Lördag – nej, det är söndag och Lucia

Hej hå. Kommen till mig, vackra kvinnor med särk och ljus i håret, jag ska ta emot eder som det anstår en Baron, jag lovar, och jag ska se till att ni får tjänst på mitt slott, sedan. Barnen som tillkommer av vår förfröjdelse denna dag ska få gå på progressivt dagis här i källaren, montesori eller vad som helst för skit, färger, ljud. Men det där snacket kan vi ta sedan. Ni kvinnor är ju, och har ju, blivit så lurade av svin i alla år, vilket ni går igång på, så det tar tid att se en riktig snubbe.  Jag kan vänta med förklaringar. Jaja…

Äh, med iPhone, jag kan inte låta bli att gå händelserna i förväg (det jag skriver om nedan, tror att denna video har sin plats här, via Super-8-formatet):

———————

Dagens Ding:

Klicka på bilden ovan och njut av sann journalistik.

———————-

Letade i mitt digra bibliotek av filmer och bilder och hela rubbet. Hittade den här. Den är från 2002. Det är väl ungefär åtta år sedan. Den är i rutten bildkvalitet, men så var man tvungen, faktiskt, att komprimera förr, så det skulle funka på webben. Men den är väl värd att digga ännu en gång.
Det är Bagliari, det är Bluespolisen och naturligtvis undertecknad. Jag tycker det svänger fint. Tror den togs när Kalix fyllde 4-0, i hans källare.

done

Yeah, bravo va? Och vi bara körde på, he-he.

———————-

I min nya kraft att fixa Baronborgen, så tog jag idag, i kväll, tag i toaletten/badrummet.
Jag laddade med all kraft och så skurade jag toalettstolen, handfatet, golvet, väggarna. Hölls med det i någon timma (med avbrott för telefonsamtal med Häcken från Scottland).
Här är tre bilder som jag stolt visar upp. Jag är fanimej på gång.
Hoppas jag kan ta köket i morgon, eller delar av köket, har jag redan, sedan några dagar, pantat burkar, och rengjort spisen. Jag är stolt över mig själv.

Baggo har ju koll på mig (ville jag skulle komma över men jag sa att jag hade detta projekt på gång), här har han nu beviset. Jag slet verkligen. Och jag la in mattor och allt. Känner mig vuxen, känner att jag är på. Och, ni, ni som läser här, ska veta, att det såg ut som er värsta mardröm på min mugg innan jag började, verkligen, det var fy-fan!

Burkar, spis, disk, (jag diskar varje dag), toa, och så, kanske, i morgon, alltså idag, köket. Sedan är det stora rummet, och vinden, och sovrummet och… Men jag ÄR VERKLIGEN igång nu. Hurra. Tog åtta-nio månader att vakna, må jag inte somna igen. Här skall göras fint.
Ska nu gå till badrummet/muggen, ta en bira och fira. Surfa från min iPhone, he-he.  Med tomtebloss, äh, det har jag ju inga kvar.
Äh, okej, jag väntar tills jag lagt ut allt detta som jag skriver.

————————-

Sov till fyra på eftermiddagen. När jag vaknade var jag lite skraj, för det lyste på toaletten. Tydligen hade någon del av mig varit uppe på natten och fixat i badrummet. Det såg inte ut som det brukar.
Ute var det mörkt.
Jag la mig i soffan igen. Plötsligt slog datorn igång. Lite läskigt. Men jag sket i det där. Somnade om. Sov till åtta på kvällen.
Så ringde Baggo, skulle jag komma över. Men det orkade jag inte, och jag hade vaknat med feelingen av att jag skulle fixa badrummet. Så det gjorde jag. Och så ringde Häcken, och så ringde Baggo igen och kollade att jag hade fixat badrummet. Ja, he-he, fräna polare man har.

Så gick jag ut.

Över stan. Idioter med sina snygga flickvänner, som bråkar. Varför är folk inte glada när de har varandra?

In på Biskops efter gångrundan. Micke och Malle och det där gänget satt där. Men det var fullt, så jag satte mig själv på ett annat ställe och såg tragisk ut. Men, tro mig, det är okej. Att sitta med en bira och uppleva världen runt omkring är inte alls illa. Att slippa vara social, men ändå vara med folk, det är finemang. Jo, de jag nämnde ovan ville väl att jag skulle ta en stol och sätta mig vid dem, men jag ville inte. Dagens öde var att sitta själv.

Sedan tog det ju inte mer än kanske 20 minuter så satt jag med massa folk jag kände, Hitler, Bluespolisen, vakt-flickan och lite andra.
Det var trevligt. Mycket gagg.

Och så stängde de, de stänger alltid när det är som trevligast. Och då gick jag och Bluespolisen hemåt (vi bor åt samma håll, vi skulle inte böga, för ingen av oss är bög, i alla fall inte jag, tyvärr, he-he-he).
På Våghustorget, som just upprustats för 50 miljoner blev vi stående. Det var så ofantligt fult och dumt att man bara kan häpna. Och så kom Hitler med sin nya tjej, och de höll med.
Vad är det för människor som är stadsplanerarer, arkitekter, egentligen? De är ju bara bluffar!!! De är ju bara svin, de vet ju inte ett skit. Men okej, de har slips, så därför lyssnar politikerna på dem… urk.
Det är fy-fan, så fult och osocialt. Betong, några unga träd, åtta träd, och julbelysning i fem, varför bara fem? Tog stålarna slut?

Äh!

Och så gick jag hem och började skriva det här, och lägga ut det här ovan.

——————–

Min gamla flytande tvål Wash and Go finns inte längre på ICA. Jag fick panik., Kollade i en kvart i hyllorna. Förstår inte vad som är tvål att tvätta sig med, förstår inte vad som är tvål för män. Vill inte köpa något tjejigt. Till slut köpte jag Head and Shoulders för skallen (jag har huvud, om än inte så mycket hår) och något annat skit för kroppen.

Men det där är som i affärer för att köpa kläder numera. JAG HAR INTE GÅTT I NÅGON KURS! Så jag vet inte vad som är för män, och vad som inte är för män. Det är ju ett helvete att man inte ens kan köpa tvål längre. Och, det här säger jag hårt, det är inte jag som ska känna mig som en idiot!

Har en affärsidé. Ska lägga ut den här, nej förresten, skiter i det, den kan göra mig rik, men den bygger på att ha ett ställe där det finns allt det där som snubbar vill ha, behöver ha, utan att springa runt och känna sig som idioter (nu snackar jag inte om bög-snubbarna som har koll).

Äh, jag ger upp, jag lägger ut min affärsidé.

Ett ställe där det finns Levis jeans, boots, fillingar och t-shirts. Tvål och rakgrejer, strumpor.
Ett enda ställe där vi som är män kunde spatsera in och få rubbet. Kunnig personal som ser vad man är för lirare redan i dörren.
Vi går dit, vi är vi män, en eller två gånger om året,  Och så fyller vi på vårt förråd. På ett ställe. Och kan gå hem sedan. DET ÄR EN AFFÄRSIDÈ SOM SKULLE FUNKA!

Sno inte den av mig.

Okej.

Glad Lucia eller nåt. Fuck the world!

Kärlek får man om man ljuger.

Rock!

/Baron

Gnulksmattr

—————

Idag var jag helt bongo. Jösses. Verkligen. Är jag helt utbränd? Antagligen.
Men när jag nu skriver det här har jag kommit någorlunda till sans igen. Någorlunda. För just i kväll/i natt. Blir alltid bättre på kvällarna, riktigt sent.
Snart upp igen. Ny dag, rätt på bara.
Undrar hur länge det håller innan man stirrar helt i väggen?
Jag är trots ett slags yttre ”flaggan i topp”, rätt skadeskjuten.

Äh, på´t igen bara, tygla skiten. Sitt rakt i sadeln. Låtsas som inget. Det går över, håll i sig bara. Fast det är jävligt påfrestande att vara så mycket varje dag. Tänk alla känslor och feelingar och humör som man kan ha. Tänk dem över en dag. Tänk dem flera gånger samma dag, massor med gånger varje dag, skiftningar, ibland bara minuter mellan. Från de bästa, till de tråkigaste, till de sjukt roliga, till det ledsnaste. Pust, pärs.
Jag reagerar naturligtvis helt normalt på en mindre bra tillvaro. Jag snurrar.
Men det ordnar sig nog. Ville bara få det ur mig.

—————–

Nä, fanken dags för lite poesi här på bloggen, min favvosnubbe, den store författaren Charles Bukowski läser en av sina dikter (hans romaner, noveller bara ÄGER). Den här är lite sur mot omgivningen, men vadå, jag är på, jag håller med, jävla medelmåttor. Var inte rädda cdb:are, den är kort och textad:

Och då blev jag ju tvungen att köra den här igen, när han har lite promille innanför västen och sitter med sin böna/fästmö som han vill slänga ut, han har fått nog. Det är live, från en intervju med fransk TV. Det hela går till ”fotbegripligheter” när han till sist blir så förbannad på hennes rännande ute på nätterna att han bokstavligen sparkar ut henne ur soffan. Men det är något vackert med det hela ändå, något jävla äkta, något så sant:

Och så filmade ju Hollywood en av hans tryckta alster, med Mickey Rourke och Faye Dunaway (stavningen kan vara tveksam): Barfly. Här trailer:

Det där var killen man läste och inspirerades av, kände igen sig av, när man pluggade. Sedan blev det Sture Dahlström och Kurt Vonnegut och sådant. Men den råa Bukowski, det går inte att lägga ifrån sig, vilket flöde.

Hm, nu blev jag tvärglad igen. Där ser man. Lite umgänge med internet och sin blogg, så är man på banan igen.
Och, nej, jag hajar ju att det bara är de mest nördiga som kollar alla de där tre rullarna ovan. Så då tänker jag så här, de är en gåva till den här bloggen, inte just till cyberbiktfädrerna. Deras magi håller mig ovanför vattenytan. Hell tuben! Hell mig! Hell alla dårar på jordklotet. Allt är bara ett stort spel ändå (som Baggo ofta brukar säga, så rätt).

Höger om, vänster om, halt!

Rocka twist!

Smegma!

/Baron von Örebro af Nikolai

PS:
Äh, vafan, ut med den där grejen vi gjorde på högskolan ånyo. ”Mindre läckra än Gräshoppor”, efter en Bukowski-novell. Jag filmade och regisserade med VHS, som sedan lades på ny VHS, som sedan klipptes till en tredje VHS, som så blev ett fjärde master-VHS-band. Detta var inte digitalt så det blev lite kass bildkvalitet. Okej, dryga 16 minuter. Valentin och jag, mest jag, jag körde elakt nog över honom, regisserade och fotade. I rollerna, Baggo (den mörke herrn), Hasse G (Oscarsnominerad för manus till Ondskan, jo, det är sant) som den blonde herrn. Ingrid (som blev min böna under inspelningen) som den blonda bönan i rött. Stephanie (den andra bönan, lite mindre blond men med dalmål, som är ihop med Hasse, blond-killen). Kalix var bartender, Hussein från kurdistan var med också, trevlig kille (syns i barscenen) och så lite andra.
Inspelat lite här och där och även på Östra Mark ovanför Högskolan här i Örebro. Vinet är äkta. Och när det är sent, är det sent, ha-ha-ha. Fanken, måste vara 20 år sedan nu.
Fram med biran och kolla under fredagskvällen, njut. Alla repliker är pålagda efteråt (utom Baggos fantastiska sång där på muggen). Vi hade inte mycket tid till det hela, men ändå, he-he-he-he. ARghhahhaghhaghhgha!

done

Torrrrsdaggen

Fick kunskap om, på många olika vägar, att Strega och hans band med Kent I och de andra skulle vara med i Tvärsnytt (lokala SVT-nyheterna) i kväll. Okej, så jag tog upp min fån och filmade de där två minutrarna, med egna kommentarer (helt nykter, fast man kanske inte kan tro det, he-he). Så här såg det ut, och lät:

done

PR-ansvarig för deras stora spelning skulle ha dubbla käftsmällar (det kan vara Strega själv). Jag har fått massa kryptiskt info om det där (ibland har jag känt mig spammad) men aldrig fattat att det är de själva som ska lira, eller att de ens fanns, utan trodde att det var något band från England som skulle komma och lira i Västerås och köra de där låtarna som de här killarna gillade. Och då klarade jag mig jussom. Men så, i sista sekund så visade det sig att det var de själva som skulle lira. Och det tjatas att jag ska komma, men ICKE! Jag kan inte stödja dålig marknadsföring. Så är det bara.
Men de kommer säkert att göra en bra spelning.
Och jag tycker det är roligt att referera till Yes och ”Owner of a lonely heart”, fast det är Genisis, he-he…. Att retas är en rättighet man har. Vilket jag gjort live med de här grabbarna. Fast jag vet inte vad jag snackar om där, har rätt många fel hör jag, men skit samma, det är en rättighet att balla ur också…

————

Den här veckan har varit konstig. Jag har känt mig konstig. Känt mig sjuk ibland, snurrig ibland, som ett asplöv som darrat i vinden ibland (färdig att svimma, lägga av för gott), och så helt okej och glad och stark. Alla jävla sjukdomstillstånd som finns har föresvävat mig. Jag har fysiskt varit upp och ner, svart och vitt.
Skumma prylar. Men jag kör på, kör så det ryker. Tut och bolm!

Nä, nu tog det stopp. Har inget mer att säga/skriva. Är nog rätt uttråkad, och är man det kan man inte skriva. Man måste vara på. Nu är jag bara ett stort noll. Men jag återkommer med förnyad kraft, arghhhhh!

Men vänta. Idag, efter jobbet var jag på facket, på intromöte. Det var jag och tre till där, och de som ledde det hela var två stiliga kvinnor i passande ålder, som besatt intelligens, vänlighet och sociala färdigheter (fast de jobbade i samma bransch som jag gör). Det kändes ovant, jag började tro på livet igen.
Med mig fick jag tygväska med fackets namn, mugg med fackets namn, några böcker, ett gäng broschyrer och en reflexväst med fackets namn på. Har beslutat att jag ska ha den på mig på jobbet, så kollegorna vet vem det nya skyddsombudet är. Ha-ha, jag är facklig, hur fränt är inte det? Ha-ha-ha-ha-ha. Vem kunde tro det? Och jag ska inte ligga på latsidan. Finns mycket att ta upp där. Det är en ära att ha blivit vald. Vänta, måste ta kort på prylarna…

Svart häftig kasse i tyg som är miljövänlig att handla med.

Häftig mugg att dricka kaffe ur på jobbet och göra andra avundsjuka med.

Lite suddig bild, men fullvuxen väst med relexer att ha på sig på jobbet.

Jag gjorde jack-pot idag, he-he.

En av snubbarna som var med på mötet var pianostämmare och musiklärare på särskolan. Han hade stämt pianon hela dagen, och det fanns några fläktar och datorer som lät på mötet, som tickade i bakgrunden (som ingen av oss andra hade hört) och han frågade om han fick stänga av dem för annars skulle han bli tokig.
Skön lirare, he-he-he.
Jodå, det stängdes av.

När jag kom dit kom jag ju försent, och det var låst. Tack och lov kom någon som skulle in på samma ställe så jag slapp stå ute i snöstormen. När jag kom in så frågade tjejerna om jag ville ha en kopp te och kanske en kaka. Jo, det ville jag. Så jag fick en mugg varmt vatten och en tepåse (en sådan progressiv påse utan snöre). Ingen sked.
Efter ett tag blev jag sugen på att ta ut tepåsen. Så det var bara att trycka ner fingrarna i det kokheta vattnet och dra upp påsen och det brändes som fanken. Ingen sa något när jag stönade och släppte den varma påsen i en tom mugg. Skumt. Var det ett test?

Jag är facklig nu. Stå upp, gör honnör! Vi, folket skall segra!

Okej.

Rock!

/Baron

Manlig feghet och min egen

Under min promenad hem nu i kväll så tänkte jag mycket på manlig feghet, och hur oattraktivt det är för kvinnor. Hade en massa sköna exempel som jag ville delge cybern (där jag själv varit feg). Men nu, när jag fått av mig kläderna (ytterkläderna, jag är inte naken) och satt mig vid min dataapparat, så är allt som bortblåst. Jäkla skit, jag hade en fin pryl där. Och, nej, jag kommer inte att gå ut och gå tillbaka för att ”liksom”, ”jussom” få tillbaka minnet. Jag får köra på ändå. Med annat, men rubben ovan är satt, i sten.

Har ju en ny cyberbiktsmoder, frk sofie (liten bokstav där i början, är noga med det där med stavningar från mina cyberbiktare). Hon föreslog att jag skulle använda ordet Grisknull (som jag bara älskar) någonstans idag, alltså efter att jag i går, eller förrgår använde epitetet ”kuka ur”. Bägge är kraftfulla. Hm, saknar grevinnan och hertiginnan som var här förut, de kunde vara stygga på uttryck…snyft, var är de nu? VAR? ARghhhhh!

Nåväl. Jag gjorde det. Det funkade inte så bra. Ingen blev chockerad. Jag slog på iPhonen och gick in på jobbet i morse och så lät jag det hända. Längst in satt ju frk C, som inte törs säga så mycket, och före henne är hennes brorsa som är vikarie och började i förrgår, de är väl samma. Den ende som kommenterade var min kamrat i fack-svängen, herr K, och han gillade det hela. Det blev inte den skandal jag hoppats på. Ingen skrek att jag var bongo. Nåväl, här är det, och, jag gjorde det:

done

Huru härligt är icke epitetet Grisknull, ha-ha-ha-ha-ha?

——————-

En annan fantastisk grej som hände idag var att alla på jobbet skulle samlas på samma ställe (smart nu i grissjuketider, men så är det, har aldrig anklagat mitt jobb för överdriven intelligens).
Det handlade om ”värderingar”. En snubbe höll i det hela. Och så blev det att sitta med 400 andra i samma lokal, vid olika bord, i bikupor, lottad via lappar man fick, jag fick nr 25, och diskutera massa plattityder. Jag dånade.

Jag försökte ånyo smita ifrån det hela genom att e-posta en av mina chefer om att slippa detta tidigare. Detta var ju var ett strålande tillfälle för mig att jobba med PR och allt det där som jag också ska göra. Fick svar att jag nog hade rätt, men att det var OBLIGATORISKT att vara med där. Suck.
Där kände jag också att jag skiter i det där med PR. Jag har stolthet, jag har kunskap, och jag tänker inte göra detta gratis på min fritid, jag kan göra det under värdelös mötestid, eller värdefull mötestid (då kan kollegor catcha upp för mig vad som sagts). Men tror man att det jag ska göra för att lyfta saker och ting, görs på en kafferast, då har man bitit sig i skägget. Jag känner mig förolämpad faktiskt. Men, bildning och utbildning, kunskap och poäng, det är inte samma sak.

GNYYYYYYY!

Ska plåta av de papper vi fick. De är bedårande:

Alltså, jag är sååå jävla gammal, jag har sååå jävla mycket erfarenhet av livet, jag har också lyckats utbilda mig, på riktiga läroanstalter, dessutom är jag människa som är med i livet JUST NU. Jag la inte av att kolla världen när jag började jobba, och jag har jobbat i massa andra branscher tidigare, bara det.
Jag är ingen som gått från grundskola till gymnasium och så till utbildning och så tror jag att jag vet allt (som inte ens har tjyvrökt). Jag har levt, och jag lever. Det är inte klokt. Okej, kolla, klicka så den blir läsbar:

Och:

Lite mer oskärpa, men klicka även här ovan för att se.

Min undring är om var jag är? Är detta sant? Är detta Örebro 2009?

—————-

Låt inte strecket ovan lura dig, jag fortsätter på samma tema/ämne nu.

När jag ögnat igenom det där så sa jag så här till min ”grupp”, nummer 25 som vi var:

”-Måste bara berätta, jag har garvat åt en fejkad kristen friskolas webbsida i några veckor nu, och när jag läser det här så är det som om verkligheten överträffar dikten, ha-ha-ha-ha!”

Alla tittade på mig, såg rädda och nervösa ut. Okej, jag föll….

Sedan höll jag i princip käften rätt länge. Men under vissa punkter som alla lydigt tog upp så höjde jag min stämma (se punkterna skär-markerade ovan).

”-Vafan är det där med kristen etik och tradition och västerländsk humanism??”

”-Det står så i skollagen!”

”-Va?”

”-Det är säkert!”

”-Herrejösses, det låter SD!”

Redan där visste jag att jag var en looser i de andras ögon. Fast de hade rätt, det gör faktiskt det. Står i skollagen om det där kristna. Kul att höra för folk som inte tillhör detta ariska storsvenska garde, som tagit sig hit genom krig och skit….

Sedan blir det mer mullberga.se på papper två. Diskussionsämnen. Någon hade ”förstått” att sydstatsflaggan i USA och nazi-symboler var samma sak. Jösses, varenda raggare har väl använt sydstatsflaggan sedan 1834???

Vad jag gör om en elev sitter och porrsurfar? Jag går väl fram och säger att han eller hon har god smak! (Not, för att prata ungdomska, he-he).

Alltså, det är väl inga elever som sitter och porrsurfar!!! Det gör de väl hemma i så fall. Har aldrig varit med om detta någonsin. Och jag jobbar med datorer. Har gjort det läääääänge. Hur har de det, de andra, på de andra avdelningarna, är de inte ute i verksamheten och kollar?
Någon nämnde här att det var lika illa att de satt och kollade på baddräktsbilder, av bägge könen.

”-Men vadå? De är ju tonåringar, det kokar i kropparna på dem av hormoner, hur farligt kan det vara?”

Har folk glömt hur det var att vara tonåring? Ja, det har de, och de kallar sig vuxna. Om någon under ett fyratimmarspass kollar några bilder med som de tycker snygga människor, inte porr, inte naket, är det verkligen så jävla farligt? Nej, säger jag.

Och sedan, vem äger problemet när någon tränger sig före i matkön, ha-ha-ha, nä, kan inte kommentera detta, klarar inte det.

Sedan kom frågan om slöjor och hur vi ska hantera detta. Jag kunde inte hålla käften:

”-Mode är väl olika, hur hanterar vi själva att de flesta grabbar har brallor som vissar klyvningen i arlset för att de ska visa vilka moderna och dyra kalsonger de här, är det verkligen hucklen och slöjor som är problemet?”

Aha, där blev de ställda. Flera höll med, och garvade.

”-Och, vadå att man kanske inte, i extrema fall, kan se dessa muslimskt troendes flickors ansikten helt och hållet. Men är det någon skillnad mot idag, vi har ju vanliga svenska elever som ser ut som frågetecken fast de inte har slöja, och man kan vifta hur mycket som helst framför ansiktet utan att de reagerar. Kom igen nu, va!”

”-Dessutom, hade väl alla svenska kvinnor hucklen över skallen för mindre än 100 år sedan så fort de var ute!”

Det var mitt bidrag. De ”aha”-ade. Där nådde jag fram lite.

Sedan blev det slut. Men jag hade hela tiden en reservplan om jag skulle känna att min intelligens och min kunskap blev för förolämpad. Det var att slita upp min iPhone och se förskräckt ut och så ursäkta mig och rusa ut. Och så gå hem. För att slippa det onödiga, det enda som tär på mig i mitt yrke. Fjattet!

Det är klart att värdegrunder är och moral och tjolahoppsansa är viktigt. Men jag är ledsen, verkligen ledsen, detta var inte lyckat, och det som gör mig ännu mer ledsen det är att alla bara spelade med, inte sa ifrån, mig inkluderad. Lydnad gällde. Nog fanns det viktigare, nyttigare saker vi skulle kunna gjort dessa timmar, även om kanske syftet var vällovligt. Och hajar man inte redan de där grejerna, det här, då är det skrämmande, jag menar det, då har man inget i detta yrke att göra.

Hm, nu har jag skrivit om jobbet. På jobbet finns det folk som läser min blogg. Okej, då får vi se om jag får kicken. Fuck it! Min upplevelse är min upplevelse och den har jag rätt att beskriva. Så är det!!!

Yttrande- och tryckfrihet, samt meddelarfrihet finns i grundlagen. Ändra på det först.

—————

Men vad var det där om feghet nu. Arghh. Jag jag ju inte varit feg när jag skrivit detta ovan, men det är inget som jag märkvärdigar mig med. Jag hade verkligen en skön pryl att berätta när jag skrev överskriften, och jag skriver den och så rätt på bara. Fast så glömde jag bort. Äh, skit samma. Det får komma någon annan gång.

Nu trycker jag ut det här, så får vi se. Om inte Grissjukan tar mig så kanske ångesten gör det när jag vaknar i morgon bitti. Fast vadå? Ångest är för dem som handlar fel. Jag handlar inte fel. Jag bara uttrycker mig.

Sug!

Rock!

Bongo!

/Baron

Fredagsgagg i lördagsottan (bilder-film)

Okej, iTunes på min G5:a kör Rammstein. Bara att acceptera. Då har jag det i bakgrunden. We are living in America!
Nu streck, så Strega hajar att jag slutar prata om just detta:

—————-

Kom till liv ungefär 30 minuter innan jag skulle vara på jobbet. Ja, klockan hade ringt, och mina fyra olika ringningar från iPhonen som inte slutar förrän jag blir vid medvetande, och gör en manöver som stänger av helevetesljudet bara tutade vidare. Fast jag var bara en växt som ville stänga av, och så gjorde jag det, om och om igen. Ingen tanke på att de där signalerna var inställda av mig själv just för att jag skulle resa mig upp och gå till arbetet.
Hur som.
När jag fattade detta hade det gått nästan en timma av tutande och signalerande och jag hade mina 30 minuter kvar, innan jag började.

Tjo!

Stod upp, funderade på att skita i att durscha, skita i att borsta tänderna, skita i att äta fullkornsvälling. Slog en drill och tänkte, var helt väck.
Men så tänkte jag att sådant ju inte går för sig så jag hoppade in i badkaret och fixade så jag så jag blev ren, en o-älg (tänk en Stålmannenfilm från 70-talet, när han rör sig ultrasnabbt), och så borstade jag tänderna. Frukost var bara att ge fanken i.
Nya rena brallor, byta bälte (har bara ett), på med allt, och så iväg. Hade två Råg-Rut i näven som jag tuggade på när jag gick så snabbt jag kunde mot jobbet. Det är inte lätt att svälja utan vätska, blev som tuggummi i käften, men fick ner lite. Spottade ut den sista osväljbara kulan till nattens råttor. Det gick bara inte att få i sig.
Och, kan ni tänka er, cybern, jag hann. Jag fixade hygienen och trippen till jobbet, och kom dit i tid!!! Wow! Jag är kung!
Men en slut kung.

——————-

Och så bla-bla-bla.

——————-

Baggo ringde mig där på jobbet. Fest på hojklubb, någon amerikansk country-sångerska, skulle jag komma, ja, nä, vi får se. (När började jag gilla red-neck-musik?)

Gick hem som i en sås efter dagens värv.
Somnade på soffan utan vidare bråk med mig själv.
Såg att Baggo ringt då jag vaknade. Ringde upp, men inget svar. Handlade, åt. Lite bira inmundigades i min sportiga lekamen.
Sedan ringde Baggo igen, Han var nere på hojklubben, skulle jag komma? Han hade fixat så jag kom in fast det var fullsatt, han visste ju att jag kände de ”onda” knuttarna därnere. Allt var okej, bara att komma. Men jag var tveksam.

Här är några bilder från ”furr”, då jag hängde därnere. Kanske 6-7-8 år sedan. Sköna lirare allihopa, men jag var inte i läge just nu:

Den gode herr M. Alltid redo som en scout. Gällde att ha stålarna till biran där.

Herr C var aldrig blyg för att posa för min kamera på morgonen, i vattskålen.

Jag frågade bara ”-Är min herre möjligtvis djurvän?” Och så gjorde han så där.

Herr E låter mig välja mellan snällhet eller styggness. Jag väljer snällhet.

Äh, det var, är, sköna lirare därnere. Men idag, i natt, nä, kände inte för det.

Har levt mitt liv på knutteklubbar i en massa år i detta årtusende (se tidigare cdb-inlägg för några år sedan) och ”jussom” kommit ifrån det numera. Dessutom var jag inte på det humöret. Visst ville jag träffa Baggo och Bluespolisen och alla de andra jag kände, även de  i moppevärlden, men inte då, inte nu, inte i kväll. Hade jag haft cykel, kanske, men att gå dit, nä, orkade inte.

Märkte att Baggo lät besviken, men det kan inte hjälpas. Jag är i ett läge, i ett eget läge, det är inte vanligt, men jag gör som jag känner, och gör inte som jag inte vill göra.
Okej, svensk översättning, jag var lite ledsen när han ringde. Är det, fast jag inte skriver om det hela tiden. Och det är satan att gå på fest och ”ha kul”, förväntas vara ett party-djur, när man har tankar och känslor någon annanstans. Då kör jag hellre solovända på Biskops.

—————

Så jag gick till Biskops.
Drog några stora.
Gaggade med mina vänner i personalen.

Bara ett blockpsyk försökte få kontakt med mig (nej, vänta, två), det är rekord. Så få har aldrig tidigare försökt inkränka på min integritet tidigare. Det går mot bättre tider, helt klart.

Någon dag har jag med mig hagelbössa!

——————- (Stergestreck)

Fast, jag satt där och skrattade så folk nog blev rädda. Använde min iPhone och läste från den där fejkade kristna skol-sajten som jag la upp länk till här igår, på förra inlägget. Så jävla underbart. Min panna var i bardisken, och hela jag skakade av svulstiga skrattattacker.
Rapporten från klass 5B:s skolresa till Gotland. Många av dess elever har ju koncentrationssvårigheter. Så då har de läger för det. Det är rektorn som rapporterar för det mesta.

Här är den ”tråden”, tydligen gav rektor upp och åkte hem:

http://mullbergaskolan.se/category/5bs-klassresa-till-gotland/

Alltså, denna infantila okunnighet, historielöshet som ”kristen” friskola. Det är så jävla underbart mest för att det är så jävla sant, ha-ha-ha-ha. Puckade lärare har man väl träffat på i sitt liv, alla har det. Men den här sajten är helt kanon. Ett eller flera genier driver sidan. Äh, kolla här, två bilder från Gotlandsresan, alltså deras, som det presenteras på sajten:

Och så bilden som visar var de har lägret för barnen med koncentrationssvårigheter, kolla skylten:

Ha-ha-ha-ha, äh, jag kan bara kapitulera.
Jag behöver garva. Tvingade förresten mina yngre adaptrar att kolla in den här sajten idag, sa att vi ska dit den 22-23 december, vi får sova i deras gymnastiksal, och det är obligatoriskt för alla. Det blev väldigt allvarligt, de läste, men sedan började några garva och haja att det var på skoj, ha-ha-ha-ha-ha-ha!

—————— (stregastreck)

En tjej körde OS-fart på cykel förbi mig precis innan jag nådde min port då jag gick hem ikväll. Allt för att undvika eventuellt överfall från mig, som man, som en helt klar våldtäktsman, kidnappare, eller vad jag var. Jag höll på att få hjärtsnörp, för hon cyklade verkligen nära, swish, och verkligen snabbt.

Om folk kunde fatta:

Som kvinna blir man våldtagen, mördad och misshandlad av någon närstående till 99 procent, typ av släkting, make, pojkvän, i hemmet.

Som man får man däng och blir sönderslagen om man är mellan 17 och 24 och går ut på krogen och sedan ska ta sig hem.

Där är farorna! Där!
Sedan finns det ju mongon som inte har läst denna statistik. Men vi måste sluta vara så jävla rädda!

Sluta!

——————–

Så här önskar jag.
Att jag ska vakna upp en dag och ta itu med allt här hemma. Det händer nog någon dag. Måste göra det.

——————–

Idag när jag kom hem, så såg jag att dörren till lägenheeten mitt emot mig stod öppen. Lite läskigt. Nåja.
Men nu, NU känner jag att jag måste utforska detta. Här är min liveuforskning. Ja, jag bara kör, och så lägger jag upp rullen här. Det här är livebloggning (jag tar min iPhone, reser mig från datorn, och bara kör, resultatet):

done

Tack gode, lägenheten var tom, men ändå, där var jag frän och tog en risk, ha-ha, en farlig risk. Jag är tuff, egentligen!

Jepp, men nog med äventyr nu.

Rocka rolla!

/Baron von Love

Lördag, september, 2009

Varning för åtminstonde ett användande av adult språk.

(EDIT: 13.47 söndag: La in en fungerande BP-rulle från tuben)

Igår kväll ringde jag till Häcken, som nu är i Uppsala igen en kort vända. Vi hade preliminärt bestämt att jag skulle åka båge dit, för det var fint väder och vi skulle ha lite fränt med hojåkning och sådant.
Jag ringde och sa:

”-Jag tror inte jag pallar att åka till dig, jag är på för jävla sinnessjukt bi-polärt surhumör!”

Har ju inte gjort någon hemlighet av hur jag mår. Häcken hajade. Och det blev ingen tripp till Uppland idag. Jag förmådde inte, orkade inte, ville inte. Är för sur, för jävla sur!

Någon dag, om något år, är allt över, mina hormoner, mina kemikalier, min själ, mitt hjärta och min mage kommer att ha läkt. Men nu är det fyfan-läge. Verkligen. Efter chocken, efter konstaterandet, ojojojoj. Jo, jag säger det, ojojojoj!

Under sen eftermiddag denna lördag ringde Bela. Kunde jag inte komma och ta med bågen och hälsa på när de hade sin konsert i Hallsberg. Jo, okej, det kunde jag, om jag kände för det då, sedan, efter några timmar. Så det gjorde jag.
Jag bara åkte dit. Det var kallt, men jag hade mycket kläder på mig. Jag filmade lite och plåtade därnere. Kanske jag lägger upp de prylarna här i detta inlägg sedan. Okej, två bilder, den första kan man klicka på så blir den större, men först någon minut av Belas låt People från repet:

Men så skulle de äta innan konserten började och då åkte jag hemåt igen, genom mörka byar, via nyasfalterade landsvägar. Basisten hade en stygg böna, han den unge som ersatt mig i bandet. Henne glodde jag lite på, och, hon glodde på mig med. En baslirares manlighet går inte att ta miste på. Hon ville att jag skulle befrukta henne.

Och, jag la av från bandet, tog paus, frivilligt, så det är okej. No hard feelings någonstans.

done

EDIT 13.47: Funkar inte ovanstående WP-video så funkar väl denna Youtubare på samma:

En kul grej med Blue Pearls spelning i kväll var att annonsen i Nerikes Allehanda hade en gammal bild av det bandet. Så det var en bild där jag var med, ha-ha (hm, måste plåta av, och lägga ut här, he-he).
Det blev fel, men så roligt. Bara Bela som lirade där, vi andra fyra var inte med längre. Och så var det den där sköna bilden där jag och Bela fixade i Photoshop så att trummisen huvud blev mindre och så förstorade vi hans snorre, där den är i byxorna, ha-ha-ha, ha-ha-ha-ha-ha!

Baron till vänster, och han med förkrympt huvud och större genitalier tvåa från höger.

Jävlars lovade att ringa Häcken i dag…. Äh, han hajar.

Efter elva gick jag ut. Min polare Micke hade gett mig friplåt till ett ställe där de vände plattor och blev populära. Tittade på biljetten, han lirade skivor med en annan polare jag känner, och då stod det fritt inträde till 23. Sug! Men jag gick ut från 10:an och där, utanför stod tre mörka grabbar och skrålade. Man har två val. Att backa in och gå ut åt andra hållet, eller att fortsätta och måhända hamna i trubbel. Jag valde att gå rätt ut, det får vara slut med fegliret.

De tre vältränade snubbarna som stod och smygsöp la naturligtvis märke till mig.

”-Heeeej, grabben!”

”-Tjenare pojkar, läget?”

”-Det är bra, vart ska du?”

”-Jag ska ner och slyna på stan!”

”-Gå in i A-huset därborta, det är fest där, Persisk fest!” (15 meter från där vi stod)

”-Nä!”

”-Jo, gör det, det är bra fest, du är välkommen!”

”-Nej, jag törs inte!”

”-Jo, gå in!”

”-Nä,  då får jag bara spö!”

Där någonstans tystnade de.
Vad var jag för lurig svenne som inte var ett dugg skraj och käftade men ändå visade på feghet, he-he? Och jag undrade själv över vafan jag sagt, och varför?
Men jag menade nog att jag skulle få smisk om jag smörade för deras alldeles för vackra kvinnor som också brutit fastan på Ramadan. Men det sa jag inte.

Gick över stan. T-shirt, skinnväst, svart kavaj, jeans, boots.

Mycket folk överallt.

Lugnt på Biskopen, kom in. Köpte en rackare. Satte mig ute, vid Erica och en böna.
Bönan var en svensk tjej, som, visade det sig, varit au pair till en av de där kärringarna i TV3:s nya Svenska Hollywood-fruar-serie, ha-ha.
Hon hade avslöjande bilder och hade blivit utslängd på gatan av den ena tanten. Jag föreslog att hon skulle ringa Aftonbladet och skåpa in massa stålar och hämnas. Verkar som hon kommer att göra det, njutning.

Sedan kom han Mats, som har Sommarro uppe vid Glomman. Vi snackade om det ställets möjligheter som musikställe, speciellt på sommaren, det är ett Bellmanställe, det är ett proggställe, ett musikfestställe. Det är sååå jävla snyggt däruppe i baken, naturen, huset från 1700-talet, lusthuset på bergsknallen. Och han har stället, restaurang, biratillstånd.
Det slutade med att Mats erbjöd mig att basa över det hela, ta över hela konceptet.

”-Du får naturligtvis pröjs!”

Okej!

Men jag sa att det där får vi ta vid ett senare tillfälle. Hm, kul att ha respekt någonstans, han diggade mina idéer.

Så gick jag och slog en drill. När jag kom tillbaka hade andra börjat gagga med honom (pust, skönt, ville inte låta hela lördagen gå till detta gagg).

Gick mot utgången, då kommer Nina.
Hon är en ståtlig kvinna i min ålder. Har (fick jag veta) fyra barn, alla vuxna (så läskigt gammal är jag, och hon är yngre än jag är).
Den här mulliga konstnärskvinnan som har egen atelje i Wadköping, och som jag skrivit om förr är mycket jovalisk och har inte bara ett gott öga till mig. Ojoj.

Vi satt ute och diskuterade och drack bira. Vid ett tillfälle tog hon mig på (nu kommer varningen, ordet som jag varnade för i början av denna cdb): kuken!

”-Vafan gör du? Skärp dig för i helvete!”

”-Va? Oj, det var inte meningen, vad gjorde jag nu?”

”-Du greppade och klämde på mitt könsorgan, det är verkligen inte i sin ordning!”

”-Förlåt!”

”-Nåja…!”

Det här var andra gången, minst, i modern tid, på Biskopen, som kvinnor sträcker sig och klämmer mig mellan benen. Jag måste vara en enormt tilldragande hane….

Jaja. Sedan gaggade vi vidare. Och jag fick veta att hon var vegan och jag sa att jag misstror folk som inte kan kolla tänderna hos en människa och se att vi är allätare, att Disney har sabbat rubbet. Det där förstod hon ju inte.

”-Så här va, haja, va, om jag fick välja mellan min 19-åriga gamla katt och dig, skulle jag välja katten, fattar du? De fick skjuta dig!”

Jag lutade mig bakåt, suckade:

”-Okej, då har vi det avklarat, du är NAZIST, ditt jävla käckel till veganböna!”

”-Va? Det är jag inte alls!”

”-Gå till bibblan på måndag och slå på definitionen av en nasse, det är en sådan du är, kyss mig i arslet, djur, gulliga djur går före människor, då är man nasse!!”

Sedan gick jag och slog en drill. Stället stängde.
Jag gick neråt stan, såg att hon gick på andra sidan gatan och ledde sin cykel, skit samma.
Men efter ett tag så kom hon över på min sida i alla fall. Hon är intresserad av mig den. Men jag kan väl för i helsike inte vara intresserad av en vego-feminist-böna som menar att djur är viktigare än människor?

Äh, jag ska dra till hennes altelje någon av mina promenader så ska vi se vad jag tycker. Man behöver väl inte tycka om kvinnor som man lallar med? Eller? He-he-he-he-he. Va? Pumpa-pumpa! För i fanken.

Klockan är halv fyra nu. Ut med ett par bilder och en rulle (på rätt ställe i texten hoppas jag).

Rock smock!

/Baron

(PS: Filmade, plåtade, spelade in ljud, med min lilla raring, min iPhone 3GS, kan bara garva. Funkar sååå jäla bra!)

Åtta år sedan idag

Kommer ni ihåg mig, två veckor före, där jag var och hälsade på Ingela och Anneli för andra gången?
Här är tre bilder, som är klickbara så de blir rättvisa (det är en annan grej att se dem stora):

Man ser Ingelas fot. Hon ligger på rygg där. Hennes lägenhet till höger i bild.

Hell världsfred, ideologiernas död, konspirationsteorier. Det är ”The Baron” och det finansiella centrumet på jordklotet. Otroligt, jag, och de där husen. Lite man-boobs och mage, men det blåste och det får man ta som en man över 40 som inte tränar.

Frampå kvällningen var det gott att ta en cigg, luta sig bakåt och låta sig plåtas av ånyo Ingela framför dessa bjässar till pelare. Vilken grej. Arbetargrabbsjäveln från Västerås i New York. Det var religiöst för mig. Jag trodde inte att jag var där.

Jag smackar upp den här videon också, med olaglig musik, inspelad i bussen från New Jeresey till Lincoln Tunnel under Hudson River på sensommaren 2001. Det är, ni har sett det förr, Sopranos, amerika, kommers, och så även de där två tornen i bakgrunden med skumma föraningar.
Två veckor senare var de väck, av vem….?

done

The Washington Post kör en dödslista på webben. Ungefär 3000 amerikanare dog när höghusen rasade. Nu har över 5000 amrisar dött i Irak efter det. De flesta som dör är 19-20, (klicka runt lite och kolla på sajten, http://projects.washingtonpost.com/fallen/iraq/ ) de som dör nu var elva och tolv år när WTC-prylen hände…

Var fan är logiken? Vilka onda krafter härskar?

Och hur många hundra tusen Irakier och Afghaner har dött? Det vet jag inte. Men var är logiken?  Var fan är den?

Som i vilken deckare som helst är det bara att spåra VEM SOM TJÄNAR PÅ DET HELA för att få svaret.

I början av Farenheit så är det bara svart, och så får man se människor som ser. Det är kraftfullt som fanken:

done

Och vad ska man säga om Örebroaren, Kuba-Svensken som han hette ett tag, Örebrosnubben som satt på Guatanamo på Kuba i USA:s finka i två och ett halvt år, förortskille härifrån, som blev släppt efter insamlingar och politikerpåtryckningar och nu i kväll åkt dit igen, nu i Pakistan, som terrorkille?

Minns för något år sedan då han gick över gatan här brevid baronborgen en öde söndag, bara han och jag, solen sken och han i traditionell burka och jag åkte min fetbåge. Han stannade respektfullt mitt i vägen och väntade och jag log, vinkade, då jag åkte mitt stöddfordon framför honom, ha-ha-ha.

Fanken? Är Örebro jordens mittpunkt? Eller är det Ankeborg?

Okej, nog för nu.

Förlåt för att jag inte skriver så mycket, men jag börjar ju komma igång nu. Och ni, ni som läser här, kommentera för i fanken!!!!! Jag behöver bensin, jo, jag behöver det.

Rocka baja!

Love!

/Baron von Snygg

Två filmer från kvällen

Jag körde ett inlägg under det här, för att liksom larva mig och får skriva fula ord. Men nu kommer två rullar som jag tagit med min Eriksson-kamera nu i natt. Hoppas att det är med min iPhone (som jag beställt men inte fått) nästa gång, så det blir bra kvalitet.

Den första visar Baggo och hans böna frk Li och Bluespolisen när de tar sig till Baronborgen via hiss, sedan ställer sina cyklar där de ska vara och så är det hela slut. Njut en stund av mina vänner och mig (alla talar svenska). Och hur lurigt är det inte där i början då Baggo säger åt mig, det jag tänkt i flera månader där vid rullatorn, varje gång jag passerat:

done

Den andra rullen är också fantastisk, den visar Bluespolisen när han sover i min soffa, och man hör hur han snarkar ha-ha (obs, jag frågade om det var okej att lägga ut, han har inte sett detta, men det var okej, så heder åt Hjelting, han får nita mig i morgon):

done

——-

Var på 70-årsskiva idag. I Kungsör. Alla släktingar, allt folk, de flesta kände jag inte. Jag kom en halvtimma för sent. Jag var svettig i min lädermundering. Många människor var välvilliga mot mig, andra tyckte mest jag var skum.
Skit samma.

En sak är klar, det finns folk i Kungsör som är mina vänner, inte bara genom att vara släkt, och som är fräna. Men jag kände mig inte social. Det är ett helsike att känna sig obekväm i sådana sammanhang.
Att sitta och svettas. Att prata med damer som är jävligt stiliga men tyvärr 30 år äldre än jag är nu. Och få bra kontakt med dem. Vilka bönor, fatta vilka bönor de var en gång i tiden. Men jag kan aldrig komma rätt i tid.

Men att sitta på samma ställe som jag hade begravningskaffe för morsan på, och nu fira 70-party, kändes lite avigt, måste jag säga. Såg till och med prästen från begravningen komma förbi. Tänkte heja, men sket i det.
Folk var ju snälla, kom och snackade, beklagade och så, men det var inte grejen denna dag.

Jag har fräna, trevliga släktingar, det är klart. Jösses så mycket släkt jag har egentligen. Men vissa fattade inte att de var släkt med mig och såg mig som en skum jäkel med läderbrallor och skinnväst, he-he. Skit samma.

Jag stod och snackade med Krille, som en gång i tiden var storchef för häradets största och enda tidning. Jo, vi är släkt.
Vi gaggade om tidningarnas död, ungdomarnas nya medievanor och så vidare. Rätt fräsig diskussion. Han var på väg mot Mac, han skulle ha en iPhone han med, och jag garvade.

Jag berättade att (och han sa inte emot) att papperstidningarna är på väg ut, ingen ungdom läser sådana längre, och därför är det en katastrof att just papperstidningarna drar ner på gratismaterialet på webben. Alla förlorar. Tidningen förlorar och de unga får ingen info.

Så det var lite stort där, i allt, ijallafall. Uppe vid kyrkan brevid församlingsgården där vi var gifte sig några. Snygga människor, unga. Och vilka damer som var där bland alla hundra gäster. Vi glodde, inte bara jag, alla.

Sedan drog jag, jag sa hej och åkte. Nisse ville att jag skulle gasa (Lottas farsa, polare och släkt med mig och morsan):

”-Bränn på hårt, så det hörs in!”

Vilket jag gjorde, jag tog ett varv ner på cykelbanan och förbi Nisse utanför själva festlokalen, stannade och börnade allt jag kunde.
Nisse är över 80 och hur fräsig som helst. Ålder är bara en siffra.

Sedan åkte jag till morsans minneslund. Tog mitt varv. Tror det är tredje gången jag är där.
Alltså, prylen är, att som morsan och jag snackade, så var just själva prylen med en minneslund att man inte skulle behöva känna krav på att åka någonstans, men kunde, kan, minnas var man än är.
Hon är nedgrävd där, med aska, på hemlig plats, också en av prylarna med minneslund, man ska inte veta var. Men ändå. Jag känner att jag bör åka dit. Och när jag går runt där så känner jag att jag inte behöver vara där, att jag lika gärna, som jag gör, kan tända ett värmeljus här hemma.
Äh, ska utveckla detta senare, någon gång. Vill inte inveckla mig mer om detta nu, ni hajar…

Jag har inte sörjt klart. Min morsa, min polare, är i evigheten, och jag är vilse i pannkakan.

Åkte hemåt via Köping, Kolsva, Finnåker, Lindesberg och Örebro. En stor väg. Men kanon. Hojåkning som göttast. Blev en 18 mil allt som allt.

—–

Jag kom hem och åt, och drog ut på stan och birade och så blev det Lilla Ö, och så blev det Biskopen, och så blev det eftertut här. Bara jag och Baggo var vakna till slut. Äh, det där ser man på film två ovan.

Okej.

Har jag flyt, har jag en ny iPhone på måndag eller tisdag, annars får jag vänta några veckor. Nu spelade jag in ett par rullar på min Ejricksson, de får duga.

I övrigt:

Love!

Olla!

Rock!

/Baron

Öland, en låt

Det är en av mina bästa polare, Baggo, som sjunger, och de andra är också mina bra vänner. Det är Blues-Bosse på gura bakom Baggo, det är Bernton (Stregas trummis) på batteri, och det är Jocke på bas (Västeråsjävlar allihopa, men de bor kvar där, utom Baggo och jag då som skådat ljuset i form av Örebro).

En Dylanlåt. Och Roffe filmade från sin position i ladan, där på ägorna, i Böda, på Öland. Fanken, det är kärlek, jag blir rörd här på natten när jag slänger upp den (hoppas ljudet funkar i synk, jo, det gör det om man väntar, jösses videon var på över 70 Mb, det tar tid att komprimera till rätt format, men om det inte gör det ska ni veta att jag jobbade med att få upp det här klippet i fyra timmar nu i natt, och la upp det två gånger, funkar det inte nu, så fuck da shit, I giva a bajs. Lyssna och njut istället):

done

Jag är arg nu, jävla teknik, som snott tid av mitt liv. Det skulle synka bättre, vet inte varför det inte gör det. Men njut ändå.
Om man klickar där nere till höger på filmen får man upp den i fullskärm. Och, ja, jag har inte hållt den här, man kan länka den till andra siter, om man skulle vilja.
Roffe filmade över en halvtimma. Vi redigerade på min Mac, och nu slänger jag upp lite i taget av det hela.
Lite låtar.
Lite bus med grabbarna (vet inte om jag törs lägga upp när vi skojade med Baggarna, då får vi nog inte komma tillbaka, ha-ha, äh, vi var okunniga, men snälla).

———-

Det ringde under kvällen. Det var mina franska vänner. Nä, de är inte franska, men har bott där och bor numera här, hade kommit hem från sin semester. Så jag drog till Leroys (som jag föraktfullt kallar den där irländska puben). Sedan drog jag och frk C till Biskops. Och så till Lilla Öret. Ja, och så hem. Vet inte mer vad jag ska säga, he-he.
Jo, så kom jag hem, och började kolla filmen Roffe hade gjort på kvällen. Jag borde ha filmat också, men jag fixade inte det. Tack och lov för Roffe där.
Just det. Häcken ringde mig där på ”Leroys”. Vi ska åka båge på onsdag, bara vädret är okej. Då blir det tokvända i Närike.

Äh, no more skitsnack.

Hoppas rullen ovan funkar, upp med volymen. Kolla in Baggos, och de övriga grabbarnas genialitet (jag menar inte deras genitalier, jag menar det musikaliska).

Love!

Rock!

/Baron von Bongo

Ps
Om någon vecka kommer jag att pimpa ett och annat. Den här bloggen kommer att finnas kvar, för det jag tänker, känner, tycker. Men en annan blogg kommer att öppnas för det jag är med om, det jag upplever.
För er betrodda här, kommer jag att avslöja adressen till den andra sajten, men eftersom den är helt jävla öppen, så ska man inte komma därifrån och hit. Förstår ni? Alltså, härifrån och dit, det är okej, men inte därifrån och hit.

Love.

Blogg är verklighet

Här gestaltar jag min egen verklighet, i en lägenhet (Baronborgen menar jag)  som huserar två olika hushåll. Men så här är det om nätterna, jag sitter där framför TVn och plonkar på guran och numera också den lilla röda.

Det är inte långt, men ta det för vad det är.

done

Vänta bara, kära cyberbiktfädrer och mödrar, snart så, med rätt utrustning, blir det annat.
Under tiden, njut av videon under denna istället. Som visar på mina svårigheter med damer.

Rock!

/Le Baron