Skärtorsdagsinlägg

Det är tydligen påsk nu. Påsk (med stor bokstav).
Jag har tappat alla högtider. Jag är nöjd bara om jag lyckas stå upp, som idag, som i kväll.

Igår när jag gick hem från min exkursion så träffade jag på Johan, som jag jobbade med på Rudbeck, och Cissi, som jag sitter med i samma arbetslag nu. Johan har friat. De kommer att gifta sig. De blev kära i ett polskt koncentrationsläger på en resa med elever för några år sedan (jo, det har de fått höra av mig, man måste vara rätt sjuk för att bli kär där, då).

Varför inte en äkta tidsstämpel. Så här är det, en intervju med Johan, samtidigt som hans kvinna tjoar runt med en av hennes kompisar (jojo, kompis, han är säkert dyngkär, he-he). Äh, låt denna rulle tala för sig själv, filmad med min iPhone och upplagd på tuben i natt:

Rätt bra kvalitet, va? Otroligt.

————-

Annars. Jag har sovit hela dagen. Gick upp, och så la jag mig och sov igen. När jag vaknade vid 21.00 kände jag mig lite bättre.
Gick ner och handlade mat. Köttfärs och bira, samt snus. Gjorde burgare. Så här gjorde jag dem: Jag mosade köttfärs, finhackad lök och peppar, samt vispgrädde. Jag byggde sedan burgare av dem och stekte i olja och smör. In med pommes i värmefacket, ugnen. Serveras med salt och röd härlig rårörd lingonsylt.

Hostar inte alls lika mycket idag. Har inte haft febernoja. Underbart, kanske jag är på väg att bli normal.
Gick till Biskops vid midnatt. Satt och snackade med några vänner. De flesta av dem hostade, de hade just fått det skit jag haft en vecka, underbart. Jag hade inget att vara rädd för.
Jag fulsnackade, och det var roligt, garvade. Det var en fin timma, innan jag gick hem mot min Baronborg, där jag nu sitter. Var är hon? Vilken hon? Hon som borde vara här och massera min nacke innan vidare erotiska äventyr tar över. Vem är det? Inte fan vet jag, men inte är hon här.

————–

Och så har vi det där med döden.
Idag dog två stycken jag träffat. En var med på en begravning som jag och morsan var på för ett par år sedan, typ nästan två år sedan nu i höst, då Ola begravdes. Morsan och jag och min släkting Maud (som var gift med Ola) satt vid samma bord som det här paret. Snubben kände jag för han är brorsa med en av mina riktiga polare. Nu hade hon dött. Kräfta. De hade varit ihop i 30 år.
Och så läser jag på webben att han som var malaj, två våningar under mig då jag begick den förhatliga lumpen, Anders ”Lillen” Eklund har dött, endast något år äldre än jag är nu. Han boxades hårt, och verkade vara snäll som vanlig lirare. Vi sågs i mässen, där jag beställde in massa folköl på vardagskvällarna när vi inte var i skogen och krigade, och söp mig till stenåldern för att stå ut.

Bägge dessa dödsfall gör mig sorgsen. Bruden på begravningen var rolig och trevlig, och boxarn under när jag gjorde lumpen, han var fanimej odödlig, då. Och nu är han död.

Död-död-död.

Dödödöddödödödöddöödödödödödödödödödödödödöd!

—————————

Jag känner mig rätt bra just nu. Fysiskt. Det var länge sedan jag gjorde det. Må jag känna så i morgon också, när jag vaknar. Okej, jag har slem i lungorna, ont i ryggen och annat skit, men det är inte så jävla illa som det varit senaste veckan, och då är jag glad.

Ikväll orkade jag gå till Biskops, och gagga, och gå tillbaka, utan att känna att jag höll på att ramla ihop. Det är ett stort framsteg. Jag är nöjd. Mer sådant.

Rock, cybern!

/Baron

Annonser

7 Responses to Skärtorsdagsinlägg

  1. paddytheflea skriver:

    Försöker du slå dig in i TV-kocksvärlden, Baron? Naken överkropp är ju redan taget så du får väl hitta på något annat. Kul att du är bättre. Du tycks bli jävligt gnällig när du är sjuk och för en halvhypondrisk empat som jag kan det stundtals vara plågsam läsning, haha.

    Som arbetslös i det Rheinfeldtska Sverige har man annars inte råd att gå på krogen så ofta, så man får nöja sig med andra skildringar. Men det är ju inte riktigt samma grej, förstås. Fyllan uteblir.

    Ska ner snart och försöka starta motorn på båten. Lite som med din hoj, antar jag. Våååååår! Isen har släppt och allt ska snart vara klart för första färden. Har en polare som bytte ut sin HD mot en snipa. Spik. En klok man!

    Man kan sitta ett helt gäng och ta en bärs å snacka skit i en båt. Det kan man inte på en hoj. Men det är klart – det heter ju ”Skepp o Hoj” så jag antar att man kan ha båda. 😆

  2. spawn skriver:

    ”Allt kommunalt slutar såhär; på knä,på gatan skrikandes NEEEEJJJ!!!”sant,såsant.
    Jag är statlig jag.

  3. Bluespolisen skriver:

    Gifta sig? Stackars jävel… Det kommer att sluta med att han sitter i en etta i Varberga utan vare sig hoj eller bas. Samtidigt som hon fortsätter att ”brottas”… jo, jo… det där känner man igen.

  4. Sterewge skriver:

    …..steka i smör och olja, helt rätt där, Baron! Å grädde i köttfärsen är aldrig fel……

  5. våfflo skriver:

    Håller med om att hojar och musikinstrument tillhör ett konto som kvinns EJ RÖR! Eller omvänt, sett ur motsatt genusperspektiv. Dessa prylar är heliga och personliga.

    Hade en jobbarkompis som inte hade dessa (självskrivna) regler. han sålde elguran för att sedan köpa en fin ak-gura. fick ca 5000 kr. Just då… gick tvättmaskinen sönder… en ny kostar ca 5000… resten inses lätt.

  6. baronen skriver:

    PDF: Ja, jag är ett mjäk när jag är sjuk. Tråkigt om det får dig att känna dig lika fjollig, he-he.
    Jag har egentligen inte råd jag heller, i detta brackiga samhälle, men jag tar mig råd, för annars skulle jag bli galen.
    Fanken vad fint med båt, och som du säger, båt och båge, det kan vara samma. Hell dig!

    Spawn: Knäböjande på gatan, det är vackert det, he-he.

    BP: Ha-ah, jo, han har inte lärt sig ett skit. Vissa gör det aldrig.

    Strega: Så sant, så sant, och håll din fruga från mobilen i fortsättningen, min matlagning stördes av dit skojiga prank som gjorde att hon ringde mig…

    Wåfflan: Word, Wåfflan, Word!

  7. Stoffe skriver:

    Lillens speciallärare jobbade på Brantingskolan i Uppsala när jag var lärarkandidat. Han hade aldrig haft en så obegåvad elev, varken full eller senare! Men han var enormt snäll och godmodig och schysst där uppe i Älvkarleby 1973! 🙂

    Sedan hade min äldste son honom som avdankad EM-boxningsmästare som vikarierande idrottslärare på gymnasiet i Ekebyskolan i Uppsala år 2000 ett tag! 🙂

    För några år sedan så var jag dragen på krogen och stolpade förstås fram och skålade med Lillen och berättade ovanstående anekdoter, vilket han som tur var tog med ro, men min polare var livrädd att han skulle ta upp sin boxningskarriär där! 😉 Sedan gaggade vi musik långt innan Lady Gaga o blev såta vänner! 🙂

    Heder åt Lillen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: