Retrospektiv utställning

Jä, då kör vi lite olika grejer här. Nu laddar jag upp.

Har hela tiden misstänkt att Häcken torskat hårt på det Skottska. Nu finns beviset. Min agent i just sagda Skottland har på hemliga vägar lyckats ta dessa bilder. Häcken i en Sherlock Holmes-mössa. Läskigare blir det inte!!! ARghhhhhhhh!

Inte nog med det. Han tror att han speglar sig, men kameran finns bakom spegeln:

Så, bara efter ett par månader, så är han en sådan där lirare med sådan där mössa. Måste fanken åka över och rädda honom. Minns sådana män man såg i gamla Västerås under ungdomen. De hade sådan mössa/hatt och var helt förslavade. Frihet! Ring Mel Gibson!

—————-

Lokalblaskan överraskade ännu en gång i kväll. Sådan vokabulär används väl inte annars? Eller har det gått över gränsen nu? Beror det på underbemanning? Är jag sååå jävla gammal att jag reagerar? På att skribenten är släkt med fast anställd personal? Trodde aldrig jag skulle få se denna småborgerliga (storborgerliga liberala tidning) använda detta epitet. Men nu har det hänt.
Och, okej, jag tillhör femteplatsarna i landet, helt okej:

Jag har klippt ur rätt av, inget lurt här. Man behöver inte förvanska sanningen, den är rolig i sig.

—————————-

Och sedan är det ju den nyligen uppväckta Törnrosa eller om det är Snövit, dvs Grevinnan Anette som så gött har kommit till världen igen. Hon skickade mig en pryl från hennes telefonsvarare som fick henne att garva ymnigt, he-he. Och det förstår jag. Kan det ha att göra med den där länken till den där gamla godingen, pranket, som jag la ut här för hundra år sedan, men som är värd att höras igen, och som hon hörde för några dagar sedan? Hjärnan sätter igång vad man skulle svara om man hade lyft på luren och inte låtit det hela spelats in….
Okej, först Grevis telefonsvararkristna meddelande, hon bor ju ändå i US of A:

Och så världens bästa prank (textat, Sterge, du kan hänga med). Har som sagt lagt ut det förr, men det håller än, även som repris. Två radiopratare spelar upp en snubbes inspelning då han drabbats av en telefonförsäljare. Killen som ringde måste ha skitit på sig, he-he, underbart, verkligen, digga:

He-he-he-he-he…..

————————–

Så en liten gif-animation. Det är inte ofta man får se sådana nu för tiden, det ska vara flash och skit. Men här är en äkta gif, webbens äldsta bildformat, och det rör på sig (webbens också äldsta rörliga prylar). Tack Lorrden för att du skickade den, kolla noga (om det inte rör sig i bilden nedan, klicka på den, så ser man, he-he-he, mycket instruktiv):

He-he, yeah! Vem blir inte intresserad av att lära sig noter. Tjing för att vara G-klav!

—————

Så.
Med all denna media upplagt, kanske jag kan få tillfälle att berätta om min dag? Är det okej? Allright, då kör vi.

Men först: Jag sov inte en enda sekund mellan tisdagen och onsdagen. Jag ville inte blunda. Jag tok-kollade TV, och så när jag blev så trött att jag inte visste vad jag hette så vågade jag inte somna, då skulle jag aldrig komma upp igen, i tid.
Så jag kom väldigt tidigt till jobbet. Nydurschad.
Ska berätta en hemlighet. Jag durschade aldrig på tisdagsmorgonen, dagen före. Det var bara att ge upp. Det fanns inget varmvatten, det var tok-iskallt. Så jag satte på mig färska strumpor, fillingar och t-shirt ovanpå min odurchade kropp. Jag hatar det. Men jag hade inget val, jag lovar. Dock borstade jag tänderna. Detta har bara hänt en gång tidigare i detta årtusende, ska ni veta, och då av precis samma orsak.
Hade jag haft mer tid på mig hade jag nog fixat det hela i rinnande iskallt vatten, men inte då, inte då.
Det jag hoppas på är att mina medarbetare inte tyckte jag luktade skunk. Jag hoppas.

—————-

Men tillbaka till onsdagen. Varmt vatten fanns och jag tog mig till jobbet, dock utan att ha sovit en enda jävla blund (som också är i det läge jag befinner mig i just nu när jag skriver detta, arghhhh….).
Hela förmiddagen jobbade jag med mina yngre medarbetare. Sedan massa administration, fixade konton åt folk hit och dit (ingen lunch, det är för fjattar). Och så möte. Och så möte igen. Nu var det jobbets IT-möte. Självaste IT-chefen för jobbet hade kommit förbi och sa att han ville ha med mig på mötet, då jag och det jag höll på med (Mac) var framtiden och det skulle alla behöva höra. Najs.
Jag gnällde, men så tänkte jag, att, vafan, jag var ju helt bonko, utan sömn och prylar, jag kör på, skit i allt, bara att tuta på. Så jag ställde upp.

Och på det där mötet var kommunens store IT-chef. Och lite andra. Goda och sådana som inte hajar så mycket, och sådana som är fast i gamla vanor och är livrädda för det nya.

Men. Nu är det så här. Om jag ska gå på ett möte, frivilligt, då är det JAG som går. Nu är det slut på att vara ett artigt och tyst jävla alibi. Vill de ha mig, får de HELA mig! Så! Jag säger vad jag tycker, vafan har jag att vara rädd för? Örebromössa AAAAVVVVV!!!!

Det visade sig först att den här kommun-IT-chefen var samma snubbe som jag träffat många gånger genom åren. Då var han en Microsoftfanatiker. En gång anklagade jag honom, som neutral tjänsteman, för att vara partiskt på ett stort och viktigt möte. Det förnekade han och under diskussionen blev han svettig, drog av sig tröjan och blottade sin T-shirt där det stod, med stora bokstäver ”MicroSoft Windows”. Så hårt har jag aldrig skrattat, och så många poäng jag tog på det mötet, att det inte var sant, he-he-he-he-he. Han hatar mig säkert än i dag för den grejen, he-he. Jag bjuder.

Men nu, en tio år senare, var han inte samma snubbe, nu hade han utvecklats. Kunde tänka sig lösningar som inte enbart handlade om det stora datorföretaget (allt det här utvecklar jag i min nobelprize-roman som jag ska skriva, de prylarna törs jag inte lägga ut på webben, webb är ondska, bok är godhet).

Men skit samma. Jag sa vad jag tyckte. Att IT-enheten inte skulle bestämma över oss, utan att IT-enheten på kommunen borde ses som någon slags lokal variant av Vägverket. Reparera vägar, ploga när det snöar, och ge fullständigt fan i om folk kör Volvo eller SAAB eller något jävla Köningsägg!

Ha-ha, ja, jag är vass! Många höll med mig där. Och de som inte gjorde det var i minioritet, så de höll käften.

Och så berättade jag om hur jag jobbar, och använder massa gratistjänster och kommunikationsverktyg som bloggar, Twitter, Facebook och annat.

Nu gjorde någon bort sig genom att visa sin okunnighet, men jag sa inget, och jag säger inte här vem det var, men det var inte jag. Jag kan bara njuta när sådana biter sig själva i arslet genom vad de själva säger.

Ja, så fortsatte mötet. Men i sista minuten så tog jag mikrofonen. (Vi hade en döving med oss som via en skruv inborrad i den blankrakade skallen, en slags mottagare, kunde höra oss, fast endast om vi snackade i en mikrofon).

Jag reste mig upp. Höll mikrofonen framför min mun, skalderade:

”-Sist vill jag säga till dig som IT-chef för hela rubbet att det där jävla öst-statscensurprogrammet som Örebro kommun använder sig av är helt åt helvete! Vad har hänt med yttrandefriheten, informationsfriheten? Och till vem ska man vända sig för att få se de sidor man vill kolla? Jag kan lova att jag inte ska kolla några S och M-sidor (pisksidor), och det tror jag inte våra yngre medarbetare gör heller. Jösses, vi sitter på ett bibliotek nu, ska vi inte, i konsekvensens namn, som jag brukar säga när vi stöter på det här amerikanska programmet som ni i IT-enheten köpt in i verksamheten, bränna lite böcker, i samma anda? Vi har ju böcker runt omkring oss, med osedlighet. Varför inte börja med Bibeln, där står det om incest och våldtäkter och mord och massa fruktansvärda grejer, ska vi inte skydda oss mot detta. Kom igen, vi gör bokbål!!! Kom igen!!! Vem har tändstickor!”

Jo, jag sa så, och det blev tyst, och jag lät det hela sjunka in.

—————————

Äh, nu blev jag trött. Vi hörs.

Rocka olla!

/Baron

Annonser

7 Responses to Retrospektiv utställning

  1. Anette skriver:

    Toppen-tal för yttrandefriheten! Jag hoppas de fattar. Det vore sorgligt om friheten i Sverige börjar bli lika kringskuren som här i USA!

    Här gömmer sig alla bakom ”we can’t accept people being offended” och det är ingen hejd på vad som är betraktat som förolämpande. Merry Christmas är en förolämpning och vi förväntas säga ”God Helg” för att inte uppröra judar och muslimer (självklart vägrar jag, jag är kristen och har inga problem med att annonsera varför jag firar jul, så om någon har problem med mitt glada ”Merry Christmas” får de fanimej stämma mig. Inte heller blir jag upprörd om mina judiska vänner säger ”Happy Hannukah” eller ”do have a great Jom Kippur”. Jag tycker också att det är intressant att höra att ramadan har börjat och att katolikerna petar på sig aska i pannan för att fira att fastan har inletts. WHAT IS THE HARM IN THAT!!?????

    Jag kan inte förstå varför frihet numera definieras i att istället för att alla kan uttrycka sina åsiker och sin tro och sina traditioner, så är frihet istället att ingen får säga något som kan uppfattas som förolämpande… Det är så snurrigt.

    Varför bry sig alls då, om alla håller käften och inte utbyter tankar eller erfarenheter kan ingen ”komma till skada” och vi är alla fria som fåglar? Tjing för att vara kråka!

    Nu ska jag fira ”Thanksgiving” och djupt förolämpa en kalkon genom att äta honom. Detta är också en hemsk handling i ögonen på alla vegetarianer, så jag förväntar mig fängelse och pisk innan dagen är över. Skicka tranbärssåsen innan bärkramarna upptäcker att jag tog deras älskade växter!

    Eder tillgifvna!

  2. TomHell skriver:

    Stoppa vegarnerna! De äter upp djurens mat!!!!!
    Denna strof är så fiiiiin….

    När är man egentligen fri? Från vad?

  3. spawn skriver:

    ”Döving med blankrakad skalle med skruv”!!!!HAHAHAHHAHAHAHAHAHa!Jag pissade ned mig(igen)…
    To make an omelette you have to break some eggs.
    You go girl!

  4. Anette skriver:

    Åh jag glömde, bilderna ovan är ju Sherlock Holmes, straight from Baker Street!!!!

  5. Stoffe skriver:

    Detta var en av de roligaste och ändå seriösaste cyberdagboxbikterna!!! 🙂

    Jag älska driften med telefonförsäljaren, (noterna har jag redan sett ändå ryckte det i min baguette!)
    och framförallt ditt lysande agerande och tal till nationen, du får nog Nobels fredspris snart!!!
    Du har ju såååå rätt!!!! Funderar oxå på att ta upp skrivandet av Sanningens bok!!! 🙂

  6. Stoffe skriver:

    Heja Annette och Glatt Vikingablot önskas från Gamla Uppsala! 😉

  7. Stoffe skriver:

    Så distingerat sherlocks som Häcken ser ut ovan borde han snart kunna spåra många historiskt gravade hundar! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: