Onsdagsgaggsgagg

”-NEJ, JAG HAR INGEN NY KARL!!!!!”

”-HA-HA-HA, JODÅ, JAG SER JU FRILLAN!”

Hon stod och snackade med en snubbe där i hörnet av Våghustorget då jag var nästan 200 meter från min port nu i kväll, på väg hem till min toalett, så jag kunde ”släppa mitt vatten”. Det var ingen kul vandring, om man säger så, jag hade bråttom, men jag klarade det utan att läcka.

Jag hade inte sett henne på hela vintern. Jo, alltså, förrän igår, ett drygt dygn sedan. Och då hade jag kommenterat hennes nya frisyr och frågat om hon hade, eller var på gång att byta karl?

”-Vadå, jag har bara annorlunda frilla?”

”-Jepp, det enda säkra tecknet på att en brud är på väg bort, eller redan har dragit från sin karl, och även den enda anledningen till att byta frilla!”

Hon hade stirrat på mig som om jag var galen. Och, ja, oss i mellan, cybern, så for det liksom ur mig. Skit samma, jag fick det sagt, det var inte viktigt, men jag vet att det är så. Kanske är det den enda sanning jag vet om kvinnor. Men den här bruden hade fått det i hjärnan, så när jag kom där, nu i kväll, så skrek hon rätt ut det där ovan, innan jag kände igen henne, då hon stod med någon snubbe och gaggade vid sin cykel, och jag vinkade och sa min replik där ovan, på samma självklara sätt. Jag vann!

Ha-ha

Min vän B, som vet att jag är Mac-, eller Apple-fanatiker, hade botaniserat på bibblan idag. I en Nerikes Allehanda från tidigt 80-tal hade han hittat denna annons, scannat in, eller fotat, och skickat till mig. Wow:


Så jävla saftigt att köra ”beslutsfattarnas dator”, ha-ha-ha!

Undrar var den där butiken låg. Det måste utforskas, det är ju min bakgata. Det var ju kring den där tiden som jag liksom bleve Mac-dåre.

I övrigt. Jag är i full fart. Jobbar tredubbelt på jobbet. Dels det vanliga. Dels extra, samtidigt pga pr för jobbet onsdag, torsdag, fredag och på måndag. Sedan var det kurs till halv åtta i kväll.
När jag kom hem var jag helt väck. Men, det funkar, och jag är glad.

Min morsa, som väl ingen känner till något om som inte har koden hit, måste jag säga, då jag lägger detta inlägg öppet, och brukar vara en hemlighetssnubbe, som jag inte vill vara, men nu skriver lite krystat så identifikation icke ska kunna förekomma, för detta är Örebro, och här är chefer och andra galna, så man måste ta sig i akt, bleve skickad till sin hemkommun idag. Till ett vårdhem, det gamla vanliga, en vecka åtminstone.
Hon mår bra. Hon pratar bra. Ingen drogmorsa nu. Det onda är avsågat nedanför knäet, knarket som gjorde henne bongo i skallen verkar vara borttaget ur rehabiliteringen.

”-Du måste komma hit och få över min TV, jag står inte ut annars!”

”-Visst, fanken, någon dag snart!”

Det här gör mig glad, som man kan förstå. Det är upp, det är ner. Nu är det upp. Från det bottenlösa, så bär det nu som att snacka med morsan för 25 år sedan. Jag är tacksam och glad. Jösses!

Ha-ha!

Nä, det här är ju ett öppet inlägg. Så nu får det räcka för nu.

(Kanske jag en dag blir lite manlig igen och lägger ut hela jävla rubbet ärligt igen, som jag gjorde de första åtta åren innan fitt-skallarna sabbade för mig, (men, oj, vågar jag skriva ett sådant ord?) Ja, det vågade jag tydligen.

Tjoho!

Rock!

/Baron von Griseknorr

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: