Gnulko tisdag, ha-ha, bro paraply tjo

Min mest luriga rubrik någonsin. Jag är ett geni.
Det funkade fint på jobbet idag. Allt börjar falla på plats.
Och så vet jag inte vad det är med mig. Jag kan inte förmå mig till att skriva hemliga inlägg. Jag vill inte. Jag är helt emot. Okej, jag skriver inte fula ord, eller lägger ut mig helt, men nästan. Det är dags att sluta fega, och köra som förr. Hoppas jag kan hålla det, orka det. Det finns så jävla många moralister som inte fattar sågspån, och de är farliga. För de får sin näring av att mobba de som inte ställer sig i ledet (mig). Det är vän av ordning, det är någon åsidosatt individ, det är Bror Duktig. De får sin näring av att omsluta den moralistiska religionen. Den som säger att ”det där går inte för sig, det där är inte lämpligt”. De i sig är ju bara nollor. Men man kan inte vara säker på hur tjänstemän och chefer tar på sådant. Det finns många osäkra och rädda människor i de rollerna också. Inte för jag tror mina chefer är sådana, men chefer har ju chefer och…

Äh, jag är en man, jag tar risken. Jag fettar. Jag kör. Jag ger fanken. Ha-ha-ha-ha!

Gick ner en sväng till mitt vardagsrum. Det var ju löningsdag.
Jag hade jobbat elva timmar denna tisdag och hälsat mina kollegor med epitetet ”borgare” när de gick hem före mig.

”-Hejdå!”

Sa de glatt då de gick förbi mig hem till sina fantastiska liv i sina hus och lägenheter, där jag satt och jobbade.

”-Hejdå, jävla bracka!

Svarade jag. Vissa tvärstannade, andra garvade. de som stannde fick jag förtydliga mig för. Alltså, det är bara fina människor med mycket stålar på banken som kan gå hem så tidigt som fem eller sex på kvällen, vi riktiga statare är kvar till sju, minst.
Jaja, jag skojade, men ändå, det är så. Lite grann, lite. Eller…. Äh…

——-

Som den vuxna man jag är, utan försörjningplikt för varken fruga eller barn (ha-ha, jag låter som en stofil, det är fränt) så gör jag vad jag vill med min fritid. I kväll valde jag att gå på lokal. Ta ett par bira, gagga med polare, kolla folk. Jag gillar det.
Vinkade åt den yngre nyblivne krögaren genom fönstret på hans krog, som jag känner, när jag gick förbi, ner till MITT ställe. Det är kul att retas, han vinkade tillbaka, det är fönster ut mot gågatan från hans bardisk, he-he.
Örebro förvandlas. I morgon (idag?) onsdag så börjar Hindermässan. En uråldrig kvarleva från tiden då pälsjägare sålde vildsvins- och brunbjörnsskinn, då det fanns både det ena och andra.
Hela centrala stan är översvämmad med stånd där det säljs ALLT. Jag hatar det, det är svårt att ta sig fram när krämarna har placerat ut sig. Men det är bara att gilla läget.
Det luriga är, att alla år jag bott här i Örebro, dvs jävla 25 år, så har det varit mellan 20-30 grader kallt dessa dagar då Hindermässan avlöpt. Nu lär det bli kring noll. Kanske är det ett tecken? Kanske går Örebro under nu. Kanske jag skulle ta och flytta, innan kometen, flodvågen, pesten, tar oss alla!!! ARGHHHHH!!!

Jag kom in på mitt hak.
Beställde en bira och garvade någon kvart med personalen, som jag betraktar som mina vänner. Det var fullt med kostymnissar, fina människor, och en och annan kvinna på etablissemanget. Det gick en kvinna på 97 kostymknuttar ungefär, det var bluäigt. Men jag sket i det. Hittade ett hörn med en pall och en kvällstidning. Satt och läste. De var statister i min film.
Antagligen såg de här säljarna, frimurarna, herrsällskapen, att jag inte var en av dem. Kanske var de lite rädda för mig, där jag satt och sket i allt med Expressen och en bira, medan de smörade för sina affärskontakter och inte röstade på socialdemokraterna.
Så kommer en snubbe in i Sherlock Holmesmössa, med snygg blondin i släptåg. Jag gluttar upp från tidningen. Man märker ju när det händer grejer i ögonvrån. Vi tittar på varandra. Jag känner igen honom direkt. Vi har haft att göra med varandra tidigare. Det är den rikaste karln i länet, med idrottshall uppkallad efter sig själv, då han pyntar 10 mille för det, i tio år.

”-Nej, hej ”Baronen”, sitter du här?”

Han kallar mig inte Baronen, men det är lämpligt att skriva det här, eftersom detta är Baronbloggen.
Så sträcker han fram kardan och jag, som just haft en nysattack och hållit för högra handen, för munnen, den är fortfarande fuktig av saliv och spott, sträcker fram den och vi hälsar.

”-Tjenare, jag sitter här och läser kultursidorna, mycket bra skrivet i dagens nummer!”

”-Joho, du!”

Han garvar och går vidare, jag vinkar och garvar jag med. Här är en bild från ETC:s nätupplaga:

ETC!

Så var ju en av ABBÄ-gitarristerna där, Örebro-snubben (jag stavar nu lurigt så man inte kan hitta detta inlägg via gåeggle), Maäets Rånnänder där. Han glor på mig, med tonade tjocka glasögon. Ser arg ut. Vi känner för fanken inte varandra. Jag tittar bort. Han ger sig och slutar glo (tur för honom). Det är stort, hursom.Här med en av sina hits:

———

Ja, vafanken. Nu är klockan snart mycket. Måste gå och slafa. Jo, just det, stod inte ut därnere, på mitt favvohak, för många månglare med slips och kostym, ”fina människor”, de där som egentligen är ansvariga för finanskrisen, de med bruna tungor och en examen från ekonomlinjen. Pallade inte när de tryckte på fast jag satt fredligt vid bardisken och filosoferade med mig själv. Så jag gick hem långt innan stället stängde. Skönt.

Har börjat göra hits med datorn igen. Har en riktig rackare på gång. Återkommer. Törs inte lägga ut den på internet, för då förlorar jag de miljoner jag kommer att tjäna på den som CD, såld på mackar i Europa (nya skivbutikerna), he-he. Äh, den kommer. Håll ut (alla slutar äta, bara sitter vid datorn och trycker på Reload-knappen var tredje sekund). Ja, ja, he-he.

Det är kul att många som jag känner här i mitt härad, är på för sommarens Ölandstjosan. Kan bli prylen.

Okej, nu lägger jag ut, ska bara tagga först.

Rocka rolla, cybern!

Tjo!

/Baron

Annonser

4 Responses to Gnulko tisdag, ha-ha, bro paraply tjo

  1. Stoffe skriver:

    Min avlägsne släkting, gotlandsättlingen Mats Ronander kan verka arrogant och dryg så det förslår, tyvärr….

  2. baronen skriver:

    Lorrd: He-he, men det där fanns redan i mitten på gamla fina jävla 90-talet, fast på engelska då. Hm….

    Stoffe: Han får nog en och annan käftsmäll, den snubben… Men inte av mig, jag vill inte besudla mina knogar, he-he.

  3. Stoffe skriver:

    Det gäller att välja sina strider….

    of Jerico, till exempel…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: