Monica Zetterlund sjunger Trubbel, och jag låter skallen gå

Det här är mitt sexhundraförsta inlägg (601) på denna blogg, vill bara meddela detta, på drygt ett och ett halvt år, eller är det två och ett halvt år? 2215 kommentarer också, inte illa. Tack ska ni ha.

Kommer inte ihåg exakt vilket år jag började här på WordPress punkt com-tjänsten. Jaja, annars har jag ju kört blogg och cyberdagbok från 1997 på olika ställen, rätt av, jag är bäst, först, men det är en annan femma, med annan teknik. Nu är jag här, och nuffran sexhundra är häftig. Till och med sexig.

Hittade Trubbel från TV, med Monica Zetterlund på tuben. Jävligt fin kvalitet. Så 60-tal.
Jag är totaltorsk på den låten. Det var väl (ju) Olle Adolphsson som skrev den, och i original är det hela ur ett mansperspektiv. Men låten funkar ju lika bra från ett brudperspektiv när Monica sjunger. Det är fanimej ett slags skillingtryck (alltså en story där det händer grejer).
Olycklig kärlek, otrohet, våldskänslor, och ändå, dumhet genom att ge fan i all skit man fått på sig och otroligt nog gilla idioten ändå där i slutet, så puckade som vi alla är. Känslan, den gamla vanliga sjukan, kärleken är större än förnuftet, tyvärr. Men, okej, precis som det är i verkligheten.
Hollywood borde göra en film på denna text. Jag kan gärna hålla i hammaren, i det mer våldsamma partiet, he-he. Nu lägger jag ut den här högkvalitativa låten här nedan, och sedan så ska jag berätta lite saker. Men lyssna först, och njut från 1968. Njut av musiken, sången, och texten, lyssna och kolla. Jo, gör det (visst är det den där killen från filmen Sven Klangs kvintett som är precis i början av rullen?):

Okej, och nu är jag så spejsad så jag kommer att snurra allt detta i något slags konstig historiepryl med skumma förgreningar hit och dit som jag tror mig få vett i. Håll i hatten, för det här är verkligen lurigt. Okej? Då kör vi (och tyvärr bangar WordPress, detta bloggverktyg, och vill inte låta mig ladda upp bilder, jag håller på att trixa som fanken, startar om och allt, men jag ger mig inte, det SKA gå) Okej, nu verkar det funka:

Så här som ovan såg Olle Adolphsson ut i vuxen ålder. Det är han. Som skrev text och musik till låten ovan.
Tyvärr gick han bort för några år sedan. Som ung kille med gitarr på 60-talet såg han ut så här.

Nåväl, han var ett geni, en trubadur, en kompositör och allt. Hans farsa måste jag också berätta om, han var nog Sveriges största skådis, från 20-talet och framåt. Farsan, som hette Edvin Adolphsson, lirade i en massa filmer från 20-talet fram till 70-talet men är nog mest, för mig, minnesvärd i TV-serien i tre delar, Markurells i Wadköping.
Så här, som bilden nedan, såg han ut där, Edvin till vänster, med Eva Dahlbeck som fru Markurell till höger och så överrasknade Vanheden själv i mitten (Ulf Brunnberg, Gossen, som han heter i pjäsen/TV-serien, i mitten, som vid den här tiden gick ut med att han var Sveriges vackraste pojke och fick en massa skit för det, helt rättvist, ha-ha-ha):

Farsan Edvin i närbild som Markurell:

Faktiskt enormt lik min egen gammelmorfar, alltså morsans morfar, grosshandlaren från Eskilstuna.

Nåväl.

Hjalmar Bergman från Örebro skrev Markurells i Wadköping, med Örebro och Västerås i tankarna, det var en blandning av dessa hycklande städer. Och jag, jag bor ju i Örebro numera, men är Västeråsare från början, och föddes och bodde i Västerås i ett kvarts sekel innan jag blev Baron i Örebro för…24 år sedan (jävlars, åren bara går, man blir äldre och äldre, jävla youghurt!!!)

Hjalmar (tänkaren ovan) skrev ett gäng böcker och blev uppskattad. Bra grejer faktiskt. Tydligen gillade han både kokain, och säger elaka tungor, yngre gossar, men det är ju skit samma för författarskapet (men kul att skriva om här för att käftsmälla alla självgoda turistansvariga här i stan, he-he, en Gary Glitter i Örebro).
Han bodde faktiskt i Nerikes Allehandas hus, samma hus som där muslimerna demonstrerade utanför, för något år sedan pga att deras profets teckning visades som streckgubbe i den publikationen, vilket tydligen var oerhört sårande och felaktigt, och ett helgerån.
På tal om det. Kapitalist-gossarna som styr i den tidningskoncernen nu, som äger Allehanda (och också äger Västmanlands Läns Tidning i Västerås) sålde detta hus just idag, det är, säger man ”bättre för företaget”, bättre att frigöra stålar, nu, liksom….

Alltså, NA och VLT är samma koncern numera, familjerna som ägde tidningarna har sålt av, och nu är det vanliga kapitalister som äger (handels-moderater), som vill tjäna stora pengar. Det börjar med att man säljer av. Tidningarnas död är här igen. Samma pryl, men inte lika snyggt, hände med arbetartidningarna på 90-talet. Nu är det borgarpressen som man suger ut och snor på stålar (jo, jag tror det, ger mig fanken på det, nej, jag vet…).

Men, nu kom jag lite utanför.

Så här ser Nerikes Allehanda ut, där Hjalmar växte upp, som skrev om Markurell, som Edvin spelade huvudrollen i, vars son skrev låten med Monica Z där ovan (nej, jag är inte klar ännu, he-he):

Där är borgen, vid Svartån, bilden ovan (i kväll så fiskade folk kräftor där i ån nedanför borgen).

Okej, ta mig samman. Få se nu. Jo, jag bodde på Mallis i början på 80-talet, i en lägenhet (allt detta är en annan historia) några veckor, med ett par. Spansk-snubben som var mannen i lägenheten, förutom mig då, var öns bästa gura-lirare, och bönan han var ihop med, som var svenska, var Monica Z:as väninna, eller, som hon uttryckte det, bästa vän. Men det, mina cyberbiktfädrer, är en helt annan historia, men ändå, ha-ha, måste skriva det här. Och det gör att jag osökt kan lägga ut den här bilden från Mallis (Mallorca) enligt Google:

Swing your hipps giiiirrrlllls!
Ingen av de ogudaktiga slynorna ovan var ens födda då det begav sig på den där ön för mig. Därför vågar jag vara så stygg i språket.

Men nu måste jag backa, hoppas man hänger med i svängarna. Häng med nu:

Olle, som skrev Monicas låt ovan, hade ju sin farsa Edvin som lirat Markurell. Edvin hade också varit gift med Harriet Bosse. Detta är ingen Harriet vilken som helst. Nej, fru Harriet hade nämligen innan sitt giftemål med Olles farsa Edvin varit gift med August Strindberg!!! Jävlars vilka grejer.

Så här står det i svenska Wikipedia som jag kopierar in helt fräckt inom sitationstecken:

”Harriet Sofie Bosse [Bå’sse], född 19 februari 1878 i Kristiania (Oslo), Norge, död 2 november 1961 i Oslo, Norge, var en norsksvensk sångerska och skådespelare. Dotter till bokförläggare Heinrich Bosse och Anne-Marie Lehman. Gift med August Strindberg 190104, med Gunnar Wingård 190812 och med Edvin Adolphson 192730. Hon hade med Strindberg dottern Anne-Marie (19022007), gift Wyller och därefter gift Hagelin. Anne-Marie Hagelin blev hela 105 år gammal.”

Det här betyder att Edvin, som levde mellan 1893-1979 och August, som fanns på Stockholms gator mellan 1849-1912 (och som vad jag vet, inte ens kände varandra, aldrig träffats) hade stått ut, eller lyckats smöra, hur man nu ser det, lika länge, ungefär tre år innan relationen tagit slut. Strindberg var 29 år äldre än Harriet, Edvin var 15 år yngre. Hm, intressant böna det där. Kolla henne:

Kolla Harriet:

Jösses, ingen dålig brutta. Kan tänka mig att en äldre snubbe och en yngre snubbe kunde snubbla in på kärlekens galenskap rätt enkelt där.

Herr Strindberg ovan. Inte helt olik mig. Jag har också haft yngre damer. Jag försöker också tillverka guld. Det är inte fel. Det kan inte vara fel. Det är bara obegåvade moralister som säger så (om åldersskillnad och guldtillverkning).

Nåväl. Monica, som alla gillade för sin sång, brann inne för några år sedan i Tjockholm.

Men vilken pingla hon var ”på sin tid”.

Och, ja, som sagt, nu har jag berättat detta. Varför? Tja, det gamla vanliga. Man är bara några knuffar från alla andra jävlar i hela universum.
Vadå? Vad menar jag?

Jag menar att jag sitter här och skriver och lirar ut Monica Z. Som jag gillar och samtidigt dragit i bevis att jag via otroliga konstellationer, faktiskt leker en slags mentalt ”kull” med Strindberg, ha-ha-ha. Det finns en kontakt där. Kanske, om man drar ut detta ytterligare, kan man säga att jag och Strindberg, åldersskillnad är skit samma, på något sätt, är buksvågrar? (Detta vill jag icke förtydliga nu, he-he).

Men den stora frågan här är denna: Hur i fanken visste jag allt detta? Varför har detta lagrats i min skalle? Och varför har jag skrivit ut det nu?
Jag har ingen aning, men nu har jag skrivit detta.

Rocken!

Love!

/Baron

PS
Diggar Monica då hon (att hon) berättar om, i den där TV-dokumentären som gick för några år sedan, när hon berättade om när hon träffade Miles Davis i staterna och han viskade i hennes öra där på restaurangen där han lirat, körde rätt av, utan blygsel: ”I wanna fuck you!”
He-he-he.

Annonser

8 Responses to Monica Zetterlund sjunger Trubbel, och jag låter skallen gå

  1. TomHell skriver:

    Du är allt en kulturell jävel! Fin blogg idag. Väntar spänt på Mallis-repotage. Intressant med kräftor i Svartis utanför borgen, själv drog jag upp 8 st kräbbisar i Gropen utanför Hökåsen varvid två huserar i sonens akvarium. De klarade sig med en hårsmån…

  2. frafilm skriver:

    jepp, fin blogg, fin historesnurr där.
    6:17! jeflar va du är morgonpigg herr hell

  3. strega skriver:

    Vilken tur att jag inte scrollade ner, utan att läsa slutet, och skrev att Edvin var gift med Harriet, tänkte
    snitsa till det där, men va fan, du är ju påläst som vanligt min käre Baron!

  4. Hänk skriver:

    En av minna verkliga favvo låtar

  5. strega skriver:

    Min med, glömde skriva det. Olle var en av dom största textförfattare vi haft
    i Svergie! Har hans samlingsplatta. Vilka låtar!

  6. TimBell skriver:

    Olles ”Bråk på tegelbacken” har en likhet med Genesis ”Battle of Epping orest”.

  7. baronen skriver:

    Tompo: Jag är ett kulturkuttersmycke. Mallisprylen kommer i romanen, om den kommer, om jag skriver den. Kräftor har jag slutat äta, men kul att du fixar gratis gosedjur åt grabben hemmavid, he-he.

    fRa: Danke på dig. Och Tom Grek har ju nästan fågelskådardimensioner på sin tidiga väckning (mot mig som går och lägger mig när fågelskådarna går ut).

    Strego: Bra att du bröt din vana. Det är väl ungefär bara du och Kalix som tycker det är jobbigt att läsa mer än bildtexter och fet text i ingresserna….he-he.Tur för dig, hade varit roligt annars om du skrivit det för att slå mig på snoken, ha-ha.

    Hänkoboy-toy: Det där låten är ju fanken Västerås.

    Strega-igen: Rippa av den till mig, genast!

    Little Boy Tim: Aha, därav Kneto Irres och Stregas Owner of the lonely heart-intresse…?

  8. Stoffe skriver:

    If U looking for Trubbel, Olle o Monica is the right place! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: