10 dagar har gått

Först vill jag be om ursäkt för att jag kanske inte som vanligt svarar på alla kommentarer. Jag läser dem, men kan ”jussom” inte skriva svar som förr, för tillfället. Kommer mig inte, på något sätt, för. Tack för dem, ni ger mig verklig tröst. Jag menar det. Det känns så fint att läsa era hälsningar och tips.

Jag bloggar för dåligt nu. Borde blogga mer, borde visa mina tankar ännu mer än vanligt. För min egen skull. Men det tar stopp. Får inte ur mig. Försöker varje kväll. Men allt är så självklart. Känns som att skriva plattityder. Vafanken, skriva att jag är ledsen, att jag är förvirrad, att jag gråter, att jag… osv. Det är självmål på något sätt. Men nu kör jag ändå.  På det igen bara.
Förutom att jag är allt detta jag just räknat upp är jag också väldigt lugn, känner mig otroligt vuxen (skitskum känsla). Men det lurigaste är mitt lugn. Ett stort lugn. Det har bara avbrutits av ett slags konstig stress idag torsdag. Jag kan inte sitta still på jobbet. Jag går runt. Jag känner mig virrig.
Är skitskraj för att få en käftsmäll av att kroppen säger SMACK då jag ju håller inne ett och annat, trots mina bölar-promenader, bira-vändor, gagg med polare, gagg i luften.

Måste garva lite. Jag är verkligen en annan nu. Det är pre-Baron och after-Baron. Jag känner mig hårdare. Jag har också någon slags ilska i mig. Önskar lite halvt att någon eller några idioter ska överfalla mig på mina promenader så jag kan slå dem sönder och samman och bita av ett öra som jag spottar ut och vrida någons nacke åt fanders.
Jag har aldrig haft de här våldskänningarna tidigare, vad jag vet. Men nu känner jag dem. Inte så att jag går omkring och är elak och ond, nej-nej. Jag är en vänlig själ, som alltid. En dåre, visst, men vänlig dåre. Fast jag har en energi inom mig som TAR NO SHIT! Inte mer. Och jag känner mig ofantligt orädd.

Min snälla släkting Gudrun på 70 bast som hjälper mig i Kungsör (fixade iväg rullstolar, hörapparater, larm och sådant tillbaka till landstinget, och skänker bort morsans fina kläder som hon ju sytt själv, med mitt goda minne) skulle jag ha träffat under onsdagen. Men jag förmådde inte att åka till Kungsör, det var för pissigt väder med regn, och jag orkade inte nu, mentalt. Jag ringde henne på vägen till jobbet. Hon ställde på mig att jag ju MÅSTE, att det var bråttom nu. Men då satt jag helt ner klacken, blev arg i telefonen (fast inte så hon fattade det). Det var ju knappt en vecka sedan jag fann morsan, jag är helt bongo NU! Jag måste komma till sans först. Jag tog kommandot, men känner dåligt samvete för att jag sa det rätt hårt. Hon vill ju bara hjälpa, men jag kände att hon tog över. Jag är boss, nu. Jag måste få några dagar till innan det hela sätter igång.

Jag har faktiskt börjat att fixa här i Baronlyan. Har inte hunnit långt, men har diskat och annat.
Planerar, tänker, det ska bort, det ska vara kvar, det ska flyttas. Och så nu i helgen åker jag till Kungsör och mäter, kollar vad som finns i skåp. Skriver upp det. Kanske jag får med mig någon polare med bil i helgen. Då tar jag med mig kartonger och så packar jag, eller börjar packa. Sådant som ska slängas, sådant som ska säljas, sådant som jag inte vet vad jag ska göra med, sådant som ska hem till mig.

Det blir en kvinnlig präst. Bra. Det är progressivt. Hon ringde under en av mina promenader. Det var igår, eller förrgår då. Jag gick just då i stadsträdgården. Hon ville snacka med mig. Jag sa att jag återkommer, att jag hör av mig om tid.
Så jag åker till Kungsör och trixar i lägenheten och så träffar jag henne i nästa vecka, det ordnar sig. Vi planerar sedan själva begravningen tillsammans, programmet eller vad det heter med sådant. Vad jag förstår nu, så kommer Baggo och Bela att lira under akten. Det är jag så jävla glad för. De är mina nära vänner. Hon kände dem bägge, och de kände henne. De var polers. De gillade varandra. Och jag som basist, man kan inte köra basgångar från förr…

Hjelting (Bluespolisen) är by da way den nye Sterge från sin kommentar här i veckan. Vill bara säga det (för att reta honom). Sterge, allt är förlåtet! Och Bluespolisen Hjelting, det är lugnt, I love you tooooooo!  Ijallafall. (Jag skrev sist om en matta eller ett board över kistan som jag beställt, och BP skriver i sin kommentar att jag borde ha just en sådan. Välment, men oläst, om man säger så. Som när Strega, och ömsom Häcko läser, he-he. Och varför skriver jag det här? Jag är säker, de blir inte arga. Har ju skrivit längre än någon av herrarna någonsin läser redan, he-he…)

ÄH! Jag har varit psykbrytig idag. Det har pirrat i kroppen och jag har studsat runt. När jag gick min otroligt långa omväg hem på ett par timmar så kändes det illa som tusan, både i kroppen och i knoppen. Kanske jag äter fel, för lite? Kanske jag drar för mycket bira, sover för lite, bla-bla-bla.

Är detta en ny fas i sorgen? Från att ha varit helt bongo, så blir man nipprig? Jag vet inte, men lär väl få veta. Det här som händer nu, är första gången för mig.

Fick ont i skenbenet i högra benet när jag gick. Funderade på TAXI till och med. Kanske jag gått för mycket? Kanske jag är för gammal för att återhämta mig? Vila tre dagar och så gå på den fjärde? Jag vet inte. Jag har ingen jävla aning! Jag går som tusan varje dag. Men jag drog ner på farten och så ordnade sig benet efter någon kvart.

Fick brev från kyrkan. De ska köra tacksägelse på söndag i Kung Karls Kyrka i Kungsör. Antar att det är högmässan. Jag vet inget om sådant. Jag vet inte tiden, har ingen aning, men funderar på att dra dit. Ska ta reda på det. Det är alltså den punkt i mässan där de traditionsmässigt efter allt annat berättar från predikostolen vilka som lämnat vår tillvaro som vi känner den. Allt var för-tryckt, förutom morsans namn, som någon hade skrivit med kulspetspenna.
Måste dit och höra vad de säger.

Får fina tips. Om att kolla med PRO om begravningsstålarhjälp till att flyttstädning bara kostar 1500 spänn, och att det är värt det. Att Ericas förra snubbe Claes som har herrmodebutiken brevid Biskops hyr ut kostymer. Att man fixar flyttkartonger på Claes Ohlssons.
Det ordnar sig.

Ingen är påflugen mig. Ser vänner tydligare.

Jepp, jag är bongo nu. Bambi på is, men ändå inte.

Kolla de här bilderna från onsdagen. I Wadköping. Gråsparvarna är inte blyga där.

bird-bord

De flyger iväg av klick-ljudet.

Okej, en förstorning:

bird-action

Enorm action de kör med, dessa naturnissar, dessa flygande möss. Vilken reaktionsförmåga. Och då kommer jag osökt in på vad morsan brukade säga. Det gör jag beroende på att de inte var rädda för mig, kom och åt smulorna av mitt vinebröd rätt av bara, fast jag satt där, 40 centimeter ifrån dem. Bara ljudet från mobilkameran fick dem att banga. Hon sa, morsan, att fåglar inte är rädda för snälla människor. De känner det. Alltså, är jag nog snäll.

————

Drog i mig fyra i kväll på Biskopen. Ja, det är inte nyttigt. Nej, det är inte bra. Men, ja, jag är ärlig. Jag behöver bedövning. Nej, blir inte mongo, bara salongspackad.
Hade jag haft fru och barn och hamster hade det varit annat. Nu är det bara jag. Jag skäms inte, det är inget olaglig jag sysslar med.
Kommer att somna fint.
Kommer att tänka när jag vaknar, som brukligt är (gammaldags språkbruk, sorry) att vafanken skrev jag igår? Har varit ENORMT tacksam mot mig själv för att jag inte skrivit det jag tänkt, att jag inte lagt ut prylar senaste veckan. Pust. Men nu kör jag. Ut med mina bokstäver bara. Jag är fullkomligt ärligt nu när jag skriver, som alltid. Om jag sedan fegar när jag vaknar ska jag bara ha en stor fet käftsmäll (som jag kan ge mig själv). Vad har jag att skämmas för, inför? Intet.

Det är så jävla annorlunda att bli vuxen vid min ålder.
Ujuj.

———

Nasse-Centern (som de faktiskt visat sig vara numera) har stämma i Örebro fram till söndag. Det känns olustigt. Jag bor ju här, är demokrat och för solidaritet med de obesuttna. Borta är ett parti för lantarbetare och bönder, statare och andra mindre ekonomiskt bemedlade. Nu är det ett kapat parti av käckel, som är oärligt mycket högrare (nytt ord) än moderaterna. Brunt luktar bajs. Men moderaterna hycklar inte, de är i alla fall ärliga, det ger jag dem då de kysser pengen och menar att om bara de rika har det bra, så blir det bra för alla andra, bara de inte ljuger och ”låtsas” vara sjuka och visar sin unkenhet genom att vara arbetslösa, och de är ändå fanimej inte lika äckliga någonsin som detta kapade centerparti. Usch! Kräks!

———

Oj, vad jag är trött nu.
Utläggning är det som gäller. Må jag våga trycka på ”Publicera”-knappen. Nu gör jag det. Nu.

Eller nu….

Äh! Ut bara!

Rock! (men utan frustande glädje som vanligt, för tillfället)

/Baron

Annonser

2 Responses to 10 dagar har gått

  1. Majk skriver:

    Skulle det krisa med bilskjuts så får du gärna låna min fikus(focus) kombi en eftermiddag. Bara du lämnar tillbaka den hyffsat tidigt dagen efter. 🙂

    Du är trots allt den bästa lärare jag haft.

  2. rabbi Edelmann skriver:

    Det praktiska jobbet kan vara nog så jobbigt. Själv smet jag undan det sista passet i mammans lägenhet och lät storebror fixa det. Hoppas det går bra för dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: