Labil

Jobbar. Kommer hem. Försöker äta en pryl som man ställer i ugnen. Smakar inte gott. Somnar istället för att äta upp. Vaknar en och en halv timma senare. Känner socialt behov. Går ner i kylan mot Biskopen redan före 22.00.
Där är det lugnt och fint. Två rara damer bakom disken, som jag känner, vi gaggar. Gaggar med vakten som är ledig. Drar ett par bira, surfar på iPhonen och grejar.
De stänger. Går hem i kylan. Det är kallt, bitande kallt. Det är tomt, det är ödsligt. Inte en käft ute. Bara jag, mina steg ekar mellan husen där jag går i absoluta centrum. Det är halt på övergången över Rudbecksgatan. Klockan är lite före midnatt bara.

Och så börjar jag snyfta.

När jag kommer in i baronborgen bölar jag, så där så att man inte ser pga av all vätska. En attack av sorg och gråt. Blir tvungen att sätta mig ner och bara få utlopp. Till slut har jag ont i halsen, så jag överlägger med mig själv efter en stund att nu får det vara nog, och tar mig samman. Det lyckas.

Vafan?

Jag behöver piggas upp. Jag behöver egentligen en massa enheter och grejer och prylar av olika slag (och jag snackar inte substanser, inget sånt). Jag är, precis som om jag inte visste det, ur slag. Hur mycket som helst, egentligen.

Jag behöver ett projekt. Ta hem en stubbe:

Rock!

/Baron

Annonser

5 Responses to Labil

  1. Stoffe skriver:

    Sånt e livet! Ut mät bara! Så orkar man en stund igen!

    Sköt om Dig broder!

    Hahaha!! Vilket sisyfosprojekt, stubben, cykeln och fyllan! HAHAHA!!! Se där balanserar skrattet på den balans som saknas i livet! Yin och yang! Eller kanske Gin och Yuan??? HAHAHA!!! 😉

  2. draken43 skriver:

    att gråta är som att storstäda. Inte så jätte kul men skönt när det är över. Kram

  3. Anette skriver:

    Nyttigt! Gråt är en av de bästa ventilerna som finns, egentligen bör man ha gråtorgier en gång i veckan minst för att rensa ut gamla sorger och besvikelser. Grattis! (för det är inte alltid så lätt att få igång gråteriet).

  4. spawn skriver:

    gråt så ofta du hinner,det är det enda rätta,fan vet när eländet tar slut och då är det så dags att gråta…
    cry now laugh later

  5. baronen skriver:

    Stoffe: Jo, det är bara att stå på och inte hålla inne med vafanken det än är. Och de där två östfyllona fick mig att garva fint.

    Dragonen: Precis. Och när det kommer över mig så kör jag hårt, det är bra för ögonen, själen och allt, bara är bluääa ut rubbet, tills det börjar göra fysiskt ont, då gäller det att ha avstängningsknapp. Och, det kändes bättre idag, lite, he-he.

    Anette: Tack! Och, helt rätt. Har också märkt att det är lättare att få utlopp för sitt när man inte behöver blygas inför andra. Typ när man går hem från jobbet, bara att trycka ut. Men ändå, vafanken? Stora karln? Äh, det är fanken inte mjäkigt, det är mänskligt, fast jag är lite kluven där, he-he.

    Spawn: Just det, gråt här och nu, inte sedan. Undrar om jag kan få en tröja till på jobbet om jag gråter där? Och, jo, jag skrattar också, varje dag, jag är da ping-pong Baron!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: