En torsdag utan pannkakor

Jag lägger mig i soffan, milt eller hårt berusad, efter att ha skrivit här, sett massa skit på TVn, inmundigat bira, whiskey, och hej och hå. Och så somnar jag på stört. Hela min lägenhet (Baronborgen) är ockuperad av prylar, ska visa kort någon dag.

Det var svalt i rummet när jag vaknade idag.
Det kändes skönt och friskt på något vis. Balkongdörren öppen en meter från mig.

I kväll på Biskopen träffade jag folkpartisten, den galne killen från ”furr”,  he-he.

”-Vet du var jag heter egentligen, Baron?”

”-Nä, och det skiter jag totalt i att jag inte gör, ha-ha!”

Det är så skönt att ge fan i allt och vara ärlig. Han blev lite knäckt där, han visste ju vad jag hette, men ändå. Han var helt klart inte tydligt intressant för mig att komma ihåg.

Så kom hans polare fram. Det var Foto-Lasse. Som jag ju inte riktigt gillar, då han försökt ta ifrån mig tvenne damer från 80-talet och framåt. Han mår fysiskt illa av att se mig med en vacker kvinna, han bara måste försöka ta kvinnan ifrån mig. I inget av fallen har han lyckats (vad jag vet, vad vet jag?). Men ändå. Jävla sopa!

Dock, han är lite helig. För hans dotter, Sara, blev mördad för några år sedan, kanske är det nästan tio år nu. Det var en jävla historia. Ja, det var i rikspressen och Efterlyst och allt. Hon hade suttit och fikat på Nygatan, ungefär mitt emot där det här unga paret bor, där jag brukar skicka ut filmer från hissen, vid Victoriakvarteret. Och så gått hem och så hade mördarsvinet följt efter och huggit henne. De tog honom till sist. Det var samma som för Foath som jag skrev om igår. En vilsen kille från annat land som gjorde att nassarna fick ännu mer vatten på sin kvarn.

”-Har du hört att Bjurta har lämnat in?”

Det hade han inte. Fotografer känner ju varandra här i detta häradet.

”-Begravning i morgon fredag i Längbro kyrka, var ligger det?”

”-Det är där min dotter är begravd!”

Så fick jag färdvisning.

Äh, jag är inte arg på Foto-Lasse längre. Han har haft sitt skit.

Faktiskt, jag försöker att inte vara arg på någon jävla människa längre. Man måste släppa ilskan, släppa att man blivit illa behandlad. Låta skiten vara. De som svinat får sitt ändå.
Så nu har jag verkligen beslutat att om inte förlåta, så ijallafall sluta hata alla idioter i mitt liv. Det är inte värt det. Livet måste gå vidare, utan gny.

Det regnar ute. Och jag gillar det. Det är liv. Det är så skönt att sitta inne, vid sin dator, hacka fram bokstäver och höra naturen utanför. Pisk-pisk med vatten, ha-ha. Helt okej.

Ja, visst, jag är mongo, fortfarande. Ja, jag gråter, ja, jag är helt depp-dum-i-huvudet av och till. Men jag gör det jag alltid gjort, jag bara kör. KÖR! Alltså att hänga på, inte låta skumma prylar ta över, utan se glad ut och köra på bara. Hej och hå!

Efter att flyttat ut alla prylar i Kungsör, efter att ha allt här och på vinden, efter Öland, då jag kommit hem, så tar jag mig en semester från allt ett gäng dagar, antagligen en vecka. Jag måste det, jag behöver det.

What a guy? Wooow!

1963, Eurovisionstävlingen. Vilken jävla låt!!!

Den tjocke, svullne Elvis, sista uppträdandet, någon månad innan han sket ihjäl sig. Men grabben hade det i sig, för fanken (och var sju år yngre än jag är nu, bara det, bara det…)

Äh. Behövde lite kultur, lite mjusik här.

Rocka olla!

/Baron

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: