En tisdag i tidig vår

Mina fantastiskt intetsägande rubriker måste få folk på Google att ejakulera av häpnad. Borde skriva något om sex, men sådan är inte jag. De som läser mina jävla tankar gör det för att de tycker jag är okej, när jag är vanlig, dum, fantastisk, idiotisk. De andra, kan dra åt fanders. Det finns Aftonblaskan för dem. Här är det på riktigt.

Nej, jag är inte riktigt kry ännu. Men hoppas på det. Jobbar på det, på nästan alla sätt. Det gäller att hålla i sig, vänta ut skiten. Min hosta, eller vad det var för virus i påskas, har lämnat en ruin efter sig med massa annat tok. Fast det ska besegras. Tamejfanken!

Jobbade på idag, som vanligt. Så var arbetsdagen slut, jag kom hem, och sov i soffan några timmar igen.
Gick och köpte en pizza. En Caprichooooza (stavningen, jag vet). Åt en kvart av den, om man ser pizzan som en klocka. Det var mycket för mig som mest äter müssli och Verum numera.

Så blev det sent och jag gick ut. Måste gå ut. Och det här fattar inte alla andra, som inte är i min situation. Det är hyperviktigt för mig att gagga lite med folk på kvällskvisten. Om jag inte gör det utan bara sitter framför datorn eller TVn hela jävla kvällen så uppträder för eller senare en slags overklighetskänsla.

Fast det är som att skjuta sig själv i huvudet att skriva sådana här grejer så gör jag det. Det finns massa mök-människor som inte fattar och som vanligt kan vrida detta fel. Äh.

Jag beställde en bira hos hon den musikhögskoleutbildade bönan som kan sin Miles Davis, och gärna sjunger hans låtar, vilket i sig är helt fantastiskt. Hon är frän, och jag retar alltid hennes kille när han är närvarande. En superböna. Det var hon och australiensaren som jobbade under kvällen.
Och där fick jag sitta och gagga, och tänka och slappna av. Jo, jag drack TVÅ STORA STARK!!!! Ring pastorn, ring socialen, ring vatikanen!
Underbart.

Jag kom dit efter 23.00 och de stänger vid midnatt, så på knappt en timma så var jag på väg hemåt igen.
När jag kom till Våghustorget, brevid Krämaren så ser jag en av de inneboende på den offentliga toaletten komma hem. Jag låtsas som ingenting, men det låter som han har sin fru därinne redan, och har varit ute och hämtat ved eller vatten inför kvällen. När han ser mig stelnar han till, men då jag inte bryr mig går han in i tryggheten på den offentliga toaletten för att natta sig och sin kvinna, den gamle mannen.
Jag vände mig om för att ta ett kort.

Ja, det är det lilla huset där i mitten jag snackar om.

Så kom jag hem, och började skriva detta.
Och jag känner mig, förvånande nog, på glatt humör nu. Just nu har många av mina krämpor och nojor släppt. Det är helt fantastiskt, men jag vågar inte tro på det ännu. Men är det så, även efter ett par dagar, då ska jag dansa på gatorna, tamejfanken.

Snuva och pollen är bara blaha-blaha, mot det jag kämpat emot. Så nu när jag nyser och får känningar av dessa flygande spermier så gör det mig nästan inget. Det är inget. Det finns värre prylar.

Må min fysiska resning hålla i sig och komma på topp!!! Jaaaa!

Rocka bölja!

/Baron

Annonser

3 Responses to En tisdag i tidig vår

  1. spawn skriver:

    Hur många får plats i en sån där offentlig lokal,finns det skyltat”-I denna lokal får max 6 personer vistas” eller är det hissar jag tänker på?

    Det där paret,spolar dom efter sig?

    Om behov skulle uppstå,delar dom med sig av det dom förfogar över,alltså toan?

    Skita i nåns vardagsrum,med hemmafolket tittandes på 40-tummaren,vilken grej!

    Fyffan vad jag är kallhamrad å oempatisk.

  2. baronen skriver:

    Spawn: Jag vet inte.

  3. spawn skriver:

    Baron:Tack.Tack för att du finns.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: