Wow det är vinter och kallt

Angående gårdagens tävling, som nu varit igång i ett dygn så kan jag bara säga så här, Baggo rular. Så här skrev han i sitt e-brev:

Hallo, nu ska vi se:

Y1
Y2
D3
H4
E5
X6
F7
A8
G9
C10

Av ovan följer att brud Y förekommer på två bilder.

Vissa är jag säker på andra får jag chansa på.

Hälsningar

Bagliari

Tompa hade fanken enormt mycket rätt. Det han missade på var tjejerna i mitten längst ner, de råkade han göra fel på, Mari och Elfie, dvs 8 och 9. Men han gjorde bara fel på dem tillsammans, och det är stort. Han smackade också på vilken böna som var samma (1 och 2).

Tompa Bagliari känner sin Baron. Hell dig!

Han har nu total kontroll över mig som slav i sommar, en dag. Grattis!

————–

Lite kommentarer i övrigt. Jag kunde inte låta bli att göra den där tävlingen när jag hittade den där bilden. Det får vara slut på hemliga inlägg, och bönorna ser man ju inte vilka de är, om man inte känner dem. Tompa Hell kajkade ur, han tyckte jag var seg och blääig, och det får han göra. Men kanske är detta också en liten reaktion på att dum-nissar gnäller om att jag ”ska ta och välta den och den bruden” som jag skriver om.
Jag har ”vält” de bästa, och mest neurotiska (alla är inte med på bilden). Nu, om det skulle komma till att hänga med en böna, får det bara vara en god, intelligent, trogen, humorsinnad, rar kvinna med…. (oj, sluta skriv nu)….

Äh, jag har lägrat, he-he-he-he.

————–

Höll på att dö idag.
Är helt klar över detta. Verkligen. Menar det.

Jag och Roine skulle dra till jobbet och fixa servern och annat. Jag har ju varit lite emot det där, efter gårdagens uppvaknande, men tänkte att då får jag en promenad och det är ju bra. Varför jag har varit emot det? Jo, för jag gör en massa gratisarbete som mina chefer inte fattar och mina kollegor drar nytta av utan att ens säga tack. Så kyss mig. No more! Så hade jag tänkt.
Men.
Jag gillar ju att grejerna fungerar så jag drog dit. Gick i kylan. Mycket påpälsad. Dock, med ett litet aber. Mina jeans var inte de vanliga Levis-jeansen, det var tunna jävla Levis-jeans. Och det är ju egentligen inte heller några problem, annars.
Fast nu var det lördagseftermiddag. Och när jag kom fram, till jobbet, där jag annars alltid kommer in, och det är 22 minusgrader ute, så var det ingen fara. Bara jag kommer ihåg koden för att öppna dörren, stänga av larmet.

Men det var ändrat. Koden alltså.

Jag står där och trycker, testar, fixar och donar, men kommer inte in, och bedövningen smackar på i mina ben, mer och mer.

Nu kände jag ångest. Riktigt jävla ångest. Mina ben slutade bära upp mig. De var helt nakna mot kylan. Något jag inte tänker på annars, då jag ju kommer in i värmen när jag tagit mig fram. Men nu var det fanimej allvar. Att gå hem var inte att tänka på, det var för långt, att hitta någon trappuppgång (det här är i ett folktomt industriområde) funkade inte heller, alla är ju larmade. Fanns bara en sak att göra, att ta mig över den enormt stora skolgården mot pizzan eller kiosken på Ladugårdsängen.

Så i ingenmansland, mellan öde hus, utan några människor, så staplade jag framåt, bort, mot värmen i en kiosk, i en pizzeria. Benen var som lödder. Jag försökte springa, det gick inget vidare. Jag hade panik, måste, måste ta mig fram till kiosken som jag såg därframme.

Jag vill i detta sammanhang berätta, så där i förbigående, att jag varit scout som ung slyngel, att jag legat i den där satans lumpen och bott i vindskydd i tio månader vid Marma ovanför Gävle, mestadels med minus 30. Så jag är ingen fryslort, inte alls, inte på något sätt.

Men nu var jag rädd.

Att känna att benen är 3 procent från att ge upp, att sluta bära min tyngd, det är mäktigt. Och jag skojar inte när jag säger att jag VERKLIGEN trodde det var kört för Baron von Örebro, på riktigt!

Jag smackar in i kiosken på Ladugårdsängen. Allt stannar av.

”-Ahhhahhahahhahah!”

De tittar på mig, ser rädda ut, ägaren, folk som är där för att handla och spela på tipset.

”-Tack gode, jag är räddad!!!”

Jag vet knappt vad jag heter. Jag börjar klä av mig, kan inte prata, käken har frusit, och jag har ju försökt springa (i träsk-slow-motion), så jag är helt väck.

”-Sorry, jag är slut, helt jävla väck, höll på att frysa ihjäl, måste ha värme!”

Ägaren till kiosken nickade, lät mig förstå att det var okej.
Jag tog av mig lite kläder, jacka, väst, mössa, halsduk, handskar, allt det där som man ska ha när man går ut i denna kyla, och så försökte jag få igång mina ben. Det var ett riktigt Kafka-moment.

Hur som.
Jag ringde taxi till slut. Han stängde kiosken. Var livrädd för att bli utsparkad. Roine som jag skulle jobba med på jobbet kom dit. Taxin kom. 100 spänn hemåt. Och jag levde. Och här sitter jag och skriver om detta.

Allt detta kan verka fjöligt. Men det var det inte. Jag borde ha vetat bättre, klätt mig på riktigt, det är något som är sant. Det här var verkligt läskigt för mig. Det var så jävla otäckt att känna att naturen höll på att döda mig. Det var något alldeles extra.
Tänk att bli hittad på ett industriområde som någon stel skyltdocka, hur fränt är det? Hur sexigt är det? Nä, man ska bli hittad efter att ha förgyllt, penetrerat, och äktat Drottning Victoria om 40 år, i hennes bröllopssäng. Och så bli uppstoppad för att visas på Wasa-museét. Så ska man gå ur tiden.

————-

Åt fin mat under kvällen. Perfekt biff, med lingon och stripes. Samt bira.
Drog ner till Lilla Örebro sedan.
De är mycket trevliga där, och kan mycket väl ha en av världens snyggaste unga kvinnor som servitris. Som också är trevlig (men tyvärr, antagligen för ung, och med annat, eller ännu värre, samma skönhetsidealintresse som jag, he-he, alltså, det funkar från mitt håll, men åt andra hållet rasar jag…).

Så Biskops.
Elin, ung snubbe, Pyrre i baren. Mats som stenhård vakt. Trevligt. De är trevliga, och jag hade kul när jag tjatade med dem.
Så stängde de och jag gick hem.

Utanför kom en vacker kvinna mot mig, såg att hon ville något.

”-Ingen idé att du ens öppnar truten, jag har inget att ge dig, som du vill ha!”

”-Har du ingen cigg?”

”-Nej, leta vidare!”

Och det gjorde hon utan vidare åthävor, så gick jag vidare jag med. Vid fiket 50 meter bort stod en snubbe i överrock, en bracka, han talade i telefon. När han såg mig tittade han upp och sa:

”-Fitta!”

Jag log och tackade, och gick vidare.

Över Stortorget. Nikolaikyrkan i ena änden, höger, och en gran neråt.

Det knakade under sulorna. det var så kallt att det kändes som att gå på is över en sjö. Det lät i alla fall så. Knak-knak i stora chok.

Halvägs på Köpmangatan hörde jag märkliga steg bakom mig. Jag stannade till och kollade. Man kan inte var nog för försiktig. Det är ju i alla fall Örebro, många dårar bor här.

Jag såg en helt outstanding vacker liten negress komma gående mot mig, hon såg lite rädd ut då jag ju vänt mig om och kollade in henne.

”-Ville bara kolla vem som gick bakom mig, nu vet jag!”

”-FANKEN VAD KALLT DET ÄR!”

”-Jodu, det är ingen lek!”

Hon gick om mig. Vi gaggade lite under tiden. Hon var rar.

Tyckte jag skulle muntra upp henne:

”-Kan du bara ta dig till MacDonalds så överlever du!”

Hon vände sig om och garvade. Jag kollade in hennes spiror, inte illa. Ett bett i de vaderna och jag skulle vara lycklig resten av livet, he-he.
Tänkte att jag kanske skulle lagt krokben. Henne lär jag aldrig träffa igen.

Man känner när folk, kvinnor, är trevliga. Det borde finnas något sätt att sätta ner foten och säga att ”vafan, vi måste träffas igen!”

Men hon försvann från mitt liv och jag skrattade åt kylan och tog mig hem.

Och nu har jag skrivit detta.

Hell mig!

Rocka bölja!

/Baron

Annonser

6 Responses to Wow det är vinter och kallt

  1. TomHell skriver:

    Ursäkta mitt spam-tilltag i går, fingret fastnade på Z av någon jävla anledning.
    Är det tredje gången du kör den här s.k tävlingen?

  2. Anette skriver:

    Herrejösses vilken rysare! (eller jag borde nog säga frysare)! Det är typiskt oss stadsbor (eller moderna människor) dock, att inte betänka vädrets makt när vi klär på oss och går utomhus. Jag har noterat mig själv åka till jobbet med undermåliga ytterkläder i minusgrader, för bilen är ju varm…. Hur djävla dum får man vara, vad händer om jag får punka eller något annat problem som gör att jag måste lämna värmen i bilen långt från hemmet eller jobbet???? Man är fanimej helt pucko som ”modern” människa. Långkallingar och ylleställ! Jag skojar inte.

    Ha det, och en av dessa dagar kommer du att fånga dig en tjusig negress!
    🙂 Eder Tillgifvna,

  3. våfflo skriver:

    Vi är ju f-n dumma i huvet som bor här! Att vara för tunnt klädd och råka bli utestängd innebär döden! Vad tänkte våra förfäder när de flyttade hit?

    Bylta på er!

    Intressant tävling, jag missade den tyvärr. Verkar dock svårt… Så här i efterhand måste jag säga att du har jobbat bra Blomgren.

  4. spawn skriver:

    Tunna underställ i ull.Det är det som krävs för värmens skull.
    Köp på Friluftsmagasinet eller vad det nu kan heta på Stortorget.
    Nästa gång du ser den där perfekta chokladpralinen så invitera henne till att dela dina yllisar.

    Hon kommer att garva så hon pissar ned sig.
    Då värmer det först,men ack vad kallt sedan.
    Då erbjuder du den stackars vilsekomna frysande exotiska blomman dina varma varma varma ullbenkläders värma.
    Cue and out.

  5. baronen skriver:

    Tompa: Ja, men det är första gången jag inte gör den hemlig. Jag har slutat feglira. Och, så tänker jag så här, så här efteråt, att efter alla jävla år, och eftersom jag är så gammal, måste jag ju få bli lite gaggig och upprepa mig. För så jävla mycket upprepningar har det väl inte blivit under åren? Ibland kommer man över bilder, eller kommer på saker, och det är det som är hela grejen här, att skriva det jag tänker på, just när jag skriver det. Och sedan pressar ju svenne-nissarna mig här (de ”fria” makarna, med Strega i spetsen). Måste liksom visa på att jag fanimej haft lite damer i livet, för så är det ju. Och att jag inte behöver dra ner byxorna bara för att jag tilltalar en dam ute på stan. Fanken, he-he!

    Anette: Jag vet, man är helt dum i huvudet. Dock är jag inte det med hojen, jag vet vad det betyder, när solen gott ner och det blir kallt och det är 10 mil hem, det är fanimej allvar. Och så länge jag hade bil så hade jag alltid med mig extra på vinter, det är fanken kört annars. Men i det här fallet, att frysa lite på vägen till jobbet och så in i värmen, no match, men så kommer jag inte in, och då blir det fanimej allvar. Ruskigt som tusan, riktig dödsskräck faktiskt, på allvar. Det var länge sedan jag var så skraj, när kroppen slutar lyda, man är i ett öde område…arghhhh.
    Bra att du fattat också, klart vi ska vara fräna nog att ha kläder för vädret, dumjäklar vi är annars, he-he. Och, jo, hon var rar den flickan, ovanligt i denna stad, kanske hon kommer ihåg mig och går och drar där på gatan, vecka efter vecka, frysandes, bara för att få syn på mig igen, he-he-he….

    Wåffloz: Jag tror våra förfäder kom hit när det var varmt som fanken med vindruvor och skit (fråga Häcken) men sedan så kom ur-Al Gore och berättade att alla lägereldar skulle göra det kallt, och så blev det kallt här. Äh, vafanken, kyla är ibland lite bättre än svinvarmt, jag HATAR att ha mitt svarta MC-ställ på vid rödlysena när det är en miljard grader varmt. DET är lika läskigt. Lagom är bäst, som man säger om man är halv-Västeråsare och halv-apa (Örebroare).
    Tack förresten, Uffe, visst har jag jobbat bra, stiliga flickor, he-he, åtminstone inledningsvis, men sedan har jag inte hållit, diggar inte kvinnors nektar (konflikter). Utan konflikter så gillar man dem inte, tror de, (svinar man och spelar med i spelet så är de kvar), så fuck dem allihopa! Ha-ha-ha! Eller skicka på uppfostringsantalt med hönsnät.
    Baggo vann överlägset av alla två insända bidrag. Skumt att Tom Hell inte knep förstaplatsen med all övning….he-he.

    Spawn: Bra tips där, men enligt folk omkring mig på jobbet är allt det där slut, som inte kostar 800 spänn. Jag bidar min tid och köper när det blir billigt, inför nästa vinter, hamstrar.
    Exotisk blomma, arghhh, ack så vacker hon var, en välsignelse att se och höra de få sekunderna man gick hemåt denna svinkalla natt, en najs böna. Fick mig att le resten av vägen hem. Synd att de är så sällsynta bara, här i häradet.

  6. Stoffe skriver:

    Niggerlovers are better lovers! =:O)

    Nu till en som verkligen dog
    för att livet sitt han tog

    15 april 2008, dagen innan sin 29-årsdag!
    Åldersnoja?

    Iaf så handlar det om Sean Costello,
    en sann bluesman The Real Shit:
    Se o lyssna här:

    ”It’s My Own Fault”

    Samma låt lite senare och mer betittad:

    Fortfarande inte sålda?

    Lite som Robin Trower på 2000-talet! Uselt ljud, men va fan gör väl det!? Vilken energi!!! Får Rolf Wikström att verka som en Vaxholmetta akterseglad av en snabblustjakt!

    Minns ni Eddie Hinton? Letters from Mississippi
    spotify:album:3oTHuHwZ0E7PnaDhQNT4EJ
    eller

    Vilken röst!!! Nedalkad, upphittad nedpissad i en rännsten, uppfixad o nedtagen i en studio för Amigo Records o upphottad svensk sommarplåga 1986!!!

    Nån som minns den sommaren??? Jag var på Gotland (där de spelade Eddie Hinton överallt o jag blev ett fan) o begravde min styvfarfar Elake Edvin o hängde på aftonen efteråt med Ann-Christine Hetmark, som avkrävde mig löfte som musikkritiker i VLT att inte skriva om henne o hennes problem av olika slag som en kärlek till en afrikansk 19-årig bongo- och congastrummis (inte sin gas!), det var väl en återspegling av Simon Brehms uppraggning av henne när hon var 15 år? och så blev hon sååå jävla packad att hon knappt kunde knata hem på Strandgatan o eftersom hon sjungit på en Fredskonsert i Almedalen på dagen för 15000 pers, så kollade folk som fan o undra hur det var fatt o vem jag var, men det fick gå det mä!

    Efteråt så ringde jag min stora kärlek i soluppgången vid Nordergravar o hon hade inte gjort upp med sin sega karl (som sen cyklade in i en vägg på väg till sitt träningspass på Studenternas Svettis o blev handikappad) o jag gräto äntligen ut o somnade in, om än inte för gott! 😉

    Almost all my loving!!! 🙂

    GoD NaTT MusicloverS

    imorgonbitti börjar Andra Världskriget!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: