda honom. Minns sådana män man såg i gamla Västerås under ungdomen. De hade sådan mössa/hatt och var helt förslavade. Frihet! Ring Mel Gibson!
—————-
Lokalblaskan överraskade ännu en gång i kväll. Sådan vokabulär används väl inte annars? Eller har det gått över gränsen nu? Beror det på underbemanning? Är jag sååå jävla gammal att jag reagerar? På att skribenten är släkt med fast anställd personal? Trodde aldrig jag skulle få se denna småborgerliga (storborgerliga liberala tidning) använda detta epitet. Men nu har det hänt.
Och, okej, jag tillhör femteplatsarna i landet, helt okej:
Jag har klippt ur rätt av, inget lurt här. Man behöver inte förvanska sanningen, den är rolig i sig.
—————————-
Och sedan är det ju den nyligen uppväckta Törnrosa eller om det är Snövit, dvs Grevinnan Anette som så gött har kommit till världen igen. Hon skickade mig en pryl från hennes telefonsvarare som fick henne att garva ymnigt, he-he. Och det förstår jag. Kan det ha att göra med den där länken till den där gamla godingen, pranket, som jag la ut här för hundra år sedan, men som är värd att höras igen, och som hon hörde för några dagar sedan? Hjärnan sätter igång vad man skulle svara om man hade lyft på luren och inte låtit det hela spelats in….
Okej, först Grevis telefonsvararkristna meddelande, hon bor ju ändå i US of A:
Och så världens bästa prank (textat, Sterge, du kan hänga med). Har som sagt lagt ut det förr, men det håller än, även som repris. Två radiopratare spelar upp en snubbes inspelning då han drabbats av en telefonförsäljare. Killen som ringde måste ha skitit på sig, he-he, underbart, verkligen, digga:
He-he-he-he-he…..
————————–
Så en liten gif-animation. Det är inte ofta man får se sådana nu för tiden, det ska vara flash och skit. Men här är en äkta gif, webbens äldsta bildformat, och det rör på sig (webbens också äldsta rörliga prylar). Tack Lorrden för att du skickade den, kolla noga (om det inte rör sig i bilden nedan, klicka på den, så ser man, he-he-he, mycket instruktiv):
He-he, yeah! Vem blir inte intresserad av att lära sig noter. Tjing för att vara G-klav!
—————
Så.
Med all denna media upplagt, kanske jag kan få tillfälle att berätta om min dag? Är det okej? Allright, då kör vi.
Men först: Jag sov inte en enda sekund mellan tisdagen och onsdagen. Jag ville inte blunda. Jag tok-kollade TV, och så när jag blev så trött att jag inte visste vad jag hette så vågade jag inte somna, då skulle jag aldrig komma upp igen, i tid.
Så jag kom väldigt tidigt till jobbet. Nydurschad.
Ska berätta en hemlighet. Jag durschade aldrig på tisdagsmorgonen, dagen före. Det var bara att ge upp. Det fanns inget varmvatten, det var tok-iskallt. Så jag satte på mig färska strumpor, fillingar och t-shirt ovanpå min odurchade kropp. Jag hatar det. Men jag hade inget val, jag lovar. Dock borstade jag tänderna. Detta har bara hänt en gång tidigare i detta årtusende, ska ni veta, och då av precis samma orsak.
Hade jag haft mer tid på mig hade jag nog fixat det hela i rinnande iskallt vatten, men inte då, inte då.
Det jag hoppas på är att mina medarbetare inte tyckte jag luktade skunk. Jag hoppas.
—————-
Men tillbaka till onsdagen. Varmt vatten fanns och jag tog mig till jobbet, dock utan att ha sovit en enda jävla blund (som också är i det läge jag befinner mig i just nu när jag skriver detta, arghhhh….).
Hela förmiddagen jobbade jag med mina yngre medarbetare. Sedan massa administration, fixade konton åt folk hit och dit (ingen lunch, det är för fjattar). Och så möte. Och så möte igen. Nu var det jobbets IT-möte. Självaste IT-chefen för jobbet hade kommit förbi och sa att han ville ha med mig på mötet, då jag och det jag höll på med (Mac) var framtiden och det skulle alla behöva höra. Najs.
Jag gnällde, men så tänkte jag, att, vafan, jag var ju helt bonko, utan sömn och prylar, jag kör på, skit i allt, bara att tuta på. Så jag ställde upp.
Och på det där mötet var kommunens store IT-chef. Och lite andra. Goda och sådana som inte hajar så mycket, och sådana som är fast i gamla vanor och är livrädda för det nya.
Men. Nu är det så här. Om jag ska gå på ett möte, frivilligt, då är det JAG som går. Nu är det slut på att vara ett artigt och tyst jävla alibi. Vill de ha mig, får de HELA mig! Så! Jag säger vad jag tycker, vafan har jag att vara rädd för? Örebromössa AAAAVVVVV!!!!
Det visade sig först att den här kommun-IT-chefen var samma snubbe som jag träffat många gånger genom åren. Då var han en Microsoftfanatiker. En gång anklagade jag honom, som neutral tjänsteman, för att vara partiskt på ett stort och viktigt möte. Det förnekade han och under diskussionen blev han svettig, drog av sig tröjan och blottade sin T-shirt där det stod, med stora bokstäver ”MicroSoft Windows”. Så hårt har jag aldrig skrattat, och så många poäng jag tog på det mötet, att det inte var sant, he-he-he-he-he. Han hatar mig säkert än i dag för den grejen, he-he. Jag bjuder.
Men nu, en tio år senare, var han inte samma snubbe, nu hade han utvecklats. Kunde tänka sig lösningar som inte enbart handlade om det stora datorföretaget (allt det här utvecklar jag i min nobelprize-roman som jag ska skriva, de prylarna törs jag inte lägga ut på webben, webb är ondska, bok är godhet).
Men skit samma. Jag sa vad jag tyckte. Att IT-enheten inte skulle bestämma över oss, utan att IT-enheten på kommunen borde ses som någon slags lokal variant av Vägverket. Reparera vägar, ploga när det snöar, och ge fullständigt fan i om folk kör Volvo eller SAAB eller något jävla Köningsägg!
Ha-ha, ja, jag är vass! Många höll med mig där. Och de som inte gjorde det var i minioritet, så de höll käften.
Och så berättade jag om hur jag jobbar, och använder massa gratistjänster och kommunikationsverktyg som bloggar, Twitter, Facebook och annat.
Nu gjorde någon bort sig genom att visa sin okunnighet, men jag sa inget, och jag säger inte här vem det var, men det var inte jag. Jag kan bara njuta när sådana biter sig själva i arslet genom vad de själva säger.
Ja, så fortsatte mötet. Men i sista minuten så tog jag mikrofonen. (Vi hade en döving med oss som via en skruv inborrad i den blankrakade skallen, en slags mottagare, kunde höra oss, fast endast om vi snackade i en mikrofon).
Jag reste mig upp. Höll mikrofonen framför min mun, skalderade:
”-Sist vill jag säga till dig som IT-chef för hela rubbet att det där jävla öst-statscensurprogrammet som Örebro kommun använder sig av är helt åt helvete! Vad har hänt med yttrandefriheten, informationsfriheten? Och till vem ska man vända sig för att få se de sidor man vill kolla? Jag kan lova att jag inte ska kolla några S och M-sidor (pisksidor), och det tror jag inte våra yngre medarbetare gör heller. Jösses, vi sitter på ett bibliotek nu, ska vi inte, i konsekvensens namn, som jag brukar säga när vi stöter på det här amerikanska programmet som ni i IT-enheten köpt in i verksamheten, bränna lite böcker, i samma anda? Vi har ju böcker runt omkring oss, med osedlighet. Varför inte börja med Bibeln, där står det om incest och våldtäkter och mord och massa fruktansvärda grejer, ska vi inte skydda oss mot detta. Kom igen, vi gör bokbål!!! Kom igen!!! Vem har tändstickor!”
Jo, jag sa så, och det blev tyst, och jag lät det hela sjunka in.
Kolla, ja, den är några veckor gammal men ändå, så här kan man bli om man tar en spruta mot grissjukan, tydligen, he-he:
Först verkar det seriöst. Man vill inte skratta. Men när man kopplar på sin intelligens så säger just intelligensen annat. Kom igen nu! Lägg av!
Snyggt förpackad och allt, som en nyhetssändning, men jag är jävligt tveksam, och det borde alla andra vara också.
Tänkte på en grej från andra världskriget idag.
