The girl from Ipanema med Stan Getz 1964

Den låten, fast jag inte fattar ett skit om vad den handlar om, representerar på något sätt hela jävla 60-talet, hela jävla barndomen. Det var det här som hördes i radion. Man satt där vid radion, väntade på något, inomhus, solen lyste in genom fönstret och gardinerna, och så kom den här låten.

Vilken jävla låt (finns i många versioner, men den här är grejen).

Och Stan Getz där, en av världens bästa sax-lirare (närbild en bit in i videon). Ja, nu kommer den igen, jag har berättat den några gånger, men bara måste igen (har ju haft cyberdagbok i 13-14 år, det blir så då).
Träffade en polare i Stockholm när jag var där på ett av mina sällsynta besök i huvudkommunen. Kommer inte ens ihåg vilken vilken polare, faktiskt. Jag föreslog att vi skulle dra ut på Skeppsholmen, det var ju jazzfestival där. Vi drog dit. Antagligen hade jag något stödd i mig, för jag ville impa, så jag sa åt min polare att jag känner alla de där jazzarna som lirar där. Det trodde han ju inte på. Jo, för fan, sa jag.
När vi kom fram till spelplatsen, där 10 000-tals stod och diggade, så var det just Stan Getz ovan som lirade (om jag inte minns fel var han gift med en svenska, och detta torde vara på 80-talet).

”-Vadå, känner du t ex han som lirar där nu? Glöm det, det kan du ju inte göra!”

”-Du menar han på sax, Stan Getz?”

”-Ja, ha-ha, du snackar skit, he-he!”

”-Nej, han känner mig, och jag känner honom!”

”-Bevisa det då, Baron, bevisa det!”

(Jag var inte ”Baron” då, men skriver så så att ni som som läser nu ska fatta).

”-Okej, vänta bara tills han slutat spela den här låten!”

”-Hm…!”

Stan Getz lirade så jävla bra, jag diggade, alla diggade. Det kokade i havet av alla jävla jazzdiggare i detta land. Och säkert stod jag en 25 meter från scenen med min polare. Massa folk, trångt.
Naturligtvis kände jag inte Stan Getz över huvudtaget, men den här ronden skulle jag inte förlora. För, och det här är märkligt, jag hade en kunskap. Kunskapen var denna: Alla kända människor kände en massa folk, andra kände de inte. Men oftast så kände de så många att de inte kunde komma ihåg alla, därför var de trevliga tillbaka mot alla som hälsade, för det kunde ju vara någon viktig människa som de glömt. Det gällde bara att hälsa trovärdigt och stå för att man kände vedebörande. Och Stan Getz var ju för i helvete en världsartist, sedan många år. Så jag stod där och log, när jag inväntade att göra det enda jag kunde göra…

Låten tog slut.

”-Bevisa att du är polare med honom nu då!!”

”-Vänta!”

Applåderna la sig. Stan och bandet snackade på scenen. Då körde jag igång.
Jag ropade och viftade på armen. Ropade verkligen högt, för att nå fram (jag hade inte en tanke på att misslyckas).

”-Staaaaaan!”

Ingen reaktion. Jag ropade ännu högre och viftade ännu mer.

”-STAAAAAAAAAAAAAN!”

Han slutade gagga med sina medmusiker, och började spana ut över den stora publiken. Satte handen ovanför ögonbrynen som en skärm för att se under alla strålkastare, undrandes vem fan det var som ropade på honom.
Jag viftade och tjoade som tusan med högerarmen och till slut fick han syn på mig som någon slags prick, rätt långt ifrån honom.

”-STAN, IT´S ME, HALLOOOOOO!”

Stan glodde hårt mot mig, kisade med ögonen över alla tusentals människor, sedan sa han i micken:

”-Hello, najs to see you again!”

”-KEEP ON PLAYING, MAN!”

Min polare svimmade (mentalt) och folk omkring mig log och vände sig om och ville bli vän med mig direkt.
Och jag höll uppe ljuget, försökte ”tona ner” dem, och kände mig nöjd med att jag ägde (fast det hette inte ägde då, det hette, ”jag lurade och spöade varenda jävel ha-ha-ha-ha-ha).

Men skit i mina ljug för folk i Tjockholm för nästan 25 år sedan. Njut av låten ovan, så jävla finemang låt.

—————–

I övrigt. Blä.

Rock!

/Baron

PS
Jag ska åter resa mig och ta över makten över alltihopa.

Annonser

8 Responses to The girl from Ipanema med Stan Getz 1964

  1. rgeste skriver:

    Fan va cool du var då! Varför var du inte lika cool när jag vill åka in till Bergman och fika, hehe?

  2. Henke skriver:

    He he Blommo, det ar sa en slipsten ska dras.
    Laten ar en av de allra basta som gjorts overhuvudtaget.

  3. rgeste skriver:

    Låten är kanon. Ljudet är så rätt, verkar vara inspelad live……

  4. spawn skriver:

    Jag har träffat Monika Getz,gift med Stan…men efter att Stan gått bort.Han spånkade en del.
    Bryna,nuppa,fjässa var hans motto.

  5. baronen skriver:

    Sterge: Jag var väl cool, vi pissade ju bägge på hans brevlåda på Fårö, medan han levde, men att gå in, hm, jag har lite stil i alla fall, he-he.

    Häcko: Visst, ljug och ett gigantiskt självförtroende kan ta en hur långt som helst. Och låten, kan inte sluta lyssna på olika varianter i kväll.

    Sterget: Ja, det är nog en live-TV-inspelning.

    Spawn: Coolers, berätta mer, hade hon några sköna storys att berätta, kanske om folk han hejat på, där på Skeppsholmen, he-he? Och vem spånkar inte.
    Ditt sista där, tar jag som ett bevis för att du diggar Assar, den bästa serie som gjorts.

  6. TomHell skriver:

    Du är en riktig snyggve!

  7. spawn skriver:

    Assar bör hyllas som Serien av Serier,och Monkan hade tusentals historier att förtälja om det busiga livet med Stan och Gerry(Mulligan)och Clark Terry och,och,och alla andra som rörde sig runt den kretsen.Men framförallt höll hon tyst om detaljer som var privata.Om hojtande svenskar berättade hon del.
    Svenskar hojtar gärna.
    Hojtar-olja…

  8. baronen skriver:

    Tompa: Jag är Snyggve personifierad!!!

    Spawn: Assar är störst, det bara är så. Tråkigt att hon, fru Getz, inte kunde förtälja dig lite storys som du kan dela med dig av här, men så är det, ibland ska det inte ske.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: