September -långt jävla inlägg

Är inte det en tjusig svensk tjej som har ett gäng producenter och skivbolag bakom sig? Jo, så är det ju.

Tjusig böna, jo. Men jag har, jag svär, inte hört eller sett videon ovan mer än de första rutorna just för att jag ville lägga in den här. Jag vill inte veta. Den kan vara kass eller rätt okej, jag vet inte. Jag kommer att veta när jag skrivit klart här, och kollar efter syftnings- och stavfel. Och jag skojar inte. In med det bara, in med mediet, mediat.

Kör Neil Young i lurarna från fånen. Gudars, jag har börjat lyssna på musik igen, på riktigt. Nu har jag nog lyssnat på Neil och Miles i sju timmar tror jag. Man kommer in i en annan värld. Baron von Tärd (och så garvar jag, det var Tom Hell som kom på det där med tärd, he-he).

Jag är alltså hemma igen efter min lilla utflykt som kan skådas på mitt Posterous-konto, länk till höger här i sidebaren, med samma kod som mina tidigare inlägg. Oj, nu ringer det…

Aha, Häcken från Scottland…. (23.59)

Oj, hej och hå, ha-ha, han hade skådat ljuset, rent synmässigt, därborta på öarna, bland fyra kyrkor av Västerås Domkyrkas storlek som numera var krogar… Vad är klockan..? Okej, tjugo minuters gagg. On it again. Ska inte referera vårt samtal, som, som vanligt, bestod av massa storys och garv.

Var var jag? Måste läsa ovan och se om jag kommer ifatt min hjärna ånyo, eller om allt jag hade i skallen är borta…..

Nej fan, det gav mig lite, eller inget. Omstart.

En sak jag lärde mig under kvällen var ju att jag kan slänga upp både video och text/bilder här. Ljud går också från fånen, men måste då öppnas i annan spelare, typ iTunes. Bra att veta. Då kan jag få igång den här också. Kan inte svika Baronbloggen, det går bara inte. Okej, lite sämre uppladdningstrix än Posterous, men ändå, kan inte svika en gammal vän.
Och, som jag sagt tidigare, jag håller på att testa, utveckla, så får vi se var jag landar.

Tycker det är omtumlande att jag och Lina, på väg från Biskopen i helgen blev stoppade av ett par i 40-årsåldern som mycket trevligt och seriöst undrade om vi ville komma med på efterfest någonstans. När vi sa nej, undrade de om vi ville komma till deras hotellrum och mysa lite….
Mitt livs första fyrkantserbjudande (åtminstonde i vuxen ålder). Men vi klurade oss ur det där och gick vidare (först tysta sedan garvade vi skiten av oss). Lina är min polare, hon bor ihop med en snubbe i Götet, så är det bara. Och förresten, även om jag vore så snuskig så skulle jag för i helvete inte vilja ha en karljävel i närheten då, bläuuuuuäääää!

Jag läser själv en massa bloggar. Och det slår mig, att jag, just nu, så fort jag ser en lång blogg, inte orkar läsa den, och så skriver jag själv en massa långa inlägg. Äh, skit samma. Måste komma tillbaka till mina rötter. Rötterna var att jag skrev för cybern, och så var det upp till cyberbiktfädrer eller annat löst folk att läsa OM DE VILLE.
Anpassar man sig för annat än den mörka och hemlighetsfulla cybern kan man lika gärna dra ner rullgardinen.

Hur är jag då?

Jag är inte så kul. Jag är inte så rolig. Jag är inte så jävla frän.
Kanske är det ålderkris, kanske existentiell ångest, kanske dumsjuka, jag vet inte. Men jag är inte så lycklig faktiskt just nu. Jo, någon timma här och där. Men det skiftar som fanken.
Jag har börjat garva åt Little Brittain och diggar True Blood (SVT-Prime). God konst/kultur gör mig alltid glad.

Men i övrigt…fanken, det är jämntjockt. Jag vill inte ha något medlidande, men jag måste säga som det är, jag är rätt vilsen nu för tiden. Efter chock, efter jobb med allt det praktiska, semester, jobb som börjar igen.. Man får en undran liksom, vad fan är syftet med allt, någonting, something? Det är ju bara fyra månader sedan.

Fick morsans deklaration där de skriver att jag fått hennes överskjutande skatt insatt på mitt konto. En nästan 88-årig kvinnas sista deklaration och jag får 141 spänn som blev över…
Det drabbade mig helt hårt när jag öppnade det kuvertet efter jobbet. Löjligt kanske, men ändå. Det var slutet för hennes existens hos staten, hej 141 spänn!

Trygg Hansa hade skickat e-brev att hon måste betala sin hemförsäkring fast de nog visste att hon inte är med på denna bana längre. Jag ringde dem i kväll. Oj, jag spelade in. Inget märkvärdigt. Efter tio minuters väntan:

Inget speciellt, men ändå. De sista ringarna på vattnet efter stenen sjunkit ner…

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva men inte kan förmå mig till ännu. Bara så du vet, cybern.

Har lyssnat på Miles och Neil i snart åtta timmar nu. Man hamnar i en annan dimension med musik i öronen, en helt annan. Vet inte om det är kasst eller bra, men jag tror på ”the blues”, ut med det hela, lev det hela, med musiken, inte nödvändigtvis texten, som säger det du känner om du låter dig släppa.

Jag sover för lite. Jag äter dock bra.
Jag birar nog för mycket, men sköter jobbet som en kung.
Jag föredrar att vara för mig själv, men söker mig till socialt tokgagg på krogen.

Roffe hade 50-årsskiva. Roffe lirade med Baggo och mig i Dyng-Runes i en miljard år.
Vi åkte ut, jag, Baggo, Baggos böna, Bela och Bluespolisen Hjelting.
Visst av detta kan man se på Posterous (har inte lagt ut allt). Men ändå, men ändå. Jag vill inte vara med på något mer 50-party. Jag vill inte.

Vi lirade. Vi spelade skiten av allt. Trummisen som lirade med oss (han var egentligen med i det riktiga bandet men alla, inklusive vi, ville lira) var på mig lite innan.

”-Du kanske inte kommer ihåg mig, men vi kände varandra på högskolan!”

”-Eh, jo, ja, jag känner igen dig!”

Jag kom mycket väl ihåg honom. Han var ingen polare till mig, men ej heller någon fiende. En neutral svenne bara, som inte nådde upp till Baggos och min nivå, vår platå! Vårat härskande över dessa medelmåttiga jävla kälkborgarungar!!!!

Vi lirade, vi lirade fantastiskt. Orepat, men har man det så har man det. Baggo och Bela är ju genier, de kan det där, jag har bara att köra mantra på basen.
Vi körde Dylan, en blues och så avslutade vi med Black Magic Woman. Roffe, födelsedagsbarnet lirade piano som förr. Fanken vad han njöt. Det var vår present.

I del två av Black Magic Woman går det över till en slags boogie som bara fortsätter. Bela och Baggo var heta, de torterade varandra, den ena lirade, den andra svarade. Jag bara pumpade. Folk var hänförda framför scenen. Minuterna gick, vi bara körde, samma mantra för oss i kompet.
Sedan kom det som skiljer musiker från idiotfittor som bara lirar för att tjäna stålar och inte fattar ett skit vad musik handlar om. Kan ni tänka er, den där jävla nollan som försökte jämställa sig med oss, som satt vid trummorna (och förvisso skötte sig bra när han lirade) bestämde att det var dags för att sluta spela låten, den var för lång….

Jag brydde mig inte, körde mantrat på basen och Baggo och Bela körde också vidare, men det gick inte att få igång honom igen. Så det var bara att lägga av efter ett tag och hålla god min.
Han menade att det räckte där.

”-Annars hade vi hållit på hela natten!”

FATTA!

En riktig praktfitta får chansen att spela med oss och tar sedan ett ansvarsinitiativ och SLÄCKER OSS!

Vi tycker inte om honom.

Och, jag, jag är rädd för att jag kommer att nita honom om han någonsin tilltalar mig igen. JÄVLA BRACKIGA PRAKTARSLE! Fy fan!

Men efter det där liret så kom folk fram i timmar och sa att de där, det var bland det bästa de hört och bla-bla.
Och de hade rätt.

FAN vad skönt att skriva ett riktigt inlägg igen (och inte bara fjoll-putta med fingrarna på iPhonen, he-he).

Här kommer två foton. Ett på Bagari och ett på Bela efter liret. Och ett på Roffe och ett gäng brorsor, vilka jag känner också. Men inte sett på 20 år.

da-roffe-gang

baggo-und-bela

Vänner, från förr, från nu.

Okej, det får räcka. För nu. (som är äcklig svengelska för ”for now”).

Love i cybern!

Rocka stygg-Olla!

/Baron

Annonser

9 Responses to September -långt jävla inlägg

  1. McHäcko skriver:

    De där bröderna ser bekanta ut alla tre.

  2. TompaHell skriver:

    Hehe…
    Äldsta broder Gårdnäs har jag fina minnen av.
    Uppe på Extremes klädda han av sig naken och satte sig i den lilla fontänen som fanns ute på terrassen.
    Där satt han och plaskade när vakten kom för att hiva ut äldsta broder Gårdnäs.
    Gårdnäs synar vakten från topp till tå och säger med överklassklang:
    – Rör mig icke, proletärjävel!!

    Hej och hå vad han åkte ut med kläderna efter sig…
    Ett kärt minne!

  3. Stoffe skriver:

    Gott o få läsa lite långskrivet igen! 🙂

    Fortsätt trucka!

    El Stoffo del Anciento Uppsala

  4. McHäcko skriver:

    Tompa!

    Jag minns också den äldre glade brodern som en som gärna var naken.

  5. baronen skriver:

    Stoffe: Tack för det, det var skönt att skriva lite långt igen.

    Övriga: Tror ni minns fel. Roffe är den till vänster, han som vi lirade med, han är äldst. Gossen som är yngst är i mitten och mellanbrorsan till höger. Sedan fanns det en till brorsa och en syrra på festen, men de är inte med på bilden. Dock, det syns att de kommit ur samma pung och vulva.

  6. TomHell skriver:

    Du har så rätt! Det är han till höger på bilden jag menar, Per Gårdnäs, har jag för mig?

  7. McHäcko skriver:

    Den stilige till höger syftade också jag på.

  8. baronen skriver:

    TompHelloz: Jepp, det var han som svinade, min Gårdnäs var mer uppfostrad och lirade klaviatur, he-he.
    Häckon: Där ser man, vi har samma preferenser.

  9. McHäcko skriver:

    Jag misstänkte faktiskt det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: