Gruckabrabro

Hur kasst var inte ”Här är ditt liv” med Pärsbrantarn? Jag tyckte det sög hästhuvud.
Det funkade på 70-talet, då det var såååå fantastiskt att få se en känd person vara som en riktig människa, nu känns det bara dammigt och löjligt. Och med Pärsbrantarn? Är han ens byxmyndig?
Sedan kommer den där Caroline af von Ugglo in och kör en svensk version av Hey Joe (Hendrix) där det i undertexten står att melodin är ”trad”, ja, då är jag tvungen att stänga av.

”-Hej, Joe, jag har hört att du skjutit din kvinna….!”

Osv. Kan någon skjuta producenten, och musikerna. Bluäää!

Ja, jag kollade in det där för kanske 5:e gången sedan helgen. Så fort man slår på TV-apparaten så är det Pärsbrant och hans liv. SVT vibrerar av orgasmer så stolta är de. Man kan inte missa det. Och nu, då jag gjorde lite höststädning (startade med att hålla inne shift på min Mac, hade jag inget annat att göra än att kolla TVn).

Jaja. Jaja. Jajajajajajajjajajaja, för fan.

I övrigt har jag transformerats till en jävla psykopat. Jag känner mig negativ till det mesta. Igår köpte jag en massa chocklad och annat godis, bara tröck (nerkingska) i mig skiten, men fick ingen tillfredställelse. Köpte bira, men fick knappt i mig tre folköl, så jävla tråkigt var det. Kollade film på TV som sög, försökte surfa, men det var såååå jävla tråkigt det med. Maten jag lagade smakade skit och jag slutade äta efter tre tuggor.
Och likadant känns det, vad jag än gör. Tråkigt, onödigt, ointressant, bluääigt.

Sådan är jag för tillfället.

Dock ej blyg.

På jobbet i morse gav jag några fina rallarsvingar åt en som inte var med på banan. Smack-smak, alltså språkliga. Det bara kom ur mig. Jag tar inget svenne-jox längre. Vi ska fanimej inte curla dem, vi ska rycka upp dem.

Storchefen kom och knackade mig i ryggen på fiket.

”-Vet du vad jag fick i födelsedagspresent?”

”-???”

”-Gissa!”

”-Ingen jävla aning!”

”-En liten orange sak….!”

Hon hade fått en iPod. Det är inte illa, och hon gillade den så bra att hon verkligen ville berätta det för mig. Snart är hon fast i Mac-träsket hon med, som jag, ha-ha-ha.

Eftersom jag inte är en gentleman så visade jag min iPhone X474-laser-fett. Det är oartigt, alltså att när någon berättar något bra eller roligt, sabba detta med att bräcka det, ha-ha. Kunde inte låta bli.

——–

Hemmarapport.
Det händer inte ett skit här hemma. Jag gör inget åt min situation med alla grejer. Jag menar, om jag öppnar en låda med prylar, vad ska jag göra av dem? Valet jag har är ju att slänga dem eller spara dem, och då i samma låda. Jag är helt fångad. Det är kört. Så här får jag ha det. Lådorna, kassarna får stå där de står. Så länge. Jag vet inte hur man gör. Jag har aldrig varit med om detta förut.

Hjärnahjärtasjälrapport.
Jag är så jävla svinledsen hela dagarna att jag snart kan slänga mina glasögon, så närda är de av vätska att jag kan se grus på månen om någon vecka.
Jag är ledsen och jag saknar. Och jag är förvirrad och vilse i plättarna. Jag vet någonstans att det måste vara rätt normalt, men ändå. Jag är trött på att att känna så här. Så här som jag känner. Det är utmattande. Som fanken!!!

När jag går  hemifrån så sätter det igång. När jag går från jobbet så sätter det igång. Jag är fanimej tvingad till min kepa, så jag kan gå med huvudet böjt så det inte syns.
Men när jag är med folk är jag ju inte så, men så fort jag blir själv, som jag är mycket, då ballar jag ur, som en 9-åring ungefär.

På tal om själv. Jag är jävligt själv. Jag har knappt något umgänge, och om umgänge vill umgås med mig tackar jag oftast nej, och så undrar jag varför jag har så lite umgänge med folk. Jag är märklig.

Det är en jävla fas att vara mig nu. Öl- och snus- och chockladfabrikanterna bör resa en staty över mig.

Och så när jag går där,  i mina jeans med hål i, med jeansjacka, med t-shirt utanför brallorna, med kepa, med iPhonen i öronen (Monica Z, Miles, Neil Young) så ser folk ner på mig, vissa blir rädda, jag ser ut som någon som är farlig, helt klart. En missbrukarvåldtäktsmansrånare. Det är inte heller upplyftande, att förstå det. Men de kan ta sig i skitan. För det är jag inte.

På luncherna går jag ut. Vill vara ifred, slippa gagg. Köper kebab. Sätter mig på parkbänkar och äter, med en Fanta (40 spänn, billigt och gott). Får kommentarer från fina människor.

”-Jaså, du satt ute och åt du?”

”-Ja, det gjorde jag!”

Möte om nya maskiner av det fabrikat jag använder mig av på jobbet idag. IT-chefen på jobbet berättade att han beställde dem redan i maj!!!!
Jag bara garvade. Fick veta vem som bromsat, gammal kollega på gamla skolan, på andra datorsystemet som nu sitter uppe i hierarkin som bromskloss. Jösses. Jösses.
Nu skulle beställningen i alla fall iväg. Den vi behövde när terminen började. Räknar med att den kommer till jul. För nu är vi ju med i EU, vilket betyder att något datorföretag i Toscana eller på Sicilien ska kunna vara med och lägga bud. Hell nazi-byråkratin! Och så ska de ju kunna överklaga den vi väljer och så ska ju… Månaderna kommer att bli långa innan vi ser något resultat. Tack Lasse!
Och över allt detta sitter IT-enheten och njuter i sin ”okunniga” oförvitenhet. Vad var det Orwell skrev om okunnighet…? Där på IT-enheten finns det sista Stalinistiska fästet i västvärlden. Det skriver jag utan att skämmas (jag är inte ens rädd, för det är ju sant, bara att kolla för vem som helst). Rädda och okunniga paragrafryttare, det är det värsta jag vet, och jag har haft med dem att göra i snart 15 år. Så jag har kött på benen.
Som vanligt har de inte förstått att de är satta där de är för att serva verksamheten. De tror att verksamheten ska gå i deras ledband, helt tvärs om. Helt jävla otroligt. Och de som förlorar är våra ”kunder”. Men, det är klart, har man fått ”Windows-körkort” 1983, så är man ju orörbar, adel, Gud!

Fy fan!

Över huvud taget så är jag trött på att fega. Så nu är det slut med det, slut på det. Örebromössan ska bort, upp över öronen. Dra åt helvete!

Äh, det får räcka för nu (amerikansk meningsbyggnad, sorry).

Äh, nu får det räcka!

Rocka knoge i käft!

/Baron

PS
Blev tvungen att ”göra en Persbrant” på Posterous-bloggen efter detta utlägg.

Annonser

4 Responses to Gruckabrabro

  1. Bluespolisen skriver:

    Det är inte Hendrix som skrivit ”Hey Joe”.
    ”Striden” står mellan Dino Valenti och Billy Roberts om vem som är upphovsman. Billy Roberts har dock copyright i USA på låten… Hendrix gjorde ”bara” en cover…
    Måste dock hålla med om att af Ugglas version lät vedervärdigt!

  2. baronen skriver:

    BP: Okej, då får jag ge mig. Men ändå. Tack för infon, som jag kommer att glömma ordagrannt (ordagrant?).
    Vi är alla fall överens om att adelskvinnans version var i gräsligaste laget, fy baljan!

  3. Bluespolisen skriver:

    Hon gallskrek som en stucken gris…
    Gitarristen stod och ”småfes” på av Socialstyrelsen godkänd volym på 0,03 grader äver 12…
    Usch! Hemsk upplevelse! Amatörer hela gänget!
    Och… va f-n är det för speciellt med Persbrant. Säger som Margareta Krook sa under hans första dag på Draaamaaaaten.
    -Dig vill vi inte haa hääääär! Förstååår duuu!?

  4. baronen skriver:

    BP: Jag önskar att Häcken skrev sin version av detta drama här, vill inte lämna ut honom för mycket, ha-ha, alltså han är lite lik, ser ut som, torskar ofta för att vara herr Persbrandarn. Han har berättat underbara storys för mig, ha-ha-ha. Men då han är en betrodd cdb:are så är det upp till honom, he-he.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: