En jävla tisdag

Appppppråpåååå TV, kan Brucan berätta lite:

——-

Vad har jag att berätta? Det är samma gamla jävla soppa.
Men okej, en uppdatering på det samma.

1. Nej, har inte gjort ett skit hemma. Lådor överallt, ostädat, skitigt, äckligt (fast jag durschar och borstar tänderna, tvättar kläderna själv). Jag förmår inte det andra.

2. Jobbet är detsamma. Jag gillar mitt jobb, men det är samma hela tiden.

3. Går till och från jobbet. Det är lättare att gå till jobbet än hem, av kända orsaker.

4. Sover när jag kommer hem. Drömmer skumma drömmar.

5. Försöker ta mig till Biskops så ofta det bara går sent, gaggar, en social arena.

6. Känner panik för min sociala situation,  även om jag är rätt tuff, men när man tänker efter, urk, it´s only me!

7. Biran och mat av god kvalitet är min vän, inmundigas sent på kvällarna.

8. Tycker fortfarande det är roligt med internet. Driver ett gäng bloggar (jobbet, här osv), har FB, men känner att jag skulle kunna göra mer. Alltså, har alla jävla verktyg (iPhone, kan ladda upp allt) för att göra fräna grejer, men folk jag känner är fortfarande till stor del på 70-talet (även de som är födda så sent som på 80-talet), rent teknologiskt (munstycken till cigg, majspipa, Alice Cooper, Sven Lindahl på Aktuellt, Hyland). Så det är skit samma, på något sätt. Känner mig ibland som den där killen med bollen som vill lira på plan, men ingen vill vara med, för de är för kassa, har för fina kläder, eller inte vill göra bort sig.

9. Är otroligt imponerad av mig själv som klarar att gå till jobbet och fixa fast jag sover så lite.

10. Känner att jag är en ”hårsmån” från att ta tag i hela skiten och göra något åt allt. Men det måste komma till mig först. Alltså, känslan att fixa rubbet. Slänga, spara, sälja. Ta tag i.
Törs inte gå upp på vinden, skulle inte klara av att se att någon jävla satan (som jag skulle döda om jag upptäckte) hade snott prylar från morsans lådor som står däruppe.

Wow, en uppräkning. Jaja. Ett nytt grepp för att få ut mitt tok.

———

Det regnar ute och jag är mer ogenerad än någonsin. Jag har ju skojat om det tidigare, att när man ballar ur, går man ut, naken på balkongen och sjunger, högt. Just nu känns det som om jag vill göra det. Vafan gör det om hundra år. Det här är en liveblogg, ska jag….

Iphonen på en hög med lådor och täcken, så ut, och så köra. Upp till tuben med automatik. Ja, det är kort, men jag gjorde det!!!

Varför inte visa knapparna på min förstasida på min iPhone? Ja, varför inte? Så här ser det ut, med fotografiprogram och kommunikationsprogram, sedan har jag massa andra sidor med program också, förstås. Men ändå:

min-iphone-nu

Man klickar på de här små knapparna och så är man med i cybernåldern 2009.

Översta raden, från vänster, kameran där man tar kort och filmar. Sedan ett program som inte tar kort förrän man håller kameran riktigt stilla, det blir alltid skärpa. Och så en app för att ta kort på sig själv. Man ställer in tiden och kutar fram och smack, har man en bild. Längst till höger på första raden en blomma, det är där man klickar om man vill åt alla sina bilder och filmer.

Andra raden. Första appen är en foto-app som gör att bilderna ser ut som gamla sura sådana där kort som framkallades i kameran direkt ni vet. Man får skaka iPhonen för att framkalla dem, när man slutar skaka är de klara.
Den andra gör sådana där kort som ser ut som miniatyrer, har massa inställningar. Det blir suddigt runt om, skärpa där man vill ha det, mörkt kring, äh, det har ni sett här.
Den tredje skickar upp bilder direkt till sin Posterous-blogg. Man plåtar och så åker det upp. Ingen kan hindra en efter man fotograferat, ett demokratiinstrument.
Den fjärde visar var man är, med GPS och Google Maps, eller via satellitbild, med kompass.

Rad tre, uppifrån. Meddelanden är SMS och MMS, presenteras som en chatt som ligger kvar sedan senaste gagget, och sedan kommer Röstmemon. Bara att spela in vad som hörs, och skicka upp dit man vill på webben eller spara. Föreläsningar eller intervjuer, vad som helst, eller mitt prat.
Google är fantastiskt. Alla ens Googletjänster kan nås därifrån. Kalender, Docs, mail, rubbet, skriva och kolla. FaceMic längst till höger är att typ ta ett foto och gagga in ljud till det och slänga upp på FaceBook.

Näst nedersta raden. Inställningar. Där kan jag t ex se att jag ännu inte, efter över två månader kommit över 1000 Mb i överföring på G3, fast jag har 5000 Mb i månaden att använda. Sedan har jag Pro RSS. Där aggregerar jag nyheter från ställen jag är intresserad av. Så fort någon skrivit något nytt kommer det upp där, jag klickar och kan läsa allt, utan att behöva surfa runt, kanon. Har Bluespolisens blogg där bland annat.
TweetDeck håller reda på min Twitter. Det jag skriver, och de jag prenumererar på och så vidare, kanon. Och där kan jag twittra ut prylar själv. FaceBook behöver ingen förklaring, där har jag allt, bättre än på webben faktiskt.

Sista raden, nederst. Oj, går det att ringa med en iPhone, och det gör det. Jag kan ringa vanligt, eller säga åt maskinen vem han ska ringa. Sedan är det min e-post. Och så Safari, som jag använder för att surfa på webben och sist, oj, där kan man ju lyssna på musik.

Och detta är bara min förstasida. Men nu har jag presenterat den för eder i cybern.

Kan bara säga, iPhone is da shit!!!!! If you go black, you never go back! Ha-ha-ha!

——-

Nu är det ju, få se här, april-maj-juni-juli-augusti-september-oktober… snart ett halvår sedan jag åkte till Kungsör och upptäckte att morsan dragit vidare till nästa dimension. För ungefär exakt två år sedan tog jag det här kortet på henne, utanför Domus i Kungsör, ser det på mitt skrivbord på Maccen just nu, lägger ut.

”-Stanna, stå stilla, jag måste plåta dig framför Kung Karls Kyrka!”

”-Okej!”

Så tog jag den här bilden 071005. Hon höll i sin rullator, hade kvar bägge benen då.
Så gick vi in och tokköpte. Nä, hon hade ju lista på allt, men jag sprang runt och letade och hämtade det som var en bit ifrån. Jag hatar ju affärer, vill bli snabbt klar.

”-Har du hittat clementiner?”

”-Var är de?”

”-Borta vid fruktdisken fattar du väl!”

”-Okej, jag hastar!”

morsan-071005

Baronmodern, här som endast 86 år ung böna.

Ja, jag saknar min morsa. Förutom morsa, en jävligt finemang polare och stöttepelare. Nästan 50 års kontakt och så svart i rutan. Hej hopp!

———-

Men livet måste gå vidare för oss som är kvar i Reinfeldt-land. Frågan är bara hur? Medan jag väntar på ett svar (en smäll i skallen, eller en komet i skallen, ett brev på posten, eller ett personligt uppvaknande, ett  ”aha!” när jag sitter på Biskops, så håller jag ställningarna. Eller, okej, försöker hålla dem. Man är skyldig livet att hålla ut och kolla in vad som var meningen med alltihopa. En förväntning som är spännande som fanken. Kanske visar det sig att jag är Kungens oäkta bror? Då ska jag klämma på tysk-Silvia. Bröst? Tut-tut, ha-ha-ha-ha!

Om jag vore tjugo år yngre kunde jag gå med i Främlingslegionen, eller något stenhårt MC-gäng och utagera min sorg, mitt ”dum-i-huvud-ness”. Men vafan gör jag nu?

Ping-Pong-klubb?

Latinsk dansförening?

Badminton?

ABF:s matlagningskurs för ungkarlar?

-GAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!

———

Tack gode, för Biskops och dess orkester, Helmer Bryds, som talar om hur man löser det hela med Dr Sloans Linement på sin poopgala:

(-”Inget vi prövat har hållit vad det lövat”, ha-ha)

Rock!

Sug!

/Baron

Annonser

2 Responses to En jävla tisdag

  1. sofie skriver:

    underbart med sången!!! Naken sjungandes på ballisen är ju en underbar känsla. Nu är du allt på gång igen!!! Men hur ska man lösa din lägenhet med kartonger osv.. tänker tänker… ordna en ” styra upp Baronens lägenhet fest” Chiliconcarne en massa rödvin och någon som har en bil med släp. Sen är det uppstyrning med bärande och du står som den Baron du är och styr över dina undersåtar som pilar som små musar av hängivenhet i och fram och tillbaka med dina saker.. slänga? Spara? osv.. Själv kommer jag att medverka om inte annat för att jag är så fantasktiskt bra på att organisera andras liv. Ha en fantasktisk dag!! Kram på dig!!! Solen lyser…

  2. baronen skriver:

    sofie: Tack ska du ha för att du gillar sång. Fast jag är nog bara på gång fläckvis.
    Fin idé med chiliconcarne-fix i lägenheten, men jag är fortfarande för sävlig för detta (även om det vore det rätta). Jag måste ta mig ur chocken, och sedan gå igenom rubbet i lugn och ro. Tror det kommer att ta tid.
    En dag, förhoppningsvis inte för långt in i framtiden, så vaknar jag, växer jag, och tar tag i det hela. Så måste det bli. Men din idé är inte dum, och vissa av mina vänner har nog varit inne på samma tänk tidigare….
    Hur som, låter jag eder cyberbiktfädrer/mödrar veta detta om det blir aktuellt, eller när det blir aktuellt då. Så får vi ta diskussionen då. Det svettiga då, om folk kan.
    Jag hade en rätt okej dag idag, hoppas det var detsamma för dig. Solen lyste, men sedan stormade det. Och så blev det kallt som tusan, och så varmare. Bara att gilla läget! Rocka rolla!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: