Att åka hemåt (ge upp en tanke) och dramatik

Jag har ju varit lite fånig ett tag. Fick noja när kvällstidningarna började med att det är farligt att berätta att man är bortrest, på nätet, för då kommer bovarna och snor ens kudde, täcke, och kanske även tandkräm.
Nåväl. Tro det eller ej. Jag är nu tillbaka i Baronborgen i Örebro härad, fysiskt, mentalt, psykiskt, jordnära, kraftfullt. Men både rätt slut, och rätt nöjd. Mer om detta sedan.

Jag har filmer, tagna med datorn, jag har kort, tagna med mobilen, med mig tillbaka. Men det där får vi ta sedan. Jag dokumenterade förresten otroligt lite. Hade varken kraft, förmåga eller intresse, trots att jag hade utrustning. I min rådande situation, var jag för matt, fatta mig hur jag har det, men lite blev det i jallafall.
En film kommer att storligen uppröra värdparet på Böda, så den måste jag nog censurera eller skum-redigera innan jag lägger ut den. Fick nämligen kunskap i att SÅ gör man inte, och höll masken, jag och Blues-Janne hade då redan gjort detta, någon vecka tidigare, he-he. Äh, man är Västeråsare, det går inte att göra rätt. Inte hela tiden. Men bra film blev det. Och så länge jag har åkt över Ölandsbron till fastlandet så får jag ingen traktor i skallen, men jag vill ju dit igen…

Låt mig, kära cybern, istället ta och berätta om sista dagen på Öland och gårdagen. Ja, det blir långt om jag inte svimmar innan, så Häcko och Strego kan sluta läsa här. De får ringa mig och fråga istället, textblyga som de är. Okej, nu gör jag ett försök.

I kväll. Måndag, här en bild på mig. Det är jag, jag är hemma, jag är framme, jag är i mitt vardagsrum. Erica plåtade, det är spejsat, men det är jag, trots allt, trots gårdagen:

biskops-090707-baron

Bara det faktum att jag publicerar en bild på mig som inte är tokmaskerad måste göra att cybern förstår att jag nu är 50 jävla bast, och gör precis som jag vill, även om jag är lite blyg fortfarande. Ja, man ser ju datumstämpeln nertill höger, så jag ljuger inte, jag är här, i mitt härad.

Som den sista av alla fastlänningar i kretsen lämnde jag Böda, lämnade fm Hellborgs ägor. Jag var sist, precis som jag varit nästan sist med att komma ner dit, men absolut sist med att gå och lägga mig i 10-12 dagar. Ingen jävel var uppe lika sent som mig och festade, filosoferade eller vad som helst (som jag var). Men, okej, det kan jag skryta om senare.

Häcken med Ylving och Häcko-morsan drog, och så packade jag, städade min kabyss och durschade, borstade tanden. Det var sen eftermiddag. Planen var att ta mig till södra delen av ön och hälsa på TomHell, alias Kweholm med familj, som flyttat ner till ön från Västerås.
Det gick bara ett par mil, så började det pissa vatten från himlen. Jag svängde av och drack kaffe i en kvarn. Sedan vågade jag mig på bågen igen.
Bara det att se att dessa veckors kanonväder var utbytt mot regn och bluä, gjorde min tripp hemåt så jävla seg. Planen var egentligen att dra mig neråt skåne och södra landet innan jag tog mig hemåt. Men med det där vädret är det ju bara att ge upp. Men jag hade inte gett upp ännu, inte där, jag hade bara kollat nätet och läst kvällstidningarna om nätet.

Jag åkte vidare söderut på ön. Det var köer. En bonde hade fått för sig att han måste åka hela den långa vägen, enda vägen, med ett hölass och traktor. Tog massa timmar att nå fram och kunna köra om. Jag är övertygad om att han gjorde detta bara för att jävlas, för att njuta. Vilken jävla bonde kör hö med traktor i 5 mil? Just det, bara en som vill jävlas med turister.

Ett av mina mål med trippen hade ju varit att besöka Skogsby med den nya stripp-klubben som alla rättfärdiga människor (läs: hjärntvättade kvinnor som behöver manligt smek och män som inte hajat att de är bögar ännu) hatar. Nu åkte jag förbi där på väg mot Hells resident i Mörbylånga. Och garvade stort. Det var verkligen mitt i byn. Fantastiskt. Alla fönster var igenbommade men jag hann läsa skylten: ”Öppet jämt!” Hur vackert var det inte, och nu denna helg skulle folk komma och demonstrera mot detta oerhörda att tanter visar lite hud för pengar på Öland. Min dröm var att de skulle stå där med sina plakat och tjoa och så kunde jag stanna bågen och gå in och betala tusen spänn, bara för att reta bajset ur de rättrådiga. Vilken underbar pryl, skulle kännas som vid en abortklinik i staterna, fast utan skjutvapen.

Varför får moralister leva?

Om jag vaknar en morgon och känner att jag vill göra något för världen, då är jag övertygad om att jag med min intelligens skulle göra något nyttigt med min nya vilja i en värld av orättvisor. Jag skulle stoppa folk som snodde tvättider i tvättstugan, sopsortera bättre, köra på 95 istället för 98 oktan, klappa djur, le åt barn, eller något annat som är nyttigt. Men att bli galen på kvinnor som visar lite kropp, det är mig helt främmande.
En hemlighet till demonstranterna:
Er pappas penis trycktes in i er moders vulva, så blev det skönt, och nio månader senare kom ni ut GENOM MAMMAS MURVA! Ska vi träffas och protestera, lördag klockan 14.00 utanför ICA?

stripp-wow-oland

(Länk till artikel i Ölandsbladet!)

Någon mil senare så kom regnet. Tack och lov så har de busskurer på södra Öland. Jag kröp in i en där och slog på mig gummit. Det tar en 10-15 minuter, är ingen lek. Utan tak så blir man tokblöt. Men dressen åkte på och så kunde jag åka vidare.

Väl framme så letade jag efter ICA (check) och så Konsum (check) och så ett hus med en massa figurer på (check) och där var de, de Hell family, med Kneto Irre som var på besök.
Dröm eller döm om min förvåning när de inbjöd mig, inte bara för att säga hej, utan för att stanna över natten. Jag accepterade naturligtvis. Och en order gick ut till Tom Hell från fru Hell att köpa bira till mig i Konsum (där han var just då).

Fantastiskt trevlig kväll, men Tacos eller något sådant (glömt namnet), jag kunde ju inte äta det, visste inte hur man gjorde, men blev lärd. Man ska vika som en tunnbrödsrulle. Gott som fanken.
Och så drack vi bira, gaggade och mådde bra. Jävlars vad vänner jag haft trevligt med på Öland, och detta var dressingen på det hela.

När alla lagt sig (jag fick bo i finrummet med en madrass) så satt jag som vanligt ute i fria luften några timmar och tänkte. Dagen efter gick vi ut på sajtzing. Här är da family, minus grabben som var hemma med datorn. Om man klickar på bilden blir den större och bättre så man ser denna magiska familj in Spe från Västerås. Gör det:

das-kweholm

Äh, jag bara skriver och skriver. Och Baggo ringer från Berlin nu när jag skriver, och skickar bilder. Han är där nu, och partar som fanken. Jag har inte kommit till söndagen ännu. Måste—- måste—arghhh, klara detta. Skriva långt, som ingen orkar läsa, fast det kan inte hjälpas det måste uuuuuuuuu!

Mörbylånga, i the Hells regi var fantastiskt. Stilig köping, trevliga jävla människor. Fick till och med en liten godispinne av lilla Siri som syns därovan när jag åkte iväg. Och fru Hell hade massa bizz på gång, från textilier till reklam. De där rackarna kommer att klara sig på solens och vindarnas ö.

Herr Hell själv filmade mig när jag drog iväg efter ett dygn i det trevliga sällskapet (arghh, jag måste göra allt kort här, fast jag själv bestämmer).

Så åkte jag iväg, och kom över bron (läskig bro att åka båge på, jag lovar). Och kom till Kalmar. Tog en burgare. Umgicks ju med planer att åka ner i Blekinge för att sedan åka mot västkusten. Men vädret sa annat. Så jag klädde på mig varmt och åkte hemåt istället. Vädret skulle inte bli bättre (annat än på Öland, där är det alltid bra). Mot Vetlanda. Så började det dugga. Jag höll ut, men så var det bara att ge upp, hitta en lanthandel (tack och lov) med tak över entrén. Smeka på sig regnkläderna. Och åka vidare. Timma efter timma. Regnet föll ner. Det var overkligt. Jag har ju skojat om hur det varit att åka hem från Öland. Det här var värre.
Och nu gör jag ändå detta kort.
Klockan var elva under söndagskvällen då jag kom till Jönköping. Jävla Jönsköping. Tankade och frågade hur långt det var kvar till Örebro. Fick svar. Urk. Minst 20 mil till.
Jag hade åkt en 30 mil, med blixtar, tokregn, fukt-fukt-fukt. Hela jag var fuktig.
Tog östra sidan av Vättern, där är det ju fin motorväg. Big mistake.
Det smattrade regn, blåste kastvindar, var mörkt. Det var ett skräckhelvete. Alltså, att åka på sidan av sjön, i mörkret, med motorcykel. Man ser med halvljuset, med tur, 15 meter framför sig. Om man åker i 70 åker man 30 meter i sekunden eller något. Och så allt vatten på vägen. Jag åkte sakta, ibland neråt 60. Men vägen hade 120 som fartgräns, så alla andra, alla idioter, åkte den farten, och några som vanligt 20-30 km i timman fortare. Det var läskigt att se ljus närma sig mig bakifrån där jag åkte som en fegis, en fegis som ville leva, på denna räcerbana där jag knappt såg något (det finns inte vindrutetorkare på en hjälm).
Alltså, det gällde att leva. Inte låta vindarna slå omkull mig, eller blåsten från bilar och lastbilar som körde om mig, inte låta vattensamlingar på vägen ge vattenplaning och död, inte låta regnets kyla som krypit in i skor, handskar, på bröstet, i arslet, egentligen överallt, döda en. Det var INTE kul, det vill jag säga. Och alla mackar längs vägen var stängda. Bara att åka 12 mil i detta jävla oväder i som mest 70 knyck, men oftast kring 50. Vad annars att göra?

Kom till Vadstenatrakten efter ett gäng timmar i ovanstående situation.
Gammal kulturbygd. Nu började det regna på riktigt. Alltså riktigt jävla rejält. Nu regnade det till och med från marken och upp. Jag skrek. Jag sjöng, jag garvade. Det var fanimej inte sant. Klockan var ett på natten och jag åkte båt. Kände skräck för att motorn kommer att drunkna. Inte en bil nu. Bara jag, på smal 70-väg, Synfältet var tio meter. Åkrar åt alla håll, översvämmning på vägen. Så jävla läskigt. Krypåka, tvåan, ibland treans växel (har fem växlar). Det bara forsade vatten när jag klöv ”sjön” jag åkte på, som ett V med vatten runt mig. Att stanna var uteslutet.
Om jag var blöt förut, var jag riktigt jävla skitblöt nu. Hade jeans underst, skinn ovan, och så regnstället. Skorna var, bootsen var, helt blöta.
Så kom en bensinmack, obemannad, men med tak. Jag stannade. Civilisation ändå. Fy fanken för att stanna ute på heden, utan människor, med bara sig själv. Om jag drunknade här skulle man i alla fall hitta mig när man öppnade.

Jag bytte strumpor. Slet på mig plastpåsar ovan. Och så in i bootsen igen. Åkte vidare. Motala och så mot Askersund.

Var väl i Askersund vid 02.00. Första nattöppna macken sedan Jönköping. YES!
Han som jobbade där var norrman. Vi gaggade när jag drack mitt kaffe.

Sedan åkte jag hemåt. Bara sex mil till Örebro därifrån.

När jag packat av och parkerat bågen var klockan fyra på morgonen.

Söndagen, som jag minns den, var inte klok. Och så sov jag.

Okej, detta får räcka för nu. Jag är SÅ jävla vuxen av allt som händer. Någon som känner sig fjollig? Hör av er bara. Någon främlingslegionär som skakar av skräck? Ring hit bara, jag har varit med om värre saker!

Rocka hårda ollon!

/Baron

PS
Fanken fick inte med allt, men det blev nog otäckt långt ändå, för vissa.

Annonser

6 Responses to Att åka hemåt (ge upp en tanke) och dramatik

  1. rabbi Edelmann skriver:

    Bra reseskildring!

  2. TomHell skriver:

    Jaha, då blev det som du befarade. Tur att du åkte åt ”rätt” håll.
    Det var trevligt att ha dig här!
    Du har en stående madrass här!

  3. Majk skriver:

    Jävlar vad jag, som antagligen nästan alla andra, kände mig träffad angående att 20-30km/t över hastighetsbegränsningen. Skulle man fortfarande få behålla körkortet vid 50km/t över begränsningen så är det vad man kör. I en bil vill man bara fram.

    Sen ska du akta dig för att köra för sakta också. Min mormor vart stoppad av en polis utanför stockholm tidigt 90-tal för att dom körde för sakta. Det hotades också med åtal för vårdslöshet i trafik. Det kanske var en fitta till gris, men det är MINST 50% av hans kollegor också.

    Bra inlägg för övrigt.

  4. Stoffe skriver:

    Vått inlägg, men har drunknat på Roskilde en gång, så jag har en aning om väta….! 🙂

    Bra att du tog dig hem o jag mig igenom ditt låååånga inlägg! 😉

  5. Våfflan skriver:

    Oj, oj, oj! Verkar tufft att åka i regn.

  6. baronen skriver:

    Rabbi: Tack, jag behöver bränsle som säger så när jag skrivit som fanken.

    TompoHellaz: Fantastisk gästfrihet och trevlighet i det Hellska palatset där i förskingringen, dvs Mörbylånga. Så jävla trevligt. Hälsa dottern att jag glömde äta godispinnen, men har den i min hård-jacka, he-he. Det kommer fler tillfällen jag vill ha godis på. Håll grytan kokande, och madrassen stående, I will be back!

    Majk: Din jävla raggare, du kunde ha varit en av dem som jag fruktade på vägen där, he-he. Men jag vet, som bilist är man annan än som motorcyklist. Det var fy fan att åka hem, fast det ju var fina vägar. Regn, blåst och bilister/långtradare gjorde mig spak. Men, trots alla timmar, allt fegt åkande så tog jag mig hem ijalla fall. Tack och lov. Utbåt blir nästa fordon till Öland.

    Stålfräs: Att bli blöt av regn och drunkna är, garanterar jag dig, något helt annat än att åka 350 kilo järnhäst i mörkret och bli ännu blötare. Det är en rysare som får folk att sluta friklättra på norska berg, bara det varit med om det.
    Tack för att du orkade dig igenom mitt långa inlägg, he-he.

    Uffe: Jepp, det skiljer husvagnsägarna från tvåhjulingarna. Oss i mellan är jag fortfarande helt skakis. För det blir man, man är själv, och helt jävla själv där i vädret, i natten, ingen att ringa, bara att ta sig fram, eller stanna och gå under…. ARghhhhh!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: