En fredag i smärta

Klicka ovan och få underbara 7 minuter och lite över 30 sekunder pottpuri av några av de mest populära låtarna på 60-70-talet framförda av den häpnadsväckande organisten Klaus Wonderlich. Tyskarna kan. Och det kan vara fint att njuta av detta då man läser det jag skriver nedan (om jag får till det).

————-

Jag vaknade på min soffa som vanligt. Inget märkvärdigt, för det är där jag sover. Gick upp innan veckarklocka och iPhone väckte mig. Fixade och styrde upp. Tog mig så till jobbet. Inga som helst problem.

Men när jag började jobba satte jag mig ner och då kände jag helvetet i ryggen. Jag är ingen gnällapa, men det gjorde ont. Jag kunde inte sitta, gick omkring och åmade mig (utan att förstora det).
Först tänkte jag att jag nu har nått min biologiska gräns för öl-intag, att njurarna nu sagt sitt, att det var kört. Det gav mig lite fin panik. Men sedan kom jag på att jag ju fått sådant här skit flera gånger, flera höstar. Det var något annat.

Så, kära cyberbiktfädrer-mödrar, jag går nu omkring och har ONT och jag ser ut som jag skitit på mig där jag går. Det suger!

Mina yngre medarbetare på jobbet idag var däremot jävligt duktiga. Jaja, någon var i ett annat universum, men det är som det är. Alla har ansvar för sig själva, unga som äldre och man behöver inte bli elak för det. Vill man vara kass, får man vara det, men då också ta konsekvenserna för att inte vara torr bakom öronen. Nog sagt (och det gällde fler än en). Men huvuddelen, över 90 procent, av mina yngre medarbetare är helt jävla kanon. Jag blir nästan religiös, så duktiga är de. Nog fjäskat. (Speciellt när jag vet att vissa nu är här och gluttar, vilket INTE SKA PÅVERKA MIG!)

Hur ska jag bevisa det då? Att jag kör mitt kör och inte är en ”fin” nolla som tar hänsyn. Okej, KUK, OLLON, SLIDA, KNULL, BÅNGE, SÅS, bla-bla-bla…..

Ha-ha.

Innan arbetsdagen lidit mot sitt slut visade det sig att de flesta av de yngre medarbetare som nu skulle välja inriktning valt oss, valt mig (som var den enda de träffat på vår inriktning). Tydligen 70 av 200. Det är inte så jävla illa. Hade det varit 2 av 200 hade jag inte tyckt det varit så kul. Alltså, jag gjorde en bra första termin. Hurra för mig!

Så nästa vecka är jag klassis för dryga 30 naturare (notare). Tjoho! I tre år.

———-

Jag tycker, sedan ett par dagar inte det är roligt att sitta kvar på jobbet. Jag är lite spänd, jag är beredd på att besvara våld. Så jag gick hemåt när alla andra gick hem. Och jag gick och svor hela vägen hem, så ont hade jag.

Somnade i min soffa. Vaknade. Handlade mat. Ajaj. Lagade till det. Fisk och prylar, med citron. Smakade bra fast jag fick skala av det goda upptill, för det blivit bränt i ugnen.

Så gick jag till Lilla Örebro. Vi ska ha lite tjo för oss senare. De har hajat min storhet inom reklam och internet grabbarna som driver det, det kommer att bli kul. Och gudars vilken snygg servitris de hade där ikväll, och herre jösses vilken snygg blond böna som satt i ett sällskap och klagade på musiken. Jag kunde inte vara tyst.

”-Jaha, du är en sådan där du, du vill ha massa läskiga hårdrocksballader, eller hur, ha-ha?”

”-Nä, det vill jag inte alls!”

”-Jodå, ha-ha!”

Det ville hon.

Det bästa med ikväll är faktiskt att jag sett, träffat, två jävligt olika brudar som varit både fantastiskt snygga (bara att ge upp), men också trevliga, väluppfostrade (det låter illa, men jag menar det). Bönor i olika åldrar kan vara riktiga ruggugglor, tro mig.

———-

Haltade vidare till Biskops.
Två blockpsyk attraherades av mig direkt (galningar som ser ut mig som deras ”vän” och försöker ta över mitt liv).
Det betyder alltså att de måste komma och snacka MED JUST MIG och till slut orkar jag inte utan går iväg, och som tur är känner jag ju vakten. Efter att ha gömt mig med min tidning och min öl dyker han upp.

”-Du kan komma upp till baren nu, jag har slängt ut dem!”

”-Tack, du är en pärla!”

Och så kunde jag sätta mig i baren igen, med min bira och läsa om Klas Östergren på Expressens kultursida. Men det tog bara några sekunder förrän ett nytt blockpsyk trodde att det faktum att jag satt där med en bira och läste kultursida betydde att jag vill ha sällskap med honom. Jag blir så jävla trött!! SÅ JÄVLA TRÖTT!

Det kanske vore lite okej om det var brudar som höll på så, men jag torskar alltid på psykopat-snubbar, och det är inte okej, inte okej alls. Fy fan! Lev era egna liv, skit i mig, as!

Måste byta kläder, hyra en Elvis-peruk eller något. Så jag slipper asen. Orkar inte.
Tack och lov för alla jag känner där ändå, så jag inte blir helt galen, men det är ju oftast krogpersonal, eller restaurangpersonalen, så hur fränt är det?

———–

Nä, nu skriver jag för långt. Och som vanligt, när det är helg, så gör jag det, och får ingen som helst respons. Lika bra att klicka av nu.
Det är säkert något bra på TVn. Måste vara. Hasselhof med bil, eller något.

Och, så jävla ont jag har i ryggen, SÅÅÅÅ jävla ont, hur jag än sitter, står, reser mig upp. Det är satan. Fan vad gammal jag är som har sådana här problem. Och jag som äter bra, och rör mig, många promenader. Äh, jag är körd.

Nu kanske jag kan upplevas som lite fjollig, men jag känner mig tvungen, jag filmar från min iPhone när jag reser mig upp från min dator. Jag håller mig allt jag kan, men låter ändå ljuden höras. Det är en otrolig smärta att inte kunna röra sig fritt som vanligt. Här har ni, cyberbiktfädrer, en halv minut av sanning:

Love!

/Baron

Live-gagg

Pratade in en pryl i natt istället för att skriva. Skönt med bikt som är ljud. Man slipper trycka så många tangenter. Sparar på fingrar och stavning. En tagning. Ajämdäshit!

Love!

Ride the big one!

/Baron

Le Blues

När jag kom hem nu i kväll så smackade jag på och gjorde en blues. Blåste munharpa, och gaggade lite till. Fixade trummor och basgångar. Man hör nog inte vad jag säger, men det är skit samma och inte meningen. Det är inte prylen. Det är bara att fylla i själv. Texten har aldrig varit viktig i blues. Texten är ju oftast ”Aj love jo bejbi, but you dånt lav me” och så är det musiken som fyller ut resten, så man fattar, av rytmen eller soloprestationerna. Här har jag gjort en blues där man kan fylla i allt man vill, själv:

I övrigt har jag mått kasst i två dagar, rent fysiskt. I lungorna, visst, men också övrigt kroppsligt. Måste vara vädret, lågtryckt drar in skit från Ruhr-området eller så. Man blir däng. Har inte förmått göra så mycket alls.
Fick ett jävla gäng bira på jobbet idag i alla fall. Det hade de köpt åt mig. Det var meningen att jag skulle få det under högtidliga former i måndags, men då tog jag ju ledigt. Så de lockade dit mig. Allt var under en filt på mitt skrivbord. Tackar. Ska transportera hem det i helgen. Eller senare.

Jepp, det blev Biskopen ånyo i kväll. Trevliga yngre människor. Vackra kvinnor att tala med. Inte illa. Det är fanimej inte illa. Mitt tema för kvällen var att fråga om de hade slidkatarr. Det tyckte jag var roligt, för det lyssnade Billy Bob Thornton på i kassettdäcket på sin bil i filmen på TV1 under fredagskvällen som jag såg innan jag gick ut. Han hade alltså någon medicinsk inspelning han ”trök” i bandaren istället för musik. Han gjorde det för att lära sig om vad kvinnor tyckte var intressant, så han skulle kunna bli lite frän om någon kvinna ville snacka med honom. Så det körde jag hårt med. Tack och lov fick jag garv och inte örfilar.

JAG HAR SÅ MYCKET ATT GÖRA, PÅ SÅ KORT TID!

Fick räkningen från Kyrkans Begravningsbyrå i Kungsör igår. De hade spaltat upp allt, post för post. Kafka-feeling igen. Jösses.
Skrev just upp posterna här, men suddade. Kände att jag inte ville ut med det då jag såg det i text här. Kändes ovärdigt på något sätt.

Jag funderar på varför de spaltade upp det hela. Kunde det inte bara vara ett enhetspris? Vad betjänar det mig att olika delar i det hela kostar si och så?

Hur vuxet är det inte att få en stor räkning på vad det kostade att få morsan begravd? Min morsa, min polare.

Gnulk.

Jepp, jag befinner mig helt klart i en annan tillvaro numera. Tyvärr måste jag tråka cybern med detta, eftersom detta är min verklighet nu. Men som man också kan läsa utav min cyberbikt så gör jag allt för att vara vanligt galen också. Om jag inte gjorde det skulle jag rasa.

Men jag kommer igen. Starkare och stöddigare och mer orädd än någonsin. Det tar säkert tid. Men här ska inte ballas ur inte. (Hm, låter fint stöddig, mycket stöddigare än jag egentligen är just nu).

Okej.

Rocka olla!

/Baron

Stånes och annat gagg

Nån som sett min bäbis? Stones där ovan för några år sedan. Jag diggar. Bela säger att det är producenten som gjort hela rubbet, och så har Jagger-gossen lagt på sång. Jag tror honom. Men ändå. Det är bra. Bra för mig. Känns för mig. En jävla bra låt.

——

Vaknade halv åtta i morse. Kunde knappt andas. Mina lungor var (är) helt väck. Svampar, kvalster, damm, annat skit hade slagit till (som jag rört om här hemma). Jag var ju så dum i huvudet att jag sorterade och slog runt damm när jag kom hem igår då jag sorterade ett par timmar… En vanlig mer intelligent kille hade kommit ihåg att sätta på sig masken från Claes Ohlsson, men inte jag inte.

Gurglade mig med saltvatten, drack massa te. Det var satan. Varje andetag kändes som jag drunknade. Tänk på att jag vid åtta endast sovit fyra timmar efter en rejäl vända. Det var ångest. STOR jävla ångest. Man vaknar inte så där om inte kroppen ropar på hjälp. Men jag höll ut och somnade så åter efter ett par timmar av satans bajs i lungorna.

Tog det väldigt försiktigt när jag vaknade efter lunch. Hade fått SMS och telefonsamtal från jobbet. Ja, även Sterge hade mage att ringa mig vid halv nio. Det var inte klokt, jag slog av direkt.
Den här frk C från jobbet ville veta om det fanns någon möjlighet att komma in på en elevs datorkonto. Jag orkade inte ens svara det SMS:et. Fuck off!
Klart det finns. Om eleven har grejer frk C ska se för att kunna sätta betyg, efter skolslut (snacka om curling) så får väl FÖR FAN ELEVEN TALA OM SIN KOD FÖR FRÖKEN C, det är ingen uppgift för mig. Jag blir så jävla förbannad!
Eller? Ska jag springa till plugget, eller ska jag fixa härifrån? Från Baronborgen, vilket jag kan, men ändå, någon jävla måtta får det vara. Tamejfan!

Kyss mig i arslet!

Jag startade ånyo under eftermiddagen här hemma. Slängde upp hyllor på vinden. Pantade stora svarta sopsäckar som jag haft kvar sedan Ladugårdsängensboendet för 12 år sedan. Jävlars vad jag pantade, jag darrade. Drog in ett par hundra spänn där, och fick plats i mitt vindsförråd. Man kan inte göra A om inte B är fixat. Så är det.

Men mina lungor är inte kul. Inte alls. Fy helvetes jävla skit. Torrhosta, och kvävningskänslor. Men jag ska fixa detta ändå.

Körde en sex-sju-timmarsvända här hemma idag. Har i princip rensat ut allt skit. Nu återstår att lägga prylarna i högar, rätt högar, och låsa in dem däruppe. Det har jag torsdagen till, och kanske fredagen.
Fick SMS av Majk (jävla skit, har inte svarat på det, får göra det under torsdagen) att det var okej att låna hans bil i helgen. Det kommer jag att göra.

Fast det ser ut som ett jävla bombnedslag i min lägenhet är jag nöjd. Jag har fixat mycket, mycket som tusan. Om jag gör rätt nu kommer det att funka.
Sedan kan det bli så att jag inte kommer att komma ner till Öland till den 22:a, utan mer mitt i veckan. Men det kan ingen hata mig för. Jag gör vad jag måste göra, och jag kommer ändå, men några dagar senare än stipulerat (vilket jävla brackigt ord, sorry).

Min lägenhet tar minst till helgen att fixa. Sedan på morsans, och så ska det städas. Hinner nog inte det innan midsommar. Sedan är det måndag och tisdag där efter midsommar, då får det bli besiktning i Kungsör och så är jag klar. Då kan jag åka järnhäst till Öland. Allt ska vara klart. Allt. Innan.

Folk frågar om de kan hjälpa. Det kan de inte nu. Jag måste gå igenom hela skiten själv, både här hemma och hos morsan. Sedan när det är bärning (att bära) på gång, då är det annat. Men innan, sorry, måste kolla allt själv först.

——

Drog ner till Biskops i kväll, som vanligt. Har ingen koll på vad jag har kvar på kontot men antar att jag fått skatteåterbäringen, annars är det illa.
Kubasvensken, dvs Micke, hade ringt och frågat om jag skulle ner, och det skulle jag ju. Och när jag gick ner så kom jag förbi den där andra baren, där stod herr moderat, han med klädbutik och några damer jag känner. Herr herrekiperingsmannen tjoar åt mig:

”-Hej, tjockis, kom in och ta en bira här!”

”-Vafan?”

Då ringer Micke, som en flickvän, jag svarar, han frågar var jag är, jag får tuppjuck, åt två håll samtidigt.

”-Du moderatjävel ska bara hålla käften, gå in med dig annars ska du få se på fan!”

Moderaten gick in och såg rädd ut, Micke i telefonen frågade om jag menade honom.

”-Nej, inte så, men du är ju som en jävla flickvän som ska ha kontroll på allt. Herrejävlars, du är ju på Biskops, och du känner ingen, var vuxen för i helvete och gilla läget, jag kommer när jag kommer, sluta ring mig. Man måste klara sig utan polare några minuter!”

En böna jag kände stod kvar utanför den där krogen där allt det där hände samtidigt.

”-Kom in här!”

”-Ja, fanken, egentligen skulle jag göra det, men jag orkar inte. Där är snygga du och din snygga kompis. Jag vill, galen som jag är, gå till Biskops och köra mitt skit som vanligt!”

”-Okej, vi hörs kanske sedan?”

”-Johodu, visst!”

Så gick jag hostande till Biskops. Och jag var lite förvånad över min egen ilska. Men det gick över.

På Biskops blev jag och Micke inbjudna till frk L och hennes sällskap. Bestående av en huvudrakad snubbe och en dansk böna som fyllde 38 just denna dag. Frk L är Baggos donna, trevlig. Ja, den trevligaste han haft måste jag säga, he-he.

Men där blev det, jag, allt, lite knas ijallafall. Det skulle skålas. Och jag hängde väl med en vända, men sedan sa jag stopp.

”-Sorry, jag skålar inte med er längre, det är jävla svensson-beteende, en borgerlig jävla sedvänja!”

Alltså, varför ska det skålas hela tiden? Det är helt jävla sjukt. Jag ville inte, och jag är 50, jag gör vafan jag vill numera.

”-Jaja, ni tycker jag är konstigt, men det här är bara konstighet nummer två. Igår släppte jag inte förbi en kärring som ville panta färre burkar än jag hade, och då var jag oförskämd. Så jag kan ta att ni tycker jag är sugig nu också!”

Där någonstans förstörde jag nog det trevliga sällskapets kväll. Men det är skit samma. Det är så jävla mycket man ”ska” göra. Jag vägrar. Men detta evinnerliga skålande. Man kan bli trött. Folk som vill göra det, får göra det, det är okej, men tvinga inte in mig i det hela.

De stängde.

Utanför stod jag och snackade med Kubasvensken (Micke, inte han som satt på ön). Då kommer Hästflickan fram till mig, kramar mig. Jag lyfter upp henne. Hon pussar mig. Snygg latinoböna som fanken. Hon gränslar min midja. Så släpper jag ner henne och hon utbrister:

”-Kan du inte följa med mig till Björnis!?”

”-Aldrig i helvete!”

”-Men jag betalar ditt inträde och dina bira om du går dit med mig!”

”-Glöm det, kommer inte att hända!”

Micke tyckte jag var dum i huvuet, precis som mina cyberbiktdagboksfädrer gör nu, men det är skit samma, så var det, så är det. Jag hade ingen lust. Jag hade inte tid. Jag måste skriva cyberdagboksbikt, jag måste fixa lite i Baronborgen (vilket jag kommer att göra några timmar när jag lagt ut det här).

Jag är nog en ogin jävel. Men det kan jag ta.

Okej, det är torsdag. Mycket ska ske nu. Må jag klara det.

Love!

Rock!

/Baron

Jag är lat, och gammal som jäklars

Några av er cyberbiktfädrer är äldre, andra är yngre. Men jag kan inte komma ifrån åldersprylen. Nu har jag gjort det bekvämt för mig genom att lira in en rulle på nio minuter och tjugoensekunder, från just nu i kväll, hur jag har det, hur jag känner just nu.

done

Jag är den imploderande Baronen. Hell mig!

Skicka pengar till fonden för rekapitulära bronkpelare i södra Blarko. Eller till kvinnors rätt att bära kjol, i Malung. Allt under 200 kronor betraktas som en förolämpning och renderar fiendeskap med valfri liga under hösten 2009.

Ni kan också skicka de Tussilagosar ni hittar, till:

The White House
1600 Pennsylvania Ave NW
Washington, DC 20500

Vad ni än väljer kommer god Karma att smeka er till sömns. Här lite hjälp:

Okej. April, snart maj. Snart juni. Snart….

Rock!

/Baron von Psykozzzz

Ånsda

Rev ut hela jävla nätverket på jobbet idag. Allt ormbo, dra åt fanders. Sladdar hit och dit, nödlösningar, under och över tak, härsan och tvärsan, sladdar som inte behövdes, rubbet. Jag klättrade på stege och jag höll på att ramla och bryta sönder mig vid ett tillfälle då den undermåliga stegen inte ville stå stilla då jag med all kraft skar och bände med morakniv för att få bort fäst-prylarna på ethernet-sladdarna. Jag hängde till slut som en apa, i taket, på en list, med fingertopparna, men klarade mig, landade på fötterna. Jösses, det var nära. Numera finns det också märken i väggen efter att jag slantit (slant, sluntit?) med kniven och gjort djupa rispor i gipset. Äh, det är manligt. Men det var länge sedan jag svettades så mycket. Jag var blöt efter den vändan. Genomsur efter 70 minuters fajt med sladdar uppe i taket.
Egentligen är det väl andra yrkesgrupper än jag som ska göra sådant, men då blir det ju inte gjort, eftersom det kostar pengar, så då är själv bäste dräng, och så fick jag motion också.
Jo, och så kom det proffsfolk på eftermiddagen (yrkesmän inom gebitet) och började dra sladdarna rätt och snyggt, som det ska vara. Det blir klart under torsdagen.

Men innan det, på morgonen, så vaknade jag inte när jag skulle.
När jag väl vaknade, det var inte av signaler och oljud, bara rätt av, och tittade på klockan och den stod på tio minuter efter den tid jag börjar jobba så fick jag adrenalin i varje gen. Det blixtrade i hjärnan. Var det lördag? Var det söndag? Var det semester, eller hade jag bangat??? ARghhhhhh!

Vad gör man? Hur skyddar man sig mot att man i sömnen stänger av mobiltelefonens ringningar? En av mina kollegor på jobbet säger som så att om han inte vore gift, skulle han aldrig komma till jobbet, utan bara sova. Och jag då, som är ogift (okysst, he-he), hur ska en sådan som jag fixa det hela, när hela ens organism bara skiter i oljudet och hypnotiskt och medvetslöst stänger av det störande ljudet så att organismen ska få sova vidare. Hur i helvete försvarar man sig mot sig själv?

Jag störtade upp. Och så ringde jag en kollega på jobbet.

”-Säg för i helvete inte att jag försovit mig nu, utan säg till de berörda att jag blev kallad till ett möte helt hastigt, så kommer jag om ett tag!”

”-Okej!”

Sedan fixade jag durschningen (ha-ha, jag gillar att stava det så, jag garvar när jag skriver ordet, men folk säger faktiskt så här i länet, att durscha, ha-ha), en kopp fullkornsvälling, tandborstning och påklädning på en 14 minuter och så gick jag mina 12 minuter till jobbet och kom in dit som inget var konstigt. Phu…!

Men, än en gång, hur gör man, som unkis, utan någon fruga, några spädgrisar, några husdjur? Är man ond när kroppen ger fanken i att vakna? Nä, säger jag. Och från och med nu kommer jag aldrig att ha dåligt samvete för detta igen. Punkt.

Var kvar till åtta på kvällen på jobbet, experimenterade lite, testade, fixade. Jag njuter av sådant. Så arbetsgivaren ska vara jävligt glad åt att jag är den jag är. Vänta, förresten, det här vet ju inte alla som gluttar här, men jag lägger ut det här klippet från lokalpressen, från igår. Ett ödets ironi, eller svinhugg går igen, eller naturen har sin gång, eller… Gamla cyberbiktfädrer vet vad det handlar om. Säger inget mer, inte någ0t. En bild säger mer än tusen ord, än miljoner ord:

Nej, jag säger inget mer om det där. Ingenting. De som har läst här, vet. I övrigt vidarebefordrar jag bara en nyhet från länet.
Karma…

När jag kom hem så åt jag käk jag fått från morsan, fina prylar. Funderade på att svimma av trötthet när frk polskan ringde. Hon var på mitt favoritställe, på Biskops. Kunde jag komma ner nu?

”-Okej, för din skull så kommer jag väl då!”

Och så gick jag ner. Vi gaggade ett tag, kanske en kvart, och så säger hon, som bara kvinnor kan (nej, vi är bara kompisar, tjejkompisar är de främsta, he-he, men ändå):

”-Nej, nu måste jag hem och sova, för jag börjar tidigt i morgon bitti!”

”-Är du helt mentalt bortdomnad, jag som frångick mina principer och kom hit tidigt, skyndade för att du lät sällskapssjuk, ville dra några bira och gagga skit!”

”-Nej-nej-nej, jag har druckit öl med jobbet, med chefen och andra på stället brevid, törs inte dricka något mer, nu måste jag hem och vila!”

”-Ha-ha, jävla dåre-brud. Stick hem med dig, he-he!”

Så hon drog rätt ganska snart. Men det är okej. Jag hade ju gått dit ändå, fast senare, och folk känner jag, och gör jag inte det, så finns det ju Aftonbladet att läsa, eller att bara sitta och glo och se ut som en idiot. Det är också en konst.

Jag blev ju kvar efter stängning, men gick rätt snart hemåt ändå. Det var någorlunda varmt i luften, kan känna att det är lite vår på väg. Och då, DÅ, får jag ta ut min feta motorcykel. Gnyyyyy, orgasm, längtan. Då blir jag helt nöjd igen.

Som vana cyberdagboksbiktfädrer vet så har jag ju umgåtts med planer på att krossa en ruta och sno med mig en snygg skyltdocka hem, när jag går hem, då jag går i de kvarteren och de verkar vara snälla flickor, he-he. Alltså, sådana tankar får man ju ibland då man inmundigar de flytande jordbruksprodukterna som finns på Biskops.
Kalla mig svin, eller sexist, men idag så häpnade jag åt denna byst i en butik som jag gick förbi. Om bröstvårta är ett verb är jag Televinken:

Jag ska fixa en ny grupp på Ansiktsboken, ”Vi som dyrkar skyltdockor, och vill gifta oss med en”

Men, alltså, allvarligt. Vad är syftet? Jag är man, och jag gluttar och reagerar eftersom det stås i givakt där innanför tröjan (är den blöt?). Men inte fan köper jag en tjejtröja (eller vad det heter) och tjejer själva, vad gör de? Skriker och slåss för att få köpa en sådan som avslöjar rubbet innanför?
Skulle jag bli extas av att köpa ett par brallor där den manliga skyltdockan har ribba i skyltfönstret, det måste ju vara nästa steg? Ha-ha-ha-ha-ha? Nä, fy fanken, ha-ha-ha-ha-he-he.
Så, handlar det egentligen om att snubbar ska digga och köpa till sina flickvänner -streck- fruar?

Jag hajar inte konceptet, även om det är rart och ju gav mig något att gagga om här i cyberdagboken. Tjo! Förklara detta, den som vet.

Har gått med Tony Bagliars t-shirt idag. Alltså, jag fick den av honom, det är reklam för hans band, Tommy Mo. Folk har frågat vad det var (jag kör ju bara med svarta t-shirts utan tryck annars), och jag har berättat. Den är fanken snygg.
De har en sötig hemsida, det här bandet, också, he-he. Den är inte riktigt klar, men jag avslöjar den här ändå, det går att klicka och trixa lite där. Här är den!

Jaja, så kom jag hem, och så snubblade jag över den här prylen, som jag snubblat över förut och lagt ut här, men den är genialisk för den som vill lyssna. Lasse O och Bertil P från förr. Lasse O formade min humor och antagligen min bizzara hjärna under uppväxten med sina alster. Äh, jag tycker den håller idag också, om man inte är så stel.
Bara att sätta på, slappna av och njuta, om man har tid, om man är fånig, om man är sjuk i skallen:

I övrigt..

Rocka pastejkök!

/Baron

PS: Sorry att jag inte svarat på alla kommentarer, missat ett gäng, jag tappade styrfart där ett tag. Dock jag har svarat på ett gäng kommentarer nu i kväll. Läser alla, diggar den bensin som kommentarer är. Tjärlek!

Skyddad: Hej igen

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Hån mot Norge, korvsnack och Ringo

Jag vet inte vad det är för fel på mig. Har nu suttit och dammsugit (dammsugigt?) webben i ett par timmar, och så har jag garvat. Och varit nostalgisk. Men okej, vi kör, här det senaste. Ringo vill inte få beundrarbrev och går ut i CNN om det. Man har till 20:e oktober på sig. Hm, först nu vill jag skriva till honom. Det är väl inte speciellt roligt som klipp, men det är liksom så annorlunda, en av de fyra hjältarna talar till oss. Skumt:

Sedan gamla fina Mosebacke Monarki som någon vänlig själ lagt ut på tuben. Melvin ”Bobbo” Slacke (Moltas) sjunger den fina nidvisan som ledde till någon slags diplomatisk kris med de känsliga norrmännen där på 60-talet. Jag gillar speciellt, förutom den sköna sången och de vackra dansstegen, nyhetsuppläsaren (Palin) i början (hur fanken kan jag veta vad han hette???) och surgubben i publiken med sina kommentarer, sådana har varje band.
Alltså, Helmer Bryds orkester, fantastiska lirare. ”Norge har fula fjäll”, ha-ha-ha.
Och, så på slutet, jävlars, de är råa för sin tid, eldar de inte upp en norsk karta som gubben i publiken bläddrar i?

Jag dribblar vidare, och hittar en skrattattack som jag och polarna upptäckte någon gång där i början på 70-talet. Jag tänkte att den här jäkeln kan väl inte vara kul nu och började lyssna. Men jag hade fel. Jag garvade fint åt den underbart dadaistiska dialogen, som ibland vänder helt, med Bertil Pettersson och den store Lasse O Månsson, Daddy O, tidningen Mads första och roligaste redaktör, tyvärr för tidigt bortgången.
Den här laddade jag ner från tuben (där var det stillbild och ljud) med en härlig gratis-Mac-application som heter tubetv. Sedan öppnade jag filen (efter de automatiska konverteringarna, jag kan inte sluta undervisa) i Quicktime. Där sparade jag om den som AIFF. Då försvann bilden, det var bara en ful stillbild. Sedan öppnade jag den i iTunes och den över 40 Mb stora ljudfilen konverterade jag till mp3, som drog endast 5 Mb. Den kommer strömmande här. Håll i hatten. Här har ni cybern, Korven:

För övrigt kan jag meddela att avkok på fisk och skaldjur (riktiga långkok) på restaurang både kan få gäst och personal att bli bleka av illamående. Extraktet används som bas i såser, men lukten, gode någon, lukten, får magen att vändas på vissa av oss människor. Nu måste jag rapa, när jag skriver, fast det var flera timmar sedan. Usch!

Okej, nu har jag lagt ut andras arbeten här. Stäm mig bara. Det finns ändå inget att ta. Pluskan är tom.

Rocka rolla, cybern!

/Baron

Gamla videos, 80-tal, ånyo Dyng-Runes

Har väl lagt ut förr men kör igen, he-he. Hittade ju lite VHS:er och gjorde dessa datorkompatibla med digital teknik (sladd till datorn från videon) för något år sedan (hm, måste slänga ut rubbet av det jag har någon gång).
Baggo Laggo och Barro Smacko på gura/sång respektive bas och dans, samt snubbel. Bosse S på gura utan sång, Bjurta B på trumms och Roffe på klaviatur.
Club 700. Vi var Gigantiskt Stora då i Örebroet, ha-ha. Sorry för upprepningen. Ut med er bilder, många gånger:

done

Äh, vafanken, vi kör Brickebacken Blues också. Gamla Help Me-låten, original USA-blues, med text av Baggo och Kalix framfört av genierna Dyng-Runes, då det begav sig. Här ser man också sex-guden ”Bobbo i skolan” kråma sig på scenen. Nej, han kom upp av sig själv.

Undrar vilka som filmade? Tror det var tre grabbar, kan ha varit Roger J, som sedan bytte till A i efternamn, från Västervik, som sedan började på SVT, och faktiskt var Dyng-Runes första trummis, och så Peter från Västmanland, ekonomen som blev akademikerröv uppe i Umeå, och så Kuba-Olle, sedemera kommunpolitiker i vpk här i Öret, jo, det var de tre grabbarna. Hm, måste finnas mycket mer VHS… Tanken var ju att klippa ihop från tre kameror. Äh, det är snart 30 jäkla år sedan det där, men kul att jag hittar, och än en gång sorry för min upprepning om jag visat detta förr här på Baronbloggen. Njut av skabrös text.

Och så Steffo B och Ingo S på Go-go-dans. Fina flickor, jag camperade med Ingo, och jag tvingade flickorna att stoppa upp som tusan i blusen vilket påtagligt gjorde många av hingstarna i publiken galna (smart uttänkt av mig, va? Det var innan silikonet) He-he:

done

(Hm, nu när det är nya tider, kanske jag borde komprimera prylarna lite större och köra fet-kvalitet? Ska tänka på det…)

/Barro, the never ending blues bass sexy man

Blixten? Kyss mig arslet, vi är lurade!

Blixtoväderskräckfjant från Nerikes Allehanda-bild.

När jag vaknade idag, gick jag ut och kollade på nätet om vädret. Jag var så enormt sugen på att åka en jättelång hojtur. Men där kunde jag läsa att det var VARNING för ett åskväder. El och hela helvetet skulle kunna slås ut. Skit också, tänkta jag. Och blev sittande inne resten av eftermiddagen.
Någonstans vid 19.00 så tog jag ut min fetbåge i alla fall. Det var varmt som i helvetet, men inget regn, och inga farliga blixtar.
Jag var tvungen att ge upp efter ungefär 1 minut. Det var så varmt att mitt huvud kokade i hjälmen, så jag åkte ner med bågen i garaget igen och gick hem och surade. Satt i kalsongerna och svettades som fanken. Det var äckligt vilken luftfuktighet och värme det var. Sådant gillar jag inte.

Men, och här kommer grejen. Jag ger mig fanken på att psykförsvaret och SMHI har sammarbetat idag. Så här har de tänkt:

”-Fanken, vi är i en period med värme, vi kan sabba en dag för folk, bara för att kolla hur de reagerar på en sådan här katastrof-1-varning som vi sänder ut!”

”-Jävligt bra tänkt, det gör vi!”

Och så skickar de ut TT-telegram, eller om tidningarna är med på det (det är de säkert) om att det kommer att bli bibliska översvämningar och blixtar som förvandlar oss alla till kol.

Jag gick på det. Jag höll mig hemma (ja, vädrets värme är ju en annan sak). Och jag såg folk som gick ut på balkongerna mitt emot mig och spanade upp mot skyn som att ”nu jävlars är det kört!”
Men ingenting hände. Det var bara varmt och kvalmigt.
Senare under kvällen då jag besökte mitt favvo-drabiraplace, så började det småregna när de stängde, och det var inte mer med det. Jag gick hem och blev lite fuktig i skallen, men det är väl inte så det skulle vara? Det skulle ju vara katastrof-feeling!!!!! För i helvete, gräv ner er-feeling!

Men det är ju coolt att militären, och SVT, och all jävla media, spelar med i det här spelet. Jag litar inte på er mer i alla fall. En skön hojdag sabbad. Fy fanken! Här har jag årets konspirationsteori!

Okej, blir det ett satans väder nu efter klockan midnatt, så tar jag tillbaka lite, men jag tror inte det. Jag tror att jag blev lurad. Jag tror att jag ska skita i rapporter och tänka själv, kolla själv, rubbet!

——

Baggo är i Italien, Lorrden är i Italien, Micke på jobbet är i Italien.
Jag är i Örebro.

Lorrden skickar lite fina bilder och rapporter via mobilen. Baggo likaså. Baggo ringde mig under kvällen och gav mig en rapport.
Fanken, jag är avundsjuk. Så jävla häftigt det är där i stöveln. Ett fränt land.

——

Träffade ESCM i kväll (ja, just det, det var en annan förkortning egentligen), men vana cdb:are vet vem jag menar. Han är på g att fixa ett riktigt svenne-liv med sin donna. Inte att förakta, ha-ha, fast jag retade honom lite. Ser honom, om jag har tur, kanske en gång om året. Det var han som kom och hälsade på mig i New Yorko 2001.

Jag plåtade Gunnar (glasögonormen) framför Jon och två lespiska brudar som de här två unggossarna försökte limma på under den där ”speciella festen” (detta är den öppna avdelningen, måste vara soft) strax under Empire State Building, he-he-he…

——-

Oj, nu när jag letade bilder hittade jag den gode Pugh också, okej, från….hm Frimis för några år sedan, jävligt bra lir förstås, han är ju Västeråsare från grunden så annat var inte att tänka på. Bruden bakom lirade bas och var med i det där Chattanoga-bandet en gång i tiden som sjöng ”1990-sommaren i city”, bla-bla, äh, kommer inte ihåg mer. Här en låt med Puck (som vissa kallade honom, ha-ha, från 60-talet, så jävla bra, jag bara ryser, Jojje Wadenius på gura och Loffe på trummor):

Obs ni får bara lyssna på ovanstående om ni köpt plattan någon gång, som jag gjort. Men låten hittade jag på internet…. (Gulag,  here I come…arghhhhhh……)
Nu är jag nog körd, men det skiter jag i. Lite civil olydnad är uppfriskande. Väntar nu på att någon myndighet ska knacka på dörren och sedan med kofot….

Jag diggar verkligen de gamla låtarna med Pugh.
Hm, jag var lite på efterfest där efter bilden togs. Jag är nästan kändiskompis…

NÄ, nu förlorade jag mig i fem-sex års bilder, kan inte sluta titta. Kan inte göra det. Så nu har jag slutat titta där och koncentrerar mig istället på denna blog (blogg?).
Jag började bråka i cybern med blogg 1997. Men då hette det cyberdagbok. Vill bara påminna mig själv om det.

Jag lärde mig något idag. Det är att det tydligen är Bridge-SM i stan. Och att Bridge (något slags kortspel) är stort, men det är skit samma, prylen är att de som utövar ”sporten” består av feta och trötta farbröder och jävligt snygga damer i olika åldrar med korta kjolar. Jag tror jag blivit sportintresserad…he-he-he, gurgel…snörvel….stygghost…arghhhhhh….
Jo, det är sant, jösses vilka damer det var där vid Conventum, och även på favvo-krogen senare under kvällen. Det är Bridge som ger frälsning, nu har jag fattat det.

——-

Röda Rummet av Strindberg, i Lagerkvists TV-bearbetning från slutet av 60-talet går i repris (eller början på 70-talet) på SVT. Rekommenderas starkt. Per Ragnar, Åke Fridell, Stefan Ekman, Allan Edwall, Anita Wall, Solveig Ternström mfl, mfl, från den tiden då det fanns skådisar i det här landet. Så njutbart på söndagskvällarna, men finns också på webben, på SVT.se. Missa inte, för i fanken!

——-

Nu är klockan över ett på tisdagsmorgonen. Inget regn, inga blixtar. Hoppas de krampar i lycka de som lurade oss.

Okej, jag lägger ut.

Jag fattig syndare…jag…arghhhh…

Äh, jävla tråk-Örebro.

Rocka rolla!

/Baron