Mitt i jävla vintern

Jag tror jag aldrig känt mig lika onödig som nu. Lika ”vem bryr sig”, lika ”och?”.

Det är lite läbbigt när man börjar undra över syftet. Syftet med att gå till jobbet, syftet med att hålla hygienen, syftet med att betala räkningarna, syftet med att bara hålla på. Vad är syftet? Varför?

Nu kanske ovanstående låter självmördaraktigt, men det är inte så jag tänker. Jag känner bara en slags trötthet, en onödighet. En stor jävla vafandåför-feeling.
Jag har kul på jobbet, det har jag, när jag får göra det jag ska göra och inte sitta i möten. Det är inspirerande och ger belöning i och med att jag ser mina adaptrar haja och utveckla sig. Då gör jag nytta, och det känns bra.
 Men sedan är det fett med grått, tråk, vanligt, samma, ingen idé, varför-känslor.

Det är som jag bara sitter och väntar på att kometen ska falla ner i skallen på mig.
Jag kommer inte till skott med någonting. Det är bara som en lång väntan. En väntan på vafan då? 
Jag gör det jag måste göra, men sedan gör jag inget mer. Och dagarna, veckorna, månaderna går, blir till år (den sista meningen lät som någon patetisk pig-roman, men okej, så är det).

Och vadå? Komma till skott? Med vadå? Jag har ingen aning om vad jag vill göra. Det enda jag vet är att detta just nu, det är så jävla berst och jämngrått att jag håller på att tappa huvudet.
Se där, min sura bekännelse för dig, cyberdagboken. Så är det. Så är det fanimej. Vilse i pannkakan. Själv.
Det är i sådana här lägen mindre begåvade går med i onda kriminella grupper eller nasseklubbar. Men sådan är inte jag.
Kanske jag skulle gå med i Röda Korset och se till att Bengt Westerberg får mer i lön?
Kanske skulle jag gå med i Centerpartiet och kämpa så att Fädärläj ska få avdragsgillt smink till sina transövningar.
Kanske ska jag fråga Lorrden hur man blir fotbollsintresserad och börja sälja korv på ÖSK:s matcher som supporter.

Jag måste ha ett civilt syfte. Jag har inget syfte, ingen anledning. Ingen som bryr sig. Inget jag bryr mig om.
Kanske det är dags för den gamla tanken som jag hade här i cyberdagboksbloggen för många år sedan, då ordet ”blogg” inte fanns, utan man fick uppdatera med ftp och annat, att bara ge upp, gå in naken på en statlig myndighet med passet i ena handen och lägga sig på golvet, på magen, och låta staten ta hand om en. När de frågar vem man var så hänvisar man till passet och frånsäger sig alla rättigheter, ber staten ta hand om en, hur fan de än vill. Själv har man inte fixat det.

———-

I somras frågade jag lite brudar hur de trodde det såg ut hemma hos mig. Diadem-Åsa i mitten, hennes snubbe golfkrögarn till vänster och den där stygg-snygga servitrisen som pratar mest till höger, vilka spiror, ahhhh, he-he. Intressant:

Varför känns det som när jag gick i trean när jag lyssnar på nedanstående låt? Kanske för att den kom då.

Okej.

Bara att hålla i sig. Hänga med. Se vad som händer.

Men det kunde vara lite roligare, lite mer ”rewarding” ibland. Men jag ska väl inte klaga, jag bor ju inte i Biafra.

Rocka ståballe!!! Apajöka!

/Baron

Annonser

10 Responses to Mitt i jävla vintern

  1. Henke skriver:

    Gå me i Jehovas och bli en fin kille.

  2. baronen skriver:

    Sluta vara ett troll, du i kommentaren ovan. Bli torr bakom öronen. Inget fjatt. Har inte tid med det. Och Henke skriver inte så där. Skulle aldrig göra.
    Lite respekt för i helvete! Är det så svårt?

  3. Kalix skriver:

    Du behöver en dos av Rock på Paloma den 17/4. Kliv på buss nr 24 runt hörnet (Våghustorget) och stiger av på Längbrotorg. Kan inte bli enklare.

  4. Kalix skriver:

    För övrigt så är dagens rubrik en bra titel på din roman.

  5. Henke skriver:

    ? Vad?

  6. spawn skriver:

    Hon som pratar sådärmycket;hon pratar för mycket.Du ska se att jag får rätt,det är mycket vanligt,hon pratar och pratar och pratar,när hon eg.borde använda benen.Och ben har hon,shajt att hon har ben.BEN!!!!
    Mindre prat mer ben.Mer ben mindre prat.

    Håll ut baron, snart kommer vårfåglarna och skiter på oss.

    Banga bibbla!

  7. baronen skriver:

    Kalix: Jag ska försöka komma denna gång, dock inget förköp för min del, jag ska planka in om jag kommer så långt att jag kommer dit i tid.
    Hm, ska lura på titeln, kan vara bra, men tror inte den är så säljande.

    Häcko: Sorry, jag har förstått nu, via dina e-brev, att det verkligen var du som skrev den där kommentaren. Kanske har jag noja, kanske har jag förföljelsemani, vet inte, men jag fick vibben att det var någon som inte skulle vara här, som utav sig för att vara dig. Nu vet jag att det var du. Bira och ett labilt psyke kan fixa många tankar som inte borde vara i min hjärna.

    Spawn: Skönt att höra ifrån en annan ben-man. Ja, jösses vilka spiror hon har, och hon är chef och allt, fick jag höra idag när jag förhörde mig om saken på plats, he-he (hon satt på huk igår när jag såg henne, som tjejer gör när de kollar sin förvirrade handväska, och jag hånade och hälsade, samtidigt som jag hade en osedlig men ack så vacker vy från mitt bord, fantastiskt memorerade strumpbyxor, ahhh, det gillade hon).
    Jepp, jag håller ut. Ska se vart den här Forsythe-sagan tar mig. Ska vara med to da bitter end. Fy fanken! Och jag var kär i Fleur.

  8. Stoffe skriver:

    Bara ben, det är väl Henkes Ylvings område? 😉

  9. paddytheflea skriver:

    Var på ditt ställe ikväll. Värdelöst! Förstår dock att du går dit. Bara gamla out of date snubbar – och brudar. En pub med en medelålder på 60+ hur lågt kan man sjunka? Till och med jag kände mig ung där (men det är väl knepet;-).

    Nää. I fortsättningen blir det nog bara att gå på stan om det är nåt å lyssna på. Blues å rock. Det är grejen. Bers är inte tillräckligt. Inget skit! Hög volym och tajta riff. Det är prylen! Annars får de va. Rocka Balle!

  10. baronen skriver:

    Stoff: Jo, kanske.

    PTF: Det värdelösa är det underbara. Inga krav, ingenting, man kan sitta där med sina tankar, och ibland dyker det upp någon trevlig snubbe eller böna som man har en trevlig gagg-kväll med, annars är det okej ändå. Och, ja, man känner sig ung där, på andra ställen blir man som någon jävla seriefigur, och det gillar jag verkligen inte (pga av åldern).
    Lyssna på band är okej, tyvärr spelar de väl inte högt numera, någonstans, det skas tas hänsyn på Clarion, eller hur? Och folk ska kunna snacka i sina mobiler framför scenen. Äh, vart man än vänder sig har man arslet bak, tjo!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: