En fredag igen

Vad ska jag säga? Vad ska jag göra?
Ingen jävla aning.
Det kanske är enormt (här, just här, kom jag att tänka på att Emil hade en kommentar från staterna som låg och väntade i spam-kön pga att han hade flera länkar, nu har jag lagt ut den, kolla) puckat att skriva om sitt liv så här. Att ibland köra fegt bakom lösenord ibland, att ta all den här jävla tiden för att skriva om hur man har det, att ibland bara köra ut hela rubbet, för alla att läsa. Jo, det kanske är så.
Men det är ett slags liv det också. Vafan skulle alternativet vara? Att bara vara? Att jobba, sova, komma hem, finnas till, och så….

Vissa av oss (människor) har ett annat liv, med familj och maffia och släktingar och superstjärnor. Så är det inte för mig. Inte nu, inte längre. Jag kör mitt torrknull med jordklotet så bra jag bara kan. Och det här med cyberdagbok är ett sätt. Utan det här, vette fanken hur det skulle gå….

Nyss rapade jag en uppstötning. Fick klumpar av mat i halsen och i käften. Magsyran frätte så det är äckligt i min käft just nu. Det är liv. Och det vill jag beskriva här.

Så långt ovan. Nu funderar jag på om jag ska lägga detta under kod och vara ännu mera sann, eller skita i allt och lägga ut det jag vill skriva ändå, och så få lite ångest i morgon, eller idag, då jag vaknar…? Hjälp!

Nu gjorde jag en psykofaktisk rulle. Vad är det här:

Den som gissar rätt får en weekend i baronborgen valfri helg, he-he….

Kolla, lite musik som jag skapat nu, det svänger, i stereo:

Äh, grejen är att jag behöver den här hemliga kontakten med cybern. Den gör mig vuxen. Den gör mig hel.
Mina vänner och ökända kan kolla in vad jag hålls med. Jag har en slags arena. Det är inte fel. Det är helt jävla okej. Efter en elva år kan jag inte lägga av. Måste ha det här, så är det bara.

Äh, lägger ut nu. Skulle kunna skriva om Biskopssug-tråk, om att jag gick till Stallis istället för att vara på någon slags personalträff för tråkmånsar (där på Biskops), att jag träffade Kicko och LG där på Stallis, att ett helt bord stirrade på mig som om jag var en våldtäktsman och verkligen hatade mig (hade aldrig sett dem förr, en ung brud pekade och alla stirrade hatiskt, det är otäckt med idioter som får för sig saker). Skulle kunna berätta om att jag gick upp till Biskops igen, drack några bira, träffade motor-Otto och Baggo och hans kvinna. Att jag gick med Baggo med kvinna hemåt, att vi hade fin diskussion, att Raggie-Mats och hans böna gick förbi oss, att… osv.

Äh, jag är körd i bloggträsket. Men jag var fanimej före de här töntarna som kör nu.
Och varför jag kör? Ingen aning. Men jag är orginal, jag är bäst! Japp!

Rocka bölja!

/Baron

Annonser

7 Responses to En fredag igen

  1. TomHell skriver:

    Chipspåse!!!!! Nu har Baronen tråkigt!

  2. Våfflan skriver:

    Folie med matrester. Mat som har varit förpackad i folie och blivit värmd och uppäten?

    Tjoho!

  3. Våfflan skriver:

    Jansson? Frestelse alltså…

  4. Sherge skriver:

    Japp, du är en kanon Baronbloggare! Den där Shultz eller vad han nu heter går inte att jämföra! Blondinbellan kanske har en chans, he, he.
    Fasen oxå, nu scrolla ja till slutet, därav kommentaren……

  5. Lord skriver:

    Den unge kungen Artur var ute och jagade i grannrikets skogar när han överraskades och togs tillfånga av grannrikets kung.
    Kungen kunde ha dödat Artur på en gång, ty det var straffet för den som överskred lagen och inkräktade på egendomen.

    Dock veknade kungen eftersom Artur var så ung och kungen kände istället sympati för honom. Han erbjöd Artur istället att ett år senare bli frisläppt på villkoret att han då funnit svar på en svår fråga.

    Frågan löd: Vad vill egentligen kvinnan?

    Denna fråga fick t.o.m. de mest lärda av män att ställa sig frågande och den unge Artur fann den som omöjlig att besvara.

    Men hur som helst, alternativet var ju bättre än att bli hängd så han återvände till sitt rike och började fråga folket; prinsessan, drottningen, hororna, munkarna, de vise och hovnarren. Alltså allihop, men ingen kunde ge honom ett övertygande svar.

    Men alla som han frågade föreslog att han skulle fråga den gamla häxan, hon
    skulle säkert vet svaret. Priset skulle dock bli högt eftersom häxan var känd i hela riket för att ta hutlösa priser för sina tjänster.

    Sista dagen på året kom och Artur hade inget annat val än att fråga häxan om svaret på frågan. Häxan gick med på att ge honom ett tillfredställande svar, på villkor att han först accepterade priset han måste betala!
    Häxan ville gifta sig med Gawain, den mest ädle riddaren av Runda Bordet och likaledes Arturs bäste vän.

    Den unge Artur tittade skräckslaget på häxan. Hon var puckelryggig, ohyggligt ful, hade bara en tand, luktade skunk och hade konstiga läten för sig. Aldrig någonsin hade han stött på en så motbjudande varelse.

    Det kändes inte speciellt bra att be sin allra bäste vän att ta på sig denna fruktansvärda börda. Trots det, när Gawain fick höra det hela ansåg han att det inte var en så stor uppoffring med tanke på alternativet Artur hade att välja på.

    Så det ställdes till med bröllop och den gamla häxan sa med sin vishet:
    ”Det som kvinnan egentligen vill, är att vara härskare över sitt eget liv”

    Alla insåg att häxans uttalande var helt sant och att detta skulle innebära att den unge kungen Artur skulle bli fri. Och så blev det. När kungen i grannriket fick höra svaret försatte han Artur i frihet. Och vilket bröllop det blev…

    Hela hovet var närvarande. Men Artur slets mellan lättnad för att vara fri och ångest för vad han fått sin bäste vän att göra. Gawain uppträdde artigt, vänligt och respektfullt. Den gamla häxan visade upp sin mes oattraktiva sida, smaskade i sig maten direkt från tallriken utan att använda bestick, åt högljutt, rapade ljudligt och stank fruktansvärt illa. Så kom bröllopsnatten.

    När Gawain lagt sig i bröllopsbädden för att vänta på att hans nyblivna fru skulle ansluta sig till honom dök hon upp i skepnad av den vackraste varelse en man någonsin kan önska. Gawain tappade hakan och frågade vad som hänt.
    Den unga flickan svarade att eftersom han varit så artig mot henne så skulle hon halva tiden av deras tid tillsammans visa sig med sitt fruktansvärda utseende, och den andra halvan av tiden med sitt attraktiva utseende.

    Vilket föredrog han nattetid och vilket föredrog han dagtid? Vilken grym fråga!

    Gawain skyndade sig att tänka. Ville han hellre ha en vacker fru att visa upp för sina vänner på dagen för att sedan på natten dela säng med en anskrämlig häxa?
    Eller föredrog han att ha en häxa till fru under dagen och en vacker ung flicka i sängen om natten? Vad hade du valt?

    Vad Gawain valde framgår längre ner, men innan du läser det så tänk
    efter vad du hade valt…

    Den ädle Gawain svarade att hon själv fick välja. När häxan fick höra detta sa hon att hon skulle vara en vacker kvinna på dagen, men även på natten eftersom han respekterat henne och låtit henne vara härskarinna över sitt eget liv.

    Men alla historier har en sensmoral.

    Vilken är sensmoralen i denna sagan?

    Sensmoralen står att läsa längre ner, men dessförinnan, tänk ut något själv.

    SENSMORALEN ÄR ATT DET SPELAR INGEN ROLL OM KVINNAN ÄR VACKER ELLER FUL…INNERST INNE ÄR HON ÄNDÅ ALLTID EN HÄXA…

  6. baronen skriver:

    Lorrd: Ha-ha-ha-ha-ha!

  7. baronen skriver:

    Och, alltså, det är en chipspåse på insidan med lite rester kvar där på filmen. Tompa vann!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: