To be a Baronbloggers

För tillfället ligger denna blogg på mellan 72 och 120 unika besök per dag. Det betyder att betydligt fler gluttar än skriver kommentarer. Och det är okej.
WordPress är ett fränt verktyg att blogga i. För när det räknas här, räknas inte sökspindlar från t ex Google, inte heller om man går in flera gånger och kollar här. Utan det är unika besök varje dag som räknas.

Rimligtvis är det fler än de som ger sig tillkänna på kommentarerna som gluttar här. Antagligen inga från Ugga-Bugga-land, Grönland eller Kap Horn. Utan mestadels svensk-talande, bosatta här i det kyliga. En och annan har säkert kommit hit från betrodda cdb:are (sådana som läser här, cyberbiktfädrer) som gett tipset med den förmaningen att aldrig avslöja att de fick den här adressen från ”xxx”,  andra har hittat hit via sökmaskiner eller rena tillfälligheter.

Men. Tänk själv. Man har en drift (jag har en drift), att skriva ut på nätet, rätt ut, för vem som helst att ta del av, och det är vad man (inte man, utan jag) tänker och tycker just då. Inte sedan, inte efteråt, utan just då man skriver. Det är kittlande. Kanske kungen läser mellan groggarna. Kanske Arne Weise läser. Kanske Maud Olofsson innan hon penetrerar ännu en dildo. Det vet man inte. Men man vet att någon gång, någonstans, så är det någon som läser som ger sig tillkänna och skriver en kommentar och ibland presenterar sig lite. Och då blir man glad. (Man betyder ”jag”. Sorry, jag har ”man” i mig, det är dialekt från Västerås).

—————–

Just idag kände jag mig stark, som Kenta från ”Dom Kallar Oss Mods” skulle säga. Nu gjorde väl antagligen det här att jag skrev filmtiteln att jag hamnar i sökmaskiner när folk söker den filmen, och så hittar nya hit, men det får jag ta. Jag är inte rädd. Jag är fanimej inte rädd, jag är en bloggers för fan!

Don´t mess with a blogger, sucker!!!

Men ändå. Det var en ovanlig dag. Jag hade sovit de stipulerade 8 timmarna som socialstyrelsen genom experiment och falsifieringar kommit fram till är det riktiga som levande svensk.
Så jag var stark. På jobbet.

Under tre och en halv timma så sorterade jag alla jävla papper och annat skit som fanns på mitt skrivbord. Släng, spara, spara där, spara här. Svetten bara rann. Jag pantade Ramlösaflaskor, plastflaskor. Fick 12 spänn. Jag la grejer till diskmaskinen, jag röt åt folk. Och jag var rak.

Vid ett tillfälle frågade en kollega mig hur det var.

”-Det är som det är, det är samma, hur så?”

”-Jag undrar om du är sur på mig?”

”-På dig? Ja, det är jag, men det är inte det som gör mig sur, verkligheten är värre!”

”-Vad har jag sagt?”

”-Du tog orden ur munnen på mig på senaste mötet och visade att du inte är så jävla frän i skallen som jag trodde!”

”-Hur menar du nu?”

”-Jag började berätta en pryl, och i den berättelsen fanns en för-pryl, och så avbröt du mig och gick till attack mot mig, som om jag skulle stå för den där för-prylen och lät inte mig få en syl i vädret, kyss dig i arslet, det var åt helvete!”

”-?”

”-Skit samma nu, men som ett exempel. Jag sitter på ett möte och ska berätta om en solig dag. Så börjar jag med natten, när det är mörkt, precis före gryningen, och då, DÅ hoppar du in och våldtar mig och kritiserar mig för att tala väl om natten, och sedan får jag inte en syl i vädret och alla tror jag gillar när det är mörkt!”

”-??”

”-MEN VAFAN!!!! Du tog orden ur munnen på mig, när jag sagt A men inte B och gjorde A till vad jag tyckte och så menade du att det var helt uppåt väggarna, när jag försökte få dig att hålla käften och lyssna klart så bara fortsatte du!”

”-Men varför sa du inte till?”

”-Jag försökte, men fick ge upp, du var som en finsk spets, gläfs-gläfs. Därför att jag har stil. Därför att det är så jävla löjligt att börja bråka inför chefer för att DU fått ett och annat bakom foten, jävla glappskalle!”

”-Aha, men jag menade inget illa mot dig!”

”-Nej, men du gjorde mig illa!”

”-Men vi är väl vänner?”

”-Inte än på långa vägar, ångra dig ordentligt, gör aldrig om skiten!”

”-Jag ska inte göra så mer!”

”-Nej, det ska du inte!”

Jag vände på klacken och gick ut från rummet, han kom efter. Nu var det fullt av medarbetare runt om oss. Kanske ett 30-tal hörde det jag sedan sa. Min antagonist (nej, jag är egentligen inte arg på honom längre, men han ska fanimej ha, sa):

”-Men jag menade inget illa!”

”-Jo, det gjorde du som inte använde skallen!”

(Nu skrek jag, nej, jag pratade mycket högt, jag skiter väl i det där egentligen, men jag njöt av situationen).

”-DU SKA FANIMEJ KÖPA CHOCKLAD OCH ROSOR TILL MIG!”

”-Va?”

”-JAG VILL HA, I MORGON, CHOCKLAD MED GOD FYLLNING I, OCH I SNYGG RÖD KARTONG MED ROSETT PÅ, OCH ETT KNIPPE RÖDA ROSOR SÅ ATT ALLA SER HUR MYCKET DU ÄLSKAR MIG, DIN HÄRSKARE PÅ ALLA VIS. DO IT, OR ELSE!!”

Fan vad skönt det var att säga så. Han blev tyst. Och det var alla runt i kring också, he-he.

—————————–

Sedan skulle jag kunna skriva lite om andra fräna prylar. Men jag har läst (med Strega i åminnelse) att man inte ska skriva för långt, då orkar inte folk. Jag har jag gjort en kompromiss med de där strecken, men …..arghhhhh…… jag måste bara skriva tills jag är klar.

——————————

Den franska filmen ”En man och en kvinna”. Man åker räcerbil på en brygga från havet. Stannar och signalerar med lyktorna. Ett par ungar och en kvinna kommer springande. En hund är som gladast. Poesi, och jag vet inte varför (men filmen är fanimej finemang, och låten är gudomlig), det är i slutet av filmen, men skit samma, jag är där, men inte ett dugg kär eller fånig i nuet, fast jag ser:

Leluc.

Rockfitta! (ett ord som förstör för moralister som kan tänkas läsa här och nyss trodde sig förstå mig).

/Baron

Bibliska proportioner

Snart delar sig röda havet. Kolla bara hur media fått fart på rubrikläsarna, snart blir jag rädd själv och dras med i dårskapet, ge mig en spruta, alla dessa kan inte ha fel, arghhhhh:

Skärmbild från min dator, från insurfning på na.se och dess artikel. Plåtad utan lov, räknar kallt med arrestering pga upphovsrättsbrott, allvarligare än mord och misshandel numera.

——————————

Jag går lite vidare till mina Twitterpolare. Äh, de flesta vet ju inte att jag är det, jag bara hänger på vad de skriver, 140 tecken per gång, och en länk till bild eller film eller något annat. Ändå, jag garvar, he-he.
Beslutade mig för att följa Guvernör Schwarzenegger idag. Jag får ju allt på iPhonen, men om man går till hans Twitterhemsida så ser det ut så här:

I inlägget under det senaste, han är på resa och ska väl köra lite patriotiska prylar för soldater, så skriver han så jävla bluesigt att han ”hänger” med Clinton och Israels premiärminister och någon till. Och så klickar man där och då får man ett foto, där han ”hänger” med grabbarna, he-he:

Jag vet inte. Men jag tycker nog att en sådan som jag kan komma närmare vad som händer i världen via nätet, helt gratis, än att kolla på de medelklassiga nyheterna som är sorterade för oss i vanlig media.
Jävlars. Allt finns ju därute. Att direkt se Terminatorn gagga med Clinton är ju bara hur fränt som helst.

Kul, förresten, att se Terminatorn i den där tidiga styrkelyftardokumentären där han är tillsammans med han som skulle spela Hulken senare. Han ligger på rygg och suger i sig en riktig spliff, ha-ha-ha-ha-ha-ha:

Hm, ha-ha-ha-ha, okej.

Och det ovan nuvarande guvernören i Kalifornien gör på film, det påminner mig ju om när vi i The Blue Pearls faktiskt skickade vår CD-platta till Clinton när han var president och fick inte bara ett utan ett par trevliga hälsningar tillbaka. Hur många band i Örebro har fått det? VA?

Detta är inget Photoshops-skit, det är på riktigt, hans namnteckning och allt:

Och:

Det var ju så sjukt fränt att vi dånade. Men det berodde på att vi lirade Fleetwood Mac-låtar. Och han gillade ju dem. Vi var väl mer inne på det tidigare engelska bandet, med Peter Green, men ändå, det hajade han nog. Vi var galna och skickade iväg CDn och fick tillbaka. Ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha, fanken, nu garvar jag lite gött hör hemma i Baronborgen. Det var några år sedan, men slå detta, alla jävla bajsband i stan, ha-ha-ha-ha-ha-ha!!!!!

————————–

Visade Blecktrumman för mina yngre medarbetare idag. De såg chockade ut ibland, garvade hårt ibland, höll för ögonen ibland och sov ibland. En fantastisk film med andra ord. Jag gjorde rätt. Och Günter Grass som skrev förlagan och vad jag förstår även manuset är ju Nobelpristagare, så det kan inte vara fel med allt som visades…. (Ingen Hollywoodsk dataanimerad katastroffilm det inte).

————————–

Fanken, jag är i en slags brytpunkt.
Vad det betyder vet jag inte. Men jag känner att jag måste sluta fjompa mig. Det är dags, trots mitt yrke, att komma ut som mig själv, att synas i all min vedervärdelse (finns det ordet?)
Jag skulle vilja skriva rapporter, filma rapporter och synas själv. Det är ju jag. Den där jävla Örebromössan. Hur ska jag göra för att komma loss???? Måste komma loss. Det får räcka nu. 12 år som semi-hemlig.
Okej, då får jag sluta skriva om bira och tankar om damer, för då kommer moralisterna, fienderna, stjärtslickarna, de där käcklen jag hatar, att få goda dagar, då kan de komma åt mig och säga att ”det där är ju enormt olämpligt”, han måste få sparken.
Men fanken vet om det inte är värt det hela. Frihet för fanken!
Så länge jag inte är olaglig har jag ju rätt att leva mitt liv, och även dokumentera det. Varför inte? Om jag tycker det är kul (och lite sjukt)?

Det är ju bara jag, jussom. Bara jag. Har ingen annan att ta hänsyn till. Varför inte köra fullt ut då? Vad håller mig kvar som fegis? Och varför?

Jag vill.

————————-

Höstmorgon med min Super-8-iPhone. Inget speciellt. Bara höst, sol och så stannar jag upp och kollar lite.

Fanken, har mycket mer att ge. Måste strama upp mig, måste leverera, måste skärpa mig. Kom igen nu, jävla Baronjävel!!!!

Rock!

Prutt!

Anis!

Svål!

/Baron von Blonkobongo-Ugga-Bugga

Örebro och Närke nu

Jag gillar att bråket ”urartade”, ha-ha, det är alltså rätt normalt ändå.

Så jävla många idioter i detta län att det inte är sant. De blinkar inte när de kör bil. De samlas vid de trängsta ställena och är i vägen och står stilla så man inte kommer förbi, de står mitt i vid de få rulltrapporna så man inte kan gå förbi, de är riktiga Närkingar. Och nu smackar de på med kniv och yxor också.
Jösses.
Men ändå, jag trivs bland dessa utvecklingsstörda människor.
De får mig att känna mig bättre.
Industrialismen kom till typ Västerås för en 80 år sedan, här har den aldrig inträffat. Klart bönder med dynggrepen som största vän i generationer bangar ur då. Det är som Ryssland innan revolutionen.

————-

Äh, sitter och larvar mig nu här hemma, med videos jag tagit under kvällen. Fixar, donar, lurar på hur och var jag ska ladda upp dem.
Jag är helt förvirrad. Jag är ju två. Dels Baron här, dels den där Nissen som gör allt det här på jobbet. Det får inte komma fel. Då kan Bror Duktig vakna, och så blir allt fel…
Ska slänga upp någon på FaceBook-kontot, det vet jag, och även någon här… Fy fanken, jag är splittrad.

————-

Man är gammal. Men inte hur gammal som helst. Som vanligt, när man är ute på stan och går så känner man sig som den 23-åring man tror sig vara. Tittar man i spegeln så ser man Gustav Vasa….

Jag är, som sagt, helt förvirrad, jag har massa jox ute på nätet, och kan knappt komma ihåg var jag är. Men ändå. Här är en pryl jag smackade med min iPhone av senaste snitt nu i kväll. Använde ett program som återskapar som det vore Super-8 på 60-talet.
Det är Jonas och Cilla, det äkta paret, och allt bara smackar på, he-he….

————-

I morgon, idag, mellan klockan tolv och fyra så kör de Brunschhhhhh på Biskops. Dvs pannkakor, ribbs och massa annat. Kostar 99 spänn. Jag ska dit.
Massa polare ska dit. Det kan bli helt kanon (ja, och så kan man ju köpa en och annan bira också)…

Okej, rocka rolla!

Love!

/Baron

Tjejer får komma ut lite

Jag tycker det är så himla bra att det är 2009 och tjejer inte längre måste sitta hemma och laga mat och sy strumpor och fostra osnutna ungar. Det finns så mycket mer kul att göra nu för tiden. Samtidigt som de solar kan de, som här, utöva en hobby.

Det är nästan som att jag vill vara tjej istället för kille.

Rock!

/Baron

Sent inlägg

Nästa gång det är snö och jag är på ICA och handlar ska jag kolla lite extra innan jag går ut:

By da way:

Lyssna. Vi kör i sommar igen, på Öland. Vissa grabbar har redan beställt rum och allt. Jag får se om jag gör det eller tältar. Samma tid, samma ö, samma kanal. En vecka av nostalgi, sol, bad, bira, mjusik, vänskap och garv. Inga krav, man gör som man vill, när man vill. Känner man för att sova, gör man det, vill man parta hela natten och sitta och gagga på stranden gör man det, äh, ni hajar.
Det här ska bli en tradition. Och kör vi i sommar igen, så blir det ju två gånger, och är därmed en tradition (som bara kommer att fortsätta).

Häcken ringde från Scotland och bad mig pusha för det (och garvade åt bilden ovan som han mindes, och som jag fick för länge sedan, fåret heter Bosse). Nu när jag sökte på Öland på datorn så ploppde den upp, ha-ha, får med kräfthatt. Kanske törs lägga ut film snart, ännu värre fårövergrepp, he-he.
Ska fixa en specialsida för det hela (dit jag hoppas folk från i somras skickar bilder och filmer som jag kan lägga ut).

Okej, det var en blänkare.

Rocka rolla!

/Baron

Måndagen smackar

Skillnaden mellan helgen och måndagen vill jag illustrera genom my girl, Kate Bush:

Lätt framåtlutad, milt svärande, hatandes, haltande, som en fullskiten kakaomissbrukare, stapplade jag fram över Sveaparken på väg hem från min heroiska insats på jobbet idag.

Man ser den gula cirkeln där, och så ser man stigen som jag använder för att gena som en ljusgrönt streck. Det var lite kladdigt på det korta gräset. Och jag gick uppåt, norrut. Och så där vid den gula cirkeln ser jag en snygg böna med en stor hund och en liten läskig Paris Hilton-vovve.
Det är Dora.

Från kräftskiva i augusti, nämda flicka ovan.

Vi blir stående och snackar lite. Hon och hennes snubbe har flyttat in i ett schysst hus alldeles brevid (ja, jag har ju varit där och visat bilder här från i somras). Den lilla slyn-hunden skäller och är stöddig, och fryser och darrar, och har tröja på sig. Jag hånar såklart. Men vi står där och snackar i en tio minuter och det är trevligt. Så går vi åt samma håll uppåt och hennes stora hund försvinner bakom en kulle, och då säger jag så här:

”-Var är din andra vovve?”

”-Han är nog där bakom kullen, han kommer!”

”-Tänk om din stora hund kommer tillbaka med en bäbis i käften som han tuggar på och som han snott från någon barnvagn!”

Ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha!

Jag vet inte, det kom bara över mig, ha-ha-ha, och hennes ansiktsuttryck och reaktion och oro var obetalbart, för hon såg det framför sig.
Jag skrattade hårt och till slut skrattade hon också, kanske av lättnad när storvovven kom tillbaka tomkäftad.
Jag vet inte varför min hjärna kom på det och fick ut det (jag hann inte tänka, sa det bara). Men det är härligt att vara sjuk i skallen och garva. Jag kände att jag var på väg tillbaka.

Vi sa hej i korsningen. Jag kom upp till mig. Det var inte så jävla farligt att gå, smärtan var inte outhärdlig längre, det gjorde bara lite jävla ont (i motsats till helgen).

Tryckte i mig Corn Flakes med fet mjölk (röd socialistmjölk) och en deciliter socker. Ahhh, det var gott. La mig på soffan/sängen. Klockan var väl fem på eftermiddagen. Zzzzzzz! Vaknade tio i tio på kvällen. Hjälp! Det var Micke som ringde. Han var nu hemma från Milano efter hans överklassfotbollsbackslickresa i helgen.

”-Hinner inte snacka, måste ha föda, måste till affären jag ringer!”

Och så slängde jag på luren och tog mig upp. Och till min förvåning var jag ännu mer bättre i ryggen. Nu gick det undan. Hade sex minuter på mig till ICA. Kom in, handlade, betalade, kom upp igen i Baronborgen. Tryckte i mig (allt kallt, dvs min nya kombo av kokt skinka, rödbetssallad, keso och njurbönor). Ringde så Micke. Och drog ner till ”klubben”.

Så där satt vi och hade en trevlig timma, snackade med Diadem-Åsa och Pyrre och oss själva. Och så stängde de och vi gick hemåt. Han bor på andra sidan järnvägen, och jag bor ju på söööööder, så det blev varsitt håll att dra hemåt åt.

————

I söndags så ringde Wåfflan (från Västerås där han bor), undrade hur det var med mig egentligen? Och det var ju inte kul för mig och min rygg, dock kul att han ringde. Hade jag något smärtstillande? Och på det svarade jag ju nej, gillar inte tabletter och kunde inte ta mig någonstans för att köpa heller. Om jag hade någon polare som kunde köpa? Nej, jag klarar mig, vill inte besvära, blir det för jävligt så ringer jag väl någon. Sedan var det inte mer med det.
Men, den gode Wåfflan ringde upp den gode Baggo här i Örebro härad, som fick ta sig till affär och köpa Alvedon, som han kom hit och levererade. Det är inte illa.
Man har polare, och det fungerar.

Jag tog en jävla tablett, vilket jag misstrodde, och tamejfanken, det kändes bättre i ryggen efter någon halvtimma.

Sov ungefär tre timmar natten till söndagen, mest för att jag kollade på TV och njöt av att inte ha dessa ofantliga plågor. (Programmet Fråga Olle-dokumentären är helt jävla kitch, jag garvade fint där åt vissa människor).
Kom upp när klockan ringde. Det tog en stund att durscha och få på sig kläderna, men jag hade ju ställt klockan tidigare för att fixa det. Sedan haltade jag till jobbet. Kom i tid.
Visst, hade ont, men inte lika jävla ont som tidigare.

Jobbade så i en lokal som inte hade rätt utrustning, så jag kapade det hela och alla fick gå hem. Nästa vecka ska det funka.

Och så sent på eftermiddagen så gick jag hem.

Vill man att detta inlägg ska kännas som filmen Måndag hela veckan, med Bill Murray, så kan man börja läsa högst upp igen på detta inlägg nu.

Rock!

Brynna!

/Baron

Reprise

Tydligen hade Frank Sinatra ett skivbolag som hette Reprise Records, och han gav ut Jimi Hendrix på den etiketten. Så jävla fränt. Jag har Hendrix första platta här hemma, den har den etiketten. LP-skivan är tjock som fanken. Från 60-talet.

Men så, nu i kväll, hittade jag en podcast som jag gjorde, via min Mac, och via Garageband, för två och ett halvt år sedan. Ja, det är låtar man inte får lägga ut för man inte har rättigheterna till dem, men skit samma, jag gör det igen, ånyo. Kom igen Stasi, kom igen FBI, kom igen CIA, kom igen SÄPO, kom igen KGB, kom igen….
Kom och arrestera mig bara.
Ni som läser mina bokstäver här vet var jag är om det blir tyst härifrån.

Jag snackar inte så mycket i denna podcast, utan lirar mest, det är under en kvart i längd. Men jävlars vad jag får till det. Låtarna är bra, tyskt och amerikanskt, och mitt snack och mina ljud mellan är helt outstanding:

Klicka ovan och gör frukost, smacka upp volymen, borsta tänderna, bajsa. Jag finns med hela tiden, ha-ha-ha. Låt musiken flöda, låt mig flöda…

——-

Har någon sett Rammsteins nya video? Här hemma hackar den, i Baronborgen, men tyskarna kör verkligen hårt, jösses, här snackar vi rock och porr och tyskt, varning för om någon av mina cyberbiktfädrer-mödrar är moralister, det här är inte lekskola:

http://visit-x.net/rammstein/

Hackar det ovan? Testa här:

Den här versionen kanske inte hackar så mycket: http://www.rocktube.us/embedded/adlcRffweae

Det finns tydligen olika versioner, ingen kommer att liras på MTV, det är helt klart, he-he. De kör stenhård porr där. Hell de 10 000 tyska bögarna, ha-ha-ha.
Såg den på en krog i stan förra veckan (bara jag och personalen) och jösses, det var inte kristet, om man säger så, ha-ha.

Fast, vad är kristet? Det måste ju vara bra mycket bättre att köra lite sex-styggt än att mörda i krig. Så kommer jag alltid att tycka.
Men det är jag ju rätt ensam om att tycka. Parning är fulare än att döda. Så är det bara.

Äh, skulle kunna berätta ett och annat. Men nu skiter jag i det. Lägger ut.

Hm, är jag en hallick? Nä, inte fanken.

Okej, ut med det hela nu, ut på nätet!

Rock!

/Baron

Smegmarejs oh yeah

Först vill jag påpeka (pepåka) att mitt internet här hemma i Baronborgen strular som fanken, och har gjort det de sista fyra dagarna. Jag har bla inte kunnat svara på e-brev, då jag när jag skulle svara, inte varit uppkopplad. Så här segt har det aldrig varit. Och, som ni kommer att se nedan, tog det nästan en timma att få till den sista bilden. Det är något bajs på nätet för mig nu. Ja, och, ska svara på e-post och eventuella kommentarer sedan. Ville bara få ur mig detta.

Då kör vi:

Kolla här, hittade det nyss, snarkar’n, dvs Bluespolisen, har lagt ut sig själv när han och bandet sitt kör ”Fjollig dimma!” av Jimi. Sug min hästsnorre, BP, ha-ha:

Var är närbilderna? Var är grimascherna (hur det nu stavas)? Var är spriten?

—–

Hur som helst. Ijallafall.
Jag är körd, kokt. Häcken och jag träffades i Kvicksund idag. Vägen dit på båge, i läder, var det värsta jag gjort i år. Jag hade bytt den trippen mot tio Kalmar-Örebro-tripper. Att sitta i svart läder, svart hjälm och solen lyser på en och det är 30 grader i skuggan. Man kan bli galen för mindre.
Bara att ta sig ut från det här jävla Örebro var en pärs som tvingade mig att bli lagbrytare. Efter vattentornet, på den där 70-vägen som tar en till E18 mot Arboga var det tvärstopp, i bägge filerna. Det var inte sant. Flera hundra meter av hundratals bilar som stod stilla pga något jävla skit. Det gick inte att se slutet på kön.
Det går bra om man är moderat och har en fläskbil med AC, men inte om man är en enkel arbetarkille (som vill sjunga internationalen ibland på fester) på en fethoj, svartklädd.
Jag hade två val. Det ena valet var att svimma och få hojen över mig och skadas och kanske upphöra som människa. Det vill säga, bara ge upp och lämna in, låta andra skyffla bort resterna av mig. Det andra var att tränga mig av denna satans kö, vars avgaser var pricken över i:et.
Jag var i innerfilen (den närmats mitten i den fyrfiliga vägen), och så såg jag den där busshållplatsen. Det fick bära eller brista. Jag tutade på en kvinna till höger om mig, hon höll igen och jag kunde köra in framför henne, upp på busshållplatsen, och vidare över gräset och in på cykelbanan, och så mellan villorna och.. Till sist kom jag till en gata där jag egentligen får åka. Och så åkte jag min specialväg till sista utfarten mot E18, en hemlig väg.
Wow, jag var lagbrytare. Men skit samma. Även då, när jag kom upp i 110, med jackan öppen, så var det ingen lek. Jag var fanimej rädd för att svimma, så otäckt varmt var det efter lunchtid idag.

Höll på att köra ihjäl mig redan i garaget. Det hade varit något strömavbrott och när jag rundade kröken mot raksträckan till uppförsbacken där man kommer ut (man åker in en väg, ut en annan) så var det som en grå hinna framför mig. Bara några meter framför mig. Jag fattade noll, men lyckades bromsa i sista sekund. En stor jävla betongbrandvägg var ivägen för mig. Hjälp!
Vad göra?
Jag körde helt enkelt upp i de där kringelkrokarna som tar en in i parkeringshuset, alltså mot strömmen om man säger så. Parkerade innanför dörren, tog mig ut på lurigt vis, öppnade med kortet utanför, och så sprang jag in och körde ut min båge. Tack gode att ingen kom motsatt väg där.
Vad var detta?
Tydligen, sa en kvinna, när jag slog på mig hjälmen, att det varit strömavbrott och alla skyddsmekanismer för brand hade slagit igång.
Jaja, läskigt, men jag kom ju ut ijallafall.

Träffade Häcko vid Kvicksund, vi bara garvade åt vädret. Bestämde oss för att åka till Strömsholm för att bada i det vederkvickande vattnet i Mälaren där.
Men först kollade vi in lite gravhögar på Södermanlandssidan av Mälaren. När vi kom tillbaka mot Kvicksund så var bron förstås upphissad. Där stod vi, i gassande sol, svartklädda och bara fick vänta. JAG LOVAR, SÅDANT KAN GÖRA MIG GALEN! Men det ordnade sig.
Vi stannade vid en annan borg. Här kan man se Häcko i mitten längre bort. Bilden ska, som de övriga här gå att klicka på. Jag har åkt förbi många gånger men aldrig varit uppe där. Birka, kyss mig i arslet, här i mitten av Mälaren har vi Svearikets vagga, tamejfanken!

Sedan åkte vi vidare och badade. På samma ställe som jag och Strega badade för några år sedan.
Underbart. Jag blev människa igen. Och så åkte vi och käkade pannkakor, äkta tantlagade och krispiga pannkakor på Strömsholm. Med grädde och glass och sylt. Så jävla vackert, inte värmda industripannkakor utan äkta-äkta-äkta.

Vi skulle slå ett slag för Wåfflan kom vi på, så vi åkte över Rytterne hem till honom i Västerås. Vi var beredda på vad som helst, vi var adrenalinstinna, nu skulle det fajtas, men inget av det vi planerat behövde utföras, he-he.

Här sitter Wåfflan i sin trädgård med Häcko och mig mitt emot. Se så nöjd en Västeråsare kan se ut, he-he. Hell Uffe!!

Sedan åkte jag och Henko-Häcko till hans morsa där han hämtade lite prylar. Så här såg det ut utanför (man måste ju ha med någon båge-bild):

Hans HD närmast kameran, min Jappsare bakom.

Och så åkte vi bort från Västerås, gamla vägen, mot Enköping, och halvvägs är Kungsåra, där, precis tomten vid kyrkan, bor Häckens brorsa. Här ser vi bröderna:

Nehej, det gör vi inte. Första gången någonsin jag inte kan ladda upp en bild här. Men det är nog ComHems fel. De har bangat här i tre-fyra dagar på raken, i morgon ringer jag och säger vad jag tycker till dem.

Så åkte Häcken till Uppsala och jag åkte mot Västerås igen….
Hm, skulle kunna skriva mer här om vad jag gjorde där en sväng, men skit samma, det tar vi någon annan gång, och så åkte jag mot Örebro igen. Kom hem vid halv elva. Flugtäckt.
Parkerade i garaget, drog två bira, gick till Biskops, drog en bira, träffade LG. Gick till Lilla, drog två bira. Var dock helt svullen. Alltså i skallen och i hjärnan. Och så stängde de klockan ett och då gick jag hem. Och här är jag. Tjo.

Äh, det får räcka för nu. Nä, jag testar ännu en gång på bilden med Häcko och hans brorsa:

Yä, det verkar som det funkade.
Men vänta. Den bilden är för i fanken tokbra. Den kan tolkas. Den är konst. Vilken jäkla bild. Tjoho! Äntligen en kungligt bra bild här. (Ja, man måste klicka den för att skåda på riktigt).

Äh, ett litet reportage om dagen, den varmaste i mannaminne för mig och Häcko. En trevlig tur. Om jag nu också bara får min ifån så skulle allt det här bli mycket enklare och bättre och mer inspirerat.

Rocka olla!

/Baron

PS
Det är inte klokt, jag hittade nu, efter att ha lagt ut ovanstående, hela jädra första delen av Queen-arnas konsert på Wämbli 1986. Den ligger inte på min server, jag bara länkar in den här, det är inte mitt ansvar, det måste ju vara tillåtet då den varit där i över fyra månader, he-he-he-he-he. Njut, det är så jäkla bra:

Najs tripp

Rock!

/Baron

Öland, en låt

Det är en av mina bästa polare, Baggo, som sjunger, och de andra är också mina bra vänner. Det är Blues-Bosse på gura bakom Baggo, det är Bernton (Stregas trummis) på batteri, och det är Jocke på bas (Västeråsjävlar allihopa, men de bor kvar där, utom Baggo och jag då som skådat ljuset i form av Örebro).

En Dylanlåt. Och Roffe filmade från sin position i ladan, där på ägorna, i Böda, på Öland. Fanken, det är kärlek, jag blir rörd här på natten när jag slänger upp den (hoppas ljudet funkar i synk, jo, det gör det om man väntar, jösses videon var på över 70 Mb, det tar tid att komprimera till rätt format, men om det inte gör det ska ni veta att jag jobbade med att få upp det här klippet i fyra timmar nu i natt, och la upp det två gånger, funkar det inte nu, så fuck da shit, I giva a bajs. Lyssna och njut istället):

done

Jag är arg nu, jävla teknik, som snott tid av mitt liv. Det skulle synka bättre, vet inte varför det inte gör det. Men njut ändå.
Om man klickar där nere till höger på filmen får man upp den i fullskärm. Och, ja, jag har inte hållt den här, man kan länka den till andra siter, om man skulle vilja.
Roffe filmade över en halvtimma. Vi redigerade på min Mac, och nu slänger jag upp lite i taget av det hela.
Lite låtar.
Lite bus med grabbarna (vet inte om jag törs lägga upp när vi skojade med Baggarna, då får vi nog inte komma tillbaka, ha-ha, äh, vi var okunniga, men snälla).

———-

Det ringde under kvällen. Det var mina franska vänner. Nä, de är inte franska, men har bott där och bor numera här, hade kommit hem från sin semester. Så jag drog till Leroys (som jag föraktfullt kallar den där irländska puben). Sedan drog jag och frk C till Biskops. Och så till Lilla Öret. Ja, och så hem. Vet inte mer vad jag ska säga, he-he.
Jo, så kom jag hem, och började kolla filmen Roffe hade gjort på kvällen. Jag borde ha filmat också, men jag fixade inte det. Tack och lov för Roffe där.
Just det. Häcken ringde mig där på ”Leroys”. Vi ska åka båge på onsdag, bara vädret är okej. Då blir det tokvända i Närike.

Äh, no more skitsnack.

Hoppas rullen ovan funkar, upp med volymen. Kolla in Baggos, och de övriga grabbarnas genialitet (jag menar inte deras genitalier, jag menar det musikaliska).

Love!

Rock!

/Baron von Bongo

Ps
Om någon vecka kommer jag att pimpa ett och annat. Den här bloggen kommer att finnas kvar, för det jag tänker, känner, tycker. Men en annan blogg kommer att öppnas för det jag är med om, det jag upplever.
För er betrodda här, kommer jag att avslöja adressen till den andra sajten, men eftersom den är helt jävla öppen, så ska man inte komma därifrån och hit. Förstår ni? Alltså, härifrån och dit, det är okej, men inte därifrån och hit.

Love.