Sture do da pryl

Fatta nu då vad efter ni allihop är:

Sture Bergwall eller Thomas Quick twittrar. Och jag är hans 151:a följare. Och enligt SVT och andra källor är det verkligen han som twittrar. Jag kunde naturligtvis inte hålla mig, jag prenumererar nu på hans inlägg.
Om han är skyldig, galen, oskyldig, det har ingen betydelse. Men att psykavdelningarna låter de intagna köra Twitter borde väl få en och annan o-intagen att börja fundera på att skaffa konto, he-he-he. Det är dags nu!

—————–

Sov bort hela kvällen. Vaknade halv tio. Vet inte vad det är med mig. Jag vill bara sova när jag kommer hem från jobbet, och jag mår bra av det. Fast det var läskigt när jag vaknade. Jag var ute och gick i min dröm, med någon polare, någonstans där vi inte skulle vara, och polaren klev på en krokodil i 2-tonsklassen.  Krokodilen blev arg, men såg bara mig, och började jaga mig, jag hoppade över stängsel och allt, men bjässen kom närmare och närmare, var säkert 5 meter lång, utan svans. Hittade en stor morot som jag slängde över axeln bakåt, för att avleda, men den sket han i. Och då kände jag bara, äh, fuck-skit, jag orkar inte kuta, ingen räddning någonstans, varför dra ut på det, ät mig. Och så vände jag mig om och där kom han stormande och det sista jag mindes var när han var 10 centimeter framför ögonen i ett hopp mot mig.
Sedan vaknade jag.

—————–

Före det jobbet.

”-Du ska väl med på julmiddagen?”

”-Eh, ja, jo…!”

Det skulle vara julmiddag på jobbet. Jag hade solidariskt anmält mig men sagt att blir det samma jävla dåliga organisation som förra året med gigantisk kö som tog flera timmar, så skiter jag i det.

Nu gick mina kollegor iväg, klockan var kvart i fem. Jag var inte klar med mitt ännu. Blev kvar fem över fem. Gick däråt. Det blåste kallt, det var snö, det är vinter. Mörkt förstås. Marschaller utanför (stavningen?). Jag gick in, det var en liten kö. Men det var en kö av retarderade kollegor, de låtsades inte se att det fanns en kö på kanske 40 meter innanför, så den där kön av Örebroare trängde sig. Detta betyder att de som stod i ärliga kön fick vänta ännu längre på sina grisarslen och vad det nu var.
Missförstå mig inte. Det är ju trevligt med julbord för de anställda, en liten gåva om året för att man gör det man gör. Men eftersom det är så in i helvete dåligt organiserat kan jag inte ta det. Och här kommer konflikten.

Det finns folk som tycker att jag är konstig, annorlunda, rent utav märkvärdig och oförskämd (det ser man i blickarna) som efter att ha skådat detta helvete av köande helt frankt säger:

”-Gud Jul!”

Och så går jag därifrån. Mat har jag hemma. Bara för det är gratis är det inte ett heligt sakrament. Jag vägrar stå som ett slaktlamm i någon kö kanske en timma för att få något ”gratis!”

Så enkelt är det.

Så jag gick därifrån och kände mig illa tillmods. Jag såg ju vad alla andra såg fram mot det där, de var finklädda och allt (det fanns de som inte jobbade enligt schema denna torsdag utan hade hunnit hem och byta om till och med, slips och kostym).

Det blåste när jag kom ut, kalla vindar med snö. Framför mig mer personal som var på väg in. Jag pallade inte ”frågorna”, ni vet, cyberbiktfädrer, ”ska du inte med”, ”jo, kom med nu, kom igen!”
Det där fixar jag inte, behöva förklara sig, ingen bryr sig ändå, ingen förstår ändå, skit.

Så jag gick via parkeringsplatsen och ut på rakan vid nybygget. Försökte njuta av mina broddar, men det hjälpte inte.
Det var något annat som påverkade mig. Det här med jul, det här med… känsla av utanförskap, ensamhet, förvirring, oförstådd. Det här med jul är ju lite laddat för mig nu i år, om man säger så. Men det hajar inte fläskskallar.
Eder Baron var väldigt ensam och ledsen där på hemvägen. Det får räcka med att säga så. Jag är en tönt, jag vet. Jag känner mig själv. Men nu har jag fått ur mig detta. Nog så.

—————-

Suttit hemma under kvällen, och även nu under morgonen. Kan inte förmå mig att lägga mig. Ska ju snart upp igen. Men sedan är det ledigt.

Pinsamt på ICA, stålarna slut på kortet, fick ta till krediten. Tjo, så kan det gå. En vecka före lön. Vilken nolla man är. Fast jag fick ett litet snack med en stilig donna i kön innan detta hände. Det var en ”my girl”-typ. Inget fjatt, självständig, orädd, frän, kommunikativ. Bara att jag gaggar, vet inte hur vi började, i kön, är unikt, unikt för mig, megaunikt för Örebro. Men den ser man ju aldrig mer. Tjo!

—————–

Toklyssnar på Spotify. Men bara Derek and the Dominos, Claptons gamla bluesband från ”furr”.
Nostalgi antagligen, kontakt med ”furr”. Behöver det av någon anledning. Nostalgin snurrar i mitt förvridna sinne.

—————–

Laddade ner ”Blower” till min iPhone idag. Kunde inte motstå. 7 spänn, det gick inte att motstå, och det fungerar på både tårtljus och värmeljus, så jävla coolt, ha-ha-ha:

Någon har varit så ytterst vänlig och lagt upp en tube på detta:

—————-

Dagens Ding:

—————

Okej, lite cyberbikt gjord. Ut med detta nu. Sov några timmar. Upp. Sedan ledig i massa dagar för denna högtid. Tjo!

Rocka pölsa!

/Baron

Annonser

5 Responses to Sture do da pryl

  1. TompaHell skriver:

    Mary Beth måste vara hardcore i lesbovärlden!

  2. Anette skriver:

    Köa mer än fem minuter för mat är patetiskt, det är förunderligt att inte fler vände och gick i protest! Om ett ”gratis julbord” inte kan bjudas med värdighet är det inte någon festmåltid iallafall. Tycker jag.

    Jul är den mest laddade helgen av alla när man haft förändringar i livet.

    Glögg och påse!
    Eder tillgifvna,

  3. våfflo skriver:

    För nån natt sen var min dröm att jag var ihop med Marlyn Monroe. Fast inte hos henne utan hemma hos mej… några kom och hälsa på, vi var och handlade på ica, vi tittade på tv etc. Som ”vanligt” alltså, men det kändes ball på nåt sätt… och hon var alltid vacker och log.

    Jul – inga kommentarer.

  4. spawn skriver:

    marshmallows stavas såhär.marschaller vet jag inte…

  5. baronen skriver:

    Tompo: Den upp i rumpan vore icke illa.

    Anette: Tack för fan!!! Det är ingen som håller med mig, varken i cybern eller i verkligheten. Alla är bara lydiga, står i kö till koncentrationslägren, eller för att få sprutor som gör dem sänkta i en vecka (gris-sprutor) eller julbord. Jag HATAR det! Tack!! Jag är inte ensam länge i att tycka så.
    Jepp, det är laddat. Nu har jag 20 jävla dagar på mig att inte bli galen och lägga mig med en AK47:a på taket på vattentornet och balla ur. Det ska gå.

    Wåfflan: Fanken vilken vacker dröm. Och jul, tja, äh, vafan…

    Spawwwwwwnnnnn: Ingen vet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: