Torrrrsdaggen

Fick kunskap om, på många olika vägar, att Strega och hans band med Kent I och de andra skulle vara med i Tvärsnytt (lokala SVT-nyheterna) i kväll. Okej, så jag tog upp min fån och filmade de där två minutrarna, med egna kommentarer (helt nykter, fast man kanske inte kan tro det, he-he). Så här såg det ut, och lät:

done

PR-ansvarig för deras stora spelning skulle ha dubbla käftsmällar (det kan vara Strega själv). Jag har fått massa kryptiskt info om det där (ibland har jag känt mig spammad) men aldrig fattat att det är de själva som ska lira, eller att de ens fanns, utan trodde att det var något band från England som skulle komma och lira i Västerås och köra de där låtarna som de här killarna gillade. Och då klarade jag mig jussom. Men så, i sista sekund så visade det sig att det var de själva som skulle lira. Och det tjatas att jag ska komma, men ICKE! Jag kan inte stödja dålig marknadsföring. Så är det bara.
Men de kommer säkert att göra en bra spelning.
Och jag tycker det är roligt att referera till Yes och ”Owner of a lonely heart”, fast det är Genisis, he-he…. Att retas är en rättighet man har. Vilket jag gjort live med de här grabbarna. Fast jag vet inte vad jag snackar om där, har rätt många fel hör jag, men skit samma, det är en rättighet att balla ur också…

————

Den här veckan har varit konstig. Jag har känt mig konstig. Känt mig sjuk ibland, snurrig ibland, som ett asplöv som darrat i vinden ibland (färdig att svimma, lägga av för gott), och så helt okej och glad och stark. Alla jävla sjukdomstillstånd som finns har föresvävat mig. Jag har fysiskt varit upp och ner, svart och vitt.
Skumma prylar. Men jag kör på, kör så det ryker. Tut och bolm!

Nä, nu tog det stopp. Har inget mer att säga/skriva. Är nog rätt uttråkad, och är man det kan man inte skriva. Man måste vara på. Nu är jag bara ett stort noll. Men jag återkommer med förnyad kraft, arghhhhh!

Men vänta. Idag, efter jobbet var jag på facket, på intromöte. Det var jag och tre till där, och de som ledde det hela var två stiliga kvinnor i passande ålder, som besatt intelligens, vänlighet och sociala färdigheter (fast de jobbade i samma bransch som jag gör). Det kändes ovant, jag började tro på livet igen.
Med mig fick jag tygväska med fackets namn, mugg med fackets namn, några böcker, ett gäng broschyrer och en reflexväst med fackets namn på. Har beslutat att jag ska ha den på mig på jobbet, så kollegorna vet vem det nya skyddsombudet är. Ha-ha, jag är facklig, hur fränt är inte det? Ha-ha-ha-ha-ha. Vem kunde tro det? Och jag ska inte ligga på latsidan. Finns mycket att ta upp där. Det är en ära att ha blivit vald. Vänta, måste ta kort på prylarna…

Svart häftig kasse i tyg som är miljövänlig att handla med.

Häftig mugg att dricka kaffe ur på jobbet och göra andra avundsjuka med.

Lite suddig bild, men fullvuxen väst med relexer att ha på sig på jobbet.

Jag gjorde jack-pot idag, he-he.

En av snubbarna som var med på mötet var pianostämmare och musiklärare på särskolan. Han hade stämt pianon hela dagen, och det fanns några fläktar och datorer som lät på mötet, som tickade i bakgrunden (som ingen av oss andra hade hört) och han frågade om han fick stänga av dem för annars skulle han bli tokig.
Skön lirare, he-he-he.
Jodå, det stängdes av.

När jag kom dit kom jag ju försent, och det var låst. Tack och lov kom någon som skulle in på samma ställe så jag slapp stå ute i snöstormen. När jag kom in så frågade tjejerna om jag ville ha en kopp te och kanske en kaka. Jo, det ville jag. Så jag fick en mugg varmt vatten och en tepåse (en sådan progressiv påse utan snöre). Ingen sked.
Efter ett tag blev jag sugen på att ta ut tepåsen. Så det var bara att trycka ner fingrarna i det kokheta vattnet och dra upp påsen och det brändes som fanken. Ingen sa något när jag stönade och släppte den varma påsen i en tom mugg. Skumt. Var det ett test?

Jag är facklig nu. Stå upp, gör honnör! Vi, folket skall segra!

Okej.

Rock!

/Baron

Manlig feghet och min egen

Under min promenad hem nu i kväll så tänkte jag mycket på manlig feghet, och hur oattraktivt det är för kvinnor. Hade en massa sköna exempel som jag ville delge cybern (där jag själv varit feg). Men nu, när jag fått av mig kläderna (ytterkläderna, jag är inte naken) och satt mig vid min dataapparat, så är allt som bortblåst. Jäkla skit, jag hade en fin pryl där. Och, nej, jag kommer inte att gå ut och gå tillbaka för att ”liksom”, ”jussom” få tillbaka minnet. Jag får köra på ändå. Med annat, men rubben ovan är satt, i sten.

Har ju en ny cyberbiktsmoder, frk sofie (liten bokstav där i början, är noga med det där med stavningar från mina cyberbiktare). Hon föreslog att jag skulle använda ordet Grisknull (som jag bara älskar) någonstans idag, alltså efter att jag i går, eller förrgår använde epitetet ”kuka ur”. Bägge är kraftfulla. Hm, saknar grevinnan och hertiginnan som var här förut, de kunde vara stygga på uttryck…snyft, var är de nu? VAR? ARghhhhh!

Nåväl. Jag gjorde det. Det funkade inte så bra. Ingen blev chockerad. Jag slog på iPhonen och gick in på jobbet i morse och så lät jag det hända. Längst in satt ju frk C, som inte törs säga så mycket, och före henne är hennes brorsa som är vikarie och började i förrgår, de är väl samma. Den ende som kommenterade var min kamrat i fack-svängen, herr K, och han gillade det hela. Det blev inte den skandal jag hoppats på. Ingen skrek att jag var bongo. Nåväl, här är det, och, jag gjorde det:

done

Huru härligt är icke epitetet Grisknull, ha-ha-ha-ha-ha?

——————-

En annan fantastisk grej som hände idag var att alla på jobbet skulle samlas på samma ställe (smart nu i grissjuketider, men så är det, har aldrig anklagat mitt jobb för överdriven intelligens).
Det handlade om ”värderingar”. En snubbe höll i det hela. Och så blev det att sitta med 400 andra i samma lokal, vid olika bord, i bikupor, lottad via lappar man fick, jag fick nr 25, och diskutera massa plattityder. Jag dånade.

Jag försökte ånyo smita ifrån det hela genom att e-posta en av mina chefer om att slippa detta tidigare. Detta var ju var ett strålande tillfälle för mig att jobba med PR och allt det där som jag också ska göra. Fick svar att jag nog hade rätt, men att det var OBLIGATORISKT att vara med där. Suck.
Där kände jag också att jag skiter i det där med PR. Jag har stolthet, jag har kunskap, och jag tänker inte göra detta gratis på min fritid, jag kan göra det under värdelös mötestid, eller värdefull mötestid (då kan kollegor catcha upp för mig vad som sagts). Men tror man att det jag ska göra för att lyfta saker och ting, görs på en kafferast, då har man bitit sig i skägget. Jag känner mig förolämpad faktiskt. Men, bildning och utbildning, kunskap och poäng, det är inte samma sak.

GNYYYYYYY!

Ska plåta av de papper vi fick. De är bedårande:

Alltså, jag är sååå jävla gammal, jag har sååå jävla mycket erfarenhet av livet, jag har också lyckats utbilda mig, på riktiga läroanstalter, dessutom är jag människa som är med i livet JUST NU. Jag la inte av att kolla världen när jag började jobba, och jag har jobbat i massa andra branscher tidigare, bara det.
Jag är ingen som gått från grundskola till gymnasium och så till utbildning och så tror jag att jag vet allt (som inte ens har tjyvrökt). Jag har levt, och jag lever. Det är inte klokt. Okej, kolla, klicka så den blir läsbar:

Och:

Lite mer oskärpa, men klicka även här ovan för att se.

Min undring är om var jag är? Är detta sant? Är detta Örebro 2009?

—————-

Låt inte strecket ovan lura dig, jag fortsätter på samma tema/ämne nu.

När jag ögnat igenom det där så sa jag så här till min ”grupp”, nummer 25 som vi var:

”-Måste bara berätta, jag har garvat åt en fejkad kristen friskolas webbsida i några veckor nu, och när jag läser det här så är det som om verkligheten överträffar dikten, ha-ha-ha-ha!”

Alla tittade på mig, såg rädda och nervösa ut. Okej, jag föll….

Sedan höll jag i princip käften rätt länge. Men under vissa punkter som alla lydigt tog upp så höjde jag min stämma (se punkterna skär-markerade ovan).

”-Vafan är det där med kristen etik och tradition och västerländsk humanism??”

”-Det står så i skollagen!”

”-Va?”

”-Det är säkert!”

”-Herrejösses, det låter SD!”

Redan där visste jag att jag var en looser i de andras ögon. Fast de hade rätt, det gör faktiskt det. Står i skollagen om det där kristna. Kul att höra för folk som inte tillhör detta ariska storsvenska garde, som tagit sig hit genom krig och skit….

Sedan blir det mer mullberga.se på papper två. Diskussionsämnen. Någon hade ”förstått” att sydstatsflaggan i USA och nazi-symboler var samma sak. Jösses, varenda raggare har väl använt sydstatsflaggan sedan 1834???

Vad jag gör om en elev sitter och porrsurfar? Jag går väl fram och säger att han eller hon har god smak! (Not, för att prata ungdomska, he-he).

Alltså, det är väl inga elever som sitter och porrsurfar!!! Det gör de väl hemma i så fall. Har aldrig varit med om detta någonsin. Och jag jobbar med datorer. Har gjort det läääääänge. Hur har de det, de andra, på de andra avdelningarna, är de inte ute i verksamheten och kollar?
Någon nämnde här att det var lika illa att de satt och kollade på baddräktsbilder, av bägge könen.

”-Men vadå? De är ju tonåringar, det kokar i kropparna på dem av hormoner, hur farligt kan det vara?”

Har folk glömt hur det var att vara tonåring? Ja, det har de, och de kallar sig vuxna. Om någon under ett fyratimmarspass kollar några bilder med som de tycker snygga människor, inte porr, inte naket, är det verkligen så jävla farligt? Nej, säger jag.

Och sedan, vem äger problemet när någon tränger sig före i matkön, ha-ha-ha, nä, kan inte kommentera detta, klarar inte det.

Sedan kom frågan om slöjor och hur vi ska hantera detta. Jag kunde inte hålla käften:

”-Mode är väl olika, hur hanterar vi själva att de flesta grabbar har brallor som vissar klyvningen i arlset för att de ska visa vilka moderna och dyra kalsonger de här, är det verkligen hucklen och slöjor som är problemet?”

Aha, där blev de ställda. Flera höll med, och garvade.

”-Och, vadå att man kanske inte, i extrema fall, kan se dessa muslimskt troendes flickors ansikten helt och hållet. Men är det någon skillnad mot idag, vi har ju vanliga svenska elever som ser ut som frågetecken fast de inte har slöja, och man kan vifta hur mycket som helst framför ansiktet utan att de reagerar. Kom igen nu, va!”

”-Dessutom, hade väl alla svenska kvinnor hucklen över skallen för mindre än 100 år sedan så fort de var ute!”

Det var mitt bidrag. De ”aha”-ade. Där nådde jag fram lite.

Sedan blev det slut. Men jag hade hela tiden en reservplan om jag skulle känna att min intelligens och min kunskap blev för förolämpad. Det var att slita upp min iPhone och se förskräckt ut och så ursäkta mig och rusa ut. Och så gå hem. För att slippa det onödiga, det enda som tär på mig i mitt yrke. Fjattet!

Det är klart att värdegrunder är och moral och tjolahoppsansa är viktigt. Men jag är ledsen, verkligen ledsen, detta var inte lyckat, och det som gör mig ännu mer ledsen det är att alla bara spelade med, inte sa ifrån, mig inkluderad. Lydnad gällde. Nog fanns det viktigare, nyttigare saker vi skulle kunna gjort dessa timmar, även om kanske syftet var vällovligt. Och hajar man inte redan de där grejerna, det här, då är det skrämmande, jag menar det, då har man inget i detta yrke att göra.

Hm, nu har jag skrivit om jobbet. På jobbet finns det folk som läser min blogg. Okej, då får vi se om jag får kicken. Fuck it! Min upplevelse är min upplevelse och den har jag rätt att beskriva. Så är det!!!

Yttrande- och tryckfrihet, samt meddelarfrihet finns i grundlagen. Ändra på det först.

—————

Men vad var det där om feghet nu. Arghh. Jag jag ju inte varit feg när jag skrivit detta ovan, men det är inget som jag märkvärdigar mig med. Jag hade verkligen en skön pryl att berätta när jag skrev överskriften, och jag skriver den och så rätt på bara. Fast så glömde jag bort. Äh, skit samma. Det får komma någon annan gång.

Nu trycker jag ut det här, så får vi se. Om inte Grissjukan tar mig så kanske ångesten gör det när jag vaknar i morgon bitti. Fast vadå? Ångest är för dem som handlar fel. Jag handlar inte fel. Jag bara uttrycker mig.

Sug!

Rock!

Bongo!

/Baron

Schyffert på S-kongressen

Från socialdemokraternas egen youtube-kanal. Fett najs med skojs, he-he, jag garvade:

(Tips via Emil S från FB. Ska försöka återkomma med relig blågg senare i natt, men just nu är det viktigare med lite garv).

/Baron

PS: Edit: ungefär lite efter tre på söndagsmorgonen nu. Jag har ett gäng filmer, ett gäng bilder, och mycket tänk. Har fixat det på datorn nu (från fånen), men förmår inte, vid denna tid, nu i kväll, få till det. Väntar och försöker lägga upp det i morgon istället. Så håll tillgodo videon ovan så länge.
Det blir så här ibland. Och jag vill göra något bra. Skriva något bra. Men all bira… Så jag väntar och hoppas jag får till det i morgon. Rock.

Att spela tube

Nerslag i verkligheten:

Rock!

Sug!

/Baron

Åtta år sedan idag

Kommer ni ihåg mig, två veckor före, där jag var och hälsade på Ingela och Anneli för andra gången?
Här är tre bilder, som är klickbara så de blir rättvisa (det är en annan grej att se dem stora):

Man ser Ingelas fot. Hon ligger på rygg där. Hennes lägenhet till höger i bild.

Hell världsfred, ideologiernas död, konspirationsteorier. Det är ”The Baron” och det finansiella centrumet på jordklotet. Otroligt, jag, och de där husen. Lite man-boobs och mage, men det blåste och det får man ta som en man över 40 som inte tränar.

Frampå kvällningen var det gott att ta en cigg, luta sig bakåt och låta sig plåtas av ånyo Ingela framför dessa bjässar till pelare. Vilken grej. Arbetargrabbsjäveln från Västerås i New York. Det var religiöst för mig. Jag trodde inte att jag var där.

Jag smackar upp den här videon också, med olaglig musik, inspelad i bussen från New Jeresey till Lincoln Tunnel under Hudson River på sensommaren 2001. Det är, ni har sett det förr, Sopranos, amerika, kommers, och så även de där två tornen i bakgrunden med skumma föraningar.
Två veckor senare var de väck, av vem….?

done

The Washington Post kör en dödslista på webben. Ungefär 3000 amerikanare dog när höghusen rasade. Nu har över 5000 amrisar dött i Irak efter det. De flesta som dör är 19-20, (klicka runt lite och kolla på sajten, http://projects.washingtonpost.com/fallen/iraq/ ) de som dör nu var elva och tolv år när WTC-prylen hände…

Var fan är logiken? Vilka onda krafter härskar?

Och hur många hundra tusen Irakier och Afghaner har dött? Det vet jag inte. Men var är logiken?  Var fan är den?

Som i vilken deckare som helst är det bara att spåra VEM SOM TJÄNAR PÅ DET HELA för att få svaret.

I början av Farenheit så är det bara svart, och så får man se människor som ser. Det är kraftfullt som fanken:

done

Och vad ska man säga om Örebroaren, Kuba-Svensken som han hette ett tag, Örebrosnubben som satt på Guatanamo på Kuba i USA:s finka i två och ett halvt år, förortskille härifrån, som blev släppt efter insamlingar och politikerpåtryckningar och nu i kväll åkt dit igen, nu i Pakistan, som terrorkille?

Minns för något år sedan då han gick över gatan här brevid baronborgen en öde söndag, bara han och jag, solen sken och han i traditionell burka och jag åkte min fetbåge. Han stannade respektfullt mitt i vägen och väntade och jag log, vinkade, då jag åkte mitt stöddfordon framför honom, ha-ha-ha.

Fanken? Är Örebro jordens mittpunkt? Eller är det Ankeborg?

Okej, nog för nu.

Förlåt för att jag inte skriver så mycket, men jag börjar ju komma igång nu. Och ni, ni som läser här, kommentera för i fanken!!!!! Jag behöver bensin, jo, jag behöver det.

Rocka baja!

Love!

/Baron von Snygg

Vänta förresten…

Läste på webben idag, och det här är ju fanimej inte klokt. Att svenska soldater hade varit inblandade i någon slags eldstrid i Afghanistan (eller varfan de nu är med mina skattepengar) och hur som helst, hade minst tre människor dödats. Ingen svensk, men det är inte prylen. För i helvete, jag är svensk, jag pyntar skatt här jag röstar här, jag är medborgare här, och vi har tydligen ett gäng yrkesmilitärer därborta, och, DE HAR DÖDAT TRE STYCKEN MÄNNISKOR!!!
Det har de gjort i mitt namn. Och nu när jag tänker på det blir jag helt jävla galen. Ta hem de jävlarna direkt! Vafan har vi där att göra??????

Jävla skit. Moderaterna har smackat bort värnplikten, och det är ju bara en tidsfråga innan vi är med i Nato. Och, okej, sossarna är lika illa. Men ändå. Mitt jävla land, Svärje, har varit med och dödat, i strid, folk borta i Afghanistan. Jag diggar inte detta. Jag kan inte fatta. Vad har hänt med vårt land???

Det här är inte det Svärje jag vuxit upp i. Jag mår illa.

Tre dog i eldstrid (DN).

Rock!

/Baron

Alltså… och Apollo 11 och…

Jag måste vara ärlig här.
Kommer väl att skämmas i morgon, om jag törs läsa här, men ändå.

Jag är liksom två i samma. Å ena sidan helt jävla cool som bara kör, partar på och garvar på kvällarna allt som oftast, å andra sidan helt jävla vilse i pannkakan (på dagarna och när jag sedan kommer hem från mina flyktvändor) som brottas, om inte med mina demoner så med verkligheten, tankarna, rubbet. Och det är ingen kul resa, om man säger så.

Jag är nog, om jag ska vara ärlig, helt jävla vilsen just nu.
Jag borde, jag skulle, men jag förmår inte ett skit.

Det är tomt. Det är så jävla vuxet. Det här sa de inget om i skolan.
Jag kräks nästan när jag ser några av de 5-6 gratulationskorten jag fick. Vafan, det där är inte jag! Alltså åldern, inte hälsningarna. Någonstans har jag svårt att förlika mig med det hela, fast det är sant. Och sedan det här med morsan. Ja, hon var gammal, ja hon var krasslig i kroppen, men ändå. Det här är så jävla nytt, så ovant. Gaaaaaaaaaaaaaaa!
Grejen är att när man (jag) sitter själv här på nätterna, försöker kolla filmer, drar i mig ett par bira, kollar webben, eller vafan jag nu hittar på för att bedöva mig (nej, inget annat än bira), få bort tankarna, så drabbas jag av självömkan och sorg, en känsla av meningslöshet, ett stort fy-fan.
Jag borde fixa ditt, jag borde ordna datt.
Ja, jag har fixat allt, nästan, vad det gäller morsan, från begravning och räkningar, till städning (har inte betalat flyttstädningen ännu, men allt annat). Men det är mer som ska fixas, mer som måste pyntas.
Tyvärr, cybern, jag måste skriva av mig detta. Vissa dagar/nätter är det värre än annars. Nu är det en bluäig natt. Jag är upp och jag är ner. Men det är starkare än det brukar vara när jag haft en mer normal situation.

Jag röjer inte upp här hemma. Jag försöker inte packa upp. Jag städar inte på muggen. Jag kontaktar inte grannen med ledigt förrådsutrymme på vinden, om att få hyra det, jag bara glor i väggen, på TVn, på datorn.

I natt så kollade jag på TV till åtta på morgonen. Sedan tvingade jag mig att sova. Vaknade halv tio med magknip. Bara att gå upp och rännskita. Kollade sedan TV i tre-fyra timmar till, innan nästa vända på muggen. Då kändes det bättre i magen. Så sov jag i ett par timmar till fyra på eftermiddagen.
Halv sex gick jag ut. Tog en kaffe på Köpmangatan, bland alla lyckliga och unga människor. Satt där som en jävla stofil, i min svarta kavaj och med hål på högra knät på jeansen (vemfan lagar dem nu?).
Kollade folk. De bara gick förbi där på uteserveringen. Skulle hem, jo, säkert vid den tiden, men deras ärenden på stan var att köpa kläder. Det tycks vara det viktigaste för folk. Men sedan? Går de hem och sätter på sig dessa kläder? Står i spegeln och kollar? För jag ser inte till samma mängd folk på kvällarna. ÄH, skit samma.
Tack och lov kom polskbördiga och tjusiga frk D. förbi med sin vovve. Hon stannade upp och gaggade ett tag. Jag kände mig synlig igen. Hon erbjöd sig faktiskt att med frk K komma hem till mig och styra upp ett och annat. Vilket förvånade mig, men gjorde mig glad. För är det något som kan få mig att ta tag i prylar är det när jag har folk omkring mig, då får jag fart. Hm, vi får se. Men jag är sådan att jag aldrig kommer att fråga dem i alla fall. Tönt (jag är tönt alltså).

Äh, jag är mjäk nu. Jag försöker, men det går inte att ljuga för sig själv. Jag är fjattig nu. Bara att erkänna, för cybern och hela rubbet.

Dock, jag är eder cyberbaron. Jag ger aldrig upp, jag bara kör på. Faktum är att en grej med allt tråkigt är att jag inte blygs ett skit för något, och kan vara än mer ärlig. Det kanske inte är så roligt att läsa här alla gånger, men det är, minus ström, helt gratis terapi för mig. Ut med skiten bara!!!!!

Men missförstå mig inte. Jag har kanonvänner. Jag har jävligt mycket folk jag känner på kvällarna. Och jag garvar, jag är stöddig, jag jävlas och har roligt med folk. Det är inte det. Grejen är att när jag blir själv, då tar något annat över. Sorg, självömkan, kanske panik också.

Men jag sköter min hygien, borstar mina tänder, durschar min lönnfeta kropp, tvättar mina kläder, vattnar mina blommor, diskar min disk, ansar mitt skägg, klipper näs- och öronhåren, samt det lilla jag har kvar på skallen, lagar bra mat till mig och sover oftast lika länge som man ska (fast på lite skev tid kanske).

Tillyttermeravisso saknas det lite stabilitet i tillvaron. Eller något annat.

Varje dag säger jag åt mig själv att skärpa till mig. Att ”i morgon så jävlars”. Det betyder att jag ska fixa ditt och datt, lägga av med annat, lägga mig i tid, göra det jag borde. Men det är inte samma som vaknar dagen efter som önskat dagen före. Utan då blir det rundgång. Måndag hela veckan.

MEN:
Idag var det 40 år sedan grabbarna landade på månen (om de nu gjorde det, många tvivlar, men jag vill gärna fira det ändå, klart de klarade det):

Kollade det där hemma i Västerås. Vi hade kvarterets första färg-TV (läs: Svart-vit-grön). Och vi hade fullt av grannar som besökte oss när detta gick på TV. Jag var liten, men det var stort då. Ville bli astronaut. Skit, ännu en grej att bli deppig för. Det blev jag ju inte, buhuu, buhuuu, he-he-he.

Äh, nu har det lättat.

Rocka bajsa!

/Baron

Söndag natt

Mig.

(Klicka HQ).

Rock!

/Baron

10 dagar har gått

Först vill jag be om ursäkt för att jag kanske inte som vanligt svarar på alla kommentarer. Jag läser dem, men kan ”jussom” inte skriva svar som förr, för tillfället. Kommer mig inte, på något sätt, för. Tack för dem, ni ger mig verklig tröst. Jag menar det. Det känns så fint att läsa era hälsningar och tips.

Jag bloggar för dåligt nu. Borde blogga mer, borde visa mina tankar ännu mer än vanligt. För min egen skull. Men det tar stopp. Får inte ur mig. Försöker varje kväll. Men allt är så självklart. Känns som att skriva plattityder. Vafanken, skriva att jag är ledsen, att jag är förvirrad, att jag gråter, att jag… osv. Det är självmål på något sätt. Men nu kör jag ändå.  På det igen bara.
Förutom att jag är allt detta jag just räknat upp är jag också väldigt lugn, känner mig otroligt vuxen (skitskum känsla). Men det lurigaste är mitt lugn. Ett stort lugn. Det har bara avbrutits av ett slags konstig stress idag torsdag. Jag kan inte sitta still på jobbet. Jag går runt. Jag känner mig virrig.
Är skitskraj för att få en käftsmäll av att kroppen säger SMACK då jag ju håller inne ett och annat, trots mina bölar-promenader, bira-vändor, gagg med polare, gagg i luften.

Måste garva lite. Jag är verkligen en annan nu. Det är pre-Baron och after-Baron. Jag känner mig hårdare. Jag har också någon slags ilska i mig. Önskar lite halvt att någon eller några idioter ska överfalla mig på mina promenader så jag kan slå dem sönder och samman och bita av ett öra som jag spottar ut och vrida någons nacke åt fanders.
Jag har aldrig haft de här våldskänningarna tidigare, vad jag vet. Men nu känner jag dem. Inte så att jag går omkring och är elak och ond, nej-nej. Jag är en vänlig själ, som alltid. En dåre, visst, men vänlig dåre. Fast jag har en energi inom mig som TAR NO SHIT! Inte mer. Och jag känner mig ofantligt orädd.

Min snälla släkting Gudrun på 70 bast som hjälper mig i Kungsör (fixade iväg rullstolar, hörapparater, larm och sådant tillbaka till landstinget, och skänker bort morsans fina kläder som hon ju sytt själv, med mitt goda minne) skulle jag ha träffat under onsdagen. Men jag förmådde inte att åka till Kungsör, det var för pissigt väder med regn, och jag orkade inte nu, mentalt. Jag ringde henne på vägen till jobbet. Hon ställde på mig att jag ju MÅSTE, att det var bråttom nu. Men då satt jag helt ner klacken, blev arg i telefonen (fast inte så hon fattade det). Det var ju knappt en vecka sedan jag fann morsan, jag är helt bongo NU! Jag måste komma till sans först. Jag tog kommandot, men känner dåligt samvete för att jag sa det rätt hårt. Hon vill ju bara hjälpa, men jag kände att hon tog över. Jag är boss, nu. Jag måste få några dagar till innan det hela sätter igång.

Jag har faktiskt börjat att fixa här i Baronlyan. Har inte hunnit långt, men har diskat och annat.
Planerar, tänker, det ska bort, det ska vara kvar, det ska flyttas. Och så nu i helgen åker jag till Kungsör och mäter, kollar vad som finns i skåp. Skriver upp det. Kanske jag får med mig någon polare med bil i helgen. Då tar jag med mig kartonger och så packar jag, eller börjar packa. Sådant som ska slängas, sådant som ska säljas, sådant som jag inte vet vad jag ska göra med, sådant som ska hem till mig.

Det blir en kvinnlig präst. Bra. Det är progressivt. Hon ringde under en av mina promenader. Det var igår, eller förrgår då. Jag gick just då i stadsträdgården. Hon ville snacka med mig. Jag sa att jag återkommer, att jag hör av mig om tid.
Så jag åker till Kungsör och trixar i lägenheten och så träffar jag henne i nästa vecka, det ordnar sig. Vi planerar sedan själva begravningen tillsammans, programmet eller vad det heter med sådant. Vad jag förstår nu, så kommer Baggo och Bela att lira under akten. Det är jag så jävla glad för. De är mina nära vänner. Hon kände dem bägge, och de kände henne. De var polers. De gillade varandra. Och jag som basist, man kan inte köra basgångar från förr…

Hjelting (Bluespolisen) är by da way den nye Sterge från sin kommentar här i veckan. Vill bara säga det (för att reta honom). Sterge, allt är förlåtet! Och Bluespolisen Hjelting, det är lugnt, I love you tooooooo!  Ijallafall. (Jag skrev sist om en matta eller ett board över kistan som jag beställt, och BP skriver i sin kommentar att jag borde ha just en sådan. Välment, men oläst, om man säger så. Som när Strega, och ömsom Häcko läser, he-he. Och varför skriver jag det här? Jag är säker, de blir inte arga. Har ju skrivit längre än någon av herrarna någonsin läser redan, he-he…)

ÄH! Jag har varit psykbrytig idag. Det har pirrat i kroppen och jag har studsat runt. När jag gick min otroligt långa omväg hem på ett par timmar så kändes det illa som tusan, både i kroppen och i knoppen. Kanske jag äter fel, för lite? Kanske jag drar för mycket bira, sover för lite, bla-bla-bla.

Är detta en ny fas i sorgen? Från att ha varit helt bongo, så blir man nipprig? Jag vet inte, men lär väl få veta. Det här som händer nu, är första gången för mig.

Fick ont i skenbenet i högra benet när jag gick. Funderade på TAXI till och med. Kanske jag gått för mycket? Kanske jag är för gammal för att återhämta mig? Vila tre dagar och så gå på den fjärde? Jag vet inte. Jag har ingen jävla aning! Jag går som tusan varje dag. Men jag drog ner på farten och så ordnade sig benet efter någon kvart.

Fick brev från kyrkan. De ska köra tacksägelse på söndag i Kung Karls Kyrka i Kungsör. Antar att det är högmässan. Jag vet inget om sådant. Jag vet inte tiden, har ingen aning, men funderar på att dra dit. Ska ta reda på det. Det är alltså den punkt i mässan där de traditionsmässigt efter allt annat berättar från predikostolen vilka som lämnat vår tillvaro som vi känner den. Allt var för-tryckt, förutom morsans namn, som någon hade skrivit med kulspetspenna.
Måste dit och höra vad de säger.

Får fina tips. Om att kolla med PRO om begravningsstålarhjälp till att flyttstädning bara kostar 1500 spänn, och att det är värt det. Att Ericas förra snubbe Claes som har herrmodebutiken brevid Biskops hyr ut kostymer. Att man fixar flyttkartonger på Claes Ohlssons.
Det ordnar sig.

Ingen är påflugen mig. Ser vänner tydligare.

Jepp, jag är bongo nu. Bambi på is, men ändå inte.

Kolla de här bilderna från onsdagen. I Wadköping. Gråsparvarna är inte blyga där.

De flyger iväg av klick-ljudet.

Okej, en förstorning:

Enorm action de kör med, dessa naturnissar, dessa flygande möss. Vilken reaktionsförmåga. Och då kommer jag osökt in på vad morsan brukade säga. Det gör jag beroende på att de inte var rädda för mig, kom och åt smulorna av mitt vinebröd rätt av bara, fast jag satt där, 40 centimeter ifrån dem. Bara ljudet från mobilkameran fick dem att banga. Hon sa, morsan, att fåglar inte är rädda för snälla människor. De känner det. Alltså, är jag nog snäll.

————

Drog i mig fyra i kväll på Biskopen. Ja, det är inte nyttigt. Nej, det är inte bra. Men, ja, jag är ärlig. Jag behöver bedövning. Nej, blir inte mongo, bara salongspackad.
Hade jag haft fru och barn och hamster hade det varit annat. Nu är det bara jag. Jag skäms inte, det är inget olaglig jag sysslar med.
Kommer att somna fint.
Kommer att tänka när jag vaknar, som brukligt är (gammaldags språkbruk, sorry) att vafanken skrev jag igår? Har varit ENORMT tacksam mot mig själv för att jag inte skrivit det jag tänkt, att jag inte lagt ut prylar senaste veckan. Pust. Men nu kör jag. Ut med mina bokstäver bara. Jag är fullkomligt ärligt nu när jag skriver, som alltid. Om jag sedan fegar när jag vaknar ska jag bara ha en stor fet käftsmäll (som jag kan ge mig själv). Vad har jag att skämmas för, inför? Intet.

Det är så jävla annorlunda att bli vuxen vid min ålder.
Ujuj.

———

Nasse-Centern (som de faktiskt visat sig vara numera) har stämma i Örebro fram till söndag. Det känns olustigt. Jag bor ju här, är demokrat och för solidaritet med de obesuttna. Borta är ett parti för lantarbetare och bönder, statare och andra mindre ekonomiskt bemedlade. Nu är det ett kapat parti av käckel, som är oärligt mycket högrare (nytt ord) än moderaterna. Brunt luktar bajs. Men moderaterna hycklar inte, de är i alla fall ärliga, det ger jag dem då de kysser pengen och menar att om bara de rika har det bra, så blir det bra för alla andra, bara de inte ljuger och ”låtsas” vara sjuka och visar sin unkenhet genom att vara arbetslösa, och de är ändå fanimej inte lika äckliga någonsin som detta kapade centerparti. Usch! Kräks!

———

Oj, vad jag är trött nu.
Utläggning är det som gäller. Må jag våga trycka på ”Publicera”-knappen. Nu gör jag det. Nu.

Eller nu….

Äh! Ut bara!

Rock! (men utan frustande glädje som vanligt, för tillfället)

/Baron

Olla

Ha-ha-ha-ha-ha-ha!

——

Gnuck blaggo smagsm. Epsztr o treaf´p. Empdske ondsketiff, men utan kdrelar. Äpä, hä-hä-hä!

—–

Jag bara kör. Med flaggan i topp to da bittra endoz. Med en fjärdedels köpvärde av min inkomst åt helvete på tre år, med en vecka till lön. JÄVLA SVIN!
Jo, nu har det gått upp för mig, verkligen, att det inte är mitt leverne som är skulden, det är alltså inte jag som ska piskas på torget för min dåliga ekonomi, det är politikerna och ekonomnazisterna i slips, de fiiiiina jävla asen.
Jag lever MYCKET mer sparsamt än jag gjorde för tre år sedan, men med inflation, ökade priser, piss-lönehöjningar som den förra på 2,3 procent, då inflationen redan var i 4 procent, har gjort sitt.

Snuset har höjts med 50 procent, (jag vet, jag vet, jag tjatar, men det kan inte hjälpas, det uppfyller mig, jag exploderar) bara det, och hyra och …. Medan villaägarna ånyo får subventioner med skattelättnader, avdrag, liksom företagsnissar.
Endera dagen går jag upp till denna härads överklassområde och kniper mig en fet och dyr BMW som jag kör ner till Polen och får en massa Zloty för. Man kan inte ta skit hur länge som helst. Tjo! Nej, jag kommer inte att skämmas. Det kan man inte göra längre, man har väl för i helvete resning!
Hur man gör detta med att sno en bil, det vet jag inte, men jag kan nog få råd av folk för en eller två procent av det jag tjänar på brottet.
Vi är i samma stam, vi som bor här uppe i detta jävla Kalle-Anka-land, folk från olika länder och vi som pluppade ut i gräset med pannan före  i någon park när våra mödrar höll sig i en gren och födde oss.
Även om idioter inte fattar att de blir rånade när de får det sämre ställt, fattar jag det, och kommer att göra något åt det nu, mycket snart, känns det som. Sedan kan de underbetalda, obildade idiotarslena (har inget med utbildningsgrad att göra, utan med hjärna) fortsätta tro att de är moderater och att de kommer att bli rika bara vi inte delar med oss av välfärden, utan fortsätter att att ta av de fattiga (som dem själva och numera även mig) och ge till de rika (via det gigantiska lurendrejeriet som heter omfördelningspolitiken, men tvärs om, mot vad det var förr) Från vanligt folk – till de rika!
Dö, modderföckers!

Ja, jag är förbannad! Jag är ju rånad, som ungefär 80 procent av medborgarna är i detta lilla knugarike.

Jag kollar Aftonbladets senaste pryl. Att låta någon donna leva enligt socialbidragsnorm en månad. Hon bloggar om det, hur det är, och så, så klart. Och får kommentarer från folk som inte heller har det så bra, som är SÅ jävla lurade i sina liv, duktiga idiotmoralister. För de klarar sig på mindre och hon ska bara hålla käften osv…argh…..

Okej, okej, majoriteten vinner. Alla som inte pluggade och blev advokater, läkare och börsfittor (av bägge könen) ska bara skylla sig själva för att de inte har stor fet villa och massa bilar och stålar. Tjo! Det är ett urval, folk har gjort ett val. Kom inte och klaga. Ingen behöver måltidspersonal, sjukvårdsbiträden, lokalvårdare (städerskor), postsorterare, mm, mm. Vi klarar oss utan dem, eller hur, va? Om alla är lydiga och blir advokater så funkar samhället rätt fint, va? Oj, vem ska slakta kossan? Oj, vem ska köra mjölken? Oj, vem ska lära avkomman att stava?

Det vore någorlunda okej om det bara var de som var rika och fanns i de här branscherna som sa det. Jag kan förstå egoism även om jag inte gillar den. Men indoktrineringen har gått så långt att även folk i det undre ekonomiska skiktet tycker så numera, ha-ha. Det är så jävla lätt att lura obildade (tack, Timbro, ”tankesmedja” för högeråsikter, gamla SAF:s propagandaministerium, med nytt namn, men det minns ingen längre, inte minst de som borde göra det, journalister. Fast de är ju inte värda sitt namn. De ska bara fylla ut tomrummet där man inte lyckades sälja annonser, utan att uppröra de som annonserar. Så då blir det skit, ånyå.)

Är jag för gammal för att få leva?
Får jag ha min erfarenhet av vad jag sett, vad jag vet, vad jag varit med om?
Det där tål att tänka på. Om inte, så sätter jag eld på mig själv med min ilska och då jävlars ska man inte vara i närheten. Jag kommer då att kramas.
Men jag ska fanimej inte hålla käften förrän jag ger upp andan. Och eftersom jag tordes skriva det där jag skrev igår, vilket gjorde att väldigt få tordes kommentera, som vanligt är när det är lite naket och snusk, ha-ha-ha, så tar jag steget vidare nu och blir helt politiskt-ekonomiskt galen! GALEN! HA-HA!

Yttrandefrihet, som är en av våra grundlagar, är att få säga och skriva vad man tycker, om allt. Man får inte peka ut någon som idiot, eller en speciell grupp som idioter, men annars är det bara att köra. Och den rätten måste man smacka på med, innan någon jävlel tar den ifrån en.

Faen vad allvarlig jag har blivit. Äh, är väl inne i någon sådan period nu, som en omvänd pubertet, fast när man blir äldre. Bara att nonscha mig och ge mig läsk och kakor och franskbröd och smör och te och låta mig gagga på mitt skit, så går det över sedan.

———

Får låna batteriladdare av jobbarpolare. Ska ladda, ska åka MC, mycket snart, ahhhhh…

———

Torskade på jobbet på tisdagskvällen. Jobbade och slet och så när jag skulle gå kom det en vakt och jag höll på att bli arresterad. Så idag fick jag en kopia av vaktens rapport från ledningen på jobbet. Kostar avdelningen någon tusing. Men som jag säger, jag skäms inte, de ska vara jävligt glada att jag jobbar över 4 timmar mer än jag ska för att få prylar gjorda, som inte skulle bli ordnade annars, och utan att bli betald för det med övertid. Så här är det nu, i Sverige 2009 (ja, jag gnäller). Här är rapporten som skickades till mig, så jag skulle få något slags dåligt samvete, kyss mig i… :

Ha-ha, gillar det där sista som Securitasvakten skrivit, orsaken till larmet, ”hade glömt tiden”, ha-ha-ha-ha-ha!

———–

Annars…

Det händer en massa grejer, några roliga. Men de orkar jag inte med här, alltså att skriva.

Okej, inget naket, inget sex här, inte ens något med brudar som jag nekat, som kan reta T.H, ha-ha-ha.
Äh! Ut med de jävla bokstäverna och pixlarna som i hjärnan ger bilder.

(Och hur gärna jag än vill, så kan jag inte skriva kommentarer på Knasbloggen hemifrån, utan att ha jobbdatorn med hem, det är synd, för den damen lirar skönt med bokstäverna och tankarna, och, ja, på jobbet finns det få tillfällen till att kommentera. Alltså, bönan som skriver där har varit inne här och gluttat och kommenterat, att jag skriver den här parentesen som ett försök till kommunikation med en bloggsyster, he-he).

Kärlek och Äpplen och Päron till alla, även till idioter!

Rocka lingon!

/Baron von Våldsam