Midsommardagsröj med Dick Dale

Skjut volymen i höjden nu!!! Det ska vara HÖGT!

Fick fint e-brev från Lelle, så här skrev han:

"Dick Dale den gamle gitarrhjälten - King of the surfguitar, still going strong. Uppfinnaren av surfmusic på tidiga 50-talet och den förste som uppträdde med en fender stratocaster (den första) och den som fick Leo Fender att ta fram allt kraftfullare förstärkare då Dick spelade/brände sönder dom första 40-50 som tillverkades på löpande band. Han spelade så högt att JBL fick uppfinna nya typer av högtalare, och är orsaken till att nya typer av transformatorer blev nödvändiga att tas fram. “Dick Dale Transformer”.

Spelade vänsterhänt på upp-och-nervänd “högersträngad” gitarr men tog akorden som en högerhänt. (hur fan det nu går till - ska vara omöjligt). Dom kom efter en massa exprimenterande upp i 180W. Det behövdes eftersom karln ledigt drog 4-5000 pers vid varje spelning - och det var samtida som u-landet Sverige blev upphetsade av Snoddas, - och Ove Thörnkvist och hans varm-korv-boogies inte ens var uppfunna. - Det du…

Kallas i USA för “The father of hevy metall!"

Och nog har vi hört det här i Tarrantinos rullar, yeah?

För säkerhets skull lägger jag ut denna vid mina rullar nedan i sidebaren också. Så man kommer åt den fint framöver då man vill ha lite gitarrhets i tillvaron.

Men vänta. Så här lät han, med samma låt 1963:

Yeah!
/Baron

Annonser

3 Responses to Midsommardagsröj med Dick Dale

  1. Lelle P skriver:

    Version från 1963 är nog inte riktigt rättvis. Den är förmodligen tagen från en film, – och vare sig på film eller på skiva fick dåtidens rock och bluesartister kräma på som dom gjorde live. Allt var tillrättalagt och ”tillgullat” av skiv- och filmproducenter för att ”nå ut till en bred publik” som inte ansågs redo att ta emot the hard stuff.

    – Jag jammade för ett tiotal år sedan med en gammal rockgitarrist (Larry nånting) som på slutet av 50-talet hade ett band i Stockholm som körde mycket Shadows/Ventures covers och liknande, som menade att låtarna på skivor och filmer på den tiden aldrig lät som det gjorde live. Alla rockband inkl. Larrys var likt Dick redan då ute efter maximal volym och dist. Det var nog först med Hendrix eller Cream som dörrarna öppnades för detta bland skivproducenterna.

    För övrigt. Ett dåtida ”hemmagjort” knep för att åstadkomma fuzz-sound var att göra ett hål i högtalarpappret och vrida upp volymen på 11. Har för mig att Keith gjorde det när Stones spelade in det berömda riffet i ”satisfaction”, faktiskt på en uppmickad akustisk gitarr. Fuzz-pedalen uppfans kort därefter. (- Man kan föresten höra hur Keith byter mellan den akustiska och el-guran under låten. Det var ju one take som gällde).

    – Några medlemmar i Larrys 50-tals band (som jag tyvärr glömt vad dom hette) bildade föresten senare det mera kända Hep Stars.

    Avdelningen för värdelöst vetande

  2. Mr Goodbar skriver:

    Skitbra! Aldrig hört talas om Dick Dale.
    Han såg ut som snubben i ”När lammen tystnar” hehe.

  3. baronen skriver:

    Lelle: Rock! Jag hajar. Men det är ändå kul att se den versionen. Fan, Lelle, vi tar tag i det här och gör KP till ett jävla attackband!!!

    Strega (oj, sorry, det är väl Goodbaar ibland): Visst svänger det som fanken? Wooga!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s