Vädret gör kaos med Örebro härad

Det var barmark när jag gick till jobbet. Sedan började det komma snö. Och samtidigt så kändes det bättre på något sätt. När jag var klar på jobbet gick jag hem, det blåste lite, yrde lite, och var snö överallt. Jag kände att det var mysigt på något vis.
Eftersom jag bor i Örebro så var det naturligtvis kaos. Stadsbussarna slutade gå under flera timmar under kvällen, flera hade kört i diket. Massa krockar, två avstängda riksvägar. Det var 3-4 centimeter snö. Och de som bestämmer över saltning och plogning har ju bestämt att de inte plogar och grejar förrän det slutat snöa! Ojoj. Ja, och vilka som kör bussarna, och bilarna, undrar jag också lite över. Hur svårt kan det vara?

När jag var liten var inte snö panik. När jag var liten fanns det bara bakhjulsdrivna bilar och de kördes ändå, fast på annat sätt. Och när det kom snö, så plogades det. Det var aldrig denna noja. Vafan är det med folk? Denna infantila inkompetens, kom igen nu!!! Och de här snöokunniga brackorna och hönsknullarna, det är de jävlarna som flyger till asien och knullar runt, super runt, och när de är färdiga så kommer de hem med alla jävla influensor. De kunde gott åka båt i tre månader, så vore de friska när de steg ner på kajen, jävla smitthärdar.
Varför kom jag in på det här nu då? Jo, nu är det fullt på vårdcentralerna med folk igen, som ska ha sina jävla sprutor. I år kommer det antagligen inte att anordnas koncentrationslägerköer av villiga får som läst tidningen och får sina av myndigheterna bestämda sprutor. Belasta sjukvården bara. Skäms inte.

Jag lagade till en omelett. Tre ägg, vispgrädde, lite fetmjölk. Vispa-vispa, med salt och peppar. Så kokade jag frysta grönsaker och en hackad morot. Smack i stekpannan, på svag värme. Kändes nyttigt att äta. Och var gott som tusan.

Så kände jag det sociala. Så jag gick till Biskopen. Det var lite tungt att gå i det där okända vita och kalla, hala, som låg på marken, och det var nästan ingen ute, som vanligt, mitt i den här stora stan, på kvällningen. Kom till Biskopen. Köpte en bira. Men stället var fördärvat, fast det bara var tisdag. Äckel-päckel-människor trängdes och pratade engelska och finska i baren. Jag kunde knappt höra vad Roffe och Diadem-Åsa sa bakom bardisken, en halvmeter från mig, när vi försökte prata. Så jag reste mig upp och gav upp, trängde mig ut genom lodenrockarna, gick hemåt igen. Jävlars!!! Orkade inte ens stanna till på Lilla Örebro, var helt ur slag av dårarna. Jag vill ju bara sitta och såsa och slänga käft. Men folk har inte hyfs. Det ska pratas högt utav helvete, det ska stås nära, nuddas, sätta upp fötterna på min barstol. Knuffas. En vacker dag tar jag fram bössan och rensar, tamejfan. Var är hyfset? Och, hur vågar de? Jag är en millimeter från att göra något drastiskt, på riktigt, när folk inte respekterar, en vanlig jävla kväll, mina gränser. Som tur är har jag min uppfostran så istället för att stampa med foten och spöhota alla jävla idioter, så ruskar jag av mig och försvinner från skiten. De vinner där på något vis, och det irriterar mig.

På den tiden jag frekventerade hojklubbar sena kvällar och nätter, mornar, så var det större respekt för dem som var där. Där fanns det riktigt elaka människor, stygga svin till och med. Men också en ömsesidig respekt.
Men här är packet… Jag vill inte vara nära packet! Nej, jag menar det. Jag orkar inte med dem. Tro mig, var i mina skor, cyberdagboken, och du skulle haja. Och nu vill jag inte ha några jävla kommentarer om att jag får väl gå på något annat ställe, eller att jag får ta seden dit jag kommer, eller att jag är överkänslig, att jag hatar mina medmänniskor och sådant jävla kärringfyfantrams. Så här är det: Det finns ohyfsade idioter! Och jag vill inte vara i närheten av dem. De stööööööör mig, de inkränker på min personliga sfär. De kan dra åt helvete! Bort! Bort! Blä!

Så jag kom hem och kollade SVT-play. Som jag brukar göra numera.

Den där serien om fyra grabbar som är vänner är nog den mest tragiska serie jag någonsin sett, ur ett mansperspektiv. Man-kvinna-prylen där är så läskig att jag inte vill vara maskulin med dragning till kvinnor längre, jag vill bli ett neutrum, en som står och knullar kvisthål i en tall i skogen. Eller könslös. Det är skräck, jag menar det. Det skrämmer mig att jag känner igen så mycket. De osympatiska kvinnorna i den serien är farliga för vår fortsatta levnad, för nästa generation. Låt ingen ung grabb kolla denna serie för fanken!
Och lika über-nazi som damerna är, lika jönsiga är snubbarna. Den nya mannen, som är en kastrerad Ken-figur. Fy fan!
Det verkar finnas två slags kvinnor, i majoritet, åtminstone av vad jag ser, sett, i verkligheten, på TV (TV är väl verklighet, det ska ju spegla den). Endera de lite äldre som vill bli ”ägda” av en man som säger åt dem vad de ska göra (usch, vem vill ha en sådan kvinna?). Och så de lite yngre damerna som förgiftade av lespiska (talfel) fascistfeminister med dold agenda, egentligen helst vill ha en liten anorektisk flickvän med snorre, men skaffar en slags man i form av en krake som de kan stoppa in i sitt dockskåp och bjuda på trolldeg och låtsaskaffe.

Gnyyyyyyyy!

Ja, vafanken!

Äh, måste lägga in den här i min blogg också. Några av mina adaptrar som själva är utsocknes, både över läns och landsgränsen, från hela världen, kollade och garvade som fanken. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om det var helt okej. Men ändå, nu har det gått några veckor, he-he, vilken lirare. Han har berikat språket, nu snackar alla om att ”göra kaos”. Alltså liraren i bilen. Jag vet inte, men jag tycker det är humor, he-he:

Sedan är det ju en stor märklighet att den här liraren som polisen tagit för skjutningarna i Malmö i veckan är släkt med Sune Mangs:

Rocka rolla!

Nu gör vi kaos!

Olla!

/Baron

Annonser

4 Responses to Vädret gör kaos med Örebro härad

  1. Henke skriver:

    Sune som var så snäll.

    Det här med snön är som du säger mycket märkligt. Det blir svårare och svårare. Jag tror att svensken av idag inte vill identifiera sig med det svenska/nordiska klimatet. Man skäms för att man har vinter och vill glömma bort det och låssas som vi inte har den. Därför åker man också så ofta man kan till Thailand och andra varma platser i världen över den mörka årstiden. Man vill identifiera sig med sol och värme och har fått för sig att bara loosers bor i kalla klimat.

  2. Anette skriver:

    ”På den tiden jag frekventerade hojklubbar sena kvällar och nätter, mornar, …” nu infinner sig min undran, varför slutade du frekventera hojklubbar? Inte för att det är det roligaste som finns men som omväxling i utelivet?

  3. spawn skriver:

    De flesta som frekventerar ”hojklubbar” är ju en sorts hönsknullande losers, eller lepsiska butchkräk som söker den perfekta snorren som ska ge dom den ultimata bonken, för att sedan gråtande förkastas som en slags förbrukad amulett.

    Att lite snö kan ställa till så mycket havoc är ju spännande,det erbjuder också tillfällen till vila och återhämtning.Jag är övertygad om att vissa behöver tydliga tecken från vädrets makter för att kunna dra ned på takten, den som påstås öka på den s.k. ”stressen” som det ryktats om i årtionden ska finnas runtomkring, eller kanske inom oss.

    Laserturken är ju ett exempel på person som tappat sin fusklapp i livet… Tragik på en egen nivå,burleskeri…nu ska jag bada kar och kontemplera över Baronens text. Det där med att ta fram bössan och rensa har man ju läst om tidigare i andras bloggar och det har inte varit pussytalk…ska nog ta en paus från läsandet ett tag och hoppas slippa se löpsedlarna,ta det lugnt…ashanti

  4. baronen skriver:

    Henkolainen: Ja, Sune var den snällaste, he-he. Vi växte ju upp med honom på TV. Han kan ju inte rå för vad puckon i släkten gör.
    Tror att du har en poäng där när du skriver om klimatet och svensken. Men jag tror också att det beror på att alla som jobbar med media idag är småglin, som inte fattar ett skit, som har vuxit upp med vintrar som inte varit värda att kalla vintrar, och så beskriver de en verklighet som inte finns. Vafan, vi bor ju vid polcirken, kom igen nu!!!!

    Anette: Jag orkade inte längre. Jag blev polare med ett gäng, på en klubb, allihop. Jag ställde upp och grillade, sålde korv och allt på fester, he-he. Ja, allt det där kan man läsa här i denna blogg i tidigare inlägg. Men så slogs de ihop med ett annat gäng, och så splittrades de jag kände, många la av, och de nya… Ja, en och annan var sköna lirare, men inte alla. Och så hade de inte öppet dygnet runt varje dag, bodde inte på klubben. Kom dit åtskilliga gånger och grindarna var låsta. Till slut tröttnade jag. Det var inte samma grej. Men på den tiden hade jag jävligt roligt där (och jag träffar några av de gamla knuttarna fortfarande ibland).

    Spawn: Jiiiiisus!!!! Din första mening i kommentaren ovan vill jag ha som första mening i min bok, när jag någon gång skriver den. Så jävla sant, rätt, bra, ha-ha-ha-ha. Kanoners!
    Hoppas ditt bad var gott, och att du hade lödder i badkaret. Min rensning med bössa är mer att se mentalt. Tror ingen ska behöva vara rädd för mig, jag är ju en fredlig lirare. Men ibland, i fantasin, vill man bara tjonga bort dårarna.
    (Fast när jag ser ett vattentorn, känner jag dragning, som alla dårar gör i staterna, att lägga mig där och pricka med bössan, ha-ha-ha).
    Keep cool!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: