Söndag. Bortkastad dag.

Hm, har börjat med punkter och kommatecken i rubben, jaja, utveckling.

Vad var det här för söndag nu då? Det ska jag berätta för dig, cyberdagboken. Det var en söndag där jag vaknade klockan 10.00 och gjorde någon slags frukost. Kollade TV. Surfade. Blev lite sugen på mat redan vid tre på eftermiddagen. Värmde på min gryta av köttfärs och ris och grönsaker som stod i kylen. Åt det. Softade. La mig ner på soffan. Blonk. Sov.
Minns att jag vaknade till vid 19.00, 20.00, 22.00 och så 22.49.

–JÄKLA SKIT!  (observera, ett riktigt pratminus, alt + minustecken, det blir längre och är det korrekta sättet att skriva en replik, jag tar mig)

ICA stängde 22.00. Konsum 23.00. Jag måste ju ha snus, några bir, mat. Arghhhghghghghgh!
Slängde mig upp.

På med byxorna, på med bootsen (skit samma att jag inte hade strumpor). På med jackan, mössan och så bara störta ut. I allt det här var jag också fruktansvärt nödig, urinblåsan skrek på tömning. Men det var bara att skita i, för nu var det kris. Skulle jag missa detta behövde jag komma hem igen, klä mig bättre, och cykla till någon nattöppen bensinmack (tack för att ni finns).

Störtar ner för trappan. In i cykelrummet, låser upp, gränslar den, ut, ut på gatan, cyklar som en idiot, inget lyse, det får bära eller brista, det glömde jag däruppe, och det finns ingen tid att reparera brister.
Kör mot rött vid övergångsstället (gör jag aldrig annars, laglydig dåre, eller laglydig fattig dåre som inte har råd med böter annars inte gör). Ser damerna därinne genom fönstret. De är i färd med att låsa dörren. Jag låser cykeln i panik, måste hinna, det är sekunder nu.
Ja, det är öppet, springer in, möter hon som ska låsa.

–Nu stänger vi så du får skynda dig!

–Jajajaja, jag ska!

Jag är ju stammis där så hon såg glad och trevlig ut. Jag smekte in några bira i kassen, lite matvaror och var väl vid kassan på under 20 sekunder (jag ljuger inte).
Andades som om jag vore en populär kille som just fått ligga.

–Oj, vad du flåsar, ta det lugnt, du hinner!

Hon som skulle låsa trodde väl jag skulle svimma, ville vara snäll.
Jag betalade och fixade med plånboken. Hon som skulle låsa stod framför mig.

–Du tappade mössan!

Ja, det hade jag gjort, så jag böjde mig ner. KRANCH!
Vad var det för ljud? Jag visste det instinktivt. Det var ljudet av mina nylagade jeans (som jag hämtade ut i fredags igen, efter tredje lagningen) som nu inte sprack i arslet, utan framtill, vid gylfen.
Jag tittade på hon som skulle låsa, och hon tittade på mig. Vi sa ingenting. Jag gick ut. Cyklade hem. Tur jag hade kalsonger, tänkte jag. Och så tänkte jag på att jag håller på att pissa på mig. Jag måste upp till min borg snabbt. Och när jag kom in tänkte jag att jag måste in på muggen snabbt och ahahahahhahahhahhahh! Jag klarade det.

Vill du, cyberdagboken se hur det såg ut från min synvinkel? Okej. Jag dokumenterade naturligtvis:

[Tror bilden ovan är klickbar så man kan se den i ”elefantformat” som Bild Journalen hade skrivit på 60-talet]

Så, summan av denna söndag är att jag ännu en gång missade frågesporten på Biskops. De kör ju varje söndag. Nu trodde jag att jag skulle hinna, men icke. Det är inte klokt vad jag sover på helgerna på sista tiden. Och nu har jag att sitta och glo hela natten, eller hur jag ska göra.
Äh, lyssnar på Charlie Parker (god jazz) på Spotten. Inte för att det får mig på bättre humör utan för att det är bra, och lite sorgligt.

Flaggan i topp!

Rocka rolla!

/Baronen

PS
Pratminus blev vanliga minus i alla fall i det här temat ser jag när jag korrekturläser. Suck. Men jag försökte i alla fall.