Man sa ju alltid, har alltid sagt, att det inte gick att begripa att alla judiska människor så snällt stod och väntade på att få stiga på tågen till koncentrationslägren. Hur fanken kunde de, undrar alla, hajade de ingenting? Jag vet inte varför, men jag drar starka paralleller till hur det är nu. Massa skrämselskriverier om influensan, och samtidigt, artiklarna brevid, skrämsel om vaccinet. Ja, och så här i Örebro då, reprisbild, kan inte hjälpas:
Folk bara dras med. Lyder. Gör som media och överheten säger. Tänker man inte själv längre?
Och nu säger jag inte att jag vet om grissjukan gör allt detta nödvändigt eller ej, det har jag inte koll på. Men folk. Så jävla lätt att styra folk. Det är läskigt.
I morgon (läs idag) kommer 4500 nya doser till stan. Folk kommer att köa ute på gamla mässan igen. Sedan är det slut tills på fredag.
Jag tycker det är helt galet hela skiten. Jag är fanimej mer rädd för hur lättledda folk är än för själva grissjukan.
——————
Har börjat på den nya webbsidan för sommarens party på Öland, i Böda. Vi kör igen, tamejfanken. Tänkte att jag kunde få lite bilder och film att använda från de som var där att lägga upp. Så kör vi ännu en mysig vecka däruppe på norra Öland. Så jävla finemangt, i Hellborgs trygga hägn. Alla goda är välkomna som vanligt.
Rocka svolvon!
/Baron
PS.
Och så är man så jävla ledsen. Filmar det till och med, men lägger inte ut. Fatta. Det är inte klokt. Baron von Örebro är helt bongo, vilket kan vara svårt att fatta mellan skämt och fräckheter. Men så är det. SÅ ÄR DET! Jävla skit! Nu vet cybern. Kyss molnen.
Jag gillar att bråket ”urartade”, ha-ha, det är alltså rätt normalt ändå.
Så jävla många idioter i detta län att det inte är sant. De blinkar inte när de kör bil. De samlas vid de trängsta ställena och är i vägen och står stilla så man inte kommer förbi, de står mitt i vid de få rulltrapporna så man inte kan gå förbi, de är riktiga Närkingar. Och nu smackar de på med kniv och yxor också.
Jösses.
Men ändå, jag trivs bland dessa utvecklingsstörda människor.
De får mig att känna mig bättre.
Industrialismen kom till typ Västerås för en 80 år sedan, här har den aldrig inträffat. Klart bönder med dynggrepen som största vän i generationer bangar ur då. Det är som Ryssland innan revolutionen.
————-
Äh, sitter och larvar mig nu här hemma, med videos jag tagit under kvällen. Fixar, donar, lurar på hur och var jag ska ladda upp dem.
Jag är helt förvirrad. Jag är ju två. Dels Baron här, dels den där Nissen som gör allt det här på jobbet. Det får inte komma fel. Då kan Bror Duktig vakna, och så blir allt fel…
Ska slänga upp någon på FaceBook-kontot, det vet jag, och även någon här… Fy fanken, jag är splittrad.
————-
Man är gammal. Men inte hur gammal som helst. Som vanligt, när man är ute på stan och går så känner man sig som den 23-åring man tror sig vara. Tittar man i spegeln så ser man Gustav Vasa….
Jag är, som sagt, helt förvirrad, jag har massa jox ute på nätet, och kan knappt komma ihåg var jag är. Men ändå. Här är en pryl jag smackade med min iPhone av senaste snitt nu i kväll. Använde ett program som återskapar som det vore Super-8 på 60-talet.
Det är Jonas och Cilla, det äkta paret, och allt bara smackar på, he-he….
————-
I morgon, idag, mellan klockan tolv och fyra så kör de Brunschhhhhh på Biskops. Dvs pannkakor, ribbs och massa annat. Kostar 99 spänn. Jag ska dit.
Massa polare ska dit. Det kan bli helt kanon (ja, och så kan man ju köpa en och annan bira också)…
Det är otroligt. Jag höll på att slå mig fördärvad när jag trampade genom golvet på Biskops. Men av någon anledning så klarade jag mig oskadd. Tack och lov.
När jag skulle dra upp mitt högra boots (heter det så, högra läderstöveln då) så hängde det med ett par filmer upp.
En var i svartvitt och tre var i färg. Jösses.
Jag har kollat in de här filmerna hemma nu en stund och så kört upp dem på internätet, så ni ska få se, mina cyberbiktfädrar/mödrar.
Det som är läskigt, som får rygghårsfrisyrerna och benhårsfrisyrerna att resa sig (om man inte kör brasiliansk framstjärtsvaxning) är likheten. Jösses.
Okej, Biskops är en gammal krog, men att se folk som är så lika oss där, först från 20-talet, och sedan från 60-talet. Det är inte klokt.
Stumfilm i svartvitt. Super-8-film också naturligtvis utan ljud, två stycken, och så, precis innan videon kom, så kom ju ljud till Super-8-film.
Så fyra filmer, en svartvit som tydligen är riktigt gammal, två i färg utan ljud och en i färg med ljud, alla tre säkert från slutet av 60-talet.
Jag ger er detta nu. Tro vad ni vill. Men visst fanken är det märkligt? I, vad jag förstår, kronologisk ordning (och det är läskigt vad lika de är varandra, 20-tal och 60-tal). Men ännu läskigare blir det är man betänker att de ser ut som polare jag känner idag på Biskops….brrrr:
Den ovan hade klarat sig fint i alla år, det måste ju vara från typ 20-talet. Om man bara visste vad de snackade om.
Sedan står det, otydligt, något om Diadem-Å… Man kan inte läsa mer, men denna måste ju, som resten av rullarna vara från typ 60-talet:
Och så samma som första, fast i färg, åtta bilder i sekunden:
Nu var det med någon slags tjej som försökte prata med han eller hon som filmade. Jäklars, jag har ståpäls, vad är detta?
Och så sista rullen, med ljud. Den är lite våldsam, ja, inte så lite våldsam. Faktiskt kan man känna sig hotad att titta på den, men jag lägger ut den här ändå. Allt ska ut, allt ska fram:
Otrolig att ljudet kunde bevaras så bra. Men det drar rätt fint på Biskops, så det är aldrig fuktigt där, ens under golvplankorna. Ska lämna tillbaka originalen i morgon, och nu har jag ju spelat av dem.
Men vad tror ni, cyberbiktare? Vad var det här för människor? Finns de ens idag?
Allt snurrar, men jag fullgör min plikt och rapporterar i cybern.
Idag var jag helt bongo. Jösses. Verkligen. Är jag helt utbränd? Antagligen.
Men när jag nu skriver det här har jag kommit någorlunda till sans igen. Någorlunda. För just i kväll/i natt. Blir alltid bättre på kvällarna, riktigt sent.
Snart upp igen. Ny dag, rätt på bara.
Undrar hur länge det håller innan man stirrar helt i väggen?
Jag är trots ett slags yttre ”flaggan i topp”, rätt skadeskjuten.
Äh, på´t igen bara, tygla skiten. Sitt rakt i sadeln. Låtsas som inget. Det går över, håll i sig bara. Fast det är jävligt påfrestande att vara så mycket varje dag. Tänk alla känslor och feelingar och humör som man kan ha. Tänk dem över en dag. Tänk dem flera gånger samma dag, massor med gånger varje dag, skiftningar, ibland bara minuter mellan. Från de bästa, till de tråkigaste, till de sjukt roliga, till det ledsnaste. Pust, pärs.
Jag reagerar naturligtvis helt normalt på en mindre bra tillvaro. Jag snurrar.
Men det ordnar sig nog. Ville bara få det ur mig.
—————–
Nä, fanken dags för lite poesi här på bloggen, min favvosnubbe, den store författaren Charles Bukowski läser en av sina dikter (hans romaner, noveller bara ÄGER). Den här är lite sur mot omgivningen, men vadå, jag är på, jag håller med, jävla medelmåttor. Var inte rädda cdb:are, den är kort och textad:
Och då blev jag ju tvungen att köra den här igen, när han har lite promille innanför västen och sitter med sin böna/fästmö som han vill slänga ut, han har fått nog. Det är live, från en intervju med fransk TV. Det hela går till ”fotbegripligheter” när han till sist blir så förbannad på hennes rännande ute på nätterna att han bokstavligen sparkar ut henne ur soffan. Men det är något vackert med det hela ändå, något jävla äkta, något så sant:
Och så filmade ju Hollywood en av hans tryckta alster, med Mickey Rourke och Faye Dunaway (stavningen kan vara tveksam): Barfly. Här trailer:
Det där var killen man läste och inspirerades av, kände igen sig av, när man pluggade. Sedan blev det Sture Dahlström och Kurt Vonnegut och sådant. Men den råa Bukowski, det går inte att lägga ifrån sig, vilket flöde.
Hm, nu blev jag tvärglad igen. Där ser man. Lite umgänge med internet och sin blogg, så är man på banan igen.
Och, nej, jag hajar ju att det bara är de mest nördiga som kollar alla de där tre rullarna ovan. Så då tänker jag så här, de är en gåva till den här bloggen, inte just till cyberbiktfädrerna. Deras magi håller mig ovanför vattenytan. Hell tuben! Hell mig! Hell alla dårar på jordklotet. Allt är bara ett stort spel ändå (som Baggo ofta brukar säga, så rätt).
Höger om, vänster om, halt!
Rocka twist!
Smegma!
/Baron von Örebro af Nikolai
PS:
Äh, vafan, ut med den där grejen vi gjorde på högskolan ånyo. ”Mindre läckra än Gräshoppor”, efter en Bukowski-novell. Jag filmade och regisserade med VHS, som sedan lades på ny VHS, som sedan klipptes till en tredje VHS, som så blev ett fjärde master-VHS-band. Detta var inte digitalt så det blev lite kass bildkvalitet. Okej, dryga 16 minuter. Valentin och jag, mest jag, jag körde elakt nog över honom, regisserade och fotade. I rollerna, Baggo (den mörke herrn), Hasse G (Oscarsnominerad för manus till Ondskan, jo, det är sant) som den blonde herrn. Ingrid (som blev min böna under inspelningen) som den blonda bönan i rött. Stephanie (den andra bönan, lite mindre blond men med dalmål, som är ihop med Hasse, blond-killen). Kalix var bartender, Hussein från kurdistan var med också, trevlig kille (syns i barscenen) och så lite andra.
Inspelat lite här och där och även på Östra Mark ovanför Högskolan här i Örebro. Vinet är äkta. Och när det är sent, är det sent, ha-ha-ha. Fanken, måste vara 20 år sedan nu.
Fram med biran och kolla under fredagskvällen, njut. Alla repliker är pålagda efteråt (utom Baggos fantastiska sång där på muggen). Vi hade inte mycket tid till det hela, men ändå, he-he-he-he. ARghhahhaghhaghhgha!
Jag tycker det är så himla bra att det är 2009 och tjejer inte längre måste sitta hemma och laga mat och sy strumpor och fostra osnutna ungar. Det finns så mycket mer kul att göra nu för tiden. Samtidigt som de solar kan de, som här, utöva en hobby.
Det är nästan som att jag vill vara tjej istället för kille.
Nästa gång det är snö och jag är på ICA och handlar ska jag kolla lite extra innan jag går ut:
By da way:
Lyssna. Vi kör i sommar igen, på Öland. Vissa grabbar har redan beställt rum och allt. Jag får se om jag gör det eller tältar. Samma tid, samma ö, samma kanal. En vecka av nostalgi, sol, bad, bira, mjusik, vänskap och garv. Inga krav, man gör som man vill, när man vill. Känner man för att sova, gör man det, vill man parta hela natten och sitta och gagga på stranden gör man det, äh, ni hajar.
Det här ska bli en tradition. Och kör vi i sommar igen, så blir det ju två gånger, och är därmed en tradition (som bara kommer att fortsätta).
Häcken ringde från Scotland och bad mig pusha för det (och garvade åt bilden ovan som han mindes, och som jag fick för länge sedan, fåret heter Bosse). Nu när jag sökte på Öland på datorn så ploppde den upp, ha-ha, får med kräfthatt. Kanske törs lägga ut film snart, ännu värre fårövergrepp, he-he.
Ska fixa en specialsida för det hela (dit jag hoppas folk från i somras skickar bilder och filmer som jag kan lägga ut).
Frän överskrift, eller rubrik, jag skriver ju alltid som mest, mitt i natten, då mina hjärnceller slappnat av och jag kan tuta på utan vidare tänkande på ansvar och moral och fjatt.
Nu står jag dock för ett dilemma. Jag läste en utredning idag, på jobbet. Och jag höll på att ramla baklänges. Skulle vilja skriva här, bara två meningar, vad som stod i texten där, men kan inte göra det. Denna blogg är tyvärr för offentlig numera. Men det var helt fantastiskt, helt jävla fantastiskt vad som stod där, i några meningar.
Äh, de som känner mig får väl fråga när vi träffas eller så.
Men detta är baksidan av att inte vara helt anonym längre (förutom för de gamla trotjänarcyberbiktfädrer-mödrarna jag haft alla år). Jag kan inte skriva allt längre. Det går inte, det är för jävla farligt. Och jag hatar att det är så, att jag inte törs, att jag inte kan. Att jag faktiskt är bakbunden. För skulle jag skriva om vissa grejer så tog det nog inte många sekunder innan en raket landade i fischlet på mig och så skulle jag sedan få bo under broar och samla kapsyler, med sprängt fischel. Så, tyvärr.
Och, ja, jag vet, varför skulle jag berätta det här då? Nu förstörde jag ju allt. Jo, för så är det. Jag vill vara ärlig om detta.
Det är klart, en 500-lapp, inlindad i ett privat epost-brev till mig via nätet (bifogad fil) skulle kanske göra mig mjukare….
————————–
Jaja. Jaja, JAAAAJAAAAAAA!
————————–
Såg Stregabandet på tuben. Någon lirare hade filmat och lagt ut. Lät finemang. Men jag lägger inte ut det här, fick ju bajs sist jag la ut dem här via en film jag fått mig tillsänd, så det misstaget gör jag inte om. No G-band on this pages. Respekt!
Synd att jag inte var i läge att vara där och kolla när de körde sitt Genesis-pottpuri, men det är som det är. Snygg scen, videoskärmar och hela baletten, kostymbyten. Jävligt proffssssssigggggt.
—————————
Var enormt seg i morse. Skit samma, kom fyra minuter för sent till morgonmötet. De vanliga skuldbeläggarblickarna från de morgonpigga, jag blickar tillbaka på B:s stränga blick, juckar lite mot honom på något slags discokör, så det ska slutas skuldbeläggas. Kan inte hjälpas, som unkis HAR MAN INGEN SOM SLITER UPP EN! Jucka-jucka!
Och efter mig kom tre kollegor, mycket senare. Men jag fick mesta blickarna. Ha-ha, och?
Det är så jävla konstigt i det här landet (äh, jag tar inte åt mig på riktigt längre). Kommer man lite försent på morgonen för att kroppen inte har känt för att vara pigg och komma upp i tid, då ska man känna skuld och ångest. Men om man jobbar flera timmar senare än alla andra, då alla gått hem, då är det något skumt i görningen. Äh, det här har jag ju skrivit i alla år, det är som det är. Måste sluta tjata om detta.
Men vad är brottet av att inte vakna? Vilket medvetet val är det?
—————————
Jag har ju comhem som internetleverantör, telefonleverantör och TV-leverantör. De har fått en massa jävla kritik som sämst service och annat flera år i rad. Och så har de sedan några månader kört en helt obegriplig reklam med två 60-talsfriserade damer som ser ut att komma från, ja, 60-talet.
Men vad händer nu?
Helt plötsligt så kör de den mest geniala TV-reklamen på hundra år!!!
De använder de här ”tanterna”, eller en av dem åtminstone. Kör rejäla rip-offs från de mest kollade youtube-klippen. Och jag, jag kunde inte andas, och blev stum, sedan har jag garvat i flera dagar. Kolla, de flesta original har ni sett (ekorren, stöddig gipskatt som hotar de som filmar, snubbe som gör Star Wars, den där svarte killen som är alldeles för ung för att låta så där, hon som spyr, äh, kolla). Vem gör sådana här fräna rullar, pris för fanken till reklambyrån, Nobelpris:
Ha-ha-ha-ha-ha!
Ett av originalen:
Ett annat, snubben blir kränkt på freesbie-banan av att få ett tefat på sig, suck (lite jox före från TV5, men sedan kommer det underbara):
46 miljoner har kollat in den här killen, det är han som sjunger:
Dags att kolla om första filmen, ComHems reklamfilm ovan nu va, ha-ha….
—————————-
Gaaaaaaaa, vad jag vill skriva om vad jag läste i de där papprena idag, ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha! Nåväl, det får vara min egen lilla hemlighet (och skratt, tills vidare), he-he.
—————————-
Blues-Janne ringde mig under söndagskvällen. Han och jag gaggade om Öland i somras. Vi hade det finemangt där. Han undrade om jag inte hade någon video därifrån. Jo, jag har lagt ut en, men törs inte länka ut den (för det har jag väl inte redan gjort?)
Bägge är vi rädda för vad värdparet ska säga, Roffe och Ellinor, att de ska hata oss…. Äh, får nog vänta tills lördag kväll innan det kommer ut. Förhoppningsvis är jag då så stöddig och vadd i skallen att jag inte har självbevarelsedrift nog att avstå utläggning….
Hm, förresten, det påminner mig om att jag har ett par prylar till där som jag filmade från datorn, som jag kanske skulle ta och komprimera och lägga ut…
Håll ut Janne! (eller ring igen så får du direktadressen)
—————————
12 timmar på jobbet idag. Träffade släkten till de jag jobbar med (ja, vad heter det nu då….?)
Sedan träffade jag faktiskt Cilla och Jonas och Juridikern på ungdomsgården. Jag gick dit en snabb, i sista sekunden. Det var trevligt som tusan. Behövde det.
Och så får det vara bra för idag här.
Rocka olla!
/Baron
PS: Jag sitter här och kör de där filmerna ovan gång på gång och kan inte andas, bara garvar apa ur mig, ha-ha-ha, måste berätta det, he-he-he-he-he.
Massa dagar, och speciellt senaste veckan, har jag känt mig helt slut. Haft tankar om att jag nog har grissjukan, att det är kört med prostatan, med lungorna, och så tänkt mig ha alla sjukdomar som finns. Och mitt psyke har inte varit bättre.
Jag är så jävla gammal att jag tänkt att nu är det nog kört, för skiten kommer ju förr eller senare. Alltså, jag vet ju inte hur det är att ha grissjukan, eller prostataskit eller lungödem, cancer eller lepra. Men allt det där föresvävade mig.
Det har varit en vidrig vecka på det sättet. Fy fan!
Men så ikväll.
Jag har känt mig jungfruerlig. Jag har känt mig som jag kände mig när jag var 12 år gammal. Glad, oförgiftad, spänstig, oberörd av allt. Mjuk i kroppen. God kondition, ruelse, sexuell aptit. Alltså som jag ska känna mig.
Det är en enorm förvandling, från veckans dödsångest, som jämförelse.
Okej, nu har jag dragit några bira, när jag skriver detta under söndagsmorgonen (på Lilla Örebro, på Biskops, med Malle och Micke och lite annat folk), så jag kanske ska lägga till det.
Men även innan första slunken. Jag kände mig så jävla positiv, har inte varit med om något liknade. Jösses!
Min konklusion är denna: Bara att hänga på, bara att köra, bara att se vafanken livet har i beredskap åt en! Man väljer inte själv. Det gör ”makterna”, vad nu det är. Själv styr man inte ijallafall. Minns förra hösten då jag hade den där konstiga jävla infektionen någon månad. De tog prover som fanken, men hittade inte ett skit, jag var fullt frisk på allt de testade, de blev nervösa, och så plötsligt blev jag bra igen, helt frisk över natten.
Hm, känner mig som Kenta…
Gillar den här låten på något sätt, ”Just idag är jag fri”.
Kenta från ”Dom kallar oss Mods” och tre-fyra filmer till sedan (60-70-talet). Socialt utslagen kille, ett mods (se triologin, den är så bra).
Varken Kenta eller hans polare Stoffe lever längre. Men skit samma. Här har någon lagt upp den där låten som Kenta gjort, med text. Inget märkvärdigt, men ändå, som jag känner mig idag (och det är bara några hundra från en kvarts miljon pers som sett det hela nu på tuben):
Äh, kör introt till Dom Kallar Oss Mods här också, kan inte gör annat:
Äh, vafanken, Kenta körde ju i Melodifestivalen också, med skandal-t-shirt med 69:ans sexställning på. Och efter var han stygg med Bengt Bedrup, fast det ser man inte på det här klippet. Jösses.
Från socialt utslagen, till filmstjärna, till schlagerkille till knarkare, till…
——————–
Strega och Kneto och de andra grabbarna körde sitt på stället i Västerås nu i kväll. Hoppas det gick bra. Verkligen. De är duktiga och hängivna sin sak. De är som vi andra, i vårt gäng, som diggar blues och rock, de diggar Genesis och lirar skjortorna av alla kopior. De var duktiga på det där då, förr, på 70-talet, och är det nu också. Hoppas att Strega kan skicka lite fotos till mig sedan, så jag kan lägga ut det här. Och, nej, jag hade ingen möjlighet att komma till Västerås för att glutta. Dock, alla Västeråsjävlar var helt väck från FaceBook under kvällen, så det var nog fullsatt på deras konstert.
Förresten, glöm det där med att skicka media till mig, det gjordes ju tidigare och några i det där bandet fick fitt-spel, så jag var tvungen att ta bort det. Så skit i det, Strega!
——————-
Jag funderar på, om jag ställer mig upp och koncentrerar mig riktigt, kan jag då levitera? Kommer jag upp två centimeter? En halvmeter? Upp till molnen? Är det farligt?
Det känns som så. Som jag skulle kunna levitera (slå upp).
——————-
Jag ringde och köpte en pizza på Kungen idag., Och så gick jag dit. Snackade med den trevliga kvinnan i 40-årsåldern med ursprung utanför våra länsgränser som jobbar där, om hon är gift med ägarn eller inte, det vet jag inte. Hennes son var hur som där också, frågade mig om jag kände den och den från jobbet, hans kompisar, och det gjorde jag ju. Vi snackade rätt mycket.
Ibland blev det tyst långa stunder, fast vi hängde där vid barens slut. Blev tysta och tutade vidare sedan.
Så kom jag på något att säga, eller kvinnan eller sonen. Så kom de där pauserna där ingen hade något att säga, men ingen ville gå därifrån, men det var lugnt. Det var som att sitta kring ett lägerbål i scouterna, softness. Och jag väntade på min pizza, att den skulle bli klar.
Så pekar till sist sonen på kartongen. Den ligger brevid mig vid bardisken. Den har legat där i tio minuter. Jag har trott att jag väntat på pizzan som jag beställt, och den var redan klar, vilket de hade sett hela tiden. Hade inte sett när de ställt upp den på disken.
STOR PINSAMHETSKÄNSLA!
Jag tar den och säger hej och tackar för social samvaro och går ut, hemåt, mycket fort.
Undrar vad de tänkte om mig, varför jag, en svenne, stod kvar där, hängde, och slöpratade med dem, med den stiliga modern. Vad ville jag?
Om jag inte vore sådan dåre som jag är, skulle jag känt mig som en idiot där.
Äh, ljug, det var pinsamt, det var det.
—————
Vad mer? VAD MER?
Ingen aning. Skulle som vanligt kunna trycka på mer, men orkar inte nu.
Det här är mitt krypin på webben. Här skriver jag om vad jag lurar på just när jag skriver det.
Jag har kört mina tankar på webben sedan december 1997. Nu trycker jag mina tangenter här, sedan 070125.
Vissa inlägg ligger under lösenord, enbart för betrodda gluttare. Jag törs inte vara hur ärlig som helst här. Ett tips: klickar man på texten högst upp på bilden här i bloggen, kommer man alltid till förstasidan.
/Baron
2009-fest på Öland, häng på!
Baronen, Henko och Jimmie har en egen sajt inför sommarens tjosan på Öland, 22-29:e juni, klicka: http://50party.wordpress.com
Här nedan kan du söka på vilket ord eller vilken fras som helst. Har jag skrivit det i något inlägg så får du upp det inlägget, eller alla andra inlägg där jag skrivit det ordet någonsin här. Fingemang.
Om Bloggrollen nedan
Även jag läser bloggar. Nedan finns ett urval av mina favoriter. Det farliga är väl att jag loosar gluttare själv på att lägga ut dem här, men i så fall är det nog värt det. Det som är bra ska äras, och kollas. Länkarna öppnas i nya fönster så det är bara att klicka.
Bloggen nedan finns kvar, men det verkar som jag kan lösa allt här i Wordpress, så därför har jag lagt ner den här länken hit, 091010.
Nu när jag har fräsigaste iPhonen (090810) så lägger jag direktrapporter därifrån på ett annat ställe (det är tekniken som avgör). Det är med lösenord tills vidare. Samma som för mina tidigare hemliga inlägg här. Ja, jag är feg. Testa att skicka ett epost om ni vill in.
Klicka dit er om ni törs ni som vet koden:
Baronens iPhoneblogg
Publicerat av baronen 
Publicerat av baronen 
Publicerat av baronen 
