Julaftons morgon, brev från chef mm

24 december, 2011

Klockan är nu nog nästan halv fyra på julaftonsmorgonen. Skit samma.
Så här.

Jag har redan beskrivit min nya chef. Ett möte med honom. Nästa gång jag träffade honom fick jag kicken.
Sedan fick jag det här e-brevet från min stor-chef för några dagar sedan. Gymnasiechefen, hans chef. Som tidigare varit min rektor. Nej, ingen personlig kontakt, utan ett e-brev bara, mer var jag inte värd. Jag har inte svarat. Jag vet inte vad jag ska säga. Ska jag säga tack och varesgod? (Har skithögen som är fackrepresentant kontaktat mig? Nej, inte han heller, som suttit och förhandlat utan att kommunicerat med mig, jävla sopa!) Här är ”tack-brevet”:

Hej Mats!
 
Vill sända ett stort och varmt tack för ditt engagemang för Tullängsskolan, vårt utbud och för våra elever.
 
Gymnasieskolan är inne i ett omfattande reformarbete. Nya gymnasieprogram och kurser startas upp, andra gymansieprogram och inriktningar försvinner, ny skollag, nya behörighets- och legitimationskrav. Detta gör att gymnasieskolan förändras i snabb takt och all personal inom gymnasieskolan och dess verksamhet påverkas.
 
För dig kom denna förändring nära och kännbart redan under reformarbetets första år. De kurser du undervisat inom fasas ut och elevunderlag saknas för fortsatt undervisning.
 
Har stor förståelse för om du upplever en osäkerhet inför framtiden. Vill respektera dig i i detta och önskar att du trots denna oönskade situation kan se och lita på att du har gjort ett uppskattat arbeta inom vår verksamhet. Att du även kan se och lita på att framtiden kommer att bjuda in dig till goda möjligheter för nya jobbutmaningar.
 
Stort tack Mats!
 
// Vendela

Har läst det många gånger. Ibland blir jag arg. Ibland vill jag gråta. Jag är helt ambivalent till detta.

18 jävla år i kommunen. 5-6 år på Tullängen. Så här blev det.
Ja, så nu vet ni, cyberbiktfädrer, hur det är att som vuxen männsika få veta att man inte behövs.
Nu är jag i omställning. Det betyder, jag är yrkeslös, men har anställning. Jag ska bara vara där, tills de hittar något annat åt mig i kommunen. Och när de inte gör det så ger de mig en årslön och en kick i fischlet.
Nu sitter jag hemma, dricker bira, whiskey. Det är julafton. Jag som inte har någon familj sitter själv och undrar över min framtid.
Det bästa med allt detta är att jag inte behöver censurera mig längre. Alla Quislingar (ja, jag vet vilka ni är) kan inte göra mig ont längre. Nu är jag fri, kan säga, tycka, tänka, vad jag vill. Far ni åt helvete, jag är inte klar med er!!!
Rock!
Och God Jul, mina fantastiska cyberbiktfädrer/mödrar!
/Baron

Vill ni vara med och hjälpa Grevis (Grevinnan)?

3 december, 2011

Ni som är gamla goda cyberbiktfädrer och cyberbiktmödrar här vet ju vem hon är, Grevis, eller Grevinnan som Anette kallar sig ibland. Ni vet hon som flyttade till staterna och gifte sig där med en amris. Just hon.

Hon är skild nu. Men snubben trasslar fortfarande, bland annat så mycket så att hon åkt på att betala massa skit han ställt till med. Detta innebär att hon är black, dvs inte har mer än att hon klarar sig dag för dag just nu (hon jobbar på Röda Korset). Fast det är inte det som det gäller.
Grejen är att hennes morsa gick och dog för någon vecka sedan. Och nu, med konkursförvaltare och allt, så kan hon inte få loss ett öre (det ser amerikanska myndigheterna till) för att kunna åka på begravningen här i Sverige med sin dotter.

Därför har hon bett mig att bidra med ett lån. Ja, inte bara mig, andra också. Ett litet lån som hon betalar tillbaka inom ett år. Hon ska ha ihop en 12 500 svenska kronor för att få en flygbiljett tur och retur. Hon tänker sig då ett lån på 500 till 700 spänn, ja, eller mer eller mindre.  (Summan kom av att hon skickade ut det där till typ 20 vänner, och då skulle det räcka).

Hon får alltså inte ta lån själv innan konkursen är klar i februari. Karln bodde i 9 månader i deras hus utan att betala hyra, något hon nu måste göra i efterskott. Äh, ni hajar. Och jag har varit med om samma sak en gång här i Örebro, det var inte kul.
Jag kommer att visa en video lite längre ner på och med snubben förresten, så hajar ni ännu bättre hur hon haft det…

Det är alltså ett lån som kan ta ett år att få tillbaka, hon har räknat ut allt. Men jag tyckte att vi här på CDBn ska värna varandra i nöd, så därför skriver jag det här. Ju fler som kan och vill låna ut, ju säkrare blir det ju att hon kan åka på begravningen.
Jag vet ju att några av er känner Grevis endast genom denna blogg, andra har träffat henne i  analoga livet, några är polare på fejan osv. Så, kanske någon av er känner att ni har några hundringar undanstoppade som ni kan låna ut till en god sak.
Jag förstår att det inte är lätt för Grevis att fråga så här, men vad ska hon göra? Och hon är en reko böna, som alla vi är som hålls och hållits här genom åren.
(Jag har frågat henne om det är okej att jag slänger upp denna förfrågan här, så ni vet.)

Och åker vi till nordöstra staterna någon gång, så kan vi nog få låna sängplats och toa några dagar som tack för hjälpen, he-he-he.

Så. Vill ni hjälpa till med ett lån, så skicka ett meddelande till mig, e-brev-länk längst upp på sidan. Så skickar jag era kontaktuppgifter, namn och er e-postadress vidare till Anette (Grevis) så får hon fixa med var och en som vill hjälpa (med kontonummer och sådant).

Nu hjälper vi Anette, vi som kan och vill. Och det måste ske rätt snart, av förklarliga skäl.

Hennes snubbe då?
Ja, han var ju lite speciell. Hon var borta från denna CDBn ett tag, han gillade det väl inte. Men så skiljde hon sig och skrev något om det på Facebook. Jag grattade henne till detta, vilket han såg där (innan hon blockade honom).
Anette skickade sedan inspelningar på hans inpratningar på hennes telefonsvarare för att få mig att förstå hur han var, hur han betedde sig. (Hon har fått domstolsbeslut flera gånger på att han inte får vistas i närheten av henne längre).

Och jag, jag gjorde en låt och samplade ett urval av vad han sagt, bland annat för att han tar upp mig, som har ett namn han inte kan uttala, men han bokstaverar det. Han går igång ordentligt i den här videosnutten med ett par stillbilder på honom.

Grevis/Anette njöt av denna video, hennes arbetskompisar, vänner, folk runt i stan, till och med polisen satt och lyssnade på denna man. Ja, han skulle inte ha blandat in mig.
Han har försökt bli vän med mig på fejan och twitter, men det kan han glömma. Och jag, jag har ju bara redovisat fakta, he-he.
Okej, håll i hatten, hårt språk här. Och, när ni lyssnat klart, lura på om ni inte har ett litet lån till vår cyberbiktmoder Grevis.

Rock!

/Baron

 


Jä, dag tre i rad av nya inlägg här. Men sugdag! Ärligt!

18 november, 2011

Jepp. Klockan är mycket. Men det gör inget. Jag har inget att dölja. Jag har inte gjort något fel annat än att skita i att man inte får vara uppe så här sent. Jag sov dessutom hela kvällen.
Så här är jag igen, i all min prakt.

När jag vaknade vid 23.00 så fick jag via eposten se att man nu är klara med scheman för i vår, efter nyår. Så här ser mitt ut:

Häpp!

Det är nya chefer, man har bytit hit och dit. Det är ny skolform. Och plats för mig verkar numera inte finnas, ens bland de som går i gamla skolformen i ett och ett halvt år till. Jo, mina kollegor Staffan och Cecilia kör fulltid även i vår, inga inskränkningar där inte, av okänt skäl, och en från en annan avdelning tar över några av ”mina” ämnen som inte får plats hos dem.

Naturligtvis är markeringarna på schemat ovan lite fel. Jag kan ju inte vara med på arbetslagsmöte och support och konferens om jag inte bedriver någon verksamhet. Det blev nog så där för man inte kunde göra annat i datorsystemet.
Men så ser det ut. Nu. Min framtid.

Någon som snackar med mig, uppifrån, chefer, från facket, från någonstans? Någon som tillsammans med mig försöker styra in mig och integrera det jag kan i den nya skolan (som man egentligen ska)? Nä. Inte då. Hej, mobbingoffer, säger jag till mig själv i spegeln sedan ett halvår när jag borstar tänderna på morgonen. Jag säger det, vuxna människa.

Planeringen för nya skolan har skötts av ”kollegor” som satt sitt välbefinnande med full tid i sina ämnen före arbetslagets, solidaritet, eller ens vanlig jävla hyfs, en slags kamratuppfostran har det blivit, där jag inte passat in och chefer med ansvar lyst med sin frånvaro. Där vissa dominerat och där andra rädda krakar gjort allt för att inte göra sig omöjliga, för att få vara med. Slickat röv hette det när jag bodde i Västerås. Och nu är jag inte rädd för att skriva det, allt är ju ett faktum nu. För jag har ingen brun tunga. Kommer aldrig att få.
Ja, jag vet, det är helt jävla otroligt att sådant får förekomma 2011, men det gör det, i det ”nya Svärje”.

