Jag lyssnar på mitt förra band, The Blue Pearls. Jävlars vad vi lirade finemang. Jäklars vilken guranisse och producent Bela är.
Jepp, något att vara stolt över.
Det är snart gryning. Men jag kan inte flytta mina tider, mitt fokus. Det bara tutar på.
Det är ruttet som jag kör, men vad ska jag göra? Jag gör det bästa av situationen. Det enda jag kan göra.
Att blogga är farligt, så då får det vara det. Jag kör på. Slutar larva mig med hemlighetsmakerier och skit (ja, jag måste få ur mig den här delen också, nästan varje blogginlägg, men det är mest för att jag tänker på hönsknullarna…).
Nu har det blivit augusti. Jaha. Och inte ett jävla skit har jag gjort i sommar, ingenstans har jag rest, knappt åkt båge. Vafan är det är för något? JÄVLA SKIT!
Det är inte helt lätt att vara mig nu. Vore kul att få lite bryt någonstans i tillvaron. Nu är jag bara ett offer. Ett blä. Men jag ser det, jag erkänner det. Fast har ingen aning om hur jag ska ta mig ur det. Dagarna bara rinner bort. Och jag har vänt på dygnet så jag knappt tror det själv.
Det är så mycket skit jag skulle vilja blogga om, men struntar i.
Förresten har väl nästan alla cyberbiktfädrer gett upp om mig som bloggare numera, då jag inte bloggat som man ska på länge, förrän detta och de andra två inläggen. Så, äh, jag vet inte.
Jag har massa som jag vill ha ut, i text, men det sitter djupt inne, så jag vette fanken.
Äh, ny vecka. Kör hårt.
Rock!
/Baron von B
Baron von Örebro 
När man känner sig blä sådär, är det en bedrift att skriva något alls, det är helt klart. Du behöver en injektion av Ämerika och bågeåkning härborta, det är helt klart! Och lite hejdlöst partajande med Asfalt och kvasifamiljen hehehehe. Måste förresten berätta, jag har refererat till högen med folk runt Asfalt som ”The Quasi Family” till mina vänner här i Terryville. För några veckor sedan gick det upp för mig att de trodde att deras namn var ”Quassy”, inte förrän min bror var här och förklarade att ”quasi means sub-group of people in this case” gick det upp för dem att de inte hette Quassy hehehehehe, när jag hade mitt frihetsparty i maj, så trodde de att de blev introducerade till Maryanne Quassy och hennes alla släktingar Quassy hehehehehe. Om de hade försökt hitta dem in telefonkatalogen hade de letat under Q hehehehehe, det är runt 12 människor som har alla möjliga efternamn men mina tjejkompisar trodde de var en och samma familj, the Quassy family LOL. Roligt nästan jämnt, jag måste sluta ge folk smeknamn hehe. Så, packa din väska, spara ihop till en biljett och satsa på höstlovet, det är fortfarande bågeväder här i oktober!
Ja, Anette, jag behöver en injektion av hä-hä, och wow-woff! Vilken ball pryl det vore att komma och tuta med er därborta. Tyvärr har jag nog inte resurser för detta. Vilket svider. Men man ska aldrig säga aldrig. Och, i Svärje har vi inte höstlov, vet du väl, ha-ha.
Hälsa din Kvasi-familj också, verkar vara sköna lirare, he-he.