Onsdag och höst 2009 med prylar som händer

På jobbet idag fick jag lite konstigt ont i magen. Så kom jag på att jag glömt bort att bajsa på ett par dagar.
Jag snackade med en jobbpolare.

”-Du, vafanken, jag har ont i magen, och så kommer jag på att jag inte bajsat på flera dagar!”

Han tittade på mig som om jag vore en idiot.

Jag vet inte varför det blivit så. Jag brukar sköta avträdet fint. Man äter, och så släpper man ut resterna, inget konstigt. Men nu hade jag inte gått på muggen på flera dagar, fråga mig inte varför.
Okej, det kan bero på min kost. Jag äter så förbaskat nyttigt att kroppen är i chock, bara suger i sig näringsämnena, vill inte att en enda böna ska ut innan allt nyttigt är utsuget. Vad vet jag, vem är jag att döma min kropp?

Jag satt där på jobbet och det gjorde ont i magen, fick verkligen spänna mig, som att ha en käpp upptryckt i röven när det började trycka på. Släppte ljudlösa fisar i mängder, som konstigt nog inte luktade illa, det var bara luftpussar. (Hade de luktat illa hade en av mina första lagar gällt, det hade kommit in en attraktiv kvinna, vilket det inte gjorde).

Till slut sa jag åt mig själv, fast tyst, i hjärnan liksom:

”-Sluta nu med att vara så förbannat dum i huvudet, gå på muggen och få ur dig restprodukterna för i helvete, innan du blir förgiftad!”

Så det gjorde jag.

Jag kände en enorm rädsla när jag satt där på muggen. Att inte baja straffar sig alltid, på något sätt.
Och på jobbet är det så perverst ordnat att man ser sig själv i spegeln när man sitter på tronen. Spegeln går lågt. Vem i helvete vill se hur man ser ut i fejan när man trycker? Måste vara någon sjuk Örebroare som kommit på detta, bluä, bara att kolla i golvet.

Min kropp och jag var hur som helst helt överens, prylar skulle ut från mitt innanmäte. Så jag tryckte på, och det kom ett par fjattiga svennekorvar. Men så blev det som ett vakum några sekunder Och så hände det.

Ett stort jävla vaccum, en tomhet. Jag kunde inte längre påverka skeendet. Det var som ett baksug, och det kom luft, och så kom det, med 367 km i timman, en kanonkula, ett bowlingklots storlek, som krossade botten på mugggen, det sa PANG! På riktigt. Det kom från mig och var det mest kraftfulla jag någonsin varit med om, den vägen. Jösses.

Jag försökte samla mig. Mina tankar snurrade. Jag var helt övertygad om att två, eller tre meter tjocktarm hängde ut ur röven på mig, att jag manuellt skulle behöva stoppa tillbaka det. Så jävla läskigt var det, så jävla ovanligt var detta.

Men jag höll ihop som människa.

Och jag kände mig frälst, på något sätt. Lättad.

Det var min bajshistoria för idag.

———-

Då jag har blivit skyddsombud på jobbet så fick jag idéer. Jag måste fixa en bild på mig med hjälm och farligheter och sätta upp, så jag gick till de avdelningar på jobbet som har sådant. Hittade inga hjälmar, men hittade en sågmaskin. Började leka med den och tänka hur bilden skulle se ut, innan jag kom på att jag var helt dum i huvudet och gick därifrån.

———-

Hela dagen idag hade jag glömt att det fanns något ord som heter Polaroidbild. I 24 timmar har jag varit helt väck om detta. Behövde ordet, men det fanns inte i min hjärna. Det kom tillbaka till mig ikväll.

———-

12 timmar på jobbet idag. Bra jobbat. Massa extra och så.

———

Träffade på Adnana under hemgång nu i kväll också, det var inte så jävla roligt:

———-

Det var något annat jag skulle berätta, men nu har jag glömt bort det. Det luriga med att vara mig, Cyberbaronen, det är jag hur jag än vänder mig har jag arslet bak. Sådana cyberbiktfädrer som Kalix (var har han tagit vägen) tycker ofta att jag skriver för långt, och så finns det andra som tycker jag skriver för sällan. Tack och lov så tillfredställer jag bara mig själv vad det det gäller frekvens.

————

Jo.
Plötslig idag så kommer en man och en kvinna in på jobbet, som jag kände för över 20 år sedan, i ett ärende, med en son som inte ens fanns då jag kände dem (nu 16 bast). De känner naturligtvis inte igen mig, jag får presentera mig, och de hajar vem jag är rätt direkt, men det är omtumlande för mig. Mycket omtumlande, mer än jag trodde eller visade. (Kändes efteråt).
Jag umgicks med dem för över 20 år sedan. Hon är syster med hon jag då bodde ihop med, Ingrid, och han är hennes man. Ja, han ville, på den tiden, ha mig med att spela värsta sporten; undervattensrugby!

Jag var såååå jävla kär i Ingrid. Men hon lämnade mig för en jävla amerikanare. Mer om det i min roman som kommer ut på något skumt obskyrt förlag någon gång när jag får arslet ur vagnen att skriva ihop något, och inte bara lägga ut mina tankar på nätet så här.
Här är tre bilder på Ingrid:

i-ingridtryckeri2

Vi är i Lindesberg och kollar provtryck av högskolans tidning Lösnummer (där jag var redaktör).

i-ingridtunnel2

Vi är i Paris på tågluffning och jag känner (nu) vibbarna av den franska filmen Irreversible. Kommer faktiskt ihåg att jag tjoade på henne att stanna så jag fick ta kort. Hon var nog lite sur där. Det är i tunnelbanesystemet. Det är sent 80-tal.

20 år senare gjorde fransmännen denna film. Och ni ska veta att jag gillar den, det här är bara trailern, och jag har boostat den här förut. Den är såååå jävla hemsk, men också så bra:

Men nu kom jag av mig.
Nuvarande Björnis hette annat på stenåldern. Här är ett kort jag tog på Ingrid (väl också utlagt tidigare, men det skiter jag i, jag har bloggat länge) då vi satt där och njöt av livet:

i-ingridroker

Den fejakade tatueringen hade jag klämt dit från ett tuggummipaket.

Men.

Grejen är att nu träffade jag hennes syrra, efter över 20 bast, och det rörde upp en massa hos mig. Nej, jag är inte olyckligt kär i Ingrid numera, dock var jag det då, det står jag för. Det var en jävla pryl då.
Kanske saker och ting håller på att knytas ihop nu, ödet, eller också är jag bara dum i huvudet som vanligt.

Fy fan, definitionen på att vara Vilse I Pannkakan är: Baron von ÖrEbRo…

ÄH, jag lägger ut, orkar inte tjata.

Jag är frän, jag ska inte banga.

Rock!

Sug olvonsalva!

/Baron

Annonser

6 Responses to Onsdag och höst 2009 med prylar som händer

  1. Ståfé skriver:

    Skitprat!

    Men en väl fungerande mage är viktigt förstås.
    Plommon, plommon, plommon…..

    Släpp dig gärna, men släpp inte taget! 😉

    Rocka rövarna av rövarna!!! 🙂

  2. frafilm skriver:

    dagens bästa
    ”Började leka med den och tänka hur bilden skulle se ut, innan jag kom på att jag var helt dum i huvudet och gick därifrån.”

    ha, garvade ihjäl mig, almost

  3. Kalix skriver:

    Öh, jo jag är kvar. Det var inte så värst för långt idag inte.

  4. sofie skriver:

    Jag säger bara: fniss fniss fniss.. du är inte bara fläckvis på g.. du är på G !!! Vilken inlägg, magtankar, film, och en gammal kärlek. Vad kan vi mer begära? Du gör min dag, på riktigt.

  5. Stirre skriver:

    Ha, ha, har du sett South Park när dom skiter ut en jättekorv som är Bono i U2, ha, ha, så jävla bra!!
    Tänkte direkt på det avsnittet när jag började läsa din skitrapport!

    PS: Räknar med dej den 8:e November………..ta hojen klenis-penis!

  6. baronen skriver:

    Oj, måste få ut lite kommentatorssvar också. Ibland glömmer jag, ibland så tycker jag att jag skriver så mycket så jag inte behöver. Men läser, det gör jag alltid.

    Stoffe: Det gäller bara för mig att slappna av ibland så pass att jag hajar i vilken riktning muggen är. Har inget hårt eller löst problem, var bara dum i skallen ett par dagar och glömde bort det hela.

    frafilm: (hm, gemener alla bokstäver, nytt…)
    Tack för att du uppskattar min beskrivning av mitt liv med glädje. Ja, jag garvar också åt min idioti. Skönt att jag gladde även dig, he-he-he-he.

    Kalix: Det var som fanken, du är med i liret. Och inte skrev jag för långt heller. Jag är en superbaron, helt klart.

    sofie: Du gillar min kaskad, tackar, he-he. Jo, det är så det är att vara cyberbaron, ibland smackar man tankar och bokstäver så det inte är klokt, ibland är man tyst, ibland skriver man tråkigt och inåtvänt. Men du har helt rätt där. Det var ett genialiskt inlägg som var på alla ställen samtidigt. Vad mer kan nån begära? Intet…. Och, som jag sagt mycket av tidigare, mina cyberbiktfädrers kommentarer är min bensin, det lättar upp för mig, motiverar mig, och gör mig på gott humör när jag läser dem. Så keep it up!

    Strega: Då är det snö. Och, vafanken, är det DU som lirar? Det har jag inte fattat. I övrigt är jag och Bono som skitkorv rätt lika varandra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: