Det är onsdag morgon på riktigt

Jo, jag vet. Jag borde sova. Men det gör jag inte. Jag sitter här och skriver istället. Dricker en folköl. Det beror på flera orsaker. En är att jag har tagit ledigt idag onsdag. För idag är det begravning i Kungsör. En annan att jag var ute igen nu under kvällen. Jag behöver ju inte köra bil under dagen. Baggo kör oss till Kungsör. Jag kan alltså inmundiga. Jag är salongs, inte kanon, bara så ni vet.

Det var märkligt på jobbet idag. När jag kom in till det gäng jag skulle jobba med först så tänkte jag skälla lite, för en av dem satt i min stol. Tänkte grrr:a och skoj-elaka (om ni förstår). Men det hann jag inte med. För plötsligt vände sig alla 17 personerna mot mig och började sjunga. Sedan hurrade de, sedan fick jag blommor. Uff! Vad var detta, hur visste de vad som vad på gång (www.birthday.se, sa de)?

Och, ja, det är dags att komma ut nu, (jösses, jag gör det) jag jobbar som en sådan där, i en sådan byggnad som kallas skola, på gymnasiet.

”-Men, men, det var det finaste jag varit med om, vilka guldnissar ni är, nu blir det svårt för mig att sätta IG på er alla, som jag planerat!”

De bara garvade. Jösses, jag fyller ju inte ännu, på två dagar, men ändå (det är ju ledigt). Snygg bukett, säkert god för flera hundra spänn. Och de var ettor! OJOJOJ! Jag blev glad och ledsen på samma gång på något sätt. Fick snyfta när jag gick iväg och fixade kruka med vatten. Pust. Okej, på det igen.

Mitt låskort var paj, så jag gick och bytte det hos vaktmästeriet. Träffade fröken Polskan på vägen tillbaka, mellan byggnaderna. Vi pratade ett tag. En elev i trean, där jag är klassföreståndare, öppnade ytterdörren och började tjoa till mig. Ville ha min hjälp. Jag sa åt henne att vänta lite, för jag hade lite att prata med om med frk Katarina. När jag var klar med Katarina så gick jag mot min byggnad igen.

”-Kom, vi behöver hjälp med några luriga grejer!”

”-Men jag har lektion, mina elever väntar!”

”-Det går snabbt, vi lovar!”

De var nu tre tjejer som gick framför mig. Jaha, okej, vad kunde det vara?

Vi gick in i lärarnas fikarum och jag hade ingen aning. Men, förstås, surprise! Där stod hela klassen och hurrade och sjöng. Jag fick ånyo blommor, och kort och de hade köpt två tårtor. Det var fanimej inte sant. Ha-ha-ha. Nu vet jag att hur dum i huvudet jag än kan vara, så jag jag i alla fall (ijallafall) inte hatad.
Så jag gick in till min lektion och sa att en annan klass nu skulle fira mig, om det var okej att de klarade sig själva ett tag, och det var det ju.
Så satt jag där en stund då och åt tårta ett tag. Och fast jag sa att de skulle ta först, så vägrade de, jag skulle skära bägge tårtorna först.

Dan före en av mina svåraste dagar, så visades denna vänlighet för mig, mot mig. Det var bara att hålla igen (mycket nära till bluäää där). Vara trevlig och glad. De är så jävla fina, the next generation.
Så här såg det ut från min vanliga arbetsplats med de två buketterna (som jag nu har här hemma):

flowersfromjobb

Ojoj.

Gock så hem. Slöade ett tag. Gock så till jobbet igen. Hade lite extra att göra. Kom dit efter åtta. Hade med mig fotografier, och en plan.
Scannade och fixade i Photoshop. Har ett stort fotografi på morsan, som har spräckt glas sedan en av mina fd flickvänners katt droppat det i golvet. Nu när jag öppnade det för att sätta i en ny ram, så visade det sig att det blivit missfärgat där sprickan varit. Som en streck tvärs över fotografiet. Det var ”branngult”. Men jag scannade, ändrade till svart-vitt (fotot är svartvitt, men färgen var ändå brandgul (orange). Sedan klonade jag. Det blev kanon. Skrev ut det hela. Satte i det i den nyinköpta ramen när jag kom hem. Större än förut. Blir bra i morgon där vid sidan av kistan. Morsan i 70-årsåldern, top gun!

Sedan gjorde jag en slags broschyr. Tre sidor. Kortet som jag berättade om ovan på förstasidan, fast lite mindre, med namn och datum och händelse. Sida två med en dikt jag hittade bland hennes grejer som säger allt om hur den här saken ska tas (i plastficka och allt bland pappren, den hade hon inte sparat utan tanke). Och så den tredje sidan med fem bilder på morsan i olika situationer, glada bilder, trevliga bilder. Gjorde 30 ex av det där och häftade ihop. De som vill kommer att få ta en sådan där, som ett minne. Det kändes bra att göra. Tror det kommer att uppskattas.

Grät naturligtvis lite. Vilket jag gjorde ännu mer när jag gick hemåt.

Som en parentes kom plötsligt, vid halv tio på kvällen, när jag höll på, två tjejer i ettan, elever in till mig där jag satt, jag blev rädd först. Jag häpnade!
De hade suttit i fiket på skolan, tappat bort tiden och plötsligt var de själva där. Det gick inte att komma ut eftersom dörrarna var låsta. De var livrädda för att de skulle bli uppätna av hangarhundar. Därför tordes de inte tvinga sig ut. Men så hade de satt igång larmet och en väktare hade släppt ut dem. Så kom de till mig och berättade, innan de gick hem (ja, väktaren var med). Vilken pryl!

Sedan, då jag varit hemma och fixat en stund, gick jag till Biskops. Träffade vänner där. Drog ett par bira innan de stängde. Träffade paret från i lördags också. Och hur det än blev, så blev jag bjuden på eftersittning hos dem igen! Och jag hängde förstås på. Trevligt och roligt. Bättre att umgås med människor än att inte göra det.

Så gick jag hem så småningom och gjorde en hiss-film, igen, nästan samma som förra, och envisas med att lägga ut den ändå:

Och så när jag gick på baksidan av Åhlens lite längre fram så lät det enormt läskigt. Det var ett sugande, klagande, suckande ljud. Fast jag inte blev skraj så var det faktiskt det läskigaste jag hört, och det lät högt. Kanske man fattar om man kollar och lyssnar här:

Just det. Damen är ju vinexpert hos paret jag besökte. Kommer inte ihåg vad det hette nu, men hon är utbildad och jobbar ju i branschen (krogsvängen). När hon öppnade ett skåp såg det ut så här, och där var inga Vino Tinto heller:

vinmedtrevligafolk

Och, ja, vad jag förstår är jag inte portad där ännu.

——-

Men, okej. Så här. För att förtydliga mig. Fast jag inte behöver göra det.
Det känns hemskt.
Jag behöver garva.
Därför står jag bara på. Hänger med. Gaggar, umgås. Med nya och gamla vänner.

Om jag inte tillät mig att socialisera, att gråta, att ha ont, att skratta. Då skulle jag sprängas.

Det är så jävla konstigt att vara mig just nu.

Love!

Rock!

/Baron

Annonser

8 Responses to Det är onsdag morgon på riktigt

  1. Stoffe skriver:

    50 GRATTIS PÅ FEMTIONDEFÖDELSEDAGEN !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    Pånyttfödelsedagen?
    Hoppas allt gick bra igår!
    Önskar dig allt gott nu och framöver- you motherless child. Jag är inte där än, men ändå på sätt och vis eftersom mamma inte är med mig ändå…..

    Jag har dock seglat över ekvatorlinjen plus ett år till! Sånt som vi inte hade en aning om där vi när vi skolkade från Rudbeck och satt och skrev dikter om sanningen på baksidan av en gammal tapet i Västerås för drygt 30 år sedan….

    Eller söp o festade i SSU-Hammarby med Peter o Fibak o Yngve o Janne Spångberg o självspillingen Stefan Wäfors o grabbarna från då.

    Än mindre när vi lekte i Vargungarna på scouterna på Träffenlokalen på Polstjärnegatan eller Tomtebovägen som det hette då, när Hammarbacksvägen fortfarande kändes lång och S:ta Gertrud var skolan i andra änden, innan det blev Hammarbyskolan och sen Nybygge o sen Rudbeck o Bryggis o en massa annat som fallit i glömskans svarta hål. Men också många glada garv och åt allt och alla och åt oss själva! Mycket musik o Sigma-fik och dansant publik. Mycket blues, progg, kamp, kärlek, svett och tårar också den cyniska kommentaren från nån av oss ur den distanserade betraktarens öga, om inte meddetsamma så efter ett tag. Osså det råa gemensamma grabbgarvet… Som är så mycket Hammarby, så mycket Västerås, så mycket vår barndom och ungdomstid i beskydd av våra köttbulls-, fiskpinns- och inte minst kak- och bullbaksmödrar, som vi raljerade över så mycket, men som ÄLSKADE oss över allt annat och gav oss vad de kunde ge!!!

    Ett långt parallellt liv tillsammans träder fram i sorgens och födelsedagsfirandets stund Aros-Broder.

    Ändå har vi förmodligen lika mycket kvar av livet till och ytterligare dimensioner, när vi kan se tillbaka på den här tiden som också med distans och visst vemod. Livet är en märklig resa……

    Avsluter med ett lågt grabbskämt som mejlades mig häromdagen:

    George Bush fick en hjärtattack och dog varvid han kom till helvetets port
    där stod Djävulen och väntade på honom.

    Djävulen hälsade honom välkommen och sade:

    ”Jag har ett litet problem! Du finns med på min lista men jag har lite ont
    om plats här inne. Eftersom du definitivt hör hemma här så har jag ett
    förslag. Jag har tre personer som inte riktigt platsar lika bra som du, här
    i helvetet. Jag tänkte faktiskt låta en av de tre gå och låta dig ta deras plats.

    Jag ska till och med låta dig bestämma vem som kan gå så du kan ta dennes
    plats.”

    Med tanke på läget han befann sig i så tyckte George det lät ganska bra och
    gick med på Djävulens förslag.

    Dom gick in i Helvetet och Djävulen öppnade dörren till det första rummet.
    Där inne fanns Richard Nixon och en stor swimmingpool. Nixon dök, gång på
    gång på gång, och efter varje dyk kom han upp till ytan tomhänt, ty detta
    var hans öde i Helvetet.

    ”Nja…”, sa George. ”Jag tror inte detta är något för mig. Jag är inte så
    bra på att simma så jag kommer nog inte riktigt orka med detta dag efter
    dag. Djävulen nickade förstående och ledde George till det andra rummet.

    Där inne satt Tony Blair med en slägga, omgiven av stora stenblock. Det enda
    han gjorde var att svinga sin slägga, gång på gång på gång.

    ”Nej, jag har problem med en axel. ”Skulle jag krossa sten hela dagarna
    skulle jag ständigt ha en fruktansvärd smärta i min axel, sa George.

    Djävulen ledde då George till det tredje rummet och öppnade dörren.
    George häpnade över det han såg, för där inne låg Bill Clinton naken på rygg med
    händer och fötter fastkedjade vid golvet.

    Böjd över honom satt Monica Lewinsky och gjorde det som hon gör bäst.

    George sken upp, nickade ivrigt och sade, ”Jepp, det här tror jag nog att
    jag kan stå ut med”.

    Djävulen log och sade :

    ”OK Monica, du kan gå!”
    —————————

    Så tappa inte sugen! 🙂

    Önskar jag kunde komma till Öland i juni, men det verkar svårt….

    GRATTIS IGEN!!!

  2. Henke skriver:

    Grattis Blommo!

  3. Sterge skriver:

    Grattis ”pussgubbe”!

  4. TomHell skriver:

    Gralle från TomHellis!!!!!

  5. baronen skriver:

    Stoffe: Jag förmår inte annat än att säga: Fantastiskt, och tack! Övriga kommentarer är helt överflödiga. Du hajar. Tack för den storyn. Jösses. Och, jo, jag har tapeten kvar här hemma… Fanken vilken exploderande text, mig like! Ojoj. Tack!

    Häcko-Strega-Tompo: Tack pojkar, fäkta snorre!

  6. Stoffe skriver:

    Jag fethajar!!! Det är verkligen minnenas galleri som spelas upp som ett bildspel i skallen och som försvinner när man försvinner………..
    Varje människa är sin egen berättelse och film, men mer eller mindre delad med andra!

    Det är därför jag vill tacka dig broder för att jag blir påmind om detta när jag läser din envisa cyberdagbok. Hoppas skrivklådan håller i sig och att det kanske blir något samlat någon gång. Annars tar vi det på en tapetrulle över en flaska Kir och en puka eller snarare några bira i någon Svartådal någonstans när allt annat väsen tystnat…..

    (Ursäkta skrivfelen i den förra texten, men jag rycktes med och blev så rörd av min egen text att det blev lite simmigt i sinnet och ögonen!!! Hehehe) 😉

  7. baronen skriver:

    Stoffe: Jag hör dig, och vi kör lite Kir och tapeter någon gång. Om inte på Öland så på Uppsala högar. En dag då det passar. Min skrivklåda finns kvar, om än lite bangad just nu för tillfället. Skrivfel finns inte i min vokabulär. Rock!

  8. Stoffe skriver:

    Hellre skrivklåda än skin(n)klåda! 😉

    Väl mött på Uppsala Högre Lärokullar, Gamle Baron! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: