Skyddad: Tja, äh, jag tutar på, måste få ut händelser

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Jimi

Lite akustiskt är aldrig fel. Mer blues åt folket!

/Baron

Världens bästa blogg och musik!

Skrev det där ovan lite provocerande. Kan inte hjälpas. Äh. Så här, behöver säga detta ibland. Alltså, det är ruttet att köra alla goa inlägg hemligt, och att köra anonymt. Men, försök att jobba i Örebro själva, så fattar ni. (Läs mer under information ovan).

Okej, inlägg två idag:

Hur som helst. Har lagt in fyra nya låtar längre ner här på sidan, i sidebaren, via VodPod.
Tänkte berätta lite om dem, och vad de betytt för mig.

Jag har nu 101 olika musikvideos länkade. Man ser de fem senaste, men klickar man lite undertill så kommer man till en sida där man kan kolla in allt jag lagt upp. Och det ska jag säga, vill man haja vad jag är för snubbe, då bör man kolla in de videosar och den musik jag lagt upp där.

Okej, överst idag är Otis Rush (sunkig länk, men ändå). Den gamle bluesaren. Vilken ton han tar där med rösten i början. Jösses. Vi i KP-band (länk ovan men som bara de som sålt sin själ till mig kan klicka på) lirade ju förband till honom våren 1980 i Västerås, jag hade fått specialpermis från lumpen för detta. Om det, och kring det, finns det många goda historier (vissa helt fantastiska). Själv kommer jag ihåg att jag frågade om det var okej att vi i KP-band lirade ”All your love”, som han skrivit, och som vi skulle framföra, utan att på något sätt pynta honom.

Han satt nerhukad och tittade på mig, sedan nickade han:

”-Yes, sir, yes, sir, that´s ok!”

Brr, det var som om jag var något vitt svin på 50-talet och vi var i sydstaterna, när han svarade. Skit samma, vi lirade hans låt, och så, efter vi lirat, så lirade han och gjorde stor succé. Yeah, vilken kille. En stor inspiratör till alla de vita banden och musikerna som sedan bleve miljardärer, som kom från England bland annat. Jag tror videon nedan är från någon gång på 60-talet, eftersom den är svart-vit.

Sedan en video med John Lee Hooker. En kille jag inte sett uppträda själv, men jag vet andra som gjort det. En sann bluesare. Dock har vi i KP-band lirat den där låten för en 30 år sedan. Men kolla in killen, hur cool är han inte där han sitter och sjunger att han ska skjuta sin jävla brud, he-he? ”I gonna shoot you right down!”

Tom Jones är en annan fågel i det här gänget. Vi i bandet då för tiden, snackade över ett gäng bira en kväll och så erkände någon att han gillade Tom Jones. Det blev tyst, men så bröt det ut någon slags Tom Jones-hyllning. Det visades sig att alla gillade honom av någon anledning. Antagligen för han är så jävla bluesig. Det där är (var) en kille som man stod ut med att brudarna gillade. Vissa snubbar hatar man att brudar gillar, men Tompa är okej, för han är på riktigt. En förebild, och en gudabenådad sångare.
Lyssna på hans knäppningar och handklappningar här. Undrar om sången är förinspelad? Nja, varför spelade de då in klappljuden?
Skit samma, vilket sväng, och vilken ton där på slutet. Den killen kan, än idag, det är jag inte rädd för att säga.
Tyvärr har jag inte sett honom live heller.
Sedan är ju ”Tompa” fin på det sättet att han hjälpte till att bygga upp Elvis självförtroende inför sin come-back. Bara det, ha-ha, vilken kille!

Weather Report är ett unikt band på många sätt. När de begav sig, på sena 70-talet och framåt, så förvånades kritiker och andra över att så många ungdomar gillade den här musiken, fast det inte fanns någon elgura i bandet. Svaret var antagligen att det svängde något så förbannad. Och kanske för att Wayne Shorter lirade sax, och Joe Sawinul (stavningen åt helsike, men skit samma) lirade klaviatur. Men så var det ju Jaco Pastorius på elbas. Vilket gäng. De äldre hade lirat med Miles, och nu hade de tagit in en ung kille som kunde köra en bandlös Fender, jösses.
Den här låten var den stora hitten på den tiden, och när jag ser och lyssnar på den nu så svänger det som fanken. En mycket bra version.
Jaco gillade att supa, så han söp på en bar och kom i bråk och blev ihjälslagen av en karatekille.
Det som är lite kinky med den här videon är bar överkropp, långt hår och pannband, he-he.

Nåväl. Fyra bra låtar av fyra bra akter. Hörlurar på och njut.

Jepp, äntligen ett offentligt inlägg på denna introverta blogg.

Rock!

/Baron

Ett litet tjoho, bara…

Jag vet inte vad som händer med internet. Nu har jag laddat upp jätterullen med mig och da boys, vårat eftersnack i lördags som är något i hästväg, men det verkar ha blivit något fel. Jag gjorde samma sak, ladde upp, två gånger på WordPress i söndags natt, men det funkade inte, nu har jag provat att ladda upp samma på google-video, men det vill sig inte. Okej, den är stor, men ändå, det brukar gå snabbare. Kanske det är fixat tills i morgon, annars försöker jag igen.
Jag laddade till och med upp den där lilla, 3 Mb-filmen som finns nedan på det hemliga inlägget, den som inte synkar med ljudet. Inte ens den vill dyka upp. Vette fanken vad det är frågan om?
Har jag tagit allt utrymme som jag får på internet? Är jag stoppad?
Något skit är det

Jaja, det är som det är.

Idag har jag jobbat. Och så åkte jag lite båge. Och så gick jag hem och la mig, och så vaknade jag sent, och var svettig, tror jag har lite förkylning i kroppen.
Sedan gick jag ut och det var varmt, men jag körde med skinnjacka, van som jag är att det är kallt. Jag kommer aldrig att lära mig att klä mig rätt. Måste kolla ut innan jag går ut.

Jepp.

Rock!

[By da way: Jag uppdaterar ju gagget på KP-sidan, den fasta sidan som man måste ha kod till, vad det gäller bandet, när det hänt något, vi gjort något].

[Och, checka vilka sköna musikvideosar jag hittat nedan här till höger (rätt i bloggen om man klickar), med Muddy Waters och Rolling Stones, Sonny Boy W och så Bruce Willis med Billy Preston och BB King, ha-ha, vilka grejer det där är].

[Pust, parentes 3. Nu har jag fixat lite och lagt upp den där förfestprylen IGEN på WordPress, och nu synkar ljudet. Eftersom video-google inte verkar fungera så funderar jag på att göra samma pryl med den där efter-festen-filmen.. håll ut!].

/Baron

En liten snabbing

Länkade in lite nya hits härnere på min videosamling. Det är spridda skurar, kan man säga ha-ha. Jag gillar väldigt olika sorts musik. Hur som helst, så fick jag tag i Lee Hazlewood och Nina Nizells (för det är väl det hon heter i efternamn?) stora hit från jävligt länge sedan ”Vem kan segla förutan vind”, den där med engelska också, ha-ha.
Lee är tydligen på sitt yttersta nu, enligt en telefonintervju som någon Tjockholmstidning gjorde med honom som jag läste för en tid sedan, där han själv menade att han inte har långt kvar. Lee var väldigt stor i staterna en gång i tiden, skrev bland annat låtar som Frank Sinatra och dottern Nancy sjöng in. Och så kom han hit och lirade in en rulle som heter Cowboy in Sweden som jag skulle vilja se, och gjorde lite musik.
Men. Den här Nina som han sjunger med. Jösses, jag har ju träffat henne! På en fest, kommer inte ihåg var, men det var inte i Örebro. Och det är nog en närmare 20 år sedan nu. Jag var ju i extas när jag såg henne. Vilken böna, såg ut som förr, fast bara lite äldre, och trevlig. Kom ihåg henne som den snygga bruden från 60-talet som var på alla omslag. Hon blev glad åt min ”extas” (jag kan bli sådär ibland). Tydligen skötte jag mig för vi snackade ett bra tag där (hon hade ju haft den där hitten ”Tangostinta i kort-kort” med Mona Wessman också, en annan böna från 60-talet, ha-ha, kanonlåt).

Förutom att ovanstående är kult, för en Baron, så styrker det ju den där tesen om att alla människor bara är, vad är det, högst fem eller sex (?) människor från vem som helst. Alltså enligt tesen att alla har träffat någon som har träffat den som har träffat, osv.

För mig gäller då detta. Jag har träffat Nina som har träffat Lee som har träffat Frank Sinatra. Ha-ha. JAG ÄR BARA TRE GENERATONER (TRÄFFAR) FRÅN FRANK SINATRA! Och tänk på fyra generationer då, vilka han har träffat i sin tur, President Kennedy, Marilyn Monroe mfl, mfl, ahhahaahahahhahahhahhahhah!

Det känns magiskt tycker jag.

(Jag har en sådan där där ”generationsgrej” (vad ska man kalla fenomenet?) om Monica Zetterlund också (tre videos nedanför), men den törs jag inte skriva om här i öppna avdelningen, ha-ha-ha, he-he).

John Lee Hooker och Santana har jag inte sett live, men Miles Davis såg jag på Gröna Lund en sommar.

I all hast,

/Baronen

PS. Har fixat en ny funktion så det går att skriva e-brev till mig direkt här, utan att ens kunna min e-postadress. Se längst upp under huvud-bilden. Där står det e-post. Tjosan! Alltså om man skulle vilja något som man inte vill dela med sig till alla andra. Grrrr hemligt…

Ett gäng blondiner

Kände bara att jag behövde ett gäng blondiner som tröst här på bloggen. Så jag länkade tre film-snuttar, vissa med musik, här till höger i sidebaren med riktiga brudar. Frk B. Bardot i en HD-video från 60-talet eller så, frk Anita Ekberg i Fellinis La Dolce Vita från 1960 och frk Kate Moss i en White Stripes-video från nutid (hur fan kan hon vara ihop med knark-puckot, det är här i Örebro hon borde vara, hos mig…arghhhhh).
Men, faktum är, det där är grejer, det är det, alla tre. Jösses. Vilka damer!

Rock!

/Baron

Digga digga bobb (filmförklaring)

Filmförklaring.
Bland annat lite musikalisk nostalgi bland ”mina” nya filmer här intill, till höger. Och lite info om dem.

Jag fick Kate Bush-hybris härom natten. Jösses, hon är fin, var fin, flickan. Och jag gillar både låtarna och uttrycken. Man kan se allihop om man klickar på ”see all..” osv, nedanför där de fem senaste som syns här på bloggen.

Prank är ett nytt ord för de flesta av oss, men det är ett slags modernt ”praktical joke”. En asiatisk variant ligger nu här. Hur man sprider skräck om man är 100 pers… he-he-he.

Och så den coolaste låten någonsin på schlaaaager-EM, alltså, Lill Lindfors och Svante Turesson, 1966, snacka om protest mot fördummande schlagerfestival massa år tidigare än mitten av 70-talet. Vilken jävla fin text, som ingen utanför landets gränser kunde haja. Vilket tugg, jag citerar lösryckta textfraser, vilka ord!!!:

”Kors i karamellen, kunnigunda – konungens gull, trummilullar på min kastrull, DIGGA DIGGA BOBB, tjong i medaljongen, dricker ur bäcken, lever av mull, jag vill trummelulla på din kastrull, DIGGA DIGGA BOBB, klang i kantarellen!”

Ha-ha, vilka lirare, vilken kupp. Minns att morsan hatade den där låten. Men jag gillade den, liten fjatt som jag var då, och det är först nu, idag, när jag hittar den på nätet som jag lyssnar till texten. Underbart. Och de kom tvåa då.

Och så toppar jag med Tommy Körbergs stora hit, Judy min vän, en låt som en grupp närstående till mig (M-Gunnars från Stockholm) med framgång körde kanske 30 år senare. Vilken låt, och vilken kille, Tommy, he-he-he-he.

Rock!

/Baronen

Nya vod-pod-videos

Lägger in dem som en nytt inlägg. Alltså, jag skrev ju en lång bloggpryl nedan, men så, tack vare den här nya widgeten jag har så gick jag ut på nätet och samlade in lite filmprylar igen. Tror att det är bra med en förklaring också. Inte bara lägga ut. Så det ska jag göra fortsättningsvis, och börjar nu. Alltså, jag lägger bara upp det som intresserar mig. Så det är en del av mig, och en del av återanvändningen på webben, den ”gröna” webben, he-he.

Först är det två Apex Twins-videos. De är så jävla före sin tid så det är tokmoderna nu idag, fast de är flera år gamla.
Den översta är med de där grabbarna som snackar en massa skit och försöker ragga och sedan kommer ärkenissen, och så ser han ut som han ser ut i sin långa-långa bil. Låten börjar inte förrän efter nästan halva videon. Men den är fantastisk ändå. Att se dessa sköna damer, he-he, och så får man kolla ansiktena, det är själva kreationen av Apex Twin-människan. Underbart. De flesta ser ut så i videon, i ansiktet alltså.

Så den andra Apex Twin-videon. Där är det småflickor som ser ut som, tja, Apex, riktigt läskigt. Och så Apex-monstret i slutet, som skriker åt den gamla tanten. Jösses, visade de det här på ålderdomshemmen, skulle de bli tomma ganska snabbt.
Jag gillar musiken, jag gillar estetiken, jag gillar provokationen, jag gillar kreativiteten. Allt bra är inte vackert.

Så en intervju med Marilyn Manson hos Letterman. Grabben har volt mellan öronen. Och under den intervjun en video med ovan nämnda kille. Jag kan inte rå för att jag av någon mystisk anledning tycker att Holy Wood-plattan med Manson är Beatles, och en av de bästa rockplattorna på 15 år. Jag är torsk där. Stenhårt, och det finns det mer historier om.

Sista, och femte videon är när Jenna Jameson intervjuar Manson och Billy Corgan. Yes!

Okej, så nu har jag förklarat mig över lite inmekningsfilm här på sidan, den här dagen.

Rocka!

/Baron