Natten mot tisdag

Upp. Till möte, på den andra stora jädra skolan. V-skolan. Jag var inkallad för att ge min syn på sakernas tillstånd. Den andra skolan visste inte hur de skulle ställa sig till en viss enhet som bestämmer över internet och datorer och allt, som ville centralisera.
De var där allihop. De jag kämpat mot i 15 år. De som hatade Mac, de som ville förbjuda användningen, och så V-skolans rektor och en av medarbetarna som kör Mac. Och nu satt jag där, som någon slags lirare som var värd att lyssna på. Jag svettades ymnigt (vilket jag gör varje jävla morgon när jag kommer till jobbet, vette fanken vad det är, något skit är det).
Och så rev jag sönder en slags finne på kinden, jag hajade det inte själv, utan såg bara att det blev rött på det vita bordet där jag satt, så jag utbrast, mitt under en hetsig diskussion:

”-Vänta, måste bara fråga, blöder jag i ansiktet?”

Och det gjorde jag, visste de att berätta. Så jag hämtade papper och torkade bort den vackra röda färgen från bordet (och mitt ansikte). Fanken, jag är som en finnig tonåring, inte bara mentalt….

Organisationen vill ha allt centraliserat, så de har koll. Jag tycker tvärt emot.

”-Men om du blir överkörd av en bil, hur ska det gå då?”

Ja, sådant fick jag höra. Om jag blir överkörd av en lastbil och bara blir en pannkaka, då får man väl ta problemet då, för fanken.
Jag tog ånyo till orda (tror alla, nästan, tycker jag är konstig, som är så på tvären mot de som bestämmer, de som är chefer, de som är av Gud givna, enligt dem själva, makten över datoriseringen i denna kommun):

”-Alltså, en av orsakerna till att jag, vi, kämpade för att använda Mac-datorer var ju just friheten, och det faktum att det fungerade. Ni, med era ängsliga metoder har ju gjort att PC-apparaterna är så jävla säkra att det tar 30 minuter att starta dem, och sedan kan man inte göra så mycket. Det suger. Så vill inte jag eller vi jobba!”

”-Hur menar du?”

”-Jag glömmer inte ert hat, ni är ju samma lirare nu som då, samma personer, mot oss som gillade Mac. Ni gillade inte vår frihet då, och det här  med att centralisera handlar nog egentligen bara om att ni vill ha kontroll, på något som ni inte fick, då jag och andra gick den politiska vägen för att få fram vår önskan om att jobba med Mac, och ni motarbetade oss. Bli inte arga nu, men jag minns var ni stod för bara några år sedan, så därför är jag  mycket misstänksam mot att välja att låta er ha hand om vår Mac-xServer. För tar ni väl hand om den, då blir det inskränkningar, och då blir det att ringa till någon kontorist-tant när det uppstår problem, som skriver ner det hon tror är problemet i den databas, och så hoppas vi det ska lösa sig. Som det är nu, kan vi hantera detta själva och problemet är löst på tio sekunder, och om servern bangar, kan jag dra ut sladden och starta om i värsta fall, och ÄVEN efter kontorstid!”

”-Är du inte lite negativ nu?”

”-Jag? Kom igen. Ni har IT-tekniker ute på skolorna. Jag kan inte knacka på deras dörr för att fråga något, jag kan inte be om en nätsladd, allt måste ske via IT-enhetens 5500-telefon. Det är så jävla centraliserat att det är löjligt!”

Ja, jag är nog ingen populär figur i de där kretsarna. Men representanterna från V-skolan diggade mig, vad jag kunde förstå. Och även han IT-chefen över skolorna, som jag haft mina bataljer med, verkar ha ändrat sig lite, fick rätt mycket cred där av vad jag sa. Undrens tid är inte förbi.

Sedan var jag tvungen att gå. Jösses, jag hade att göra denna måndagsmorgon.

Gick till mitt jobb. En 15-minuterstur.

Och här, helt plötsligt, känns det som att det här blir för långt, att jag inte orkar skriva.
Vi kan säga som så, att jag fick göra en massa andras jobb, samtidigt som jag hade lektioner, och färdigställde den där rullen jag klippt i massa veckor (över 450 klipp på 19 minuter, pust). Testade den på adaptrar, de diggade, så den är nog okej.
Vid ett kom två vaktmästare med kärror och skulle ta med sig grejer till gymnasiemässan som begås under tisdagen, jag motade bort dem mycket artigt och lite bossigt och bad dem komma halv tre istället, för jag var fanimej inte klar. Man måste ta kommandot ibland. Vet inte varför ”någon” var så tidigt ute med att ta grejerna, utan att ens fråga mig om jag skulle vara klar då.

En elev sa när jag skickat iväg dem (jag tog dem i hand och tackade för att de kunde komma tillbaka om ett par timmar):

”-Fanken, Du kan ta folk du!”

Jepp, ibland kan jag det.

Jag lyckades i alla fall fixa allt. Men det enbart tack vare att min klass jobbar självständigt, bra lirare. Och att lirarna i individuella valet som jag har tre timmar, fem minuter efter stod ut med att jag inte kunde köra lektion direkt.

Fy fanken, jag bara jammar, jag bara improviserar hela tiden, för att få det att funka. Jobbar med tre prylar samtidigt ibland, jobbar kvällar då alla andra gått hem. Men inget av detta kommer att synas i löneöversynen som är på gång nu. För vem fattar det? Vem fattar vad jag gör?

Tack och lov har jag hela tiden en mycket, säger MYCKET bra relation med mina adaptrar, som förstår min situtation, och som är jäkligt schyssta och självständiga när det behövs.

Hm, är ovanstående helt obegripligt? Orkar inte läsa det, kom igen, jag har ju tvingats skriva det, he-he…

Jag lägger ut rullen här så småningom, hur som, om någon vill döda 19 minuter av sitt liv med att se ”scener ur en skola”. Det är inte illa, ibland kul. Äh, det är frivilligt.

Klämning, näspetning och kyssar utlovas.

————-

Gick hem, var helt slut. Klockan var väl halv sex, nio och en halv timmas jobb (hej, övertid, finns du? hej chef, vet du var jag gör egentligen?)

Gick som Boris Karloff över Sveaparken. Där gick vackra polskan Dora med sina tre hundar. Två små käckel och en stor snäll. De små blev galna och sprang mot mig (hon tappade kopplet). Den stora lufsade fram och var snäll. Hade det inte varit för Dora hade jag trampat på de små kräken.

”-Vafan, har du köpt en till sådan där microhund?!”

”-Eh, ja, jo!”

Hon kramade om mig, och det är ju alltid trevligt, men jag lösgjorde mig (jaja, hon är sambo) och sa som det var att jag måste hem, sova i soffa, var helt slut. Vilket jag var.

För att fatta vidden av detta måste jag lägga ut en bild på henne. Skittrevlig böna, rolig, ha-ha, här en bild från innan en maskerad…:

Ja, jag vet, livet garvar åt mig. Retas med mig. Stilig är bara förnamnet. Dessutom är nog hennes snubbe, som är trevlig, en hård man, he-he. (Hm, en böna som jobbar med hennes snubbe är här inne och kollar ibland, nu får vi se om jag får en skiftnyckel i bakhuvudet pga kaffepausskvaller). Äh, det kan inte vara ett brott att säga att en donna är tjusig, och att jag träffar henne i en park… Hon känner inte till den här cdbn, ännu.

Kom hem. Sov. Vaknade. Pantade burkar på ICA.
(Fanken, jag skriver fortfarande, trodde jag skulle lägga av någonstans i mitten ovan… nåja, fingrarna bestämmer).

Pantmaskinen, den ena, var full. Jag fick byta till den gamla, vilken spottade ut varannan och var tredje burk, som man fick slänga in igen, två, tre och ibland fyra gånger. Vilken jävla skitaffär. Som jag sa i kassan. Men hon i kassan ville inte ta i det med tång, för hon jobbar bara där två gånger i veckan, som hon sa. Suck. ICA… Vänta bara.

Så lagade jag mat. Jävla köttfärs. ICA kan ju det där, jag rapar den fortfarande.
Så gick jag till B. Satt och gaggade över en bira. Och, eftersom denna blogg numera är offentlig, och utlämnad åt ängsliga, så måste jag säga att en bira på en pub, snack med goda vänner, inte fan är värre än att spöa sin kärring i radhuset.

Dessutom, inga lektioner under tisdagen.

Gick hem. Det var kallt. Kom hem, började skriva detta.
Men nu lägger jag ut.

Jag hoppas på bättring med allt.

Rock!

/Baron

Annonser

7 Responses to Natten mot tisdag

  1. spawn skriver:

    Idag är luften kall och klar, det är höst.Snart kommer alla löv som klamrar sig fast i trädens grenar att falla mot förgänglighet och glömska och inget av sommarens värme kommer längre minnas annat än som en svag bris…
    och då letar man reda på bilden av denna Dora.Hon ser inte så vidrig ut…

    Och vilken trevlig konflikt baron har med ledarna av de kommunala stiornas IT avdelning.Att ettor och nollor kan vara så aggressivt laddade?
    Riktigt intressant höst detta,ska följa dramat nogsamt.

  2. baronen skriver:

    Jepp, det är höst. Skönt, man fungerar någorlunda efter denna jävla värme som var för mycket för mig. Och frk D ser inte illa ut.
    Den konflikten har funnits i över 15 år. Även om de har rättat upp sig, så låter jag dem inte glömma allt skit jag haft alla dessa år pga av dem, inte ens på detta fredliga möte. Jag kan inte hålla truten helt enkelt. Så mycket tjafs. Varför skulle de vara bättre nu? Jag har inte fått någon ursäkt. Så då kvarstår det hela. Jag menar det.

  3. Stoffe skriver:

    Du har rätt o dom har fel! Glöm aldrig detta i denna fråga!!!
    De ska vara glada att de får vara kvar, trots all dynga de spridit!
    Se även Stockholms misslyckade skol-IT-satsning med central upphandling från Volvo-IT. Ren och skär katastrof och dyr!!!

    Om man kollar Dora, kallas man fönstertittare då eller voyeur? 😉

  4. baronen skriver:

    Dora är ett unikum. En tusan finemang donna. Jo, jag läste om Tjockholms fjantsatsning på IT. Så går det när dumskallarna styr. Och jag glömmer inte vad jag varit med om, allt skit jag fått genom åren. Rock!

  5. Stoffe skriver:

    Unikum, så heter programmet som kommunen köpt för alla utvecklingssamtalsunderlag och som fungerar miserabelt!!! 😦

  6. draken43 skriver:

    jag skriver igen. bara så du vet!!

  7. baronen skriver:

    Draken: Underbart, du är mitt kvinnliga alter ego, he-he, fast råare, hell dig! Jag kommer att följa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: