Tankar en torsdag

Äh, ja, alltså, egentligen tänker jag mig bara en grej här. Men, ja, vi får se.

Jag är på gång ut, alltså ”var” på gång ut. Lite otvunget socialt på Lilla eller Biskopen. Ledig förmiddag under fredagen. Jag går ut från min boning nästan vid midnatt. Går ner några trappor, sneddar över gården. In i nästa hus, är på väg att ta trapporna ner till gatan, och så får jag det där över mig igen, som jag haft tidigare, ett stor, NÄ!

Så jag går tillbaka. Men går inte upp till mig. Går över gården igen, in i mitt hus och ner för trapporna så jag kommer ut på andra sidan. Tar höger, tror att det jag behöver är lite fysisk aktivitet. Har suttit för länge hemma, behöver röra mig. Tänker motsols runda kvarteret.
Och när jag gör det så kommer en brud emot mig vid Frälsis ungefär. Jag hinner tänka hur jag ska titta för att hon inte ska bli rädd för mig som man, när två lirare kommer emot mig från höger. Den ena vinkar. Jag vill inte prata med okända jävlar, låt mig vara ifred, varför är jag sådan magnet på blockpsyk?

”-Hej, hallå, stanna, jag vill snacka!”

Jag vänder mig mot den ena liraren som kommer emot mig på vändplatsen och viftar med armen som en polis över huvudet. Helvete, inte dårar, inte igen, varför, låt mig vara ifred….

”-Nä, jag vill inte snacka med dig!”

”-Jo, men jag vill förklara, han där…!”

Han pekar över gatan, mot pizzan.

”-Nej, låt mig vara ifred!”

Jag skakar på hela handen och går ännu snabbare  med bestämda steg så han inte ska hinna fram till mig där han försöker genskjuta mig.

”-Jo, men lyssna alltså, hallå, lyssna!”

”-Nä!”

Och så viker jag om hörnet. Och när jag kommit runt hörnet så han omöjligt kan se mig, så springer jag en tio meter, för jag är helt jävla övertygad om att jag ånyo är utsatt för galningar som är efter mig. Jag ORKAR inte med dessa jävla mongon som alltid får vittring på mig. Ja, jajaja, jag skulle kunna stanna och slåss och fy fan, men jag vill inte (tror inte ens jag har kondition till det, förresten har våld aldrig gjort mig kåt, så då får det vara, det är för de hönsknullare som går igång på det), jag vill bara bara ifred, vill inte att de äter upp mig, på ena eller andra viset.

Jag går lugnt vidare när jag sett att jag inte är förföljd, svänger av och kommer hem till mig igen efter varvet. Andas häftigt. Lurar på vafan det är frågan om? Tar av mig jacka och skor och allt. Kan jag inte gå ut längre utan att bli antastad?

Men i den här nojan så börjar min hjärna, mitt minne vakna. Och så sitter jag nu här och har funderat ut följande scenario.

Han som kom mot mig måste vara samma lirare som  jobbar som pizzabagare på min favvopizzeria (där jag brukar beställa hämtpizza). Han såg den där dåren förra veckan, han som, när jag försökte gå in där, den där som ”kände igen mig” och skulle gå ut och slåss med mig på gatan fast kl0ckan bara var fem på eftermiddagen, eftersom jag sa att jag inte kände igenom honom (vilket fick mig att backa ut, jag orkade inte, och stänga dörren mellan denne missbrukande människa vars förgiftade hjärna hade fått honom att känna igen mig som någon som gjort honom en oförätt, och mig, arghh, suck, haja hur jag har det).

Så, nu i mörkret, kanske det var så, att jag inte igen min pizzabagare, som väl antagligen ville reda upp ett och annat för att de behöver mina stålar där på pizzerian. Så måste det ha varit.
Eller inte.
Det kanske är så att jag utseendemässigt är en exakt kopia av någon kriminell jävla langare som lurar folk, och begår styggelser, och som den samlade kriminella världen i Örebro har gett sig fanken på att ta ut hämnd på?
Och, aj, i så fall är jag illa ute.

Sagga Bagga!

Rock!

/Baron von Blä

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: