Jag är en rutten bloggare

Men min ambition är att bli bättre. Prylen är bara att det har hänt så jäkla mycket de senaste månaderna. Och jag träffar så mycket människor. Och internetåtkomsten inte är den samma. Och om jag får lägga till ett ”och” till så har det, och är det, skönt att ge fanken i nätet och allt några dagar. Give ä sheeeet!

Om min planering, den jag har i skallen, den kan ändras, blir som jag vill, då blir jag än frekventare och fräsigare bloggare om någon vecka. Håll ut tills dess, ni fåtal som ändå besöker mitt härad här på nätet.

Just nu har det mesta lagt sig. Det är lugnt i min tillvaro efter allt socialt. Igår hade jag en jävla back-slash. Jag var nere på minus, om man säger så. Riktigt ruttet. Försökte skriva här men kände att det skulle blivit för patetiskt. Så jag gav fanken i det.

Idag, tja, mer okej.

Jo, jag avslutade mitt experiment idag. Mitt hygienexperiment. Det är inte något nazi-skit, med rashygien, he-he, nä, utan bajs-hygien. Jag har ju nästan testat detta fullt ut för några år sedan. Nu tog jag ny sats (tyvärr, eller som tur är, har jag inte dokumenterat det hela, men skit samma, man hajar ändå om jag bara kommer ur den här jävla onödiga parentesen).

Alltså, tro det heller ej. Jag gav fanken i att använda tvål, dursch eller deodorant på en hel vecka. Från onsdag till onsdag. Hur skulle min moderna millenium-kropp klara detta? Vad skulle hända?

Viss hygien har jag dock använt mig av, jag har borstat tänderna duktigt och faktiskt även tvagat kroppen. Men, och här kommer grejen. Inte med tvål. Utan enbart genom att nedsänka min lekamen i havet, en halvtimma om dagen, egalt vilken temperatur det varit i vattnet. Har gnuggat mig med sand från botten och hela tjolahoppet.

Okej, jag har forskat i hygien. Nu resultaten, akademiska resultat.

Summan är som följer. Det går mycket bra att ge fanken i att tvätta sig. Men man bör inte hålla upp en dag och inte hoppa i havet alls. Det gjorde jag näst sista dagen. Och jag lovar, jag fick armsvettslukt dag sju (idag) och hela jag började lukta bajs. Jag snackar inte om att jag luktade illa (SKIT) utan bajs. Som en gris med dåliga matvanor pruttat. Och detta kunde jag känna själv.

Så, om man bara badar i havet, med saltvatten och sand, klarar man sig faktiskt en vecka utan tvål. Men knappast längre, och ge fanken i att hoppa över en dag.

Det var nästan stötande sött att stå i ICA-kön på just ICA och veta att två tre personer framför mig i kön, liksom två tre personer bakom mig, höll på att kräkas av min veckodoft, ha-ha-ha-ha. Att bli 50 är att göra som man vill, att bli så gammal är att testa gränser. Vem ska jag skämmas för? Nu ska här testas fullt ut.

Jag avbröt hursom experimentet genom att durscha. Jag känner mig som jag vore 14 igen nu. Märklig känsla.

—–

Nu sitter jag på en farstukvist, som det så vackert heter. Det är mörkt, himlen är lite blå. Jag ser det där vita över fälten, dimma/imma, äh, vad det nu heter på mornarna. Jag har just nu 89 procents kraft kvar i batteriet.
Alla andra som jag känner sover sedan flera timmar. Men jag framhärdar. Sist upp på dagen, sist ner i bingen på natten/morgonen.

Jag dricker en Carlsberg Hof, Henke har en miljard sådana kvar. Och jag fick några efter lite slirigt fjäskande, he-he.

Vad mer att säga? Tja, vet inte riktigt. Jag lever ett slags nytt liv, fast samma. Jag kan inte definiera det för mig själv än gång. Men jag är snäll mot alla och inte konstig eller så. Men transformationen pågår, puppan bryter sig ut. Till vad, det vette fanken.

Mindre rädd, mer orädd. Mer give a shit på något sätt.

Jäklars lurigt att vara så här gammal, och också inse att massa polare också är det, och att ännu flera är ännu äldre och att väldigt få man har som vänner eller bekanta är i resonabel ålder. Rabbi torskar dit på fredag och blir en av oss. Även han.

Det är jobbigt att bli stor. Man fattar det inte. Det var så här det blev, var, kändes. ”Det där får du vänta med tills du blir stor”, fick man höra när man var liten. Nu är jag stor. Vad var det jag ville göra? Nu kommer jag inte ihåg det. Nu när jag får göra det. Äh.

Fast, jag som inte har cementerat min hjärna i något vuxen-psyk, jag kör väl på som jag alltid gjort. Provocerar lite, stöddar lite, skojar som fanken och tar en massa säkra risker (vad menade jag där?)

Det är juli.

Love!

Rock!

/Baron

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: