J-C Superstar

15 januari, 2011

Har ju känt Oskar sedan jag vickade i samhällskunskap ett par dagar i hans klass då han gick i gymnasiet för en kanske tio år sedan.
Då satte han sig på katedern när jag kom in och berättade överlägset om hur det gick till där i klassrummet. Han var bossen i klassen. Men inte under min lektion, så jag bad honom högtidligt att dra åt helvete och gå och sätta sig om han ville må bra, ha-ha. Vilket han gjorde.

Han är ju en slags musikalstjärna, jobbar lite här och där, i Tjockholm och utomlands. Och av och till har vi träffats genom gemensamma polare (också på Biskops). Till slut rann allt av och vi började garva tillsammans. Ja, jag skällde ut honom några gånger, något som var ovant, förstod jag. Och alltid hade han ett hov av en eller flera beundrande musiker runt sig som hukade när jag satte igång och hånade och stöddade mig, he-he.

För några år sedan så körde han en uppsättning av Jesus C Superstar, det fanns affischer över hela stan. Jag bara garvade, men kollade inte in showen förstås. Sedan dess har jag skrikit ”-JESUS!”  och ”-Örebro-Jesus!” så fort jag sett honom, högt så det hörs (folk vet vem han är här i stan). Ibland har han garvat, ibland har han sett besvärad ut, beroende på sitt sällskap, ha-ha-ha-ha-ha.

Där någonstans kom tanken att köra en oborgerlig version, lite på skoj, lite på allvar. Han kör det där vackra, stora, duktiga, hela rubbet i konsertsalar och på arenor. Men jag tänkte att jag och Bagari kunde köra en arbetarklassversion, typ nere på Biskops. Vi kör två tre låtar på en scen som ser ut som en förstorad julkrubba, jag sjunger ”What´s the buzz, tell me whats a häppening”,  Marias sång och någon till. Jag skulle köra kort, det skulle vara billigt, och det skulle gå snabbt.

Fick faktiskt okej av krögarn att göra detta, men det föll på att jag var för slö.

Nåväl, det kom fler jular (jag såg hela tiden julen som prylen för detta, fast det egentligen handlar om påsken). En jul hade jag hela affischen klar för mig. Tänkte rida på Oskars berömdhet, det var året efter JCS-sattes upp här i Örebro. Så här skulle det stå på affischen:

”-Föreställningen är välsignad av förra årets Örebro-Jesus Oskar B…!”

Ha-ha-ha-ha-ha.

Ja, och så där har det fortsatt. Men konstigt nog har han någonstans gillat att jag hånar och skojar med hans seriositet. För jag kan inte sluta med det. Det går bara inte. Och kanske, bara kanske, någonstans, så tycker han det är skönt att någon jävel, någonstans (dvs jag) inte tar allt på sådant jävla allvar hela tiden utan hånar lite uppfriskande. En lirare som inte ser upp till honom som en superstjärna. Men jag kan inte vara säker. Fast jag tror det.

För något år sedan lyckades jag få honom att hänga på att spela Jesusbarnet i krubban om vi körde, ingen sång, den stod jag och Bagari för. Han skulle bara ligga där tyst och finnas till på våra föreställningar (med dragande namn på affischen naturligtvis). Och han var på.

Här, som ett avbrott i detta långa inlägg, från TV4, när han kör JCS. Han har pipa, det har han grabben:

Ja, så där har det gått, i många år. Och i kväll så träffade han på mig på fejan. Så här lät det då i vår chat:

Oskar: Gott Nytt 2011 tillönskas Musikal-Baronen

Baron: Wow, tackar, den första gott nytt år jag fått i år, ha-ha-ha-ha! Jesus Christ Suuuuuuperstar, tralla-la-lalla-la-lalla-laaaa. Gott nytt själv.

Oskar: du ska få veta det först av alla……jag kommer sätt upp Jesus Christ i Påsk

Baron: Aha-ha-ha, lägg ägg, det kan inte vara sant!???? Det skulle vara för kul. På riktigt?

Oskar: jajamen

Baron: Men inte i Öret va?

Oskar: jojomen. I mongolesien med Jan Malmsjö i en roll

Baron: Jävlars, då måste jag börja vässa arbetarversionen.

Oskar: absolut! Tag med Börje Ahlstedt

Baron: Kul, ha-ha, då ska jag fanken komma och kolla. Om du kollar på min version.

Oskar: givetvis jag är speaking partner till ditt konstnärliga råd

Baron: Du får helt enkelt kuta till min version i pausen, för din roll hos mig. Det måste du kunna kirra. Den rollen är ju inte så stor, men vilken grej det vore, ha-ha-ha.

Oskar: krubb-rollen

Baron: Jag kör ju 10-minutersversionen. Tre hits, och så Las Vegas-stuket, ut med pöbeln, in med nästa sittning.

Oskar: Krubb-rollen, ja, he-he-he-he.

Baron: Fatta vilken snackis det skulle vara, ha-ha. Hos mig biljetter 15 kronor. Hos dig 785 spänn, men du har ändå en roll, och är bunden av kontrakt till mig. Ha-ha, det är fanimej en film.

Oskar: hahaha

Baron: Så går jag ut i pressen och klagar på att din sidoverksamhet stör min show, och att jag tagit kontakt med advokater, he-he. Det är världsklass, ha-ha.

Oskar: kan göra en skandal med att Bagari och Malmsjö har något ihop med… det behöver inte vara sant

Baron: Du är naturligtvis med på affischerna med namn och allt, men din roll är ju stum, då du är nyfödd, ha-ha-ha-ha.

Oskar: bara obskyrt

Baron: precis

Oskar: Exakt. Bagari nitar Malsjö

Baron: Okej, då säger vi så, mellan de två eller om ni kör tre akter, så cyklar du ner till Biskops och lägger dig i vaggan, och jag och Baggo kör vårt, sedan tillbaka till din uppsättning. Det är ju gigantiskt megaroligt, ha-ha-ha.

Oskar: hahaha

Baron: He-he-he-he. Gaget från min uppsättning är en påse jordnötter och evig vänskap, kanske någon bira var tredje föreställning, och så äran förstås.

Oskar: precis! Eviga jordnötter och en påse ära i vänskapens tecken

Baron: Men, på riktigt, haja vilken snackis det skulle vara, om vi bara körde så. Och så gnällde vi i media att den andra uppsättningen stjäl publik från våra, ha-ha-ha.

Oskar: vem tror du vinner på det ? BISKOPS!

Baron: Hm, ja, de jävlarna vinner nog på det, men det gör vi också. Naturligtvis går vi på stan, du och jag och Baggo i kaftan på dagarna för att öka snackprylen.

Oskar: Muslimerna då?

Baron: Men min uppsättning tar bara 27 pers pers föreställning. Muslimer är välkomna till detta, det ska det stå speciellt på affischerna. Hela Sveriges Örebro-Jesus hälsar även muslimer välkomna till denna begivenhet, ha-ha-ha-ha.

Oskar: exakt

Baron: När ska du köra? I December?

Oskar: påsk

Baron: Påsk redan? Ja, just det, det handlar ju inte direkt om födelsen, hm…. Okej. Jag ska ta tag i det här. Jag tror verkligen att arbetarversionen kompletterar det hela och det är en win-win-situation. Var kör du? Conventum, gamla teatern? En föreställning eller flera?

——————–

Där tog det slut. Kontakten bröts.

Japp. Nu kör vi, ha-ha.

Rocka rolla!

/Baron von (i verkligheten)


Testa denna länk

10 december, 2010

Jag är ju så slö här, så jag rekommenderar nedanstående länk istället. En till mig mycket närstående dåre, skulle kunna vara min brorsa, som bloggar om sina dagliga upplevelser, men lite mer socialt, utan sex, utan fylla, utan psykoser, utan sorg, utan galenskap, utan att vara annan människa än en vaniljkille som lite torrare beskriver sin verklighet. Men ändå, kan vara av intresse, he-he:

http://blomgren.posterous.com

Ibland önkar jag att jag vore som han. Nåväl. Han får vara mitt substitut. Men jag har inte sagt att jag lägger av här för det. Se det som en svacka. Baronbloggen andas bara lite. Som jag.

Rock!

/Baron


Fredag som blev lördag morgon

13 november, 2010

Jag måste ha några av de mest ointressanta rubrikerna i världen på mina inlägg. Det är jag stolt över.

(Take Five, från 1966 med Dave Brubeck)

Nåväl, som man som stiligt kan börja en mening, så ska jag nu beskriva lite av min dag.

Jag vaknade.
Jag gick till jobbet.
Jag var stel i benen.
Jag handlade risi-frutti och ett par bananer på Konsum.
Jag kom till jobbet. Jobbade.
Och så var det färdigt. Bara jag kvar som vanligt. De andra hade gått hem. Så är det ibland. De som fick tusenlappar i löneförhöjning var redan hemma med familjen. Men det är okej. Som statar-adel är man van. Men något man aldrig vänjer sig med är hur folk kan köra sin pryl utan att ha samvete. Det fattar jag inte. Det kan jag inte fatta.

Snackade rasism och SD med mina adaptrar. Det gick ju en dokumentär om Åkesson och det där gänget på TV under torsdagen.
Det flera sa där i diskussionen vi hade oroade mig. Men jag tycker alla ska få komma till tals ändå. Till slut refererade jag till Grotesco och deras video (som mina adaptrar sett), och sa att det nog är det enda sättet alla kan bli sams på.

De som har sex och kärlek, de hatar inte. Så jävla enkelt är det. Blanda upp.

—————

Jag tvättade när jag kom hem. Tvättade den där tröjan med huva. Och jeansjackan, och sängkläderna (soffkläderna är de ju egentligen), och fillingar och strumpor och allt. Som vanligt var jag klädd i mina kortbralle-badbyxor från Öland i somras och en gammal t-shirt, samt mina sandaler.
Allt gick bra.

Sedan gick jag ner på stan. Jag har ju två val. Det ena är att hålla mig hemma, kolla TV, kolla datorn, sova. Det andra är att träffa människor och försöka leva, knyta kontakter, gagga skit, ha kul. Jag valde det senare alternativet idag.

Köpte en bira.
Satte mig längst ner och svepte den på tio minuter. Gick upp i baren. Snodde en barstol och satt och hängde. Efter ett tag kom Micke. Trevlig jäkel, ja, han var ju med på Öland i somras också. Och sedan gick han ut och rökte.
Då kom det en för mig helt jävla okänd person som, som vanligt, ”kände igen mig”, som jag stördes av.

”-Vad glor du på?”

”-Tjenare!”

”-Lägg av för fan, jag känner inte dig, dra härifrån, jag orkar inte med tjafs!”

”-Jo, för tusan, du känner väl mig?”

”-Har aldrig sett dig någonsin. Jag är så jävla trött på folk som tror sig ”känna igen mig” och stör mina kvällar, far och flyg!”

Där fattade han att det var dags att presentera sig på riktigt. Nej, han var ingen bästakompis till mig, men vi hade ju språkas förr.
Det var Olle. Och han hade ingen hästsvans längre, helt skalad, och han hade väl gått upp en hundra kilo, och han hade glasögon. Hur fanken skulle jag kunna känna igen honom????

Så förklarade han äntligen. Han hade haft cancer, cellgifter, nu på bättringsvägen, om inte frisk.

Jaha?

Andra människor skulle väl få noja av detta och känna skuld. Men inte jag. Naturligtvis är det tråkigt att jag inte kände igen honom, på något sätt (jag tycker inte det är tråkigt), men ändå. Han har aldrig varit en nära vän till mig och ska jag sitta där och känna någon slags skuld för att en lirare som inte ser ut som förr, kommer och njuter av den situationen? I helvete heller!

”-Så du är bra nu då?”

”-Ja!”

”-Kanon, då kanske du kan presentera dig bättre nästa gång vi träffas och inte automatiskt tro att man ska känna igen dig!”

Sedan skällde jag lite vidare. Micke kom tillbaka från sin rökning utomhus. Ja, äh, det var ett okej käftande.

”-Jag tar kort på dig, som bevis!”

”-Gör det!”

Så det gjorde jag:

Ja, sedan blev klockan mer och mer. Olle drog och jag och Micke satt och gaggade tills vakten kom och hotade oss med nyckelknippan, he-he (han är bra, vi skojar).

Jag gick hemåt i natten. Hejade på folket innanför Lilla på vägen hem (de hade stängt, bara personalen och möjligtvis några ragg kvar där).
Gick vidare. Kom till Våghustorget.
En taxi körde fram, framför mig, kände för att sparka på dörrarna, så oförskämt var det. Men det var gamla adaptern Oskar som kördes av en ännu äldre adapter som jag inte kommer ihåg vad han heter. Jag tog kort:

Trevliga lirare, he-he.

Ja, så gick jag upp här till mig, i Baronborgen. Och så har jag skrivit det här.

Det enda jag önskar mig nu är att makterna ger mig en kall kvinna och ett par varma öl (mer än så vågar jag inte hoppas på).

Rock!

Love!

/Baron von Knolk af Nikolai


Fredag och vidare

6 november, 2010

Nu är klockan halv fyra straxt (är det ett t i straxt?). Nåväl, skit samma. Jag kommer ihåg att jag har en blogg att föda. Nu skriver jag här igen.
Jag pallade inte att gå ut i kväll. Var så jävla nära men kände det där fy fan. Vet inte vad det är med mig, ibland så känner jag bara det stora FY FAN!
Jag vill inte gå bland idioter på stan, till ett ställe fyllt med idioter, för att sedan gå hem genom stan med massa idioter runt mig. Det går bara inte, jag vill inte det. Så jag sket i det. Körde att vara social med mig själv, med DVD:erna som jag hyrt. Körde Dylan-rullen, den senaste där han spelas av fem olika skådisar. En skrikunge från Spielbergfilmen om Japan som blivit vuxen, Bale, en liten afrokille, en helt okänd, och så han som tog livet av sig som bögade i någon cowboyrulle, samt Kate B, gudars vilken donna det är.
Vet inte vad jag ska tycka om filmen. Tror inte det var min grej, inte i kväll, kanske inte annars heller. Den kändes… äh, den sög faktiskt. Jag vågar säga det. Dylan kan suga han med ibland. Men det här.. det var tur att rullen bara kostade 20 spänn att hyra. Jag hade hoppats mer. Snyggt fotad, bra skådespeleri, men helt obegripligt manus, faktiskt. Men snygga Fellinireferenser.

Jag kommer inte ihåg om jag lagt ut den där youtuberullen där jag tillsammans med en av mina kvinnliga vänner i staterna driver gäck och är stygg mot hennes tidigare snubbe därborta genom att mixa hans stygga telefonsvararmeddelanden till henne med lite mjusik som jag gjort? Äh, skit samma. Grejen är att hon, min polare i staterna nu i natt skickade mig ett mess på fejan om att en av hennes polare börjat digga mig därborta i staterna tack vare att jag gjort detta (och hon blivit kompis med mig på fejan pga av detta).
Jag måste ju bara säga som så, att om någon böna ska gilla mig, så ska det vara någon på andra sidan jordklotet. Så här refererade min kvinnliga men ändock adliga vän detta till mig, ett brottsstycke av det hela, ha-ha:

”-Senare pa kvallen ringde hon mig och holl pa att fnula runt med Facebook och kom over ditt email fran tidigare (om BBD och “friend’s request”). Hon sa:

Dee “wow, he is hot!”
Jag “who?”
Dee “Baronen”
Jag “we are only friends”
Dee “why???”
Jag “because that is the way it is, now stop it”
Dee “that is great, he is hot, really hot, now he is all mine hehehehe!!!”
Jag “Go for it BabyCakes, you won’t make it to Sweden in your condition”
Dee “wish I was younger, wow he is hot!!”
Jag “ok, that is enough, stop it now, I can’t have you getting all excited over in Middletown, you have to sleep and go to the doctor tomorrow”
Dee “ok mommy…. But he is really cute!!”

Tänk att man kan väcka kvinnors längtan bara genom att vara, ha-ha-ha. Men jag är tacksam. Säkert en trevlig jänta. Men eftersom jag numera är både het och söt så känner jag stöddet vakna i mig. Funderar på att gå ut på stan och bara posera (som jag en gång såg Richard Wolf göra här brevid, vid teatern ovanför mig, där jag bor, han stod och poserade och var stel som en docka, ha-ha-ha).

En fredag har gått. Utan att jag gjort något av nytta, varken för mig själv eller världen, jordklotet. Hade hoppats på mer av mig själv. Men nu blev det så här.

Alla hönsknullare kan dra åt helvete!

I övrigt:

Rocka rolla!

/Baron


En tisdag

13 oktober, 2010

Var på jobbet. Gick hem. Struntade i att sova. Och så lagade jag mat. Fiskpinnar med pommes och fisk-sås från ICA. Det har blivit en ny favorit.
Så ringde telefonen.
Det var fröken L. Henne har jag inte hört av på flera år. Många år.

”-Har inte tid att snacka nu, håller på att förgås, jag steker fiskpinnar, jag ringer dig sedan!”

Jag lagade vidare, och så åt jag, sakta, vid TVn. Och på TVn var det någon slags dokumentär som var helt fantastiskt. Ett gäng utvecklingsstörda från norrland som var i New York och körde en Elvis-show på en teater. Det var fanimej vackert!

Ring!

”-Var är du, jag är nere på Bishops!”

”-Va? Jag kollar på utvecklingsstörda på TVn, som kör Elvis!”

”-Kom ner, jag vill inte sitta här själv!”

”-Okej, jag ska försöka skynda mig, men jag stressar inte!”

Hade egentligen inte ens tänkt gå ner. Nu var hon där och ville ha ner mig. Okej, okej, he-he.
Men fast jag inte stressade så kom jag att snacka med Grevis i USA på Facebook (hon var mycket här på bloggen förr om åren, jag har ju kört sedan 1997 på min Baronblogg). Nu låg hon i skilsmässa och hade varit på rättegång med fd maken som fick hålla sig 300 meter från henne och betala och allt. Hon vann. Glädje. Jag gillar när mina vänner vinner.
Och så skulle jag gå, då ringde Bela om lite trycksaksprylar vi har för oss. Så det tog tid att ta sig ner till Biskopen.

När jag kom ner så var det knappt något folk där alls. Roffe langade fram en bira och gav mig ett underlägg.

”-Kolla vilken böna, den här ska du ha och glo på!”

”-Du, jag behöver ingen bild att glo på ikväll, he-he!”

Han såg förvånad ut, och så gick jag till nedre delen. Där satt frk L och väntade.
Ja, det var år sedan. Men det tog bara en mikrosekund  och en kram så var vi på igen. Garvade, gaggade, tutade på som förut.
Jag hade varit rädd att hon skulle ha förvandlats till en kärring med papiljotter och sämskskinnsbyxor, men det hade jag inte behövt oroa mig för, he-he. Hon var lika stilig som alltid. Vet inte varför jag hade den bilden? Varför tror jag alltid det värsta? Nåja, he-he.

Så stängde Biskopen. Jag ringde till Lilla, där räknade de stålar och hade också stängt.
Så vi gick neråt Stallis, där vi hade varit förr om tiden. Inte stor chans, men det kunde vara öppet. Men nej.
Så vi gick upp igen mot slottet.

”-Kan vi inte gå hem till dig?”

”-Till mig?”

Jag har mycket svårt att släppa in folk i min lägenhet, då den är belamrad med lådor och tut, och allt, som jag inte fått ordning på sedan morsan gick vidare till andra planeter.

”-Nej, fanken, jag vill inte. Det ser förjävligt ut, jag vill inte att du ska se skiten!”

”-Jag bryr mig inte, det vet du!”

”-Jo, du kommer att ringa socialen när du ser hur jag har det!”

”-Ha-ha, larva dig inte!”

”-Jag menar allvar, det är ingen lek, det ser överjävligt ut, lådor, kassar, prylar överallt!”

”-Jag har nog sett värre!”

Jag lurade på det där ett tag. Men sedan kom det sista av min intelligens fram. Hm… Om hon nu flyttat tillbaka till Örebro, och hon fick se min lägenhet, så kanske hon kunde vara min egna nazi-kvinna, som framöver piskade mig att ordna upp min lya. Hm, jag är inte så dum jag inte.

”-Okej, vi drar, häng på!”

Här är fem bilder på frk L. från ikväll. Vi har roligt ihop. Bägge fick ont i både kinder och mage av allt skrattande.
Det finns bara två som jag garvar lika hysteriskt med, hon och Häcken (arkeolog-Henke)  faktiskt. Det är någon frekvens där som är oemotståndlig.

Hon är rar. Och vi har en historia, faktiskt.

I morgon ska jag jobba, tjo.

Fatta!

Rock!

/Baron


Hmmmm

3 juni, 2010

Även en lirare som jag har viss intelligens innanför pannbenet. Och den intelligensen har slagit mig rätt hårt på sista tiden.
Puckon med svarta agendor, Quislingar, nollor, rena idioter och/eller ännu värre, och andra liknande epitet man kan ge folk som går ju in här och läser, och läser om hur jag har det, när jag skriver om det.

Alltså, jag är ju en lirare som är lite naiv i och med att jag tror att ärlighet funkar. I och med att jag tror att jag kan vara ärlig här och ingen utvecklingsstörd drar nytta av detta. Och med utvecklingsstörd menar jag ingen handikappad människa i vanlig bemärkelse, utan sådana där som rör sig bland oss och verkar och fungera som oss alla, men med en egen agenda… Jag snackar om de onda. De kan vara onda av obildning, av okunnighet (som är en annan grej) av rädsla, av lystnad, av avundsjuka, eller bara vara onda, rätt av. Men resultatet blir hur som helst ondska, mot mig. (Jo, de kan ha fel i skallen också, och har det säkert också, när jag tänker efter). Jag vill inte att det ska vara så.

Detta har ju gjort, bland annat, att jag inte skrivit så ofta här i cybern på sistone. Jag vill inte mata asen.

Så detta får mig att lura på om jag inte ska lägga detta under kod, eller starta på nytt på något annat ställe? Jag menar, vem fan vill mata dem som underminerar en själv? Inte jag i alla fall. Men jag vill fortsätta med CDBn, det vill jag.

Det är förvånande hur folk kan vara, och att de kan leva med sig själva samtidigt. Som sagt, folk är inte så dumma som man tror, som de ser ut, de är dummare ändå.

Nu vet jag ju att jag har ett gäng sköna cyberbiktfädrer som hänger här. Flera av dem har varit med sedan 90-talet och allt. Jag undrar vad ni tycker?
Om jag smackar under kod kan jag verkligen skriva vad jag tycker, vad jag upplever, vad som händer mig. Och inte hålla på och småfjäsa som nu. Framför allt skulle inte skithögarna dra fördel av mig utan fick hitta på något annat att ondgöra sig över och bli pilska av.
En annan variant är att kalla mig typ Kalle Ballong och köra rätt av på nytt ställe och ingen skulle veta vem jag är, mer än mina cdb-biktfädrer, på något ställe.

Äh.

Skriv gärna i kommentarerna vad ni tycker, ni som hålls här.

Hur ska jag göra?

Jag är under attack!

Rock!

/Baron


%d bloggare gillar detta: