Torrrrsdaggen

Fick kunskap om, på många olika vägar, att Strega och hans band med Kent I och de andra skulle vara med i Tvärsnytt (lokala SVT-nyheterna) i kväll. Okej, så jag tog upp min fån och filmade de där två minutrarna, med egna kommentarer (helt nykter, fast man kanske inte kan tro det, he-he). Så här såg det ut, och lät:

done

PR-ansvarig för deras stora spelning skulle ha dubbla käftsmällar (det kan vara Strega själv). Jag har fått massa kryptiskt info om det där (ibland har jag känt mig spammad) men aldrig fattat att det är de själva som ska lira, eller att de ens fanns, utan trodde att det var något band från England som skulle komma och lira i Västerås och köra de där låtarna som de här killarna gillade. Och då klarade jag mig jussom. Men så, i sista sekund så visade det sig att det var de själva som skulle lira. Och det tjatas att jag ska komma, men ICKE! Jag kan inte stödja dålig marknadsföring. Så är det bara.
Men de kommer säkert att göra en bra spelning.
Och jag tycker det är roligt att referera till Yes och ”Owner of a lonely heart”, fast det är Genisis, he-he…. Att retas är en rättighet man har. Vilket jag gjort live med de här grabbarna. Fast jag vet inte vad jag snackar om där, har rätt många fel hör jag, men skit samma, det är en rättighet att balla ur också…

————

Den här veckan har varit konstig. Jag har känt mig konstig. Känt mig sjuk ibland, snurrig ibland, som ett asplöv som darrat i vinden ibland (färdig att svimma, lägga av för gott), och så helt okej och glad och stark. Alla jävla sjukdomstillstånd som finns har föresvävat mig. Jag har fysiskt varit upp och ner, svart och vitt.
Skumma prylar. Men jag kör på, kör så det ryker. Tut och bolm!

Nä, nu tog det stopp. Har inget mer att säga/skriva. Är nog rätt uttråkad, och är man det kan man inte skriva. Man måste vara på. Nu är jag bara ett stort noll. Men jag återkommer med förnyad kraft, arghhhhh!

Men vänta. Idag, efter jobbet var jag på facket, på intromöte. Det var jag och tre till där, och de som ledde det hela var två stiliga kvinnor i passande ålder, som besatt intelligens, vänlighet och sociala färdigheter (fast de jobbade i samma bransch som jag gör). Det kändes ovant, jag började tro på livet igen.
Med mig fick jag tygväska med fackets namn, mugg med fackets namn, några böcker, ett gäng broschyrer och en reflexväst med fackets namn på. Har beslutat att jag ska ha den på mig på jobbet, så kollegorna vet vem det nya skyddsombudet är. Ha-ha, jag är facklig, hur fränt är inte det? Ha-ha-ha-ha-ha. Vem kunde tro det? Och jag ska inte ligga på latsidan. Finns mycket att ta upp där. Det är en ära att ha blivit vald. Vänta, måste ta kort på prylarna…

Svart häftig kasse i tyg som är miljövänlig att handla med.

Häftig mugg att dricka kaffe ur på jobbet och göra andra avundsjuka med.

Lite suddig bild, men fullvuxen väst med relexer att ha på sig på jobbet.

Jag gjorde jack-pot idag, he-he.

En av snubbarna som var med på mötet var pianostämmare och musiklärare på särskolan. Han hade stämt pianon hela dagen, och det fanns några fläktar och datorer som lät på mötet, som tickade i bakgrunden (som ingen av oss andra hade hört) och han frågade om han fick stänga av dem för annars skulle han bli tokig.
Skön lirare, he-he-he.
Jodå, det stängdes av.

När jag kom dit kom jag ju försent, och det var låst. Tack och lov kom någon som skulle in på samma ställe så jag slapp stå ute i snöstormen. När jag kom in så frågade tjejerna om jag ville ha en kopp te och kanske en kaka. Jo, det ville jag. Så jag fick en mugg varmt vatten och en tepåse (en sådan progressiv påse utan snöre). Ingen sked.
Efter ett tag blev jag sugen på att ta ut tepåsen. Så det var bara att trycka ner fingrarna i det kokheta vattnet och dra upp påsen och det brändes som fanken. Ingen sa något när jag stönade och släppte den varma påsen i en tom mugg. Skumt. Var det ett test?

Jag är facklig nu. Stå upp, gör honnör! Vi, folket skall segra!

Okej.

Rock!

/Baron

Manlig feghet och min egen

Under min promenad hem nu i kväll så tänkte jag mycket på manlig feghet, och hur oattraktivt det är för kvinnor. Hade en massa sköna exempel som jag ville delge cybern (där jag själv varit feg). Men nu, när jag fått av mig kläderna (ytterkläderna, jag är inte naken) och satt mig vid min dataapparat, så är allt som bortblåst. Jäkla skit, jag hade en fin pryl där. Och, nej, jag kommer inte att gå ut och gå tillbaka för att ”liksom”, ”jussom” få tillbaka minnet. Jag får köra på ändå. Med annat, men rubben ovan är satt, i sten.

Har ju en ny cyberbiktsmoder, frk sofie (liten bokstav där i början, är noga med det där med stavningar från mina cyberbiktare). Hon föreslog att jag skulle använda ordet Grisknull (som jag bara älskar) någonstans idag, alltså efter att jag i går, eller förrgår använde epitetet ”kuka ur”. Bägge är kraftfulla. Hm, saknar grevinnan och hertiginnan som var här förut, de kunde vara stygga på uttryck…snyft, var är de nu? VAR? ARghhhhh!

Nåväl. Jag gjorde det. Det funkade inte så bra. Ingen blev chockerad. Jag slog på iPhonen och gick in på jobbet i morse och så lät jag det hända. Längst in satt ju frk C, som inte törs säga så mycket, och före henne är hennes brorsa som är vikarie och började i förrgår, de är väl samma. Den ende som kommenterade var min kamrat i fack-svängen, herr K, och han gillade det hela. Det blev inte den skandal jag hoppats på. Ingen skrek att jag var bongo. Nåväl, här är det, och, jag gjorde det:

done

Huru härligt är icke epitetet Grisknull, ha-ha-ha-ha-ha?

——————-

En annan fantastisk grej som hände idag var att alla på jobbet skulle samlas på samma ställe (smart nu i grissjuketider, men så är det, har aldrig anklagat mitt jobb för överdriven intelligens).
Det handlade om ”värderingar”. En snubbe höll i det hela. Och så blev det att sitta med 400 andra i samma lokal, vid olika bord, i bikupor, lottad via lappar man fick, jag fick nr 25, och diskutera massa plattityder. Jag dånade.

Jag försökte ånyo smita ifrån det hela genom att e-posta en av mina chefer om att slippa detta tidigare. Detta var ju var ett strålande tillfälle för mig att jobba med PR och allt det där som jag också ska göra. Fick svar att jag nog hade rätt, men att det var OBLIGATORISKT att vara med där. Suck.
Där kände jag också att jag skiter i det där med PR. Jag har stolthet, jag har kunskap, och jag tänker inte göra detta gratis på min fritid, jag kan göra det under värdelös mötestid, eller värdefull mötestid (då kan kollegor catcha upp för mig vad som sagts). Men tror man att det jag ska göra för att lyfta saker och ting, görs på en kafferast, då har man bitit sig i skägget. Jag känner mig förolämpad faktiskt. Men, bildning och utbildning, kunskap och poäng, det är inte samma sak.

GNYYYYYYY!

Ska plåta av de papper vi fick. De är bedårande:

Alltså, jag är sååå jävla gammal, jag har sååå jävla mycket erfarenhet av livet, jag har också lyckats utbilda mig, på riktiga läroanstalter, dessutom är jag människa som är med i livet JUST NU. Jag la inte av att kolla världen när jag började jobba, och jag har jobbat i massa andra branscher tidigare, bara det.
Jag är ingen som gått från grundskola till gymnasium och så till utbildning och så tror jag att jag vet allt (som inte ens har tjyvrökt). Jag har levt, och jag lever. Det är inte klokt. Okej, kolla, klicka så den blir läsbar:

Och:

Lite mer oskärpa, men klicka även här ovan för att se.

Min undring är om var jag är? Är detta sant? Är detta Örebro 2009?

—————-

Låt inte strecket ovan lura dig, jag fortsätter på samma tema/ämne nu.

När jag ögnat igenom det där så sa jag så här till min ”grupp”, nummer 25 som vi var:

”-Måste bara berätta, jag har garvat åt en fejkad kristen friskolas webbsida i några veckor nu, och när jag läser det här så är det som om verkligheten överträffar dikten, ha-ha-ha-ha!”

Alla tittade på mig, såg rädda och nervösa ut. Okej, jag föll….

Sedan höll jag i princip käften rätt länge. Men under vissa punkter som alla lydigt tog upp så höjde jag min stämma (se punkterna skär-markerade ovan).

”-Vafan är det där med kristen etik och tradition och västerländsk humanism??”

”-Det står så i skollagen!”

”-Va?”

”-Det är säkert!”

”-Herrejösses, det låter SD!”

Redan där visste jag att jag var en looser i de andras ögon. Fast de hade rätt, det gör faktiskt det. Står i skollagen om det där kristna. Kul att höra för folk som inte tillhör detta ariska storsvenska garde, som tagit sig hit genom krig och skit….

Sedan blir det mer mullberga.se på papper två. Diskussionsämnen. Någon hade ”förstått” att sydstatsflaggan i USA och nazi-symboler var samma sak. Jösses, varenda raggare har väl använt sydstatsflaggan sedan 1834???

Vad jag gör om en elev sitter och porrsurfar? Jag går väl fram och säger att han eller hon har god smak! (Not, för att prata ungdomska, he-he).

Alltså, det är väl inga elever som sitter och porrsurfar!!! Det gör de väl hemma i så fall. Har aldrig varit med om detta någonsin. Och jag jobbar med datorer. Har gjort det läääääänge. Hur har de det, de andra, på de andra avdelningarna, är de inte ute i verksamheten och kollar?
Någon nämnde här att det var lika illa att de satt och kollade på baddräktsbilder, av bägge könen.

”-Men vadå? De är ju tonåringar, det kokar i kropparna på dem av hormoner, hur farligt kan det vara?”

Har folk glömt hur det var att vara tonåring? Ja, det har de, och de kallar sig vuxna. Om någon under ett fyratimmarspass kollar några bilder med som de tycker snygga människor, inte porr, inte naket, är det verkligen så jävla farligt? Nej, säger jag.

Och sedan, vem äger problemet när någon tränger sig före i matkön, ha-ha-ha, nä, kan inte kommentera detta, klarar inte det.

Sedan kom frågan om slöjor och hur vi ska hantera detta. Jag kunde inte hålla käften:

”-Mode är väl olika, hur hanterar vi själva att de flesta grabbar har brallor som vissar klyvningen i arlset för att de ska visa vilka moderna och dyra kalsonger de här, är det verkligen hucklen och slöjor som är problemet?”

Aha, där blev de ställda. Flera höll med, och garvade.

”-Och, vadå att man kanske inte, i extrema fall, kan se dessa muslimskt troendes flickors ansikten helt och hållet. Men är det någon skillnad mot idag, vi har ju vanliga svenska elever som ser ut som frågetecken fast de inte har slöja, och man kan vifta hur mycket som helst framför ansiktet utan att de reagerar. Kom igen nu, va!”

”-Dessutom, hade väl alla svenska kvinnor hucklen över skallen för mindre än 100 år sedan så fort de var ute!”

Det var mitt bidrag. De ”aha”-ade. Där nådde jag fram lite.

Sedan blev det slut. Men jag hade hela tiden en reservplan om jag skulle känna att min intelligens och min kunskap blev för förolämpad. Det var att slita upp min iPhone och se förskräckt ut och så ursäkta mig och rusa ut. Och så gå hem. För att slippa det onödiga, det enda som tär på mig i mitt yrke. Fjattet!

Det är klart att värdegrunder är och moral och tjolahoppsansa är viktigt. Men jag är ledsen, verkligen ledsen, detta var inte lyckat, och det som gör mig ännu mer ledsen det är att alla bara spelade med, inte sa ifrån, mig inkluderad. Lydnad gällde. Nog fanns det viktigare, nyttigare saker vi skulle kunna gjort dessa timmar, även om kanske syftet var vällovligt. Och hajar man inte redan de där grejerna, det här, då är det skrämmande, jag menar det, då har man inget i detta yrke att göra.

Hm, nu har jag skrivit om jobbet. På jobbet finns det folk som läser min blogg. Okej, då får vi se om jag får kicken. Fuck it! Min upplevelse är min upplevelse och den har jag rätt att beskriva. Så är det!!!

Yttrande- och tryckfrihet, samt meddelarfrihet finns i grundlagen. Ändra på det först.

—————

Men vad var det där om feghet nu. Arghh. Jag jag ju inte varit feg när jag skrivit detta ovan, men det är inget som jag märkvärdigar mig med. Jag hade verkligen en skön pryl att berätta när jag skrev överskriften, och jag skriver den och så rätt på bara. Fast så glömde jag bort. Äh, skit samma. Det får komma någon annan gång.

Nu trycker jag ut det här, så får vi se. Om inte Grissjukan tar mig så kanske ångesten gör det när jag vaknar i morgon bitti. Fast vadå? Ångest är för dem som handlar fel. Jag handlar inte fel. Jag bara uttrycker mig.

Sug!

Rock!

Bongo!

/Baron

Fredagsgagg i lördagsottan (bilder-film)

Okej, iTunes på min G5:a kör Rammstein. Bara att acceptera. Då har jag det i bakgrunden. We are living in America!
Nu streck, så Strega hajar att jag slutar prata om just detta:

—————-

Kom till liv ungefär 30 minuter innan jag skulle vara på jobbet. Ja, klockan hade ringt, och mina fyra olika ringningar från iPhonen som inte slutar förrän jag blir vid medvetande, och gör en manöver som stänger av helevetesljudet bara tutade vidare. Fast jag var bara en växt som ville stänga av, och så gjorde jag det, om och om igen. Ingen tanke på att de där signalerna var inställda av mig själv just för att jag skulle resa mig upp och gå till arbetet.
Hur som.
När jag fattade detta hade det gått nästan en timma av tutande och signalerande och jag hade mina 30 minuter kvar, innan jag började.

Tjo!

Stod upp, funderade på att skita i att durscha, skita i att borsta tänderna, skita i att äta fullkornsvälling. Slog en drill och tänkte, var helt väck.
Men så tänkte jag att sådant ju inte går för sig så jag hoppade in i badkaret och fixade så jag så jag blev ren, en o-älg (tänk en Stålmannenfilm från 70-talet, när han rör sig ultrasnabbt), och så borstade jag tänderna. Frukost var bara att ge fanken i.
Nya rena brallor, byta bälte (har bara ett), på med allt, och så iväg. Hade två Råg-Rut i näven som jag tuggade på när jag gick så snabbt jag kunde mot jobbet. Det är inte lätt att svälja utan vätska, blev som tuggummi i käften, men fick ner lite. Spottade ut den sista osväljbara kulan till nattens råttor. Det gick bara inte att få i sig.
Och, kan ni tänka er, cybern, jag hann. Jag fixade hygienen och trippen till jobbet, och kom dit i tid!!! Wow! Jag är kung!
Men en slut kung.

——————-

Och så bla-bla-bla.

——————-

Baggo ringde mig där på jobbet. Fest på hojklubb, någon amerikansk country-sångerska, skulle jag komma, ja, nä, vi får se. (När började jag gilla red-neck-musik?)

Gick hem som i en sås efter dagens värv.
Somnade på soffan utan vidare bråk med mig själv.
Såg att Baggo ringt då jag vaknade. Ringde upp, men inget svar. Handlade, åt. Lite bira inmundigades i min sportiga lekamen.
Sedan ringde Baggo igen, Han var nere på hojklubben, skulle jag komma? Han hade fixat så jag kom in fast det var fullsatt, han visste ju att jag kände de ”onda” knuttarna därnere. Allt var okej, bara att komma. Men jag var tveksam.

Här är några bilder från ”furr”, då jag hängde därnere. Kanske 6-7-8 år sedan. Sköna lirare allihopa, men jag var inte i läge just nu:

Den gode herr M. Alltid redo som en scout. Gällde att ha stålarna till biran där.

Herr C var aldrig blyg för att posa för min kamera på morgonen, i vattskålen.

Jag frågade bara ”-Är min herre möjligtvis djurvän?” Och så gjorde han så där.

Herr E låter mig välja mellan snällhet eller styggness. Jag väljer snällhet.

Äh, det var, är, sköna lirare därnere. Men idag, i natt, nä, kände inte för det.

Har levt mitt liv på knutteklubbar i en massa år i detta årtusende (se tidigare cdb-inlägg för några år sedan) och ”jussom” kommit ifrån det numera. Dessutom var jag inte på det humöret. Visst ville jag träffa Baggo och Bluespolisen och alla de andra jag kände, även de  i moppevärlden, men inte då, inte nu, inte i kväll. Hade jag haft cykel, kanske, men att gå dit, nä, orkade inte.

Märkte att Baggo lät besviken, men det kan inte hjälpas. Jag är i ett läge, i ett eget läge, det är inte vanligt, men jag gör som jag känner, och gör inte som jag inte vill göra.
Okej, svensk översättning, jag var lite ledsen när han ringde. Är det, fast jag inte skriver om det hela tiden. Och det är satan att gå på fest och ”ha kul”, förväntas vara ett party-djur, när man har tankar och känslor någon annanstans. Då kör jag hellre solovända på Biskops.

—————

Så jag gick till Biskops.
Drog några stora.
Gaggade med mina vänner i personalen.

Bara ett blockpsyk försökte få kontakt med mig (nej, vänta, två), det är rekord. Så få har aldrig tidigare försökt inkränka på min integritet tidigare. Det går mot bättre tider, helt klart.

Någon dag har jag med mig hagelbössa!

——————- (Stergestreck)

Fast, jag satt där och skrattade så folk nog blev rädda. Använde min iPhone och läste från den där fejkade kristna skol-sajten som jag la upp länk till här igår, på förra inlägget. Så jävla underbart. Min panna var i bardisken, och hela jag skakade av svulstiga skrattattacker.
Rapporten från klass 5B:s skolresa till Gotland. Många av dess elever har ju koncentrationssvårigheter. Så då har de läger för det. Det är rektorn som rapporterar för det mesta.

Här är den ”tråden”, tydligen gav rektor upp och åkte hem:

http://mullbergaskolan.se/category/5bs-klassresa-till-gotland/

Alltså, denna infantila okunnighet, historielöshet som ”kristen” friskola. Det är så jävla underbart mest för att det är så jävla sant, ha-ha-ha-ha. Puckade lärare har man väl träffat på i sitt liv, alla har det. Men den här sajten är helt kanon. Ett eller flera genier driver sidan. Äh, kolla här, två bilder från Gotlandsresan, alltså deras, som det presenteras på sajten:

Och så bilden som visar var de har lägret för barnen med koncentrationssvårigheter, kolla skylten:

Ha-ha-ha-ha, äh, jag kan bara kapitulera.
Jag behöver garva. Tvingade förresten mina yngre adaptrar att kolla in den här sajten idag, sa att vi ska dit den 22-23 december, vi får sova i deras gymnastiksal, och det är obligatoriskt för alla. Det blev väldigt allvarligt, de läste, men sedan började några garva och haja att det var på skoj, ha-ha-ha-ha-ha-ha!

—————— (stregastreck)

En tjej körde OS-fart på cykel förbi mig precis innan jag nådde min port då jag gick hem ikväll. Allt för att undvika eventuellt överfall från mig, som man, som en helt klar våldtäktsman, kidnappare, eller vad jag var. Jag höll på att få hjärtsnörp, för hon cyklade verkligen nära, swish, och verkligen snabbt.

Om folk kunde fatta:

Som kvinna blir man våldtagen, mördad och misshandlad av någon närstående till 99 procent, typ av släkting, make, pojkvän, i hemmet.

Som man får man däng och blir sönderslagen om man är mellan 17 och 24 och går ut på krogen och sedan ska ta sig hem.

Där är farorna! Där!
Sedan finns det ju mongon som inte har läst denna statistik. Men vi måste sluta vara så jävla rädda!

Sluta!

——————–

Så här önskar jag.
Att jag ska vakna upp en dag och ta itu med allt här hemma. Det händer nog någon dag. Måste göra det.

——————–

Idag när jag kom hem, så såg jag att dörren till lägenheeten mitt emot mig stod öppen. Lite läskigt. Nåja.
Men nu, NU känner jag att jag måste utforska detta. Här är min liveuforskning. Ja, jag bara kör, och så lägger jag upp rullen här. Det här är livebloggning (jag tar min iPhone, reser mig från datorn, och bara kör, resultatet):

done

Tack gode, lägenheten var tom, men ändå, där var jag frän och tog en risk, ha-ha, en farlig risk. Jag är tuff, egentligen!

Jepp, men nog med äventyr nu.

Rocka rolla!

/Baron von Love

Lördag, september, 2009

Varning för åtminstonde ett användande av adult språk.

(EDIT: 13.47 söndag: La in en fungerande BP-rulle från tuben)

Igår kväll ringde jag till Häcken, som nu är i Uppsala igen en kort vända. Vi hade preliminärt bestämt att jag skulle åka båge dit, för det var fint väder och vi skulle ha lite fränt med hojåkning och sådant.
Jag ringde och sa:

”-Jag tror inte jag pallar att åka till dig, jag är på för jävla sinnessjukt bi-polärt surhumör!”

Har ju inte gjort någon hemlighet av hur jag mår. Häcken hajade. Och det blev ingen tripp till Uppland idag. Jag förmådde inte, orkade inte, ville inte. Är för sur, för jävla sur!

Någon dag, om något år, är allt över, mina hormoner, mina kemikalier, min själ, mitt hjärta och min mage kommer att ha läkt. Men nu är det fyfan-läge. Verkligen. Efter chocken, efter konstaterandet, ojojojoj. Jo, jag säger det, ojojojoj!

Under sen eftermiddag denna lördag ringde Bela. Kunde jag inte komma och ta med bågen och hälsa på när de hade sin konsert i Hallsberg. Jo, okej, det kunde jag, om jag kände för det då, sedan, efter några timmar. Så det gjorde jag.
Jag bara åkte dit. Det var kallt, men jag hade mycket kläder på mig. Jag filmade lite och plåtade därnere. Kanske jag lägger upp de prylarna här i detta inlägg sedan. Okej, två bilder, den första kan man klicka på så blir den större, men först någon minut av Belas låt People från repet:

Men så skulle de äta innan konserten började och då åkte jag hemåt igen, genom mörka byar, via nyasfalterade landsvägar. Basisten hade en stygg böna, han den unge som ersatt mig i bandet. Henne glodde jag lite på, och, hon glodde på mig med. En baslirares manlighet går inte att ta miste på. Hon ville att jag skulle befrukta henne.

Och, jag la av från bandet, tog paus, frivilligt, så det är okej. No hard feelings någonstans.

done

EDIT 13.47: Funkar inte ovanstående WP-video så funkar väl denna Youtubare på samma:

En kul grej med Blue Pearls spelning i kväll var att annonsen i Nerikes Allehanda hade en gammal bild av det bandet. Så det var en bild där jag var med, ha-ha (hm, måste plåta av, och lägga ut här, he-he).
Det blev fel, men så roligt. Bara Bela som lirade där, vi andra fyra var inte med längre. Och så var det den där sköna bilden där jag och Bela fixade i Photoshop så att trummisen huvud blev mindre och så förstorade vi hans snorre, där den är i byxorna, ha-ha-ha, ha-ha-ha-ha-ha!

Baron till vänster, och han med förkrympt huvud och större genitalier tvåa från höger.

Jävlars lovade att ringa Häcken i dag…. Äh, han hajar.

Efter elva gick jag ut. Min polare Micke hade gett mig friplåt till ett ställe där de vände plattor och blev populära. Tittade på biljetten, han lirade skivor med en annan polare jag känner, och då stod det fritt inträde till 23. Sug! Men jag gick ut från 10:an och där, utanför stod tre mörka grabbar och skrålade. Man har två val. Att backa in och gå ut åt andra hållet, eller att fortsätta och måhända hamna i trubbel. Jag valde att gå rätt ut, det får vara slut med fegliret.

De tre vältränade snubbarna som stod och smygsöp la naturligtvis märke till mig.

”-Heeeej, grabben!”

”-Tjenare pojkar, läget?”

”-Det är bra, vart ska du?”

”-Jag ska ner och slyna på stan!”

”-Gå in i A-huset därborta, det är fest där, Persisk fest!” (15 meter från där vi stod)

”-Nä!”

”-Jo, gör det, det är bra fest, du är välkommen!”

”-Nej, jag törs inte!”

”-Jo, gå in!”

”-Nä,  då får jag bara spö!”

Där någonstans tystnade de.
Vad var jag för lurig svenne som inte var ett dugg skraj och käftade men ändå visade på feghet, he-he? Och jag undrade själv över vafan jag sagt, och varför?
Men jag menade nog att jag skulle få smisk om jag smörade för deras alldeles för vackra kvinnor som också brutit fastan på Ramadan. Men det sa jag inte.

Gick över stan. T-shirt, skinnväst, svart kavaj, jeans, boots.

Mycket folk överallt.

Lugnt på Biskopen, kom in. Köpte en rackare. Satte mig ute, vid Erica och en böna.
Bönan var en svensk tjej, som, visade det sig, varit au pair till en av de där kärringarna i TV3:s nya Svenska Hollywood-fruar-serie, ha-ha.
Hon hade avslöjande bilder och hade blivit utslängd på gatan av den ena tanten. Jag föreslog att hon skulle ringa Aftonbladet och skåpa in massa stålar och hämnas. Verkar som hon kommer att göra det, njutning.

Sedan kom han Mats, som har Sommarro uppe vid Glomman. Vi snackade om det ställets möjligheter som musikställe, speciellt på sommaren, det är ett Bellmanställe, det är ett proggställe, ett musikfestställe. Det är sååå jävla snyggt däruppe i baken, naturen, huset från 1700-talet, lusthuset på bergsknallen. Och han har stället, restaurang, biratillstånd.
Det slutade med att Mats erbjöd mig att basa över det hela, ta över hela konceptet.

”-Du får naturligtvis pröjs!”

Okej!

Men jag sa att det där får vi ta vid ett senare tillfälle. Hm, kul att ha respekt någonstans, han diggade mina idéer.

Så gick jag och slog en drill. När jag kom tillbaka hade andra börjat gagga med honom (pust, skönt, ville inte låta hela lördagen gå till detta gagg).

Gick mot utgången, då kommer Nina.
Hon är en ståtlig kvinna i min ålder. Har (fick jag veta) fyra barn, alla vuxna (så läskigt gammal är jag, och hon är yngre än jag är).
Den här mulliga konstnärskvinnan som har egen atelje i Wadköping, och som jag skrivit om förr är mycket jovalisk och har inte bara ett gott öga till mig. Ojoj.

Vi satt ute och diskuterade och drack bira. Vid ett tillfälle tog hon mig på (nu kommer varningen, ordet som jag varnade för i början av denna cdb): kuken!

”-Vafan gör du? Skärp dig för i helvete!”

”-Va? Oj, det var inte meningen, vad gjorde jag nu?”

”-Du greppade och klämde på mitt könsorgan, det är verkligen inte i sin ordning!”

”-Förlåt!”

”-Nåja…!”

Det här var andra gången, minst, i modern tid, på Biskopen, som kvinnor sträcker sig och klämmer mig mellan benen. Jag måste vara en enormt tilldragande hane….

Jaja. Sedan gaggade vi vidare. Och jag fick veta att hon var vegan och jag sa att jag misstror folk som inte kan kolla tänderna hos en människa och se att vi är allätare, att Disney har sabbat rubbet. Det där förstod hon ju inte.

”-Så här va, haja, va, om jag fick välja mellan min 19-åriga gamla katt och dig, skulle jag välja katten, fattar du? De fick skjuta dig!”

Jag lutade mig bakåt, suckade:

”-Okej, då har vi det avklarat, du är NAZIST, ditt jävla käckel till veganböna!”

”-Va? Det är jag inte alls!”

”-Gå till bibblan på måndag och slå på definitionen av en nasse, det är en sådan du är, kyss mig i arslet, djur, gulliga djur går före människor, då är man nasse!!”

Sedan gick jag och slog en drill. Stället stängde.
Jag gick neråt stan, såg att hon gick på andra sidan gatan och ledde sin cykel, skit samma.
Men efter ett tag så kom hon över på min sida i alla fall. Hon är intresserad av mig den. Men jag kan väl för i helsike inte vara intresserad av en vego-feminist-böna som menar att djur är viktigare än människor?

Äh, jag ska dra till hennes altelje någon av mina promenader så ska vi se vad jag tycker. Man behöver väl inte tycka om kvinnor som man lallar med? Eller? He-he-he-he-he. Va? Pumpa-pumpa! För i fanken.

Klockan är halv fyra nu. Ut med ett par bilder och en rulle (på rätt ställe i texten hoppas jag).

Rock smock!

/Baron

(PS: Filmade, plåtade, spelade in ljud, med min lilla raring, min iPhone 3GS, kan bara garva. Funkar sååå jäla bra!)

Åtta år sedan idag

Kommer ni ihåg mig, två veckor före, där jag var och hälsade på Ingela och Anneli för andra gången?
Här är tre bilder, som är klickbara så de blir rättvisa (det är en annan grej att se dem stora):

Man ser Ingelas fot. Hon ligger på rygg där. Hennes lägenhet till höger i bild.

Hell världsfred, ideologiernas död, konspirationsteorier. Det är ”The Baron” och det finansiella centrumet på jordklotet. Otroligt, jag, och de där husen. Lite man-boobs och mage, men det blåste och det får man ta som en man över 40 som inte tränar.

Frampå kvällningen var det gott att ta en cigg, luta sig bakåt och låta sig plåtas av ånyo Ingela framför dessa bjässar till pelare. Vilken grej. Arbetargrabbsjäveln från Västerås i New York. Det var religiöst för mig. Jag trodde inte att jag var där.

Jag smackar upp den här videon också, med olaglig musik, inspelad i bussen från New Jeresey till Lincoln Tunnel under Hudson River på sensommaren 2001. Det är, ni har sett det förr, Sopranos, amerika, kommers, och så även de där två tornen i bakgrunden med skumma föraningar.
Två veckor senare var de väck, av vem….?

done

The Washington Post kör en dödslista på webben. Ungefär 3000 amerikanare dog när höghusen rasade. Nu har över 5000 amrisar dött i Irak efter det. De flesta som dör är 19-20, (klicka runt lite och kolla på sajten, http://projects.washingtonpost.com/fallen/iraq/ ) de som dör nu var elva och tolv år när WTC-prylen hände…

Var fan är logiken? Vilka onda krafter härskar?

Och hur många hundra tusen Irakier och Afghaner har dött? Det vet jag inte. Men var är logiken?  Var fan är den?

Som i vilken deckare som helst är det bara att spåra VEM SOM TJÄNAR PÅ DET HELA för att få svaret.

I början av Farenheit så är det bara svart, och så får man se människor som ser. Det är kraftfullt som fanken:

done

Och vad ska man säga om Örebroaren, Kuba-Svensken som han hette ett tag, Örebrosnubben som satt på Guatanamo på Kuba i USA:s finka i två och ett halvt år, förortskille härifrån, som blev släppt efter insamlingar och politikerpåtryckningar och nu i kväll åkt dit igen, nu i Pakistan, som terrorkille?

Minns för något år sedan då han gick över gatan här brevid baronborgen en öde söndag, bara han och jag, solen sken och han i traditionell burka och jag åkte min fetbåge. Han stannade respektfullt mitt i vägen och väntade och jag log, vinkade, då jag åkte mitt stöddfordon framför honom, ha-ha-ha.

Fanken? Är Örebro jordens mittpunkt? Eller är det Ankeborg?

Okej, nog för nu.

Förlåt för att jag inte skriver så mycket, men jag börjar ju komma igång nu. Och ni, ni som läser här, kommentera för i fanken!!!!! Jag behöver bensin, jo, jag behöver det.

Rocka baja!

Love!

/Baron von Snygg

Två filmer från kvällen

Jag körde ett inlägg under det här, för att liksom larva mig och får skriva fula ord. Men nu kommer två rullar som jag tagit med min Eriksson-kamera nu i natt. Hoppas att det är med min iPhone (som jag beställt men inte fått) nästa gång, så det blir bra kvalitet.

Den första visar Baggo och hans böna frk Li och Bluespolisen när de tar sig till Baronborgen via hiss, sedan ställer sina cyklar där de ska vara och så är det hela slut. Njut en stund av mina vänner och mig (alla talar svenska). Och hur lurigt är det inte där i början då Baggo säger åt mig, det jag tänkt i flera månader där vid rullatorn, varje gång jag passerat:

done

Den andra rullen är också fantastisk, den visar Bluespolisen när han sover i min soffa, och man hör hur han snarkar ha-ha (obs, jag frågade om det var okej att lägga ut, han har inte sett detta, men det var okej, så heder åt Hjelting, han får nita mig i morgon):

done

——-

Var på 70-årsskiva idag. I Kungsör. Alla släktingar, allt folk, de flesta kände jag inte. Jag kom en halvtimma för sent. Jag var svettig i min lädermundering. Många människor var välvilliga mot mig, andra tyckte mest jag var skum.
Skit samma.

En sak är klar, det finns folk i Kungsör som är mina vänner, inte bara genom att vara släkt, och som är fräna. Men jag kände mig inte social. Det är ett helsike att känna sig obekväm i sådana sammanhang.
Att sitta och svettas. Att prata med damer som är jävligt stiliga men tyvärr 30 år äldre än jag är nu. Och få bra kontakt med dem. Vilka bönor, fatta vilka bönor de var en gång i tiden. Men jag kan aldrig komma rätt i tid.

Men att sitta på samma ställe som jag hade begravningskaffe för morsan på, och nu fira 70-party, kändes lite avigt, måste jag säga. Såg till och med prästen från begravningen komma förbi. Tänkte heja, men sket i det.
Folk var ju snälla, kom och snackade, beklagade och så, men det var inte grejen denna dag.

Jag har fräna, trevliga släktingar, det är klart. Jösses så mycket släkt jag har egentligen. Men vissa fattade inte att de var släkt med mig och såg mig som en skum jäkel med läderbrallor och skinnväst, he-he. Skit samma.

Jag stod och snackade med Krille, som en gång i tiden var storchef för häradets största och enda tidning. Jo, vi är släkt.
Vi gaggade om tidningarnas död, ungdomarnas nya medievanor och så vidare. Rätt fräsig diskussion. Han var på väg mot Mac, han skulle ha en iPhone han med, och jag garvade.

Jag berättade att (och han sa inte emot) att papperstidningarna är på väg ut, ingen ungdom läser sådana längre, och därför är det en katastrof att just papperstidningarna drar ner på gratismaterialet på webben. Alla förlorar. Tidningen förlorar och de unga får ingen info.

Så det var lite stort där, i allt, ijallafall. Uppe vid kyrkan brevid församlingsgården där vi var gifte sig några. Snygga människor, unga. Och vilka damer som var där bland alla hundra gäster. Vi glodde, inte bara jag, alla.

Sedan drog jag, jag sa hej och åkte. Nisse ville att jag skulle gasa (Lottas farsa, polare och släkt med mig och morsan):

”-Bränn på hårt, så det hörs in!”

Vilket jag gjorde, jag tog ett varv ner på cykelbanan och förbi Nisse utanför själva festlokalen, stannade och börnade allt jag kunde.
Nisse är över 80 och hur fräsig som helst. Ålder är bara en siffra.

Sedan åkte jag till morsans minneslund. Tog mitt varv. Tror det är tredje gången jag är där.
Alltså, prylen är, att som morsan och jag snackade, så var just själva prylen med en minneslund att man inte skulle behöva känna krav på att åka någonstans, men kunde, kan, minnas var man än är.
Hon är nedgrävd där, med aska, på hemlig plats, också en av prylarna med minneslund, man ska inte veta var. Men ändå. Jag känner att jag bör åka dit. Och när jag går runt där så känner jag att jag inte behöver vara där, att jag lika gärna, som jag gör, kan tända ett värmeljus här hemma.
Äh, ska utveckla detta senare, någon gång. Vill inte inveckla mig mer om detta nu, ni hajar…

Jag har inte sörjt klart. Min morsa, min polare, är i evigheten, och jag är vilse i pannkakan.

Åkte hemåt via Köping, Kolsva, Finnåker, Lindesberg och Örebro. En stor väg. Men kanon. Hojåkning som göttast. Blev en 18 mil allt som allt.

—–

Jag kom hem och åt, och drog ut på stan och birade och så blev det Lilla Ö, och så blev det Biskopen, och så blev det eftertut här. Bara jag och Baggo var vakna till slut. Äh, det där ser man på film två ovan.

Okej.

Har jag flyt, har jag en ny iPhone på måndag eller tisdag, annars får jag vänta några veckor. Nu spelade jag in ett par rullar på min Ejricksson, de får duga.

I övrigt:

Love!

Olla!

Rock!

/Baron

Öland, en låt

Det är en av mina bästa polare, Baggo, som sjunger, och de andra är också mina bra vänner. Det är Blues-Bosse på gura bakom Baggo, det är Bernton (Stregas trummis) på batteri, och det är Jocke på bas (Västeråsjävlar allihopa, men de bor kvar där, utom Baggo och jag då som skådat ljuset i form av Örebro).

En Dylanlåt. Och Roffe filmade från sin position i ladan, där på ägorna, i Böda, på Öland. Fanken, det är kärlek, jag blir rörd här på natten när jag slänger upp den (hoppas ljudet funkar i synk, jo, det gör det om man väntar, jösses videon var på över 70 Mb, det tar tid att komprimera till rätt format, men om det inte gör det ska ni veta att jag jobbade med att få upp det här klippet i fyra timmar nu i natt, och la upp det två gånger, funkar det inte nu, så fuck da shit, I giva a bajs. Lyssna och njut istället):

done

Jag är arg nu, jävla teknik, som snott tid av mitt liv. Det skulle synka bättre, vet inte varför det inte gör det. Men njut ändå.
Om man klickar där nere till höger på filmen får man upp den i fullskärm. Och, ja, jag har inte hållt den här, man kan länka den till andra siter, om man skulle vilja.
Roffe filmade över en halvtimma. Vi redigerade på min Mac, och nu slänger jag upp lite i taget av det hela.
Lite låtar.
Lite bus med grabbarna (vet inte om jag törs lägga upp när vi skojade med Baggarna, då får vi nog inte komma tillbaka, ha-ha, äh, vi var okunniga, men snälla).

———-

Det ringde under kvällen. Det var mina franska vänner. Nä, de är inte franska, men har bott där och bor numera här, hade kommit hem från sin semester. Så jag drog till Leroys (som jag föraktfullt kallar den där irländska puben). Sedan drog jag och frk C till Biskops. Och så till Lilla Öret. Ja, och så hem. Vet inte mer vad jag ska säga, he-he.
Jo, så kom jag hem, och började kolla filmen Roffe hade gjort på kvällen. Jag borde ha filmat också, men jag fixade inte det. Tack och lov för Roffe där.
Just det. Häcken ringde mig där på ”Leroys”. Vi ska åka båge på onsdag, bara vädret är okej. Då blir det tokvända i Närike.

Äh, no more skitsnack.

Hoppas rullen ovan funkar, upp med volymen. Kolla in Baggos, och de övriga grabbarnas genialitet (jag menar inte deras genitalier, jag menar det musikaliska).

Love!

Rock!

/Baron von Bongo

Ps
Om någon vecka kommer jag att pimpa ett och annat. Den här bloggen kommer att finnas kvar, för det jag tänker, känner, tycker. Men en annan blogg kommer att öppnas för det jag är med om, det jag upplever.
För er betrodda här, kommer jag att avslöja adressen till den andra sajten, men eftersom den är helt jävla öppen, så ska man inte komma därifrån och hit. Förstår ni? Alltså, härifrån och dit, det är okej, men inte därifrån och hit.

Love.

Blogg är verklighet

Här gestaltar jag min egen verklighet, i en lägenhet (Baronborgen menar jag)  som huserar två olika hushåll. Men så här är det om nätterna, jag sitter där framför TVn och plonkar på guran och numera också den lilla röda.

Det är inte långt, men ta det för vad det är.

done

Vänta bara, kära cyberbiktfädrer och mödrar, snart så, med rätt utrustning, blir det annat.
Under tiden, njut av videon under denna istället. Som visar på mina svårigheter med damer.

Rock!

/Le Baron

iPhoneidioten – det är jag det

Träffade Baggos böna i kväll. Ja, inte bara hon, men andra också, däribland Baggo. Och det här är det viktiga, hon sa åt mig, att skita i allt och bara köra. Så det har jag gjort:

done

Jepp, jag har skrivit på slavkontraktet för en iPhone på två år. Bara att gratulera mig. Men som en sann bloggare, vafan ska man göra? Produkten kan inte vara bättre!

Och just när jag lagt ut ovanstående film så kommer Bagliari med frk L och så sitter vi här och dricker whiskey och bira i ett par timmar. Underbart. Nu har de gått hem. Och jag kan fullfilla denna dag.

Bra band på Olerys (stavas annorlunda). Snygga brudar där, vissa ville snacka med mig, men jag drog till Biskops. Där gaggade jag med George och med Ulven och med…
Enormt social kväll.

Fast det fina var natten, nu, nyss, de har dragit, med Baggo med böna här i Baronvillan.

Äh, okej.

Nog.

Rock!

Love!

/Baron

Dagar, stölder på nätet, bara att köra

Det var inte många som hyllade min oerhörda hyllning till Johnny Cash på Ukelele. Soft så. Det är som det är.
Okej, då gör jag så här. Det har visat sig att Paul M i gamla Beatles träffade Letterman i förrgår. Fräna människor filmade prylen, inte just den där i programmet, utan det som sedan hände utanför, där Paul körde live med sina grabbar.

Jag tankade hem det hela, var ju bara något tusen som sett, och snart blir det förbjudet. Men att se och höra PM köra Get Back på taket där vid skylten, det är så jävla stort, det var ju där de lirade när de kom till US of A på 60-talet. Och nu var han där igen.

Jag rös och diggade det jag såg (ingen aning vilken som filmade, men är man med och är med, som jag är, så fångar man in sådana här filmer), men så såg jag att folk blev glada åt andra hållet, och varför då? Jo, på en lyft står Bruce Willis och diggar denna gratiskonsert. Samme Bruce som var gäst hos Letterman när jag själv var där på den där showen år 2000. Jag tycker det är en rysare. Det är som prylar flyter ihop. Okej, så jag lägger ut nu (OCH: om man klickar i nedre högra hörnet av WP-videos som den nedan, så får man det hela i fullskärm på sin dator, bara så ni vet):

done

Sir Paul kör live i NY, hur jävla fränt är inte det. Hur mycket är inte det också min historia, fast jag inte känner varken honom, Letterman eller Bruce W. Det var läskigt att se, men också underbart. Så njut.

Kolla versionen på Apple-taket för över 40 år sedan, med resten av Beatlesgrabbarna, det svindlar:

—–

Jag kör lite bilder här och gaggar om de senaste dagarna:

Den här bilden, ovan, kan man klicka upp så den blir större. Det är Göksholm. Bara namnet är underbart. Ett slott på södra sidan av Hjämaren, brevid udden där Engelbrekt bleve mördad, enligt sägnen. Åkte båge från Stora Mellösa, så jävla vackert. Och så kom jag dit. Naturligtvis var allt privat. Jag kunde inte gå eller åka som jag ville (jävla borgarpack!) Men jag var där och kikade i alla fall.

Tror ovanstående bild på Anders S (aka Guvernörn) också går att få större (minns dåligt nu när jag lägger ut).
Det var i söndags. Biskopen hade stängt. Jag drog två snabba på en sunkbar och var på väg hem. Vid gamla domusrestaurangen så skrek Micke och Malle åt mig. Och de släpade in mig där, för där uppträdde ju Stig O´Hara, min gamle vapendragare. Jag gick upp på scenen och lirade munspel i örat på honom, bakifrån, han hajade noll. Alla hårdingar från Vivalla och annorstädes såg rädda ut. Men det slutade lyckligt. Han satt i mitt knä och kysste mig och så sjöng han mitt förnamn och efternamn så ingen kunde missa vad jag heter, he-he.
Ett gäng gamla adapter var där, de var helt chockade över att jag hade vänskap med honom. Men det var roligt, ha-ha, roligt som fanken. Berättade att vi (Wåfflan och Janne och Ylving) hade stått i Byxelkrok och sett affischerna att han skulle spela där, och garvat.

”-Men, fan, kom ner och digga!”

”-Glöm det, vi var där då, nu är nu, he-he!”

Här ovan är en suddig bild på en favvo-böna, det är Framstjärts-Elin. Stilig bond-brud (inte James Bond, utan bond som i bönder) från södra Närke. Det roliga med det här är att hon har en snubbe som kompis, som man ser på bilden, en sådan där som jag misstänker är rätt kär i henne som ser precis ut som en kille som hade samma funktion med en flicka som hette (heter) Helena som jag var ihop med…
F-Elin är hur som helst en jävligt rolig böna, en av de få, en av de få med sjuk humor och brottslig galenskap. Hell henne, hon är rolig, jag gillar henne. Bilden är suddig, men det är som det är, man hajar, stilig flicka.

En av mina nya krogar som jag besöker (ja, jag drar i mig ofantliga mängder bira i min tillvaro just nu och har kul, om inte, vore jag som en fisk på land, jag lovar, eller ännu värre, hade lagt av för länge sedan) är på vägen hem.
På vägen hem från Biskops förstås.
När jag kom dit (av någon anledning är jag polare med ägare och personal där, fattar inte varför jag blev det så snabbt) så blev jag slussad för att se ena krögaren, som låg och sov i trappuppgången.

”-Får jag ta ett kort?”

”-Ja, för fanken, vi har tagit massor, ta ett du med!”

Så gjorde jag det. Det man ser ovan, he-he-he.

Jag snackade med honom senare, när han vaknat upp (berättade inte om mitt fototillfälle), att han för i helvete måste sova på riktigt. Att det inte är nyttigt att ha så mycket att göra, jobba med, att man bangar så där (nej, han var inte full, eller så, utan helt jävla utarbetad).
Ska hur som skriva ut den där bilden och sätta upp på väggen på krogen någon kväll, med hans medarbetares goda minne, he-he.

———–

Jag har ännu inte gjort ett skit här hemma. Igår kunde jag inte sova, för jag var så nojig över min ekonomi. Har beslutat att ta och maximera mitt lån igen. Måste det. Behöver det. Och det suger, men så får det bli. Så jag kan pynta städning och allt i morsans lägenhet. Så att jag kanske kan hyra ett förråd till alla pryler som jag har här hemma och uppe på vinden.

Jag är så jävla vilse i pannkakan mina vänner, men ändå inte.  Jag vet inte var jag har mig själv längre.
Men jag äter nyttigt, jag sover tillräckligt, och dricker bira som en fransk greve med vinallergi.

Love!

Rock!

Balle!

/Baron

Vänta:

Jag skulle ju visa Bruce och hans böna också, lite mer närmare från filmen ovan, som lyssnade där på bygghissen mitt emot konserten, så jag gör det, ha-ha. Hm, det känns som om det bara var jag som fattades där (hur underbart är det inte med internet, woooow!:

done