April

Ny lag denna månad. Måste genast utmanas. Den här lyssnar jag på just nu:

Fröken L. Hill kan det där. Jävlars vad det är bra. Okej. Nu sitter jag här, hemma, i Baronborgen och väntar. Snart kommer de, de som inte gillar återanvändning, eller deras verkställare. Hm, har gått fem minuter nu, har de kanske andra före? Skit samma. Kom och ta mig, jag ska ta så många jag kan av er med mig till helvetet, jävla lydiga svin.

Jaha, nu kommer de, hör dem i trappan, klamp-klamp, vi hörs…

nassarnakommer

Oj, jag vann.
Ska bara släppa in ett gäng grisar som jag fått låna av en bonde, så de får mumsa och ta hand om resterna, så ska jag skriva vidare.

Och, nej, jag är inte för totalt jävla tjuveri från artister. Det är inte det. Det ska finnas upphovsrätt. Men det är snurrigt, hur många gånger kan man ta betalt för ett verk? Och man tar ju inte någons pryl, man duplicerar prylen, prylen finns alltså kvar i oskadat skick. Det är luriga grejer det här. Och nu, när jag la ut låten ovan, så lyssnar kanske 30 pers på den och tänker, wow, vilken bra låt, den plattan måste jag ha.
Äh, jag bara kör. Orkar inte gagga om det mer, men det är ruggigt vad kapitalet har makt numera. (Jmf Trent Razor från NIN som lägger ut sina prylar gratis på nätet och folk får betala vad de tycker det är värt.

trent

Det har visat sig att han tjänar mer på det än att gå genom någon stort skivbolag. Och, förresten, den nya generationen skiter högaktligen i regler. De är uppväxta med att dela. Så vad man än tycker om det hela, så här kommer det att bli ändå).

———-

Borde berätta om Ullas boksläpparfest…..

———-

batteri

Idag var andra dagen jag var MC-lycklig. Det började lite stökigt i måndags kväll. Jag gick ner med det nyladdade batteriet i det stora garaget. Var manlig och stoppade in det (krävdes visst skruvande och sådant). Batteriet har två poler. Där ska man sätta, eller skruva i de där prylarna som gör att hojen får ström. Det är hål i de där plus och minusgrejerna och där ska skruven ner. På undersidan ska en mutter hålla skruven i ett fast grepp. En speciell mutter som passar med batteriet. Jag skruvade fast på plus-polen, kände mig nöjd och manlig, så var det dags för minus. Plupp!
Jag tappade den lilla muttern som skulle sitta på undersidan, ner mot motorn. Och en 350-kiloshoj skakar man inte på…
Jag behöll mitt lugn och började, mot bättre vetande, skruva bort kåpor och helt demolera hojen, he-he. Men inte fan hittade jag någon mutter. Jag gav upp. Skruvade tillbaka alla höljen och gick därifrån, fast förvissad om att lösa det hela dagen efter.

Dagen efter.

Upp till Classe Ohlsson.

”-Har ni en sådan här mutter!?”

mutter

Snubben mätte och så fick jag hänga med honom, han hittade en förpackning med samma diameter, men inte samma form, det fick duga. Jag fick köpa 30 stycken, men det var okej, det kostade bara 12 spänn.
Det var 20 minuter innan jag började jobba, så jag skyndade mig. Monterade bort det som skulle bort och så på med den rätta sidan där jag hade originalmutter, och så var det dags för skruv och nya muttern…
Och, naturligtvis, den funkade inte, den var sexkantig och gick inte in, den skulle vara fyrkantig.
Kände galenskapen, som jag hållit undan komma. Yxmördarfeelingen, skriet från vildmarken-feelingen. Men kom så ihåg vem jag är, han som inte kastar ett skit, ”kan vara bra att ha”, och kom då ihåg att jag ju hade det gamla batteriet i ett hörn därnere i källaren (man kastar ju inte gamla batterier pga miljöskäl, man sparar dem tills de glöms bort).
Och där, DÄR, när jag skakade ordentligt, så kom det ur en fyrkantig mutter, JA-JA-JA! Jag tog den med skakiga händer och testade. OCH DEN FUNGERADE!
Skruvade ihop allt, och satte mig gränsle över fetbågen. Tryckte på startknappen….

”-WRRRRRROOOOOOOOOOOOOM!”

Efter över sex månaders ide så vaknade min Björn direkt. Ahahhahahahaha, lycka, glädje, självförtroende. Så jävla skönt.
Och så åkte jag till jobbet. Körde några varv runt jobbet, och folk vinkade och gav mig eloger när jag kom in (för jag hörs, ha-ha-ha, mest i hela jävla Örebro).

———

Idag, onsdag, efter jobbet, så tog jag en jävla tur. Små asfaltsvägar, mot Fjugesta, vidare till Vintrosa och Latorp och hemåt igen. En tripp på dryga sju mil. Vid en mack, en bensinmack, stannade jag och köpte en kokt korv med bröd och gurkmajonäs (med Pucko) för 29 spänn. Här är en bild från det tillfället. I bakgrunden den nya motorvägen (alltså efter vägen före den som syns vid Shell-skylten, eller bron över den) mellan Örebro och Karlskoga:

hojtur-spring-korv
Kolla vad glad min hoj är att få vara ute igen, och så glad korven med gurkmajonäs är för att få bli uppäten av mig. Och solen bara sken, ha-ha-ha-ha-ha.

Men, det blev kallt som fanken mot slutet. De sista två milen hade jag svårligen känsel i mina fingertoppar, inget roligt, fast jag hade dubbla handskar. Men sådant får man stå ut med. Det är ett offer att vara motorcyklist. Och, oss i mellan, cybern, folk ler och ser glada ut, och även äldre människor vinkar och hejar när man kommer, för är något ett vårtecken, så är det en hojåkare på våren, de första stapplande vårdagarna.

———–

Borde skriva något om Ullas boksläppsfest i lördags, eller ska jag vänta….hm….

———-

Jag kom hem och ”vilade”, dvs segsov i soffan. Vaknade till. Ner och handlade på ICA.
Köpte massa förpackningar av frysta grönsaker och en morot. Och så torskfileer, frysta.
Lagade till det hela. Gott som vanligt. Undrar vad det är för fel på mig. Sedan flera veckor äter jag torsfilé och kokta grönsaker ungefär 4-5 gånger i veckan. Biff kör jag en dag i veckan, liksom pasta. Jag är pigg och pilsk som fanken, intelligentare än någonsin, och jag tycker verkligen det är gott. Vad händer? Var är köttfärsen, var är alla enorma mängder av spagetti och köttfärssås som jag är byggd av? Varför har jag bytt spår? Är det åldersnoja? Nja, inte uttänkt ”ijallafall”. Det har bara blivit så.
Och….
Ha-ha, nu har jag kört utan lös-snus i 9 dagar!!! FATTA! Det är ett under, bara tjejigt påssnus, och det funkar. Jösses vad jag tjänar pluringar på det. Om jag får till detta ”ordengtligt” (som folk säger här i Närke) så lägger jag av påsarna också, och blir helt fri från nikotinskiten, tjänar stålar som fanken. Man får fixa sin egen löneförhöjning helt enkelt, ha-ha.
Sedan kan jag börja knarka, det har jag ju aldrig gjort, det har jag ju råd med nu. Hm, eller är det för sent att börja med det nu? He-he?

———–

Micke ringde. Han är ju unkis numera och lär sig. Nu hade han (jo, han medgav det) blivit uttråkad och galen av att sitta hemma själv och glo. Så nu ville han ut. Okej. Så vi drog till Biskops. Drack två bira och snackade om jobb och allt sådant, och med lite damer.
Men, nu glömde jag nästan, jag tog en omväg till Biskops. Jag visade prov på stor feghet nämligen, eller självbevarelsedrift, eller nått. Så här:

Jag kommer ut mot Krämaren som vanligt. Lämnar porten och går tre steg mot Biskops. Klockan är väl kvart i tolv. Tvärstannar. Varför? Jo, för framför mig står en snubbe barfota, med svarta ninjabyxor, bar överkropp, vilt hår och uppspärrade ögon och slår, som den idiot han är, med en järnstång mot en trafikskylt gång på gång, blong-blong.
Jag vände på klacken på en mikrosekund. Gick tillbaka, in, upp för trapporna och gick ut på andra sidan huset istället. Tog en omväg till Biskops, om man säger så.
Jag kunde ha varit manlig och låtit ödet bestämma, men jag fegade. Jag ville liksom inte konfronteras med en nerknarkad ninja utan nästan några kläder alls, med en järnstång i händerna. Visst, jag kanske kunde ha gått förbi och klarat mig, men om inte, hade det blivit tråkigt, som fanken, för någon av oss.

———-

Jag och Micke snackade skit med två donnor på Biskops innan de stängde. Jag hade en klubba i fickan (fått på jobbet) och kunde inte låta bli att dra fram den och fråga om någon av damerna ville följa med mig upp i skogen, där jag ju hade massor av godis, ha-ha-hah-a-ha!
Varför är sådana skämt alltid de roligaste? He-he.

Snackade med lite annat folk, det var trevligt, en skön kväll. Behövde det.
Sa hej åt Micke och andra och gick åt mitt håll, Ninja-galningen-hållet (gulp…)

Såg någon figur som gick framför mig på Köpmangatan, men jag var nihilist, sket i allt, det som sker, sker, Que sera sera, eller vad som. Man kan inte vara skitnödig, det är bara att köra. Tänk vad ett par bira kan göra för en man.
Men när jag kom fram mot Våghustorget så började jag garva, det var ju frk D, frk Kattis polare, bördig från nord-Polen, en trettio bast. Hon var ute med vovven, nyinflyttad mitt i stan som hon är.
Hunden var trevlig, jag kunde rasen, som den värsta nassen, han var en Golden Retriver. Detta blev fröken D impad av, men antagligen inte lika impad som jag själv blev av att ha gissat rätt. Det var en gammal hund, som väckt henne för han ville ut där hon låg och sov. Hon tyckte det var ett ofog, men jag förklarade att han kanske fått svårt att hålla tätt, som gammal vovve, och istället för att baja eller slå en drill på mattan, väckt henne. Detta höll hon med om, det kunde ju vara så. I övrigt vill jag inte att det dras några paralleller till mig som varandes äldre än en tonåring.

Frk D är jävligt trevlig och tjusig. Här lägger jag (nu kommer väl nassarna igen, men vänta, det är ju jag som tagit den bilden) ut henne från ”furr”:

dorris

Det är hon till vänster, tjusig donna. Ja, just det, hon till höger är visst brasseflicka, tjusig hon med.
Tänk att så tjusiga brudar låter sig bli fotade av stygga mig, he-he. Plåtat för något år sedan, tror jag.

Vi kom hur som helst överens om att träffas där på Våghustorget vid ett-snåret om kvällarna, kanske grilla korv eller spela gitarr. När vi gick åt varsit håll så tog jag fram min klubba igen:

klubba-mums

”-Du ska inte med upp i skogen, jag har jättemycket godis!?”

Som den socialsekreterare hon är så kunde hon nog hålla sig för skratt, men gjorde inte det, utan garvade och tog klubban i ett fast grepp. Den skulle hon visa för sin snubbe under morgonen, så han förstod att det inte var så bra att hon gick ut med vovven på nätterna, det kunde ju komma vilka typer som helst…

——–

Ulvens fest då?
Ja, måste lura lite på det där. Vill skriva en saftig version, men förmår inte ännu, he-he. Men, då det sker, inkluderar det trevligt umgänge med goda vänner (dagens polare och folk från förr som man inte sett på länge), stygga brudsnack, fd brudars lillasystrar, uppträdande på scenen med musik och sång och fula vitsar, att jävlas med författaren, hans fruga och frugans syrra, stjälande av drycker, vänner-fiender-träffar, ogenerat flirtande med upptagna damer, blod och skador i skinnet, gravitation och tyngd.
Äh, ni fattar, det här måste jag ha tid till. Men det kommer. Och jag har det hela på både bild och film.
Men gudars, då näckar jag mig själv. Måste tänka lite här, he-he-he. Men min ambition är att lägga ut det.

——–

Men. Jag ska inte åka båge till jobbet. Har gjort det i två dagar, det är inte bra. Jag behöver, rent fysiskt, mina promenader.

Okej, cyberbiktfädrer. Nog för nu.

Rocka ballefjong!

/Baron

Annonser

3 Responses to April

  1. Kalix skriver:

    Äntligen Jämställdhetskampen har tagit ännu ett steg.

    http://www.pmateusa.com/howtouse.html

  2. Stoffe skriver:

    Sitter o väntar på släppet av storyn. Gör mig bilder o fantasier i mitt lilla oumkullrunkliga huvud…! Hohoho!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: