Dä ä lördag morgon

Det värsta med att vara en snubbe som kör det senaste är att man inte har så många polare med sig på prylen. De har inte verktygen, viljan.
Så jävla många i min ålder känner skräck som för ett centralprov när det kommer till nya prylar. Men skit då på er. Jag klarar mig. Så känner jag det.
Finns det t ex något vackrare än att vara Twitterknarkare, he-he. Dvs ta film, eller bild, och lägga till text (eller bara text) med sin iPhone (eller annan mobil, eller dator) och skjuta ut skiten rätt ut bara. Och så läggs det ut där, i svarta cybern, och de som är intresserade av vad för slags skit man hålls med, prenumererar på en, och kan då, om de vill klicka och se, höra, läsa, vad man hade på hjärtat, från mobil eller dator. Hur fränt är inte det? Äh….

twitturknarkis

Twittra = Kvittra.

————–

Ska också vara så provokativ här så jag lägger ut den här bilden. Den hittade jag på via Henry B:s Facebook. Det är en slags jämförelse. Hoppas det går att förstora, eller klicka på. Ja, titta på de röda siffrorna först, men kolla sedan de andra, klicka och vänd på huvudet. Proportioner. De senaste 300 dagarna på jordklotet….:

Swine Flu Mortality

Säger inget mer….

———

Här skulle jag egentligen, för att visa min frihet, ha något nazi eller naket eller annat enormt olämpligt. Hm, måste lura lite….

Hm, jag kan ju jäklas lite med lokalpressen.
För några dagar sedan, eller hur långt de nu var sedan så drabbades ju viss press här i landet av, som det hette, attacker (det kan lika väl vara klantig programmering och…arghh vill inte säga det, Wind…..)
Hur som helst. Denna stads stöddiga lokalblaska som äger rubbet, ingen konkurrens här inte, kör upp en blogg då, så de kunde få ut nyheter ändå (vilket i och för sig är ett bra initiativ, och faktiskt funkade bättre än den vanliga sega hemsidan som ingen vill läsa, eller som jag vill kalla lokaltidningens död. Inga unga läser där, för de håller på prylar).
Här är den adressen: http://nablogg.wordpress.com/

Det är ju så där man vill ha nyheter egentligen, kortfattat och någorlunda genomtänkt.

Men jag, när jag fått adressen eftersom allt stod stilla, jag skrev ju in en lite annorlunda adress: http://nabloggen.wordpress.com/

Ett ”en” efter blogg. Det är ju inte svårt att skriva så. Och då kom jag till den där sidan, en, vad jag förstår, protestsida mot själva tidningen. Det var intressant att läsa (även fast de inte skrivit sedan i maj).

Hur som, jag tyckte detta var lustigt. Och rätt åt!!!

Kul förresten att de använder, bägge sidorna, samma genialiska bloggverktyg som jag gör här. Tack för det!

————————-

Fredagar är hårda på jobbet.
Då är det full pott, förmiddag och eftermiddag. Missförstå mig inte nu, men det är inte någonstans en timma att göra annat på. Nej, det är att härska över sin situation. Missförstå inte heller detta, jag har inte att göra med några styggingar, det är inte så. Utan grejen är att man måste vara chef hela arbetstiden. Ja, jag sköter det snyggt, och jag har bra folk att vara chef över, behöver inte tjafsa, men det är faktiskt, fast man inte alltid kan tro det, lite tärande. Att vara den som styr, som ibland är polis, håller i det hela, ha kontrollen över rubbet, teknik som bråkar, fixa, dona…
Fast idag var det kanon ändå. Alla var med på noterna hela tiden. Sådant känns bra, jävligt bra.

———————–

Idag är också den första dagen på hela veckan då jag känt mig som mig själv, inte svimfärdig, inte sönder, inte som ”det är över nu” i kroppen. Jag är så tacksam för det.

Baggo ringde mig under kvällen. Vi snackade lite. Han hade familjesammankomst med fästemös bror och böna. Ingen utgång för honom.
Baggo är finemang.

Jag skulle ha kunnat gått till ett ställe i stan (gamla Royal på Stortorget) där min kollega Micke och min polare Malle hade räggi-fest, med min tidigare kollega, numera musikkändis Governör Andy (Sjösten). Men jag pallade inte.
Hade först tvätt och så när allt det där var klart, måste jag ju äta, och så blev det för sent.
Så jag drog till Biskops sista timman (sent som fanken). Gaggade med Andreas, Elin, Roffe, det får, fick, räcka så.

Gock (det heliga ordet igen, he-he) hemåt över stan. Kollade in de lättklädda skyltdockorna i fönstren. De var fina.
Ja, och så var jag hemma och började skriva det här.

Vad sa farbror Melker i Saltkråkan, ”Ett liv, ett…”. Äh, kommer inte ihåg nu.

Rocka puck!

Sug snor!

Bläsk!

/Baron

—–
PS: har kommit på vad jag skulle skriva som var fjöligt, omanligt och det där, för något inlägg sedan, alltså det fega. Får ta det nästa vända.
Och vill någon testa min Twitter, någon mogen, så hör av er, he-he, nej, inte alla, men många kan få den.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: