Medelmåttor

Nu är klockan snart fem på måndagsmorgonen den andra januari 2012. Och detta är mitt första inlägg i år här. Började ju blogga 1997 (ja, jag tjatar), så det är väl en 15 år man hållit på nu, eller så, 14 då.

Just nu har jag feber. En förkylning. Jag har inget att göra i morgon, så jag kan sitta här och grejsa vid datorn, svettas, och känna mig lite full, för jag drar en och annan bira. Hellre lite bladig och febrig än bara febrig.
Jag lyssnar på John Mayall, gamla 1967-plattor på spotten. Gör mig glad.

Nästa måndag ska jag däremot vara på jobbet. Utan yrke. Fast jag har betyg att sätta i tre kurser. I övrigt. Ingen aning om vad som väntar mig. Jag är ett nyskrivet blad för mig själv, vafan nu det betyder. Det är existentialism i sin finaste form. Det kan gå åt helvete, eller det kan gå mot nya segrar. Jag hoppas på det senare. Anställd, utan yrke. Jo, hej du. Ännu ett MacLabb som jag får lämna, och andra får gotta sig åt (inklusive kamp och daglig service….)
Men, åter till rubriken på detta inlägg.
Det jag vill säga är ungefär så här: -Att bli bedömd av mediokra medelmåttor är inte helt optimalt! Varken för mig eller verksamheten. Men det har nu hänt.

Utan att jag har hybris, så har tanken på detta stört mig i flera timmar nu. Ja, jag talar om mitt jobb. Det får räcka så, för nu. Jag kan inte avslöja allt ännu, vill inte vara tydligare. Men en och annan bör få bita i gräset. Så det blir gräsfläckar i pannan. Riktigt fula fläckar.

Igår på nyårsaftonen hade jag flera val. Jag kunde komma hem till Bagaris, som bjussat in mig, eller gå till en privat fest på Harrys, eller bara ner på Stallis, som hade öppet. Men jag kunde inte förmå mig till något. Folk tycker nog att jag är dum i huvudet. Men dessa ”folk” har ingen aning om vem jag är, eller vad jag har att förhålla mig till. Fast min plan var att ta mig ut.
Nej, köpte ingen bubbel, ingenting. Satt bara hemma och blev svullen i snoken. Kunde knappt sova på hela natten av att det var tungt att andas, och när jag vaknade till slut efter massa mikrosömner hade jag ju feber och frossbrytningar. Jepp, jag hade blivit förkyld. Det är nog en av anledningarna till att jag inte ville ut och festa. Kroppen kände vad som var på gång. Säker på att jag skulle gjort det annars kan jag inte vara. Äh, jag är en social katastrof annars också.

Idag pratade jag med den unga kassörskan på ICA. Enda live-människan jag pratat med på två dygn. Igår snackade jag däremot med Jimmie och Ante som ringde inför och efter nyår. Det var trevligt. Själv ringer jag inte någon.

Och där är ett annat problem. Jag har några släktingar. I Västerås och Kungsör, fick julkort, jag har inte skickat några. Vet inte vad det är, men jag kan inte förmå mig att ringa dem heller. Vad ska jag säga? Att jag förlorat jobbet? Att jag sitter med alla lådor fortfarande? Så jag avstår, och får dåligt samvete.

Jag svär mycket hemma, mot skitkorvarna.

Spelar också Maelstrom, ett pang-pang-rymdspel.  Jag bryr mig inte om poängen så mycket, men det fungerar som meditation för mig. Ibland när jag skjuter kometer med mitt 2D-skepp så frigörs mina tankar helt, jag blir renad, kommer att tänkar på grejer långt bak i tiden, eller sammanhang jag inte fattat tidigare. Det här kanske låter helt sinnessjukt, men det är det inte. Jag släpper liksom på allt för att koncentrera mig på att skjuta och klara mig att det klickar upp saker i skallen som legat där och jäst. Tror det är enda terapin jag har, får.

Nå. En vecka till av ledig tid. Sedan tillbaka till skolan. Kommer det att finnas annat för mig att göra inom kommunen? Får jag känn på något annat jobb i den privata sektorn? Kan jag känna mig ekonomiskt trygg?
Som unkis, utan stålar undanstoppade, utan yrke, i min ålder, utan social trygghet i form av släkt som kan bistå, är det jävligt ruggigt. Men jag kör på. Vafan ska jag annars göra? Det ska ordna sig. Jag tar en dag i taget, som den slitna klyshan säger.

Jag betalade i alla fall in sista studielånet för några dagar sedan. CSN har inget på mig längre. En bra grej. Hoppas det kommer fler bra grejer.

Okej, får räcka så för denna gång. Hej 2012, nu jäklars ska här rockas!

/Baron von Örebro

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: