En jävla tisdag

Appppppråpåååå TV, kan Brucan berätta lite:

——-

Vad har jag att berätta? Det är samma gamla jävla soppa.
Men okej, en uppdatering på det samma.

1. Nej, har inte gjort ett skit hemma. Lådor överallt, ostädat, skitigt, äckligt (fast jag durschar och borstar tänderna, tvättar kläderna själv). Jag förmår inte det andra.

2. Jobbet är detsamma. Jag gillar mitt jobb, men det är samma hela tiden.

3. Går till och från jobbet. Det är lättare att gå till jobbet än hem, av kända orsaker.

4. Sover när jag kommer hem. Drömmer skumma drömmar.

5. Försöker ta mig till Biskops så ofta det bara går sent, gaggar, en social arena.

6. Känner panik för min sociala situation,  även om jag är rätt tuff, men när man tänker efter, urk, it´s only me!

7. Biran och mat av god kvalitet är min vän, inmundigas sent på kvällarna.

8. Tycker fortfarande det är roligt med internet. Driver ett gäng bloggar (jobbet, här osv), har FB, men känner att jag skulle kunna göra mer. Alltså, har alla jävla verktyg (iPhone, kan ladda upp allt) för att göra fräna grejer, men folk jag känner är fortfarande till stor del på 70-talet (även de som är födda så sent som på 80-talet), rent teknologiskt (munstycken till cigg, majspipa, Alice Cooper, Sven Lindahl på Aktuellt, Hyland). Så det är skit samma, på något sätt. Känner mig ibland som den där killen med bollen som vill lira på plan, men ingen vill vara med, för de är för kassa, har för fina kläder, eller inte vill göra bort sig.

9. Är otroligt imponerad av mig själv som klarar att gå till jobbet och fixa fast jag sover så lite.

10. Känner att jag är en ”hårsmån” från att ta tag i hela skiten och göra något åt allt. Men det måste komma till mig först. Alltså, känslan att fixa rubbet. Slänga, spara, sälja. Ta tag i.
Törs inte gå upp på vinden, skulle inte klara av att se att någon jävla satan (som jag skulle döda om jag upptäckte) hade snott prylar från morsans lådor som står däruppe.

Wow, en uppräkning. Jaja. Ett nytt grepp för att få ut mitt tok.

———

Det regnar ute och jag är mer ogenerad än någonsin. Jag har ju skojat om det tidigare, att när man ballar ur, går man ut, naken på balkongen och sjunger, högt. Just nu känns det som om jag vill göra det. Vafan gör det om hundra år. Det här är en liveblogg, ska jag….

Iphonen på en hög med lådor och täcken, så ut, och så köra. Upp till tuben med automatik. Ja, det är kort, men jag gjorde det!!!

Varför inte visa knapparna på min förstasida på min iPhone? Ja, varför inte? Så här ser det ut, med fotografiprogram och kommunikationsprogram, sedan har jag massa andra sidor med program också, förstås. Men ändå:

Man klickar på de här små knapparna och så är man med i cybernåldern 2009.

Översta raden, från vänster, kameran där man tar kort och filmar. Sedan ett program som inte tar kort förrän man håller kameran riktigt stilla, det blir alltid skärpa. Och så en app för att ta kort på sig själv. Man ställer in tiden och kutar fram och smack, har man en bild. Längst till höger på första raden en blomma, det är där man klickar om man vill åt alla sina bilder och filmer.

Andra raden. Första appen är en foto-app som gör att bilderna ser ut som gamla sura sådana där kort som framkallades i kameran direkt ni vet. Man får skaka iPhonen för att framkalla dem, när man slutar skaka är de klara.
Den andra gör sådana där kort som ser ut som miniatyrer, har massa inställningar. Det blir suddigt runt om, skärpa där man vill ha det, mörkt kring, äh, det har ni sett här.
Den tredje skickar upp bilder direkt till sin Posterous-blogg. Man plåtar och så åker det upp. Ingen kan hindra en efter man fotograferat, ett demokratiinstrument.
Den fjärde visar var man är, med GPS och Google Maps, eller via satellitbild, med kompass.

Rad tre, uppifrån. Meddelanden är SMS och MMS, presenteras som en chatt som ligger kvar sedan senaste gagget, och sedan kommer Röstmemon. Bara att spela in vad som hörs, och skicka upp dit man vill på webben eller spara. Föreläsningar eller intervjuer, vad som helst, eller mitt prat.
Google är fantastiskt. Alla ens Googletjänster kan nås därifrån. Kalender, Docs, mail, rubbet, skriva och kolla. FaceMic längst till höger är att typ ta ett foto och gagga in ljud till det och slänga upp på FaceBook.

Näst nedersta raden. Inställningar. Där kan jag t ex se att jag ännu inte, efter över två månader kommit över 1000 Mb i överföring på G3, fast jag har 5000 Mb i månaden att använda. Sedan har jag Pro RSS. Där aggregerar jag nyheter från ställen jag är intresserad av. Så fort någon skrivit något nytt kommer det upp där, jag klickar och kan läsa allt, utan att behöva surfa runt, kanon. Har Bluespolisens blogg där bland annat.
TweetDeck håller reda på min Twitter. Det jag skriver, och de jag prenumererar på och så vidare, kanon. Och där kan jag twittra ut prylar själv. FaceBook behöver ingen förklaring, där har jag allt, bättre än på webben faktiskt.

Sista raden, nederst. Oj, går det att ringa med en iPhone, och det gör det. Jag kan ringa vanligt, eller säga åt maskinen vem han ska ringa. Sedan är det min e-post. Och så Safari, som jag använder för att surfa på webben och sist, oj, där kan man ju lyssna på musik.

Och detta är bara min förstasida. Men nu har jag presenterat den för eder i cybern.

Kan bara säga, iPhone is da shit!!!!! If you go black, you never go back! Ha-ha-ha!

——-

Nu är det ju, få se här, april-maj-juni-juli-augusti-september-oktober… snart ett halvår sedan jag åkte till Kungsör och upptäckte att morsan dragit vidare till nästa dimension. För ungefär exakt två år sedan tog jag det här kortet på henne, utanför Domus i Kungsör, ser det på mitt skrivbord på Maccen just nu, lägger ut.

”-Stanna, stå stilla, jag måste plåta dig framför Kung Karls Kyrka!”

”-Okej!”

Så tog jag den här bilden 071005. Hon höll i sin rullator, hade kvar bägge benen då.
Så gick vi in och tokköpte. Nä, hon hade ju lista på allt, men jag sprang runt och letade och hämtade det som var en bit ifrån. Jag hatar ju affärer, vill bli snabbt klar.

”-Har du hittat clementiner?”

”-Var är de?”

”-Borta vid fruktdisken fattar du väl!”

”-Okej, jag hastar!”

Baronmodern, här som endast 86 år ung böna.

Ja, jag saknar min morsa. Förutom morsa, en jävligt finemang polare och stöttepelare. Nästan 50 års kontakt och så svart i rutan. Hej hopp!

———-

Men livet måste gå vidare för oss som är kvar i Reinfeldt-land. Frågan är bara hur? Medan jag väntar på ett svar (en smäll i skallen, eller en komet i skallen, ett brev på posten, eller ett personligt uppvaknande, ett  ”aha!” när jag sitter på Biskops, så håller jag ställningarna. Eller, okej, försöker hålla dem. Man är skyldig livet att hålla ut och kolla in vad som var meningen med alltihopa. En förväntning som är spännande som fanken. Kanske visar det sig att jag är Kungens oäkta bror? Då ska jag klämma på tysk-Silvia. Bröst? Tut-tut, ha-ha-ha-ha!

Om jag vore tjugo år yngre kunde jag gå med i Främlingslegionen, eller något stenhårt MC-gäng och utagera min sorg, mitt ”dum-i-huvud-ness”. Men vafan gör jag nu?

Ping-Pong-klubb?

Latinsk dansförening?

Badminton?

ABF:s matlagningskurs för ungkarlar?

-GAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!

———

Tack gode, för Biskops och dess orkester, Helmer Bryds, som talar om hur man löser det hela med Dr Sloans Linement på sin poopgala:

(-”Inget vi prövat har hållit vad det lövat”, ha-ha)

Rock!

Sug!

/Baron

Reprise

Tydligen hade Frank Sinatra ett skivbolag som hette Reprise Records, och han gav ut Jimi Hendrix på den etiketten. Så jävla fränt. Jag har Hendrix första platta här hemma, den har den etiketten. LP-skivan är tjock som fanken. Från 60-talet.

Men så, nu i kväll, hittade jag en podcast som jag gjorde, via min Mac, och via Garageband, för två och ett halvt år sedan. Ja, det är låtar man inte får lägga ut för man inte har rättigheterna till dem, men skit samma, jag gör det igen, ånyo. Kom igen Stasi, kom igen FBI, kom igen CIA, kom igen SÄPO, kom igen KGB, kom igen….
Kom och arrestera mig bara.
Ni som läser mina bokstäver här vet var jag är om det blir tyst härifrån.

Jag snackar inte så mycket i denna podcast, utan lirar mest, det är under en kvart i längd. Men jävlars vad jag får till det. Låtarna är bra, tyskt och amerikanskt, och mitt snack och mina ljud mellan är helt outstanding:

Klicka ovan och gör frukost, smacka upp volymen, borsta tänderna, bajsa. Jag finns med hela tiden, ha-ha-ha. Låt musiken flöda, låt mig flöda…

——-

Har någon sett Rammsteins nya video? Här hemma hackar den, i Baronborgen, men tyskarna kör verkligen hårt, jösses, här snackar vi rock och porr och tyskt, varning för om någon av mina cyberbiktfädrer-mödrar är moralister, det här är inte lekskola:

http://visit-x.net/rammstein/

Hackar det ovan? Testa här:

Den här versionen kanske inte hackar så mycket: http://www.rocktube.us/embedded/adlcRffweae

Det finns tydligen olika versioner, ingen kommer att liras på MTV, det är helt klart, he-he. De kör stenhård porr där. Hell de 10 000 tyska bögarna, ha-ha-ha.
Såg den på en krog i stan förra veckan (bara jag och personalen) och jösses, det var inte kristet, om man säger så, ha-ha.

Fast, vad är kristet? Det måste ju vara bra mycket bättre att köra lite sex-styggt än att mörda i krig. Så kommer jag alltid att tycka.
Men det är jag ju rätt ensam om att tycka. Parning är fulare än att döda. Så är det bara.

Äh, skulle kunna berätta ett och annat. Men nu skiter jag i det. Lägger ut.

Hm, är jag en hallick? Nä, inte fanken.

Okej, ut med det hela nu, ut på nätet!

Rock!

/Baron

Paul Anka med fruga

Paul Anka, det var en föredettning, trodde jag. Men jag hade fel. Okej, han har gjort några sköna låtar som han ska hyllas för (skrivt dem till och med). T ex den här, Diana:

Och så är han numera gift med den svenska helyllefrugan Anna Anka som gör stor succé och skandal här i landet med sina o-feministiska uttalanden i TV3-serien (roligaste på TV nu) Hollywoodfruar.
Kolla bara första halvminuten på nedanstående för att haja att feministerna gick i taket, att alla PK-nissar sket på sig, ha-ha-ha. Jag vet inte vad det är med mig men jag gillar alla som får de inkrökta att explodera även om jag inte håller med dem i vad det säger hela tiden (hon och jag delar väl inte så många åsikter, om man säger så). Det är, hursomhelst sååå jävla roligt. Och, oss i mellan, cybern, så håller jag väl med om åtminstonde de första hon säger här nedan….ha-ha-ha-ha.

Men det som gladde mig störst var att läsa han Harry Amster på SVD som snokat upp att Paul Anka faktiskt gett ut en platta på senare år med rocklåtar från 80-90-tal och gjort jazz av dem. Så jag snokade reda på en, och föll baklänges, så jävla bra var det. Vafanken, Smells Like Teen Spirit i storbandsversion, med riktig feeling, på Letterman här, njut:

Fanken, den här liraren är inte slut. Han diggar ju själv, kolla bara, och jag, jag kan inte sluta lyssna, så bra tycker jag det är. Ovanstående nämnde Amster skrev om att han Grool, gamla trummisen i Nirvana hade trillat baklänges när han hörde det, och verkligen diggat, ha-ha.

Okej, en liten onsdagsrapport, innan jag går ut och fjantar i Örebronatten. Hoppas det inte är för rörigt ute, det har ju varit sport, någon fotbollpryl mellan laget här i stan och Göteborg. Äh, de äger inte stan, det gör jag.

Rock!

/Baron von Bäst i hela jävla världen

[Uppdaterat 23.20, fortfarande hemma, jag köper just, för 90 spänn, Paul Ankas "Rock Swing" via iTunes till iPhonen, ha-ha-ha-ha-ha-ha, det är så jävla bra, he-he-he-he. Vilken platta! Återkommer med resencion, äh, recension, räsensijon...]

Lördag, september, 2009

Varning för åtminstonde ett användande av adult språk.

(EDIT: 13.47 söndag: La in en fungerande BP-rulle från tuben)

Igår kväll ringde jag till Häcken, som nu är i Uppsala igen en kort vända. Vi hade preliminärt bestämt att jag skulle åka båge dit, för det var fint väder och vi skulle ha lite fränt med hojåkning och sådant.
Jag ringde och sa:

”-Jag tror inte jag pallar att åka till dig, jag är på för jävla sinnessjukt bi-polärt surhumör!”

Har ju inte gjort någon hemlighet av hur jag mår. Häcken hajade. Och det blev ingen tripp till Uppland idag. Jag förmådde inte, orkade inte, ville inte. Är för sur, för jävla sur!

Någon dag, om något år, är allt över, mina hormoner, mina kemikalier, min själ, mitt hjärta och min mage kommer att ha läkt. Men nu är det fyfan-läge. Verkligen. Efter chocken, efter konstaterandet, ojojojoj. Jo, jag säger det, ojojojoj!

Under sen eftermiddag denna lördag ringde Bela. Kunde jag inte komma och ta med bågen och hälsa på när de hade sin konsert i Hallsberg. Jo, okej, det kunde jag, om jag kände för det då, sedan, efter några timmar. Så det gjorde jag.
Jag bara åkte dit. Det var kallt, men jag hade mycket kläder på mig. Jag filmade lite och plåtade därnere. Kanske jag lägger upp de prylarna här i detta inlägg sedan. Okej, två bilder, den första kan man klicka på så blir den större, men först någon minut av Belas låt People från repet:

Men så skulle de äta innan konserten började och då åkte jag hemåt igen, genom mörka byar, via nyasfalterade landsvägar. Basisten hade en stygg böna, han den unge som ersatt mig i bandet. Henne glodde jag lite på, och, hon glodde på mig med. En baslirares manlighet går inte att ta miste på. Hon ville att jag skulle befrukta henne.

Och, jag la av från bandet, tog paus, frivilligt, så det är okej. No hard feelings någonstans.

done

EDIT 13.47: Funkar inte ovanstående WP-video så funkar väl denna Youtubare på samma:

En kul grej med Blue Pearls spelning i kväll var att annonsen i Nerikes Allehanda hade en gammal bild av det bandet. Så det var en bild där jag var med, ha-ha (hm, måste plåta av, och lägga ut här, he-he).
Det blev fel, men så roligt. Bara Bela som lirade där, vi andra fyra var inte med längre. Och så var det den där sköna bilden där jag och Bela fixade i Photoshop så att trummisen huvud blev mindre och så förstorade vi hans snorre, där den är i byxorna, ha-ha-ha, ha-ha-ha-ha-ha!

Baron till vänster, och han med förkrympt huvud och större genitalier tvåa från höger.

Jävlars lovade att ringa Häcken i dag…. Äh, han hajar.

Efter elva gick jag ut. Min polare Micke hade gett mig friplåt till ett ställe där de vände plattor och blev populära. Tittade på biljetten, han lirade skivor med en annan polare jag känner, och då stod det fritt inträde till 23. Sug! Men jag gick ut från 10:an och där, utanför stod tre mörka grabbar och skrålade. Man har två val. Att backa in och gå ut åt andra hållet, eller att fortsätta och måhända hamna i trubbel. Jag valde att gå rätt ut, det får vara slut med fegliret.

De tre vältränade snubbarna som stod och smygsöp la naturligtvis märke till mig.

”-Heeeej, grabben!”

”-Tjenare pojkar, läget?”

”-Det är bra, vart ska du?”

”-Jag ska ner och slyna på stan!”

”-Gå in i A-huset därborta, det är fest där, Persisk fest!” (15 meter från där vi stod)

”-Nä!”

”-Jo, gör det, det är bra fest, du är välkommen!”

”-Nej, jag törs inte!”

”-Jo, gå in!”

”-Nä,  då får jag bara spö!”

Där någonstans tystnade de.
Vad var jag för lurig svenne som inte var ett dugg skraj och käftade men ändå visade på feghet, he-he? Och jag undrade själv över vafan jag sagt, och varför?
Men jag menade nog att jag skulle få smisk om jag smörade för deras alldeles för vackra kvinnor som också brutit fastan på Ramadan. Men det sa jag inte.

Gick över stan. T-shirt, skinnväst, svart kavaj, jeans, boots.

Mycket folk överallt.

Lugnt på Biskopen, kom in. Köpte en rackare. Satte mig ute, vid Erica och en böna.
Bönan var en svensk tjej, som, visade det sig, varit au pair till en av de där kärringarna i TV3:s nya Svenska Hollywood-fruar-serie, ha-ha.
Hon hade avslöjande bilder och hade blivit utslängd på gatan av den ena tanten. Jag föreslog att hon skulle ringa Aftonbladet och skåpa in massa stålar och hämnas. Verkar som hon kommer att göra det, njutning.

Sedan kom han Mats, som har Sommarro uppe vid Glomman. Vi snackade om det ställets möjligheter som musikställe, speciellt på sommaren, det är ett Bellmanställe, det är ett proggställe, ett musikfestställe. Det är sååå jävla snyggt däruppe i baken, naturen, huset från 1700-talet, lusthuset på bergsknallen. Och han har stället, restaurang, biratillstånd.
Det slutade med att Mats erbjöd mig att basa över det hela, ta över hela konceptet.

”-Du får naturligtvis pröjs!”

Okej!

Men jag sa att det där får vi ta vid ett senare tillfälle. Hm, kul att ha respekt någonstans, han diggade mina idéer.

Så gick jag och slog en drill. När jag kom tillbaka hade andra börjat gagga med honom (pust, skönt, ville inte låta hela lördagen gå till detta gagg).

Gick mot utgången, då kommer Nina.
Hon är en ståtlig kvinna i min ålder. Har (fick jag veta) fyra barn, alla vuxna (så läskigt gammal är jag, och hon är yngre än jag är).
Den här mulliga konstnärskvinnan som har egen atelje i Wadköping, och som jag skrivit om förr är mycket jovalisk och har inte bara ett gott öga till mig. Ojoj.

Vi satt ute och diskuterade och drack bira. Vid ett tillfälle tog hon mig på (nu kommer varningen, ordet som jag varnade för i början av denna cdb): kuken!

”-Vafan gör du? Skärp dig för i helvete!”

”-Va? Oj, det var inte meningen, vad gjorde jag nu?”

”-Du greppade och klämde på mitt könsorgan, det är verkligen inte i sin ordning!”

”-Förlåt!”

”-Nåja…!”

Det här var andra gången, minst, i modern tid, på Biskopen, som kvinnor sträcker sig och klämmer mig mellan benen. Jag måste vara en enormt tilldragande hane….

Jaja. Sedan gaggade vi vidare. Och jag fick veta att hon var vegan och jag sa att jag misstror folk som inte kan kolla tänderna hos en människa och se att vi är allätare, att Disney har sabbat rubbet. Det där förstod hon ju inte.

”-Så här va, haja, va, om jag fick välja mellan min 19-åriga gamla katt och dig, skulle jag välja katten, fattar du? De fick skjuta dig!”

Jag lutade mig bakåt, suckade:

”-Okej, då har vi det avklarat, du är NAZIST, ditt jävla käckel till veganböna!”

”-Va? Det är jag inte alls!”

”-Gå till bibblan på måndag och slå på definitionen av en nasse, det är en sådan du är, kyss mig i arslet, djur, gulliga djur går före människor, då är man nasse!!”

Sedan gick jag och slog en drill. Stället stängde.
Jag gick neråt stan, såg att hon gick på andra sidan gatan och ledde sin cykel, skit samma.
Men efter ett tag så kom hon över på min sida i alla fall. Hon är intresserad av mig den. Men jag kan väl för i helsike inte vara intresserad av en vego-feminist-böna som menar att djur är viktigare än människor?

Äh, jag ska dra till hennes altelje någon av mina promenader så ska vi se vad jag tycker. Man behöver väl inte tycka om kvinnor som man lallar med? Eller? He-he-he-he-he. Va? Pumpa-pumpa! För i fanken.

Klockan är halv fyra nu. Ut med ett par bilder och en rulle (på rätt ställe i texten hoppas jag).

Rock smock!

/Baron

(PS: Filmade, plåtade, spelade in ljud, med min lilla raring, min iPhone 3GS, kan bara garva. Funkar sååå jäla bra!)

Nya tag

Bilden ovan är klickbar, och blir större, så man liksom hajar min kontakt med grafitti-generationen, min vilja att vara en outsider, en ungdom, min konstnärlighet, min frihet, min kulturella potential, mitt stora geni, min pretto-het (pretantiöshet).

Äh, jag har ju fixat ett program till min iPhone så man kan trycka och har 15 sekunder på sig att komma i position. Rälsen var bra, fick maskinen att stå tilla. Oj, nu lägger jag upp en bild på mig själv. Skit samma. Eller är det jag? Det kanske är någon annan? Kanske är det mitt alter-ego Knut Forserud (aka Nils-Åke Magnusson?) Ingen vet.

Kolla här, en mördarhandske, utanför där jag bor, nu i kväll. Plasthandske. Har det skett något sexualbrott här? Styckmord? Varför ligger en sådan här sjukvårdsplasthandske på trottoaren?

——-

Gnulk.

Jag är bloggsplittrad och trasig.

Jag lägger upp en massa på min Posterous-blogg. Här skriver jag inte så mycket, det gör jag inte där heller. Det här inlägget är egentligen ett inlägg för att tala om att denna WP-blogg inte har lagt av. Den är på, men har just nu en såsig tillvaro pga att den jäkeln som skriver här inte kommer sig för. Varför, varför? Ingen aning mer än att jag är mongo, olandad. Kommer att landa, håll ut.

Faktum är att jag är helt jävla orädd.
Faktum är att jag bara kör på.
Faktum är att ….

Jag är nog i ide (inte idé), som en björn alltså. Jag sköter jobbet, jag begår inga brott, jag betalar mina räkningar, jag fixar det som måste fixas, men fixar fanimej inget annat.
Mental härdsmälta (slitet och fjantigt uttryck men det funkar nu).
Befinner mig i ett väntrum. Snart kommer mitt nummer att läsas upp i högtalarna. Jag får komma in. Vet inte vad domen blir. Lämna urinprov, omedelbar operation eller ättestupan.
Är i ett väntande läge (alltså detta är en metafor, jag har mig veterligen ingen sjukdom dom jag väntar en dom på, jag bara skrev så för att beskriva mitt tillstånd av total la-la-la-ness).

Lever flera liv. Ett ensamt, självt, hemma och på mina vandringar. Ett på kvällarna, med intressanta människor jag träffar, okända, halvbekanta, nära vänner, det är olika, på krogar. Ett på jobbet, unga och äldre.

Laddade ner NIN:s app till min iPhone ikväll. Kanon, info och musik, gratis.

Äh, jag är bra, men på gungfly. Musik för fanken, live med Moncia Z, lyssna:

——

Vad kommer att hända med Google Wave, förändrar det internet som vi känner det? Vad sker med fildelning/musiklyssning sedan Spotify blivit ett iPhone-app för 99 spänn i månaden sedan ett dygn? Kommer Crille Fågelsång att göra feta stålar på flingor- och tvålreklam nu sedan andra trippen är avklarad i rymden?
Hur många svenskar kommer hem i liksäck från Afghanistan (som vi ligger i krig med)? Tar sig Svärje till VM i fotboll för herrar? Blir det en varm höst?

Det är fullt möjligt att som man ligga med en ful kvinna, för kuken har inga ögon.

Visst kan snuva inte botas?

Vad ska vi vara rädda för nu? Få se nu, kärnvapenkrig är omodernt numera, växthuseffekten, grisinfluensa, fågelinfluensa, potatis som ger cancer, kolestrol i ägg, solens stålning när man solar, gummit i däck från vägar, speciellt dubbdäck, varg och björn, milleniumbuggen, microvågor från bull-TV, mobiltelefoner och satellit-TV. Man får gulsot om man hoppar i löv på hösten. Fästingar ger borellia och de finns överallt. Att gå i stan på natten leder till våldtäkt och mord på en själv, motorcykelklubbar, kriminella gäng, fettbomber i mat, vaccin, övergödsling, p-pillerkiss i toaletterna skapar obalans i naturen, djuren otrotas, amazonas träd fälls så vi inte får syre längre, aids så vi inte kan knulla, herpes så det gör ont att knulla, kaffe och te är cancerframkallande, socker är lika farligt som heroin, transfetter dödar oss, …. osv, ….osv…osv…

Vem tjänar på allt detta?
Tänk.

Okej, nu lägger jag ut.

Rocka rolla, olla!

/Baron

Bla-blä-blu-bli-blurp

Jepp, jag finns kvar här.
Håll ut!

Hörlurar eller handikapphjälpmedel på, och in i öronen, och hög som fanken volym:

Jag fortsätter att utforska INtärNÄttet på mina villkor (villkor jag inte känner till själv ens).
Jag träffar folk i natten. Olyckliga, trasiga. Kan inte lägga upp allt.

Äh, trasig, tärd, okej, ner, upp, fram, tillbaka. Stålar, icke-stålar, ordning, oordning.
Njutning, hat, skit, nöjd, könsglosa.

800 spänn för att en firma skruvade på och av mina rör. Fixade besiktningen. Det regnade. Jag var blöt. Läderbyxornas gylf sönder. ICA-kasse skyddade snorren. Vatten in på låren.
Polska väninnan K. på jobbet rädd när hon såg mig, trodde jag skulle förlora jobbet när jag gick omkring i läderbrallor med gylfen öppen. Jag sa emot.

Anar ugglor i mossen på jobbet.
Föraningar ger fördel mig.

Köpte Neil Young på iTunes. Nästan en och en halv timma av det bästa i kanonkvalitet för 90 spänn (16 låtar). Ett kap. Nu har jag han, Miles Davis och Monica Zetterlund. Jag tar lite i taget. Bara det bästa, det som aldrig blir dåligt, aldrig blir gammalt. Like a hurricane.

Svärord.

Rock!

/Baron

Input gives output

Äh, alltså, jag måste ju skriva lite här.
Känns som jag inte gjort det på väldigt länge. Men, okej, nu gör jag det.
Ja, dels har jag massa prylar i skallen, dels väntar jag på min favvoteknikpryl, dels är allt helt mongo-bongo med mig.

Det är i Örebro allt sker. Nu är det slottsfestival. Det betyder att vanligtvis obskyra krogar sätter upp stånd kring slottet, tar stålar från folk för att komma in på det inhägnade området, så de kan dricka precis lika dyr bira som vanligt, fast i plastglas, och ute, stående i mörkret.
Fy bluääää…. Och de som kommer, kommer från kranskommunerna, Lindesberg, Nora, Kumla och Hallsberg. Nej, ingen kommer nog från Karlskoga, för där kör de ju en egen musikfestival med bra mycket bättre artister och allt.
Gissa om jag går in, eller håller mig till de vanliga ställena? Just det.

Vilken lirare, herr A, klicka för större bild….

Har, med Belas hjälp fixat tre skåp så de står i rummet nu, mitt ”stora” rum.
Känns som en början.
Idag när jag satt här framför datorn så flög en fågel in genom balkongdörren som bara var tre centimeter öppen. Den var bara lite på glänt. Men jag hörde att det flaxade. Så jag öppnade bägge dörrarna på vid gavel (fågeln satt och glodde uppe på skåpet här inne, helt lugnt), och gick bakom honom (eller henne) och sa att nu får du fanimej flyga ut, och då gjorde birden det. Men sedan kom den tillbaka och satt på min balkong. Vet inte vad det där var. Morsan sa en gång att fåglar känner av snälla människor. Okej, då är väl jag en sådan. Jo, det är jag.

Jag började greja här hemma, i fem minuter, sedan pallade jag inte, blev som, ånyo, en tjurig unge. Ringde Bela.

”-Äh, vi skiter i att flytta skåp idag!”

”-Nä, kom igen, varför?”

Och så lugnade jag ner mig. Det är ett helvete att vara själv med skiten. Med en polare går det lättare. Nu ska jag lura på hur jag EGENTLIGEN vill ha det här hemma. Det är lugnt. Det ordnar sig, sedan, inte nu, sedan. För i fanken!

Träffade Örebro-Jesus på vägen ut. Vi stod och snackade, trevligt. Men sedan var jag tvungen att gå för jag måste ju få i mig lite bira, så vi sa hej, och så gick jag över stan.
Fantastiskt vackra kvinnor gick där, men ingen var attraherande, trots sina utseenden. Det där är något som slår mig, mer och mer på senare tid. Det räcker inte med att de ser snygga ut på alla sätt och vis, visar dekoltage, stora frillor, långa ben, höga stövlar eller vafan som helst. Det är för i helvete inte attraktivt så länge de är dumma i huvudet eller onda. Punkt.

Fick stå 30 sekunder i kö på Biskopen, oerhört. Ny vakt. Slank in med ett sällskap. Folk jag kände var där. Och jag satt vid flera bord. Men det här var inte vad jag ville ha. Jag vill ju bara sitta och smeka min bira, glo lite lugnt på folk och kanske gagga med någon polare. Nu var det fullt av rejected people från runt länet. Tjockt med dem. Blä.

Så jag drog till Lilla Ö. Där körde de Johnny Bode till min ära (som vanligt), och de är sköna lirare. Så blev det slut och jag gick hem genom staden. Tjo.

——–

Även om man är unkis, även om man är fullvuxen i ålder och har varit med om det mesta, även om man bor mitt i stan, även om man kan dra i sig bira när man vill, så är det inte roligt om det inte är roligt. Och så börjar jag känna nu. Det räcker fanimej.

Jag väntar på min teknologiska leksak som jag har slavkontrakt på i två år. Dimper den ner på fredag blir jag i extas. Har jag oflyt, så tar det längre tid, men då blir jag galen.

I dag, torsdag, ska jag till banken. Jag ska maxa mitt lån. Så jag kan pynta städning av morsans lägenhet, besiktning och nya däck till hojen, eventuellt förråd till prylarna som jag har runt mig, bla-bla-bla-bla…osv.

Balkongdörren är öppen. Nu lägger jag ut detta skräp av bokstäver och sätter mig där en stund, med en whiskey och en folkbira, och bara ÄR!

Okej, lite Bode:

Hur vackert är det inte att ha en krog som spelar detta inne och ute när jag kommer förbi, som sista låt, som låter servitrisen sjunga med och dansa samtidigt som hon sopar. Det är inte helt fel att vara Baron von Örebro alltid.

Rock!

Bajsing.

/Baron

Öland, en låt

Det är en av mina bästa polare, Baggo, som sjunger, och de andra är också mina bra vänner. Det är Blues-Bosse på gura bakom Baggo, det är Bernton (Stregas trummis) på batteri, och det är Jocke på bas (Västeråsjävlar allihopa, men de bor kvar där, utom Baggo och jag då som skådat ljuset i form av Örebro).

En Dylanlåt. Och Roffe filmade från sin position i ladan, där på ägorna, i Böda, på Öland. Fanken, det är kärlek, jag blir rörd här på natten när jag slänger upp den (hoppas ljudet funkar i synk, jo, det gör det om man väntar, jösses videon var på över 70 Mb, det tar tid att komprimera till rätt format, men om det inte gör det ska ni veta att jag jobbade med att få upp det här klippet i fyra timmar nu i natt, och la upp det två gånger, funkar det inte nu, så fuck da shit, I giva a bajs. Lyssna och njut istället):

done

Jag är arg nu, jävla teknik, som snott tid av mitt liv. Det skulle synka bättre, vet inte varför det inte gör det. Men njut ändå.
Om man klickar där nere till höger på filmen får man upp den i fullskärm. Och, ja, jag har inte hållt den här, man kan länka den till andra siter, om man skulle vilja.
Roffe filmade över en halvtimma. Vi redigerade på min Mac, och nu slänger jag upp lite i taget av det hela.
Lite låtar.
Lite bus med grabbarna (vet inte om jag törs lägga upp när vi skojade med Baggarna, då får vi nog inte komma tillbaka, ha-ha, äh, vi var okunniga, men snälla).

———-

Det ringde under kvällen. Det var mina franska vänner. Nä, de är inte franska, men har bott där och bor numera här, hade kommit hem från sin semester. Så jag drog till Leroys (som jag föraktfullt kallar den där irländska puben). Sedan drog jag och frk C till Biskops. Och så till Lilla Öret. Ja, och så hem. Vet inte mer vad jag ska säga, he-he.
Jo, så kom jag hem, och började kolla filmen Roffe hade gjort på kvällen. Jag borde ha filmat också, men jag fixade inte det. Tack och lov för Roffe där.
Just det. Häcken ringde mig där på ”Leroys”. Vi ska åka båge på onsdag, bara vädret är okej. Då blir det tokvända i Närike.

Äh, no more skitsnack.

Hoppas rullen ovan funkar, upp med volymen. Kolla in Baggos, och de övriga grabbarnas genialitet (jag menar inte deras genitalier, jag menar det musikaliska).

Love!

Rock!

/Baron von Bongo

Ps
Om någon vecka kommer jag att pimpa ett och annat. Den här bloggen kommer att finnas kvar, för det jag tänker, känner, tycker. Men en annan blogg kommer att öppnas för det jag är med om, det jag upplever.
För er betrodda här, kommer jag att avslöja adressen till den andra sajten, men eftersom den är helt jävla öppen, så ska man inte komma därifrån och hit. Förstår ni? Alltså, härifrån och dit, det är okej, men inte därifrån och hit.

Love.

Prat en stund

Jag pratar med er. Efter min vända på krog och med bira i kroppen. Lyssnen, eller skit i det, men här kommer det:

I värsta fall blir filen ovan en slags film, utan bild.

/Baron

Blogg är verklighet

Här gestaltar jag min egen verklighet, i en lägenhet (Baronborgen menar jag)  som huserar två olika hushåll. Men så här är det om nätterna, jag sitter där framför TVn och plonkar på guran och numera också den lilla röda.

Det är inte långt, men ta det för vad det är.

done

Vänta bara, kära cyberbiktfädrer och mödrar, snart så, med rätt utrustning, blir det annat.
Under tiden, njut av videon under denna istället. Som visar på mina svårigheter med damer.

Rock!

/Le Baron