Va, vadå?

Det är slutet av veckan, redan fredag morgon. Och jag är ”ute” som bloggare numera. Eftersom vissa kollegor inte kunde hålla käften om mig som ”Baron” så testade ju intelligenta yngre medarbetare på jobbet detta på Google och hittade hit. Tjo!

Men jag säger skit samma. Jag började ju så här, genom att vara öppen. Att jag sedan höll på att få kicken, missade en massa löneökningar, sågs som en suspekt människa, var ju som det var. Jag la prylen hemlig, bakom lås och bom ett par år, och det plågade mig. En bloggare som inte får synas (eller en med cyberdagbok, som det hette då, innan blogg-tekniken kom) är ju helt åt helvete.

Jag berättade idag, för mina yngre medarbetare, att de skulle ta det lugnt med sin nyvunna kunskap. Vuxenvärlden kanske inte hajar (föräldrar, andra vuxna, vissa kollegor till mig). För ännu idag, 2009, anses det konstigt att någon som jobbar som lärare har ett liv utanför skolans väggar. Jag vill nu betona ”jobbar som”, jag är inte lärare, jag ”jobbar som” lärare.
De flesta ser nog en som ”jobbar som lärare” som en som går hem från jobbet och kliver ner i sin Dracula-likkista och sover till nästa dag. Så är det inte för mig. ICKE! Jag har haft ett liv före jag tog mig in i det här yrket, och under tiden, och antagligen efter det också.

Jag gör vad jag vill på min fritid. Jag har en historia. Det är en rätt jag har. Jag gör bra saker, dumma saker, puckade saker. Men jag är en fri människa som inte låter mitt jobb påverka mitt liv utanför jobbet. Och jag har nått den gylldene medelåldern, en fruktad siffra. Vem fan ska säga åt mig vad jag ska göra och inte göra?

Så nu står jag mitt kast. Jag bloggar ju var och varannan kväll här, och har så gjort på nätet sedan fanken 1997. Det har gett mig en massa nya vänner, tagit mig till New York och gjort mig till MC-nisse. Fantastiskt.
Men det är klart, jag skriver ju om sorg, om fester, om politik, om konstigheter, om en massa funderingar, men även kuligheter förstås. Kan det vara stötande? Säkert. Men jag har i grundlagen rätt att göra det. Att fritt uttrycka sig är en mänsklig rättighet. Om vissa inte pallar med det, då är DET DERAS PROBLEM, inte mitt. Bara att ge fanken i att läsa här.

Blir jag mer sårbar nu? Ja, säkert. Men det skiter jag totalt i. Ingen jävla Örebromössa ska ner över pannan mer här. Jag är den jag är. Jag gillar att uttrycka mina tankar här, om allt, om mitt liv, som jag har rätt att göra vad jag vill med. Jag kör på som förut. Ingen pardon (slå upp).

Med det sagt, kolla en rulle som en av mina yngre medarbetare gjorde, i ungefär en halvminut. Jag kan inte sluta garva åt hans lilla tik som fått en lekkamrat:

——–

Den här veckan borde jag ha lånat en bil från bilpoolen eller Baggo för att åka till Kungsör och ta hem det sista av morsan grejer som står i släktingens källare. Men jag har inte förmått. Vinden är ju full (om det inte är snott) och likaså här i min gruva (baronborgen). Vet inte vad det är med mig? Får inte till det. Nu hade jag ju lediga hål och allt i schemat. Okej, får bli en annan vecka. Måste ju till banken där också och fixa de där kanske 2000 spännen som finns kvar på morsans konto efter alla kostnader med begravning och allt, till mitt konto.
Men det är liksom, jussom, som att jag inte vill. Som om jag inte vill avsluta.

———

Har dock inte tjurat så mycket på ett par dagar. Chocken i labbet kanske styrde upp mig, jag vet inte. Och jag har inte sett idioten sedan dess, vilket kanske är tur, för jag är framåtlutad nu, alltså, smackkänslan finns…..

———-

Nu är det beställt. 20 nya iMaccar i en ny sal på jobbet. Tjohoooooo!
Fatta!
Två års jävla strid där man ibland blev ombedd att lämna jobbet för att man ville jobba med Mac leder nu efter ett och ett halvt år med Mac som funkat felfritt till att skolan, utan någon som helst kamp, tycker att det är helt rimligt att skaffa en Mac-sal till. Och det ivrigt påhejat av PC-lärare. Det är som om det inte vore sant. Jag blir helt förvirrad.
Fast det är ju nya chefer nu också. Bra sådana. Inte som förut, sådana som inte skulle vara i den positionen, det var skräck då.
MacVerkstan, välkommen!

———

Jag köpte en massa bladgrönsaker och nyttigheter på ICA idag, till det sista av min naturbetade köttfärs jag köpte dyrt för någon dag sedan. Stekte en hamburgare av det och så moffade jag in grönsaksnyttigheterna i käften och svalde.
Har ju bojkottat sallader och sådant en period, tröttnade. Har mest kört bönor och rotfrukter som tillval till firre och ”tjött”. Men nu var det dags för blad och prylar igen.
Och, precis som förra gången som jag åt Baby-spenat, så kände jag mig konstig i kroppen. Är fanimej övertygad om att bladspenat är knark. Jag blev så jävla uppåt (som jag inte blir av Kidneybönor eller morötter). Flög fram liksom, rastafari, tjoho, ha-ha-ha!

———-

Det är fredag. Ska lägga mig snart. Kolla på något dumt på TVn. Sedan är det två pass på jobbet, och helg. Tvätt-tid och fredag kväll.
Det går fort. Dagarna, veckorna. Att bli äldre är att känna tiden smiska förbi. Tänk när man var 14 och längtade till att bli 15 så man skulle få åka moppe. Den perioden tog ju hundra år. Nu när man längtar till nästa lön den 27:e så tar det tio minuter. Äh, ni fattar, cyberdagboksfädrer, vad jag menar.

———-

Okej.

Tjärlek!

Rock!

/Baron von Bongo (Kamikatzie-pilot på webben numera)

Annonser

7 Responses to Va, vadå?

  1. sofie larsson skriver:

    halloj! Fredag, skönt, en annan känsla vaknar i kroppen. En hel helg där man inte behöver vara styrd av jobb och tiden. Skönt.
    Synd att du inte fick vara privat längre, men jag hoppas att du fortsätter skriva precis som förut. jag tror det är bra om ungdomar får tillgång till dig och dina funderingar. Det är ett bra sätt att närma sig ”vuxenvärlden”. Förstå att vi gamla… ha ha ha även har ett privat liv som består av allt som livet har att erbjuda. Tänkte på dig i går när jag gick över stan vid 21 tiden, mötte en man, han vänder bort blicken(för att inte skrämmas?). Då dyker du upp i skallen på mig. Hej, utbrister jag!! Vilken fantastisk kväll va? Mannen stannar upp, tittar på mig, rätt förvånad, och svarar: ja, det är en skön kväll. Sen går vi åt varsitt håll. Jag lite starkare, han lite mer avslappnad. Eller ja det är ju min tolkning. Men skönt var det i alla fall.
    Ikväll är det Ritz!! Fantastiskt!!

  2. McHäcko skriver:

    Kanon jycke. Som att se sig själv och ylving i sängen

  3. Rolf skriver:

    Tjena Blomgren!
    Nästa fredag vill jag läsa på din blogg att du gått igenom EN (absolut inte mer än EN)av kartongerna. Slängt det som inte skall vara kvar och arkiverat nyttigheterna.
    Jag ser med spänning fram emot denna rapport.

  4. spawn of satan skriver:

    När min morsa vek in hovarna permanent så kastade jag kartonger oöppnade.

    Ångrar inte.
    Undrar vad den halvstora bruna kartongen med halvtungt innehåll innehöll?

    Sömnlös är jag dock icke.

    Blogga balle!

  5. Henrik skriver:

    Mats, du kan känna dig lugn. Jag kommer inte göra någon vidare reklam för denna blogg, men jag tänker fortsätta läsa den i vilket fall som helst.
    P.s tack för att du ger min video lite publicitet, det uppskattas!

  6. baronen skriver:

    sofie: Hoppas du hade guld på Ritz. En snubbe jag känner ville ha mig dit, men jag vägrade. Ville sitta och sura och utsätta mig för alla blockpsyk i Örebro som finns på Biskops (och, ja, jag fick min tilldelning så det räcker). Måste skaffa en AK-47:a. Hur många psykopater kan det rymmas i Örebro? Hur många?
    Jag kommer att fortsätta skriva. Vi får se hur det går. Kanske någon knasig vuxenmänniska ställer till det för mig, men då får det bli så. Jag är ärlig här, jag är jag, och att jag har ett liv utanför kommunen är min pryl. Nu kör jag bara.
    Kul att du var trevlig mot den där snubben som tittade i backen, det kunde ha varit jag. Du gjorde det rätta, så jävla bra! Fan, vad jag hatar att folk ska vara rädda för varandra, det är inte klokt. Du rockar, bönan!

    Häcken: Det var kanske därför jag garvade så mycket, jag tänkte på dig och Ylving, he-he-he. Nä, den är så vacker den lilla filmen, ha-ha.

    Rolf: Jag vill gärna att din order blir verklighet. Finns det någonstans man kan skriva på, jag behöver verkligen en överförmyndare i det här läget. Jag ska försöka, jag lovar, jag SKAAAA försöka. Jag vill det. Bra, Roffe, tack.

    Herr ondska: Tråkigt att höra att du är i samma läge som en annan. Och fränt att höra att du inte har någon nostalgi i dig, utan är helt jävla fri. Tyvärr är fallet inte sådant med mig, och det är det stora problemet. Hoppas att ditt tunga paket inte var en guldtacka.

    Henrik: Tack för att du hör av dig och visar att du kollar här. Jag tackar för att du visar mig förtroende, men du fattar nog också att vissa inte fixar det. Din video var så jävla värd att visas. Nu ska jag kolla den igen. Och, jag kommer att köra mitt tut, oavsett, tut, tjosan, rocka rolla!

  7. spawn of satan skriver:

    Gai kakhen afenyam!(Go shit in the ocean…)bara för att det låter så rejält och efter ett par rågvisky och maltdito så flyter tungan geschwint.
    Over and out from hellhole Ö-o.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: