Ånsda

Rev ut hela jävla nätverket på jobbet idag. Allt ormbo, dra åt fanders. Sladdar hit och dit, nödlösningar, under och över tak, härsan och tvärsan, sladdar som inte behövdes, rubbet. Jag klättrade på stege och jag höll på att ramla och bryta sönder mig vid ett tillfälle då den undermåliga stegen inte ville stå stilla då jag med all kraft skar och bände med morakniv för att få bort fäst-prylarna på ethernet-sladdarna. Jag hängde till slut som en apa, i taket, på en list, med fingertopparna, men klarade mig, landade på fötterna. Jösses, det var nära. Numera finns det också märken i väggen efter att jag slantit (slant, sluntit?) med kniven och gjort djupa rispor i gipset. Äh, det är manligt. Men det var länge sedan jag svettades så mycket. Jag var blöt efter den vändan. Genomsur efter 70 minuters fajt med sladdar uppe i taket.
Egentligen är det väl andra yrkesgrupper än jag som ska göra sådant, men då blir det ju inte gjort, eftersom det kostar pengar, så då är själv bäste dräng, och så fick jag motion också.
Jo, och så kom det proffsfolk på eftermiddagen (yrkesmän inom gebitet) och började dra sladdarna rätt och snyggt, som det ska vara. Det blir klart under torsdagen.

Men innan det, på morgonen, så vaknade jag inte när jag skulle.
När jag väl vaknade, det var inte av signaler och oljud, bara rätt av, och tittade på klockan och den stod på tio minuter efter den tid jag börjar jobba så fick jag adrenalin i varje gen. Det blixtrade i hjärnan. Var det lördag? Var det söndag? Var det semester, eller hade jag bangat??? ARghhhhhh!

Vad gör man? Hur skyddar man sig mot att man i sömnen stänger av mobiltelefonens ringningar? En av mina kollegor på jobbet säger som så att om han inte vore gift, skulle han aldrig komma till jobbet, utan bara sova. Och jag då, som är ogift (okysst, he-he), hur ska en sådan som jag fixa det hela, när hela ens organism bara skiter i oljudet och hypnotiskt och medvetslöst stänger av det störande ljudet så att organismen ska få sova vidare. Hur i helvete försvarar man sig mot sig själv?

Jag störtade upp. Och så ringde jag en kollega på jobbet.

”-Säg för i helvete inte att jag försovit mig nu, utan säg till de berörda att jag blev kallad till ett möte helt hastigt, så kommer jag om ett tag!”

”-Okej!”

Sedan fixade jag durschningen (ha-ha, jag gillar att stava det så, jag garvar när jag skriver ordet, men folk säger faktiskt så här i länet, att durscha, ha-ha), en kopp fullkornsvälling, tandborstning och påklädning på en 14 minuter och så gick jag mina 12 minuter till jobbet och kom in dit som inget var konstigt. Phu…!

Men, än en gång, hur gör man, som unkis, utan någon fruga, några spädgrisar, några husdjur? Är man ond när kroppen ger fanken i att vakna? Nä, säger jag. Och från och med nu kommer jag aldrig att ha dåligt samvete för detta igen. Punkt.

Var kvar till åtta på kvällen på jobbet, experimenterade lite, testade, fixade. Jag njuter av sådant. Så arbetsgivaren ska vara jävligt glad åt att jag är den jag är. Vänta, förresten, det här vet ju inte alla som gluttar här, men jag lägger ut det här klippet från lokalpressen, från igår. Ett ödets ironi, eller svinhugg går igen, eller naturen har sin gång, eller… Gamla cyberbiktfädrer vet vad det handlar om. Säger inget mer, inte någ0t. En bild säger mer än tusen ord, än miljoner ord:

rubbe-bangar

Nej, jag säger inget mer om det där. Ingenting. De som har läst här, vet. I övrigt vidarebefordrar jag bara en nyhet från länet.
Karma…

När jag kom hem så åt jag käk jag fått från morsan, fina prylar. Funderade på att svimma av trötthet när frk polskan ringde. Hon var på mitt favoritställe, på Biskops. Kunde jag komma ner nu?

”-Okej, för din skull så kommer jag väl då!”

Och så gick jag ner. Vi gaggade ett tag, kanske en kvart, och så säger hon, som bara kvinnor kan (nej, vi är bara kompisar, tjejkompisar är de främsta, he-he, men ändå):

”-Nej, nu måste jag hem och sova, för jag börjar tidigt i morgon bitti!”

”-Är du helt mentalt bortdomnad, jag som frångick mina principer och kom hit tidigt, skyndade för att du lät sällskapssjuk, ville dra några bira och gagga skit!”

”-Nej-nej-nej, jag har druckit öl med jobbet, med chefen och andra på stället brevid, törs inte dricka något mer, nu måste jag hem och vila!”

”-Ha-ha, jävla dåre-brud. Stick hem med dig, he-he!”

Så hon drog rätt ganska snart. Men det är okej. Jag hade ju gått dit ändå, fast senare, och folk känner jag, och gör jag inte det, så finns det ju Aftonbladet att läsa, eller att bara sitta och glo och se ut som en idiot. Det är också en konst.

Jag blev ju kvar efter stängning, men gick rätt snart hemåt ändå. Det var någorlunda varmt i luften, kan känna att det är lite vår på väg. Och då, DÅ, får jag ta ut min feta motorcykel. Gnyyyyy, orgasm, längtan. Då blir jag helt nöjd igen.

Som vana cyberdagboksbiktfädrer vet så har jag ju umgåtts med planer på att krossa en ruta och sno med mig en snygg skyltdocka hem, när jag går hem, då jag går i de kvarteren och de verkar vara snälla flickor, he-he. Alltså, sådana tankar får man ju ibland då man inmundigar de flytande jordbruksprodukterna som finns på Biskops.
Kalla mig svin, eller sexist, men idag så häpnade jag åt denna byst i en butik som jag gick förbi. Om bröstvårta är ett verb är jag Televinken:

tuttisarisdapryl

Jag ska fixa en ny grupp på Ansiktsboken, ”Vi som dyrkar skyltdockor, och vill gifta oss med en”

Men, alltså, allvarligt. Vad är syftet? Jag är man, och jag gluttar och reagerar eftersom det stås i givakt där innanför tröjan (är den blöt?). Men inte fan köper jag en tjejtröja (eller vad det heter) och tjejer själva, vad gör de? Skriker och slåss för att få köpa en sådan som avslöjar rubbet innanför?
Skulle jag bli extas av att köpa ett par brallor där den manliga skyltdockan har ribba i skyltfönstret, det måste ju vara nästa steg? Ha-ha-ha-ha-ha? Nä, fy fanken, ha-ha-ha-ha-he-he.
Så, handlar det egentligen om att snubbar ska digga och köpa till sina flickvänner -streck- fruar?

Jag hajar inte konceptet, även om det är rart och ju gav mig något att gagga om här i cyberdagboken. Tjo! Förklara detta, den som vet.

Har gått med Tony Bagliars t-shirt idag. Alltså, jag fick den av honom, det är reklam för hans band, Tommy Mo. Folk har frågat vad det var (jag kör ju bara med svarta t-shirts utan tryck annars), och jag har berättat. Den är fanken snygg.
De har en sötig hemsida, det här bandet, också, he-he. Den är inte riktigt klar, men jag avslöjar den här ändå, det går att klicka och trixa lite där. Här är den!

Jaja, så kom jag hem, och så snubblade jag över den här prylen, som jag snubblat över förut och lagt ut här, men den är genialisk för den som vill lyssna. Lasse O och Bertil P från förr. Lasse O formade min humor och antagligen min bizzara hjärna under uppväxten med sina alster. Äh, jag tycker den håller idag också, om man inte är så stel.
Bara att sätta på, slappna av och njuta, om man har tid, om man är fånig, om man är sjuk i skallen:

I övrigt..

Rocka pastejkök!

/Baron

PS: Sorry att jag inte svarat på alla kommentarer, missat ett gäng, jag tappade styrfart där ett tag. Dock jag har svarat på ett gäng kommentarer nu i kväll. Läser alla, diggar den bensin som kommentarer är. Tjärlek!

Annonser

2 Responses to Ånsda

  1. Våfflan skriver:

    Ack ja … Rudbecksskolan, den har vi hört en del om. Känns nästan bra att se tidningsartikeln. Äh, det känns jävlit bra att se den! Undrar om maccarna står kvar i förrådet?

    ”Det börjar verka kärlek banne mej” … Nu jävlar är Tommy prostituerad, så bra att du väger upp det med lite Big Joe Turner.

    Vad hette han som sjöng den? När jag var barn, ca 7 år, och bodde i Uppsala, var jag o polarna på Fyrisbadet. Ett vanligt bad med utomhusbassänger, hopptorn, fina gräsmattor, omklädningrum och nakenbad på taket till omklädningsrummen. ja, som ett bad ska vara. Vem kom då och la ut en filt på gräsmattan? Jo, han ”Det börjar verka..” . Han hade långt hår också. Vilket ledde till att vi ungar (ungjävlar) började sjunga och låtsas vara han vid hans filt , vilket ledde till att fler ungar kom och gjorde samma sak. Ryktet spred sej och även vuxna kom. Skitkul tyckte vi. Till slut var det en stor ring med folk runt, säkert 50-75 pers (och galna ungar) och mer kom till. Inte kul tyckte ”Det börjar verka…” som blev förbannad, vek ihop filten och gick hem.

  2. Stoffe skriver:

    Claes-Göran Hedenström hette han o han hade ju ett långfinger med i en illegal spelklubb i Västerås oxå, under sin dekadanta period nere på baksidan av gamla EPA, genomgången från Sigmatorget till Stora gatan.

    Jaså är du oxå gammal Uppsalabo o Fyrishovsbad(d)are!!!

    Hämnden är ljuv! om Rudbecksskolan läggs ner!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: