Några dagar av obloggning

Det har känts okej att inte blogga på några dagar. Att bara göra som jag vill, att inte låta denna blogg styra mitt liv fullständigt. Och som top of the pops har jag inte varit flitig med att kommentera kommentarer heller. Känner mig fri på något sätt. Ska fortsätta med det (jag läser dem, tack som tusan, behöver dem, de är min bensin).

———

Idag då. Tekniken har hunnit ifatt mig och min iPhone. Företaget Ustream har släppt en applikation på iTunes store, gratis, som tillsammans med deras streamingtjänst (också gratis) streamar ut live-video från min iPhone. Gissa om jag var på och laddade ner den prylen, och testade. Det är just sådana här grejer som gör mig glad nu för tiden, nya tekniska blogglandvindningar:

Ovan ser man vad jag ser när jag vill sända live-TV över internet från min iPhone. Och motivet var början på detta inlägg.
Det är inte klokt så fränt det är. Bara att tuta på. Adressen till sändningen ser man där i mitten, och man kan på förväg embedda den på någon sida (bädda in, ge plats åt), och vill man inte det, så syns den på Ustreams sida som man har (som också har adress man kan skicka till intresserade). Äh, det är så jävla fränt.
Så nu, var jag än är i landet, om jag inte är i ett blytungt skyddsrum, är det bara att streama ut video på nätet live, i färg, och med ljud. Det är gratis, men det drar rätt mycket batteri från iPhonen, fast det får man ta.
Jag har testat via mitt jobbkonto nu i kväll. Ska testa mer, så jag kan köra två olika, den mer sociala jobbprylen, och den så enormt stygga tokfräcka Baron-prylen, som jag kan göra, he-he.

Men digga, cyberbiktfädrer, jag behöver inte längre sitta vid en dator, eller framför en videokamera och så lägga upp. Jag kan lägga ut live, var jag än är, och så bestämma om det ska sparas och få finnas att se på samma ställe senare, direkt från fånen.

————–

En annan tjänst på nätet, som jag vet att mina cyberbiktfädrar är lite blyga inför, som jag boostat de senaste dagarna (fattat da shit om) är Twitter. Vilken jävla härlig tjänst det är, om man använder den rätt, alltså om man har kunskap om hur man gör. Jag lägger in en adress här, till en sida (som jag kanske har gjort) med sådan god information så ni förhoppningsvis inte ska känna er så utanför längre, att kolla på, om ni vill vara med i rymdåldern och gå ur era Fred Flinta-hus och åka ufo-tefat, när ni har tid och lust, på svenska:

Nä, förresten, jag lägger in en film här, och skiter i vad jag skrivit på annan plats (på jobbet) och så en länk till en sida på svenska som verkligen hajar det här, och det är lätt som en plätt, okej? Äh, ni har inget att säga till om, här:

Den har något år på skallen, och beskriver väl verkligen bara grunderna. Lite tråkigt kanske, men ändå. Om man har det med sig, så man fattar, och det måste man göra, så läser man sedan vidare här, skitbra berättat, alla hajar:

http://ohsohightech.se/vad-ar-twitter

Så kom igen nu, jämnåriga, underåriga, överåriga cyberdagboksbiktfädrer och mödrar. Det här är grejen! När ni är på kan vi bytas namn och prenumerera på varandra.

—————————

Fick ryck för ett par dagar sedan. Nu skulle jag panta alla jävla burkar som fyllde mitt kök (i kubikmeter räknat). Jag har köpt många burkar, med innehåll från ICA sedan april, men inte pantat en enda gång. Kan inte, har inte det i hjärnan, hatar att panta.
Nästan varje gång jag gått ner för att handla, läs: varje dag, har jag kommit på mig med att jag glömt ta med mig ett par kassar med burkar.
Men nu, rätt av, så bara visste jag, att NU JÄVLARS ska alla burkar ut och in i automaten, och generera stålar och återanvändas.

Jag kan ju inte göra något i liten skala. Så jag gick ner TRE gånger under söndagskvällen. Varje gång med ett stort gäng fulla ICA-kassar. Jag tog maximalt vad jag kunde bära och få med mig. Detta innebar att vänsterarmen stod rätt ut, och så var det kassar med burkar där.
Ska vi säga att jag pantade lite över 600 burkar på tre vändor ner till ICA….

Kände mig stolt, men hade en vända kvar, tog den på måndagsmorgonen, trots en enorm smärta i kroppen. Det var väl en 150 burkar till. Men sedan var det slut.

Ordningsfråga.
Jo, ja, jag gillar folkbira, jag gillar att dricka det till mat, eller som sällskapsvin. Ja, jag är dum i huvudet, det är dyrt, det innehåller den förfärliga alkoholen. Men det är lagligt, och jag har rätt ålder för att bruka detta, och det säljs i vanliga affärer.
Jag är nästan aldrig på bolaget och köper sprit eller vin eller annat. Jag gillar helt enkelt att sippa på en bira utan att bli elefant-öls-packad.

Men då jag har en defekt som gör att jag inte pantar som vanliga människor så får jag högar hemma, alldeles för mycket, och nu, när det inte gick in en enda burk i lägenheten längre, då ”overdoade” jag det hela genom att panta hela rubbet på en enda gång.

Resultat:

Kunde knappt gå.

Kunskap:

Jag är nu så jävla gammal att för mig är att panta burkar lika med att bli handikappad.

Och det blir jag hårt sur för.
Men smärtan och stelheten gick över, nästan allt, på två dygn. Det var inte samma som förra ont-i-ryggen-prylen jag hade för någon månad sedan, tack och lov. Men det är väl ändå fan, att så fort man använder muskler och rörelser man är ovan med, ska man lida! Ska det vara så? VA? VAAAAA?

————–

Och igår gjorde jag rent spisen.

————-

Idag hade jag tänkt göra toaletten barnvänlig och bakteriefri. Men det gick jag bet på. Provar den prylen under torsdagen. Min plan är att hygienisera det jag kan, för att sedan börja ta låda för låda, kasse för kasse, av morsans prylar och bestämma vad jag ska ha, vad jag ska lägga undan, vad jag ska sälja, vad jag ska slänga. Så att jag sedan kan vistas som normala människor gör i sina boenden, utan högar, utan packlårar, utan lådor överallt.
Dessa val önskar jag inte min värsta fiende.
Jag har det blä, men nu är jag mogen, nu måste det hända något. Och det är bara jag som kan få det att hända. Jag ber till makterna att jag inte ska få någon jävla krämpa som gör att jag inte kan fortsätta med detta, min planering. Nu måste jag ta mig i kragen.

————–

Ja, äh, nu får det räcka. Kom på att det var sista delen av Morden, eller Graven eller vad det heter, den där grejen med Kjell Bergqvist på SVT i kväll. Missade den, men nu ligger den ute på SVT-Play. Jag ska njuta, sippa lite på en bira, smeka lite OBOY med grädde, och kanske pop-corn.
Och mitt i det där, ska jag, trots att jag visserligen saknar en god kvinna vid min sida, vara glad över att jag inte har någon dockskåpsfacist som gör mitt liv till en pina, som så många av mina ”bröder” står ut med, för de tror att de här brudarna ska fatta någon gång. En väntan på murva, en murva som aldrig kommer för dem. Äh, vafan, är de inte torra bakom öronen, kan de gott ha det.
Ska jag ha en kvinna ska hon vara både väluppfostrad och god (och stygg, fast inom ett annat område än att vara en jävla häxa som borde hänga med Hitler). Leve friheten, för fanken!

Rock!

Sprong!

Blong!

/Baron