Gnulksmattr

—————

Idag var jag helt bongo. Jösses. Verkligen. Är jag helt utbränd? Antagligen.
Men när jag nu skriver det här har jag kommit någorlunda till sans igen. Någorlunda. För just i kväll/i natt. Blir alltid bättre på kvällarna, riktigt sent.
Snart upp igen. Ny dag, rätt på bara.
Undrar hur länge det håller innan man stirrar helt i väggen?
Jag är trots ett slags yttre ”flaggan i topp”, rätt skadeskjuten.

Äh, på´t igen bara, tygla skiten. Sitt rakt i sadeln. Låtsas som inget. Det går över, håll i sig bara. Fast det är jävligt påfrestande att vara så mycket varje dag. Tänk alla känslor och feelingar och humör som man kan ha. Tänk dem över en dag. Tänk dem flera gånger samma dag, massor med gånger varje dag, skiftningar, ibland bara minuter mellan. Från de bästa, till de tråkigaste, till de sjukt roliga, till det ledsnaste. Pust, pärs.
Jag reagerar naturligtvis helt normalt på en mindre bra tillvaro. Jag snurrar.
Men det ordnar sig nog. Ville bara få det ur mig.

—————–

Nä, fanken dags för lite poesi här på bloggen, min favvosnubbe, den store författaren Charles Bukowski läser en av sina dikter (hans romaner, noveller bara ÄGER). Den här är lite sur mot omgivningen, men vadå, jag är på, jag håller med, jävla medelmåttor. Var inte rädda cdb:are, den är kort och textad:

Och då blev jag ju tvungen att köra den här igen, när han har lite promille innanför västen och sitter med sin böna/fästmö som han vill slänga ut, han har fått nog. Det är live, från en intervju med fransk TV. Det hela går till ”fotbegripligheter” när han till sist blir så förbannad på hennes rännande ute på nätterna att han bokstavligen sparkar ut henne ur soffan. Men det är något vackert med det hela ändå, något jävla äkta, något så sant:

Och så filmade ju Hollywood en av hans tryckta alster, med Mickey Rourke och Faye Dunaway (stavningen kan vara tveksam): Barfly. Här trailer:

Det där var killen man läste och inspirerades av, kände igen sig av, när man pluggade. Sedan blev det Sture Dahlström och Kurt Vonnegut och sådant. Men den råa Bukowski, det går inte att lägga ifrån sig, vilket flöde.

Hm, nu blev jag tvärglad igen. Där ser man. Lite umgänge med internet och sin blogg, så är man på banan igen.
Och, nej, jag hajar ju att det bara är de mest nördiga som kollar alla de där tre rullarna ovan. Så då tänker jag så här, de är en gåva till den här bloggen, inte just till cyberbiktfädrerna. Deras magi håller mig ovanför vattenytan. Hell tuben! Hell mig! Hell alla dårar på jordklotet. Allt är bara ett stort spel ändå (som Baggo ofta brukar säga, så rätt).

Höger om, vänster om, halt!

Rocka twist!

Smegma!

/Baron von Örebro af Nikolai

PS:
Äh, vafan, ut med den där grejen vi gjorde på högskolan ånyo. ”Mindre läckra än Gräshoppor”, efter en Bukowski-novell. Jag filmade och regisserade med VHS, som sedan lades på ny VHS, som sedan klipptes till en tredje VHS, som så blev ett fjärde master-VHS-band. Detta var inte digitalt så det blev lite kass bildkvalitet. Okej, dryga 16 minuter. Valentin och jag, mest jag, jag körde elakt nog över honom, regisserade och fotade. I rollerna, Baggo (den mörke herrn), Hasse G (Oscarsnominerad för manus till Ondskan, jo, det är sant) som den blonde herrn. Ingrid (som blev min böna under inspelningen) som den blonda bönan i rött. Stephanie (den andra bönan, lite mindre blond men med dalmål, som är ihop med Hasse, blond-killen). Kalix var bartender, Hussein från kurdistan var med också, trevlig kille (syns i barscenen) och så lite andra.
Inspelat lite här och där och även på Östra Mark ovanför Högskolan här i Örebro. Vinet är äkta. Och när det är sent, är det sent, ha-ha-ha. Fanken, måste vara 20 år sedan nu.
Fram med biran och kolla under fredagskvällen, njut. Alla repliker är pålagda efteråt (utom Baggos fantastiska sång där på muggen). Vi hade inte mycket tid till det hela, men ändå, he-he-he-he. ARghhahhaghhaghhgha!

done

Mitt i natten ännu en gång

Frän överskrift, eller rubrik, jag skriver ju alltid som mest, mitt i natten, då mina hjärnceller slappnat av och jag kan tuta på utan vidare tänkande på ansvar och moral och fjatt.

Nu står jag dock för ett dilemma. Jag läste en utredning idag, på jobbet. Och jag höll på att ramla baklänges. Skulle vilja skriva här, bara två meningar, vad som stod i texten där, men kan inte göra det. Denna blogg är tyvärr för offentlig numera. Men det var helt fantastiskt, helt jävla fantastiskt vad som stod där, i några meningar.

Äh, de som känner mig får väl fråga när vi träffas eller så.

Men detta är baksidan av att inte vara helt anonym längre (förutom för de gamla trotjänarcyberbiktfädrer-mödrarna jag haft alla år). Jag kan inte skriva allt längre. Det går inte, det är för jävla farligt. Och jag hatar att det är så, att jag inte törs, att jag inte kan. Att jag faktiskt är bakbunden. För skulle jag skriva om vissa grejer så tog det nog inte många sekunder innan en raket landade i fischlet på mig och så skulle jag sedan få bo under broar och samla kapsyler, med sprängt fischel. Så, tyvärr.
Och, ja, jag vet, varför skulle jag berätta det här då? Nu förstörde jag ju allt. Jo, för så är det. Jag vill vara ärlig om detta.

Det är klart, en 500-lapp, inlindad i ett privat epost-brev till mig via nätet (bifogad fil) skulle kanske göra mig mjukare….

————————–

Jaja. Jaja, JAAAAJAAAAAAA!

————————–

Såg Stregabandet på tuben. Någon lirare hade filmat och lagt ut. Lät finemang. Men jag lägger inte ut det här, fick ju bajs sist jag la ut dem här via en film jag fått mig tillsänd, så det misstaget gör jag inte om. No G-band on this pages. Respekt!
Synd att jag inte var i läge att vara där och kolla när de körde sitt Genesis-pottpuri, men det är som det är. Snygg scen, videoskärmar och hela baletten, kostymbyten. Jävligt proffssssssigggggt.

—————————

Var enormt seg i morse. Skit samma, kom fyra minuter för sent till morgonmötet. De vanliga skuldbeläggarblickarna från de morgonpigga, jag blickar tillbaka på B:s stränga blick, juckar lite mot honom på något slags discokör, så det ska slutas skuldbeläggas. Kan inte hjälpas, som unkis HAR MAN INGEN SOM SLITER UPP EN! Jucka-jucka!
Och efter mig kom tre kollegor, mycket senare. Men jag fick mesta blickarna. Ha-ha, och?

Det är så jävla konstigt i det här landet (äh, jag tar inte åt mig på riktigt längre). Kommer man lite försent på morgonen för att kroppen inte har känt för att vara pigg och komma upp i tid, då ska man känna skuld och ångest. Men om man jobbar flera timmar senare än alla andra, då alla gått hem, då är det något skumt i görningen. Äh, det här har jag ju skrivit i alla år, det är som det är. Måste sluta tjata om detta.
Men vad är brottet av att inte vakna? Vilket medvetet val är det?

—————————

Jag har ju comhem som internetleverantör, telefonleverantör och TV-leverantör. De har fått en massa jävla kritik som sämst service och annat flera år i rad. Och så har de sedan några månader kört en helt obegriplig reklam med två 60-talsfriserade damer som ser ut att komma från, ja, 60-talet.
Men vad händer nu?
Helt plötsligt så kör de den mest geniala TV-reklamen på hundra år!!!
De använder de här ”tanterna”, eller en av dem åtminstone. Kör rejäla rip-offs från de mest kollade youtube-klippen. Och jag, jag kunde inte andas, och blev stum, sedan har jag garvat i flera dagar. Kolla, de flesta original har ni sett (ekorren, stöddig gipskatt som hotar de som filmar, snubbe som gör Star Wars, den där svarte killen som är alldeles för ung för att låta så där, hon som spyr, äh, kolla). Vem gör sådana här fräna rullar, pris för fanken till reklambyrån, Nobelpris:

Ha-ha-ha-ha-ha!

Ett av originalen:

Ett annat, snubben blir kränkt på freesbie-banan av att få ett tefat på sig, suck (lite jox före från TV5, men sedan kommer det underbara):

46 miljoner har kollat in den här killen, det är han som sjunger:

Dags att kolla om första filmen, ComHems reklamfilm ovan nu va, ha-ha….

—————————-

Gaaaaaaaa, vad jag vill skriva om vad jag läste i de där papprena idag, ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha! Nåväl, det får vara min egen lilla hemlighet (och skratt, tills vidare), he-he.

—————————-

Blues-Janne ringde mig under söndagskvällen. Han och jag gaggade om Öland i somras. Vi hade det finemangt där. Han undrade om jag inte hade någon video därifrån. Jo, jag har lagt ut en, men törs inte länka ut den (för det har jag väl inte redan gjort?)
Bägge är vi rädda för vad värdparet ska säga, Roffe och Ellinor, att de ska hata oss…. Äh, får nog vänta tills lördag kväll innan det kommer ut. Förhoppningsvis är jag då så stöddig och vadd i skallen att jag inte har självbevarelsedrift nog att avstå utläggning….

Hm, förresten, det påminner mig om att jag har ett par prylar till där som jag filmade från datorn, som jag kanske skulle ta och komprimera och lägga ut…
Håll ut Janne! (eller ring igen så får du direktadressen)

—————————

12 timmar på jobbet idag. Träffade släkten till de jag jobbar med (ja, vad heter det nu då….?)
Sedan träffade jag faktiskt Cilla och Jonas och Juridikern på ungdomsgården. Jag gick dit en snabb, i sista sekunden. Det var trevligt som tusan. Behövde det.

Och så får det vara bra för idag här.

Rocka olla!

/Baron

PS: Jag sitter här och kör de där filmerna ovan gång på gång och kan inte andas, bara garvar apa ur mig, ha-ha-ha, måste berätta det, he-he-he-he-he.

Schyffert på S-kongressen

Från socialdemokraternas egen youtube-kanal. Fett najs med skojs, he-he, jag garvade:

(Tips via Emil S från FB. Ska försöka återkomma med relig blågg senare i natt, men just nu är det viktigare med lite garv).

/Baron

PS: Edit: ungefär lite efter tre på söndagsmorgonen nu. Jag har ett gäng filmer, ett gäng bilder, och mycket tänk. Har fixat det på datorn nu (från fånen), men förmår inte, vid denna tid, nu i kväll, få till det. Väntar och försöker lägga upp det i morgon istället. Så håll tillgodo videon ovan så länge.
Det blir så här ibland. Och jag vill göra något bra. Skriva något bra. Men all bira… Så jag väntar och hoppas jag får till det i morgon. Rock.

Att spela tube

Nerslag i verkligheten:

Rock!

Sug!

/Baron

Alltså… och Apollo 11 och…

Jag måste vara ärlig här.
Kommer väl att skämmas i morgon, om jag törs läsa här, men ändå.

Jag är liksom två i samma. Å ena sidan helt jävla cool som bara kör, partar på och garvar på kvällarna allt som oftast, å andra sidan helt jävla vilse i pannkakan (på dagarna och när jag sedan kommer hem från mina flyktvändor) som brottas, om inte med mina demoner så med verkligheten, tankarna, rubbet. Och det är ingen kul resa, om man säger så.

Jag är nog, om jag ska vara ärlig, helt jävla vilsen just nu.
Jag borde, jag skulle, men jag förmår inte ett skit.

Det är tomt. Det är så jävla vuxet. Det här sa de inget om i skolan.
Jag kräks nästan när jag ser några av de 5-6 gratulationskorten jag fick. Vafan, det där är inte jag! Alltså åldern, inte hälsningarna. Någonstans har jag svårt att förlika mig med det hela, fast det är sant. Och sedan det här med morsan. Ja, hon var gammal, ja hon var krasslig i kroppen, men ändå. Det här är så jävla nytt, så ovant. Gaaaaaaaaaaaaaaa!
Grejen är att när man (jag) sitter själv här på nätterna, försöker kolla filmer, drar i mig ett par bira, kollar webben, eller vafan jag nu hittar på för att bedöva mig (nej, inget annat än bira), få bort tankarna, så drabbas jag av självömkan och sorg, en känsla av meningslöshet, ett stort fy-fan.
Jag borde fixa ditt, jag borde ordna datt.
Ja, jag har fixat allt, nästan, vad det gäller morsan, från begravning och räkningar, till städning (har inte betalat flyttstädningen ännu, men allt annat). Men det är mer som ska fixas, mer som måste pyntas.
Tyvärr, cybern, jag måste skriva av mig detta. Vissa dagar/nätter är det värre än annars. Nu är det en bluäig natt. Jag är upp och jag är ner. Men det är starkare än det brukar vara när jag haft en mer normal situation.

Jag röjer inte upp här hemma. Jag försöker inte packa upp. Jag städar inte på muggen. Jag kontaktar inte grannen med ledigt förrådsutrymme på vinden, om att få hyra det, jag bara glor i väggen, på TVn, på datorn.

I natt så kollade jag på TV till åtta på morgonen. Sedan tvingade jag mig att sova. Vaknade halv tio med magknip. Bara att gå upp och rännskita. Kollade sedan TV i tre-fyra timmar till, innan nästa vända på muggen. Då kändes det bättre i magen. Så sov jag i ett par timmar till fyra på eftermiddagen.
Halv sex gick jag ut. Tog en kaffe på Köpmangatan, bland alla lyckliga och unga människor. Satt där som en jävla stofil, i min svarta kavaj och med hål på högra knät på jeansen (vemfan lagar dem nu?).
Kollade folk. De bara gick förbi där på uteserveringen. Skulle hem, jo, säkert vid den tiden, men deras ärenden på stan var att köpa kläder. Det tycks vara det viktigaste för folk. Men sedan? Går de hem och sätter på sig dessa kläder? Står i spegeln och kollar? För jag ser inte till samma mängd folk på kvällarna. ÄH, skit samma.
Tack och lov kom polskbördiga och tjusiga frk D. förbi med sin vovve. Hon stannade upp och gaggade ett tag. Jag kände mig synlig igen. Hon erbjöd sig faktiskt att med frk K komma hem till mig och styra upp ett och annat. Vilket förvånade mig, men gjorde mig glad. För är det något som kan få mig att ta tag i prylar är det när jag har folk omkring mig, då får jag fart. Hm, vi får se. Men jag är sådan att jag aldrig kommer att fråga dem i alla fall. Tönt (jag är tönt alltså).

Äh, jag är mjäk nu. Jag försöker, men det går inte att ljuga för sig själv. Jag är fjattig nu. Bara att erkänna, för cybern och hela rubbet.

Dock, jag är eder cyberbaron. Jag ger aldrig upp, jag bara kör på. Faktum är att en grej med allt tråkigt är att jag inte blygs ett skit för något, och kan vara än mer ärlig. Det kanske inte är så roligt att läsa här alla gånger, men det är, minus ström, helt gratis terapi för mig. Ut med skiten bara!!!!!

Men missförstå mig inte. Jag har kanonvänner. Jag har jävligt mycket folk jag känner på kvällarna. Och jag garvar, jag är stöddig, jag jävlas och har roligt med folk. Det är inte det. Grejen är att när jag blir själv, då tar något annat över. Sorg, självömkan, kanske panik också.

Men jag sköter min hygien, borstar mina tänder, durschar min lönnfeta kropp, tvättar mina kläder, vattnar mina blommor, diskar min disk, ansar mitt skägg, klipper näs- och öronhåren, samt det lilla jag har kvar på skallen, lagar bra mat till mig och sover oftast lika länge som man ska (fast på lite skev tid kanske).

Tillyttermeravisso saknas det lite stabilitet i tillvaron. Eller något annat.

Varje dag säger jag åt mig själv att skärpa till mig. Att ”i morgon så jävlars”. Det betyder att jag ska fixa ditt och datt, lägga av med annat, lägga mig i tid, göra det jag borde. Men det är inte samma som vaknar dagen efter som önskat dagen före. Utan då blir det rundgång. Måndag hela veckan.

MEN:
Idag var det 40 år sedan grabbarna landade på månen (om de nu gjorde det, många tvivlar, men jag vill gärna fira det ändå, klart de klarade det):

Kollade det där hemma i Västerås. Vi hade kvarterets första färg-TV (läs: Svart-vit-grön). Och vi hade fullt av grannar som besökte oss när detta gick på TV. Jag var liten, men det var stort då. Ville bli astronaut. Skit, ännu en grej att bli deppig för. Det blev jag ju inte, buhuu, buhuuu, he-he-he.

Äh, nu har det lättat.

Rocka bajsa!

/Baron

Söndag natt

Mig.

(Klicka HQ).

Rock!

/Baron

Dags för Baronen att yttra sig ånyo

Ja, jag vet, jag är seg mellan uppdateringarna av mitt leverne nu för tiden. Kanske är det åldern, kanske är det vintern, kanske är det vafan som helst. Men jag ger ICKE upp. Nåväl, nu är det dags igen, hursom.

Vänta, det kan också vara feghet, då jag inte kör under kod så mycket längre. Under kod kör jag bara när det gäller känsliga saker som bonka-bonka, spånken och annat eventuellt psyk från mig eller andra som man inte kan eller får berätta öppet om (jävlars, nu blev mina hemliga inlägg hotta va?)

Först, min dag.

Sov väldigt lite då jag funnit TV vara helt fantastiskt på nätterna mot måndagar. Är det inte 60-minutes från CBS så är det något sjukt på TV5. Det går liksom inte att sluta kolla. I natt var det kvinnors spännande jobb, man fick se massa amerikanskor som jobbade på bårhus och skar och vände på lik. Bizzzzzzare så det förslog, men helt uppslukande. En av damerna, som inte såg oäven ut, klagade på att hon inte kunde hitta någon snubbe att bilda familj med. Alla herrarna drog då de fick veta vad hon jobbade med.
Hm, måste tänka efter där. Jag är ihop med en brud som är obducent. Okej… Vi har lite kuttrasju. Hennes flinka fingrar far över min kropp (ta det lugnt, detta blir inte porrigt), jag njuter, då jag diggar denna kvinna, men så, häpp, kommer tankarna på att samma fingrar några timmar tidigare sågat och bänt i lik. Har hon tvättat händerna? Hur ser hon mig? ARghhghghghgh!
Fast, he-he, egentligen skulle jag nog digga att dejta en sådan, för de behövs, de med. Är jag ärlig nu? Äh, skit samma, kommer inte att hända. De går inte på min favvokrog.

Förra veckan var det om män (alltså på TV5 eller TV6 på natten mot måndagen) som diggade extremt feta kvinnor. Och med extremt menar jag då, och programmet, sådana som inte kunde tvätta sig själva, som fick en Michelin-gubbe att se ut som en anorektiker. De hade huvuden som vem som helst, men sedan var de som en stor hög som inte klarade sig själva. Det var fanimej tragiskt. Men fjässa, det kunde de, och snubbarna, de diggade dessa damer. Funderar på varför, och nu blir jag kanske äckligt feministiskt, men det kan inte hjälpas. Kanske de här snubbarna diggade, bland annat för att de här brudarna aldrig i helvete kunde hitta någon annan, för de kom ju inte ens ut ur husen. Äntligen en trogen kvinna!!! Ha-ha-ha!

Men, alltså, de här programmen är fascinerande. De borde inte vara det. Men de är det. Det går inte att sluta glutta. Ja, alltså, sådana program tvingar jag mig själv att se istället för att sova bort natten, och så, det är konstigt, klarar jag oftast att gå upp och durscha, äta välling och ta mig till jobbet i tid ändå, he-he.

Gick till jobbet. Var med på mötet. Det är alltid möte på måndagar. Det ska pratas.
Och sedan jobbade jag lite. Och så myglade jag mig hemåt där under eftermiddagen, för jag hade fixat bil på bil-poolen (nej, jag är ingen miljöfanatiker, det handlar enbart om ekonomiska skäl att jag är med där, att ha bil kostar för mycket i en stad när man inte behöver åka så mycket, nu kostar det mig ungefär 25 spänn milen inklusive bensin, för en nytankad och servad kärra från ett garage, genialiskt).
Åkte vid tre. Till morsan. Hon ville träffa mig, och det förstår jag ju, samtidigt hade hon en mängd uppgifter åt mig (pust). Men de gör jag så gärna, hon sitter ju i rullstol, med morfinplåster, och bara ett ben, men är så jävla fräsig ändå. Och, när allt kommer omkring, det var hon som fick mig att bli den jag var, som födde mig och torkade fischlet på mig när jag sket på mig de första åren. Och som alltid var på min sida, utom när vi var osams som fanken under tonåren, he-he-he.

Jag skulle ner till Konsum och handla åt henne. Hon skrev en inköpslista, och så skulle jag ta ut stålar på bankomaten. Okej. Och det hade börjat snöa något enormt. Jag tog ut stålarna och gick till affären (hade min lånebil förstås).

Inköpslistan bestod av:

2 liter grön mjölk
500 gr margarin
Ett paket korvpålägg (Scans)
2 päron
En korg med Kiwi
En grön Yes-diskmedel
5 dl grädde, med skruvkork
Ett paket Bregott med havssalt
Ett paket hasselnötskräm
Ett paket brunt floursocker
Blåvitts durschkräm
Godis, sådant där vad det nu heter som jag tyckte var äckligt när jag var liten, engelskt, fyrkanter, lakrits, runda med blå sockerkulor på, äh…
Batterier till hörapparaten

Äh, tror jag fick med allt där.

Det är ju bara det att morsan (snart 89 bast) är märkes-bög. Det skulle vara Blå-Vit-sortimentet. Jag ringde henne och undrade vafan hon menade, jag var på Konsum i Kungsör och det fanns inget Blå-Vitt. Jodå, det skulle finnas.
Jag såg en platinablond böna i kassan, frågade om oparfymerad durschkräm ur deras Blå-Vit-sortiment. Hon sa att det inte fanns längre, nu hette det X-ray eller något. Så jag tog det.

Och så det där godiset hon ville ha. Pyntade och åkte tillbaka med det.
Hon blev glad, men när hon käkade på godiset visade det sig vara stenhårt. Okej…

Jag gick ner alla fyra våningarna igen (har svurit på att aldrig åka den där hissen, för mig själv, dels för den är äcklig, dels för att det är nyttigt för mig att gå i trappor, he-he).
Och så åkte jag iväg och drämde, mycket vänligt, men ändå, den där godispåsen med lösgodis, av en sort, framför en kassörska.

”-Du, det här är från Fred Flintas tid, det är förstenat!”

”-Oj”

Så vände hon sig till den där stackars platinablonderade bönan och ropade att hon skulle fixa samma godis, fast i vanlig förpackning, vilket jag fick. Tog två påsar.
Väl framme igen i kassan så fick jag höra vilken dålig flicka den platinablonda var, då hon hade haft ansvaret över lösgodiset och inte undersökt just detta godis närmare. Jag tyckte lite synd om den bönan, som skulle få utstå mycket skit på nästa måndagsmöte på den Konsumbutiken, och dessutom inte såg allt för illa ut. Men, här kommer det, jag fick mina två stora påsar med det där godiset, PLUS 50 spänn, PLUS 16 kronor.

”-Va?”

”-Äh, det ska du ha, vi har misskött oss!”

Jösses, Konsum rular!
Jag tackade och åkte till morsan igen och gav henne stålar och godis.

Sedan somnade jag i soffan. När jag vaknade skulle jag löpa ner för trapporna igen och ta upp krukor med växter som hon haft i källaren över vintern. Sedan skulle jag vända på hennes madrass i sängen så att hon slapp den där spiralen som stack upp i ryggen på henne, och så tog jag ner dursch-draperiet så det kunde tvättas, och så sprang jag ner igen till återanvändningen och sorterade ut värmeljus och vitt glas, och hård plast och ….

När jag kom upp för fjärde, kanske femte gången var jag helt jävla tokslut.

”-Vill du ha mat, kaffe?”

”-Nä, det är lugnt, morsan, jag äter när jag kommer hem!”

Morsan hade förresten läst ut ”Mig Äger Ingen” som hon lånade av mig. Jävligt bra bok, otroligt bra bok.

Och så blev det dags att åka hemåt. Jag var skraj. Jag hatar att köra små skitbilar (en liten miljö-Ford) när det är en decimeter snö på vägen. Men jag åkte hem, och hade mat med mig, att äta hemma (som unkis får man skumma vanor, jag lovar, men att vara fri och äta när man vill är också en jävla välsignelse).

Det gick bara att åka 70 på 90-vägen. Och det var otäckt nog. Och så kom jag ifatt ett gäng väghyvlar som körde 50. Så det tog en stund att komma till Arboga. Men jag var tacksam. Jag ville leva. Jag tog ett par kort där. Kolla:

Och strax därefter, i samma minut:

Det är snorhalt, det är snöslask, det är mörkt och så har man en modern liten jävla skitbil som inte väger något. Minsta lilla fel, lilla strimma extra snöslask och man åker åt fanders.

Det är inte kul. Jag har en jävla respekt för det där, vilket inte andra idiotbilister har, men de har inte kört ihjäl sig ännu.

Som biker är jag skitskraj på torra sommarvägar bland idioter som fått bilkörkortet i dop-present. Att åka i ett väglag, med bil, där minsta felnavigering gör att man far åt fanders TILLSAMMANS med dessa idioter under vintern, det är ÅNGEST! Vem fan vet vad de kan hitta på för manövrar. Tokprylar. Och så är det kört.

Körde gamla vägen mot Örebro igen. Det är en 90-väg. Men det gick bara att hålla 60-70 som styrfart. Jösses. Fast jag var ganska lugn ändå. Ett par stora jävla lastbilar låg bakom mig och tryckte så jag släppte förbi dem, precis som någon med sommardäck gjort för mig, några minuter tidigare, den låg i 40 km i timman.

Så det oundvikliga. Att köra bonnvägar de sista två milen till Örebro, som garanterat inte var plogade, eller åka ut på stora fyrfiliga motorvägen. Jag valde motorvägen.
Och där kunde denna saga om mig och Baron von Örebro ha tagit slut. För när jag körde ut på denna väg, där reglerna är att man släpper in den som kommer in, så nuddade en stor jävla lastbil mig nästan precis. Han svängde ut i vänsterfil i sista sekunden. Och själv såg jag inte ett skit av något, för en lastbil före och den här mördarlastbilen åkte i mittsträngen och piskade upp snöslask mot min vindruta och mina lysen. Det blev becksvart. Det är inte kul när man åker brevid lastbilar som kör 100 knyck (man kan göra det med lastbil, har kört själv, tyngden i sig gör att man inte alls glider som små fjollbilar gör med sina gram mot lastbilarnas ton).

Instrumenteringen på min bil lyste och blinkade rött som fanken. Det betydde att det inte fanns något väggrepp alls. Det var som att åka skidor, utför, minsta fel och det var kört.
Men jag var aldrig rädd, jag bara, liksom, accepterade. Och när alla åkte om mig så kunde jag inte förmå mig att åka fortare, det gick inte, nej, jag är ingen fegis, det är bilen, det är väglaget, halkan, slasket, det är vintern, det är överlevnad, än fortare än 70 på denna 110-väg.

Två mil med vägångest. Men jag klarade det. Och ingen mer körde om mig på hela sträckan. Det var inte bara jag som fegade och ville leva mer. Vinterns värsting.

Kom hem. Åt.

Kommer så plötsligt in på Gittan Bardåt. Sådan jävla fräsig låt det är, har lagt länk här tidigare, men nu laddade jag hem från tuben och så tjongar jag upp det här, vilken böna, vilket härligt 60-tal. Ger mig fanken på att hon inte ens rakade sig under armarna, he-he-he:

done

Då var hon en symbol för den nya tiden, den fria tiden, den fria kvinnan, alla mäns dröm. Var ihop med Serge Gainsbourg (eller hur det stavas, han med Je Taime-låten, stånklåten, fransosernas Lundell) och även regissören Roger Vadim (som Jane Fonda sedan snodde).

Hon är väl inte dålig nu heller, djurvän och aktivist, men tyvärr lierad med fascisterna i form av Le Pen i Frankrike, det är så man kan gråta att denna lilla bambi blivit halv eller helnasse. Det kanske inte är sant, hoppas inte, men jag har läst om det:

Glömmer aldrig när BB vikte ut sig. Hon var SÅÅÅÅÅ jävla gammal, tyckte jag, det var otroligt, jag var tonåring, hon var FÖRTIJÄVLA ÅR och låg och visade tuttsen i den svenska Fib-Aktuellt på OK på Råby i Västerås. Tidningen hade naturligtvis köpt bilderna och inte plåtat dem själva, men ändå. Jag minns bara att jag tyckte det var fantastiskt att hon såg så bra ut när hon var var så gammal, he-he-he. Ung gosse (men utan några ålderfördomar) såg sig framtiden an.

Min gamla fjälla, hon jag var ihop med då jag gjorde lumpen, hon som senare istället valde min dåvarande bästa kompis (en jävla story det) hörde av sig till mig igår. Hon hade hittat mig på Ansiktsboken och ville jag skulle godkänna henne. Jag har inte gått dit ännu, men jag ska släppa in henne, som min vän, ha-ha. Ha-ha-ha-ha-ha.

Fast den trogne cyberbiktfadervännen Tom Hell hatar att jag har det där bildpottpuriet på mina gamla fjällor så lägger jag ut ett urklipp här, från den bilden, inte hela bilden med alla brudarna jag var ihop med på 1900-talet, utan bara där från vänstra övre hörnet, hon, ha-ha:

Ha-ha-ha-ha-ha. Tänk vad man får för kontakter med sitt förflutna via Ansiktsboken.

Jajajaja. Nu har jag skrivit ett sådant där långt inlägg igen. Kan inte rå för det. Jag är inne på långa inlägg. Det bara blir så. Skit samma. Plötsligt har jag en massa att skriva om, och då kommer det. Jag rår inte över det. Det blir så här, jösses!

Och snart, kanske inom en månad, är snön borta och jag kan ta mig feta jävla båge och låta högt och brumma runt igen, ahhhhhhhhhhh, njutning.

Okej.

Bolla bäver!

Rocka råg-rut!

I all lööööve…

/Baron

Köp SAAB för fanken

Läser att borgarna inte vill köpa SAAB som är till salu av GM. Det är mot deras ideologi. Nå, den ideologi de har är ju att göra som de gör borta i amerikat, och där har de fanken förstatligat utan att skämmas. Det måste man nämligen göra när idioter sänker ekonomin en massa genom spekulationsekonimi.

1. Ansvar för spekulationsidioterna, som har sina miljoner/miljarder och klarar sig, medan vanligt folk går åt helvete. Dvs, spöstraff och konfiskering av egendom och hela baletten, skampåle på torget med gratis utdelning av ruttna tomater och ägg. Jo, jag menar det. Det kan fanimej inte räcka med att ha en massa stålar och fin kostym och prylar och så klara sig. Om en vanlig nolla gräver sig in på en bank och kommer ut med 23 000 spänn och åker dit blir det väl tio år i finkan, men de här fina idioterna kan sno hur mycket de vill, utan konsekvenser, fast de sabbar 100 000-tals liv. Det är åt helvete.

2.  Här har vi ett helt bilföretag, med maskiner och kunnig personal (okej, delar av firman tillverkar JAS och lite krigsprylar och lastbilar, men ändå). Allt finns där, här, i landet. Så om ingen annan går in, så tycker jag staten ska gå in. Staten, det är ju vi, du och jag, alla som pyntar skatt här.
Sedan kan man börja utveckla nya bilar. Bilar som är billiga, som är extremt miljövänliga, bilar som folk och miljö har råd med. Vilken jävla succé det skulle bli. Som folkvagnen på 50-60-talet, men då var det tyskarna som tjänade stålar på Hitlers lilla bil. Dock, den var billig, och en vanlig knegare kunde köpa sig en. Nu kan väl ingen vanlig människa ens tänka sig att köpa en ny bil om han eller hon inte vinner på tips. Nya bilar är för de med avdrag eller miljoner på banken. Jösses, 200 000 eller 300 000 spänn räcker väl inte för en ny Volvo idag ens? Ja, jag vet inte, men det är hutlöst.
Så nu ska man ta chansen, istället för att sticka svansen mellan benen. Dels kan man utveckla något nytt och schysst (och sälj ut det sedan om det skulle behövas pga ideologi, och ge oss skattebetalare pengarna) men också få folk att behålla jobben, vilket ger skatteintäkter, konsumtionseffekter, ett lyckligare samhälle. Fast det där är väl svårt att se för de som har ideologin att själv är bäste dräng, och den som misslyckas, ska falla, hårt.
Men det är min tanke, och den är inte dålig.
Nu var det sagt.

Själv har jag varit rätt sunkig hela början på denna vecka. Har ätit nyttigt men liksom, äh, varit bluäigh.
Drabbades under tisdagen av en skum kropps-stress. Kunde ge mig fanken på det, då jag vaknade och mådde toppen, var pigg, alert, på G i 180, sådant kostar. Visste knappt vart jag skulle ta vägen sedan, bara vibrerade (fick trumma i bordet för att få bort energin). Men nu känns det bättre.

Jag har ledigt denna vecka. Vissa åker skidor. Men jag har inte ens ett par skidor. Har det taskigt med stålar också. Tandläkaren, ett nödvändigt ont, snodde de stålarna jag skulle behövt nu. Det är bara att gilla läget. Hålla ut, och om det går åt fanders helt (helvete, jag jobbar heltid, rätt okej jobb, och lever på svångremmen för att jag gått till tandläkaren, det är helt ÅT HELVETE!), så blir det pantbanken.

Dock. En fördel med mitt jobb är att jag kan kolla lite rullar. Beställde nya i fredags på CDON. Gick till jobbet idag, de hade kommit. Arghhh, mums, jag gillar film.
Så nu sitter jag här med ett gäng rullar, som jag tagit hem, för att specialstudera. De jag har tagit med hem och jag ska njuta av någon nu i natt är:

Short Cuts (Aldman)
Animal Crackers (Marx-brorsornas första och bästa rulle)
Cykeltjuven (De Sica)
French Connection (Hackman)

Har sett alla tidigare, men ändå. En mer intellektuell, en så jävla rolig och anarkistisk, en sentimental och fascinerande och så en kriminalrökare. Wow. Det handlar inte om ”schangrer”, det handlar om det som är bra. Det finns bra musik inom olika stilar, precis som bra film från olika epoker (och stilar).

Här är en scen från början på Marxfilmen. Det är en slags mjusikal (musical) men hur de njutbart sabbar ”konvenancen).

Kapten Spaulding, som ju är en riktig bluff, he-he, tar sig in i det fina hemmet och ljuger brett, förutom att vara oförskämd, vilket lockar damen som står för fiolerna. Äh, jag diggar i 180, nu som när jag av en händelse fick se rullen på 80-talet. Jösses, här var de fräcka, det är ju också 1930, innan de värsta censur-ivrarna tog över Hollywood (deras efterföljande filmer är lite mer slipade). Men, det betyder, att folk var fräna förr också. Det fanns en tid innan moralisterna tog över. Och nu har jag HELA rullen. Här klippet:

Ahhhh!

Och så hittade jag det här korta klippet på bara någon halvminut, från inspelningen av samma film. Någon ville testa med färgfilm, som var nytt som fanken på den tiden. Då blev det så här, utan ljud:

I övrigt så tvingade jag mig ner till lite otvunget socialt umgänge. Blev sittande med restaurangnissarna. Smörgåsnisse, kock, servitriser och kallskänkor. De är trevliga. Sedan stängdes det, och jag gick hem och skrev kommentarer och testade frk P:s bloggkommentarer och skrev det här. Som, hm, blev lite politiskt till och med. Bra av mig. Jag är da bajs!

Rocka rövkrona!

/Baron

PS (två tjoho!)

1. Fick ebrev från ÖBO. De ger mig 25 kronors rabatt på min hojparkering för att de tagit bort tvättmöjligheterna. Det gör de retroaktivt sedan november, vilket dras på hyran. Och sedan gäller detta i två år framåt. Tjoho, eller något… (kommer att kosta mer att tvätta på mackar).

2. Missade att betala TV-licensen i tid, betalar ju alla räkningar samma dag, kring den sista, inte den 23:e som den här räkningen var på. Fick ett kravbrev från Kiruna och Radiotjänst med krav på stålarna plus 75 spänn i förseningsavgift.
Då jag ju betalat så ringde jag upp för att höra hur jag skulle göra. Fick ringa tre gånger och lyssna på deras inspelade pryl, innan jag kom till någon efter en minut som sa att alla var upptagna och att man fick ringa igen. Men så, vid det tredje försöket så fick jag tag i en därborta. Jag bad om ursäkt för att jag klantat mig och undrade hur jag skulle göra, om jag skulle betala in på särskilt konto eller så, för jag hade ju betalat avgiften, dock lite sent.

”-Ge mig ditt kundnummer…. hm… okej. Äh, det är lugnt, jag stryker din förseningsavgift!”

Jag tackade storligen. Skönt med lite plus i tillvaron, och trevliga människor.

Är inte detta lite vackert, va…

Om man söker på Nutida Musik, gammal fin musikförening i Västerås, som många av denna blogs läsare varit med i, och jag bossat för några år, på Wikipedia, så kommer man till den här sidan nedan. Och kollar man länkarna där under ”Läs Mer” så är det länk till Kvällspressen, ha-ha, vårt gamla fina bluesband. Vem har styrt upp det så? Det är inte jag. Jag lovar.
Hm, funderar på att fylla i mer info där på Wikin. Jag har ju mina kunskaper.

Kolla Kvällspressen Blues Band här, klicka!

Rocka blöjkalsong med flänsost och kånkelbär!

/Baron

Neil Young är aldrig fel

Han bara kör på, he-he.
Hans senaste video är tydligen (hittade den på SVD:s web, av alla tidningar) riktad till både finanskrisen och bloggar.
Härligt amatöristisk med oskärpa, äpple och folk som bär ut TVn och allt. Men låten växer fint, som det brukar göra när Young tutar på. Kul att han hittat webbkameran på sin bärbara. Go for it:

/Baron