Så jävla typiskt. När jag skulle börja blogga utan att gnälla går det inte tre dagar förrän jag gnäller. Okej, det är mitt öde. Jag kan ju inte annat än beskriva mitt liv på denna blogg, eller hur? Och nu kör jag inte anonymt heller. Så kan det gå.
Ja, jag visste att det fanns risk för att det skulle bli så här. Jag har frågat sedan i våras hur det kommer att bli, hur vi löser detta,  men inte fått något svar. Ingen snackar med mig om det hela. Med ingen menar jag ansvariga chefer, fackrepresentanter, byråkrater. Jo, jag har försökt fråga, tagit kontakt, muntligt och med e-post, men med den chefsturbulens som funnits, och med Björklunds nya pluggskola uppväckt från kyrkogården från 60-talet, har jag lämnats utan svar. Har också precis fått ny chef sedan någon vecka, en lirare från en annan skola. Vet inte, men det är nog lättare att hålla i bilan om man inte känner mig. Men, som sagt, jag vet inte. Jag har ingen jävla aning om någonting om mig, mitt jobb, min framtid. Det här har man bara låtit ske.
Nu är det svart på vitt på webben för alla att se. Även för mig. Tycker ni att jag fabulerar, överdriver? Jag ser ju, jag läser ju, vad fan ska jag tro?

Jag har en fast anställning. Vad den är värd får jag väl snart kunskap om. Jag kan inte påstå att facket är som facket var när förra fack-bossen styrde (innan han gick i pension). Han var en pärla. Nu är det annat.

Men det är lugnt, i fem veckor till. Eller tills någon jävla apa läser det här.

Äh!

Fy fan!

/Baron

PS
Börjar låsa upp gamla inlägg också, ett efter ett, tar tid. Nu skiter vi (jag) i lösen. Nu kör jag. Låste just upp 21:a maj i år, min födelsedag. Japp. Och kolla till vänster, under Arkiv i sidebaren, kan man välja månad. Enkelt, om man inte vet vilken text man ska söka på. Tjoho!

Äh, jag lägger in när jag äter pepparkakor, så jag får se att Soundcloud funkar här på bloggen också:


Lösenordsskyddad: Ännu en dag igen (med video)

9 mars, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:


Lösenordsskyddad: Lördag kväll, söndag morgon

26 februari, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:


Nyårsaftonsmorgonen

31 december, 2010

Naturligtvis har jag vänt dygnet. Totalt, helt. Det är oundvikligt. Det blir så direkt utan något ansvar för något.
Men än värre är att jag är helt osocial. Jag går inte ut och busar på kvällarna. Jag blir hemma. Sitter här, glor. Ringer inte någon, umgås inte, bara … är.

Jag vet, det är inte klokt. Men så är det.

Jag kollar TV, gärna på datorn, hela nätterna, och precis innan gryningen så går jag och lägger mig. Vaknar ungefär när det sista av dagens ljus förbytts i mörker. Hej och hå, hej och hå….

Nu lyssnar jag på Porgy and Bess med Miles Davis. Kanon.

Det har varit jul och sådana dagar, mellandagar och sådana dagar. De har bara runnit bort. Julafton hos Baggo, och i måndags gick jag ut på krogen för första gången på kanske veckor. Har försökt igen, men drabbas av motstånd.

Idag tog jag ut cykeln, cyklade till Stortorget, fram till Strömpis, upp mot Biskops, förbi slottet. Gick av, gick uppför bakgatan mot Stora gatan. Cyklade igen, ner för Stortorget, och in på Köpmangatan, förbi Lilla. Och så hem igen. Låste min nyinköpta begagnade bajk (500 spänn) som bara lirar på växel tre (jobbigt som fanken, men säkert nyttigt), men som är utrustad med lampor och två lås som jag köpt till den. Hm, förr var det bara att slänga sig upp på sin båge, nu ska det låsas med massa lås, och om man inte har lampor så kostar det flera tusen. Jag har inte varit med i hojsvängen på länge, hoppas det inte är olagligt att köra utan hjälm… Är det det? Äh…

Tror att några ungdomsligister försöker ta över mina kvarter, göra maffia av våra gator. De skriker och gapar och bråkar och är runt där jag bor och inne på ICA. En allmänt obehaglig känsla med dem i närheten. Folk tittar bort, även jag. Men idag njöt jag, då hade polisen tagit tag i dem, kanske de rensat bort detta slödder som ingen vill ha.
Nej, jag gillar inte översittare, jag gillar inte ouppfostrade jävla kräk som inte vet skillnad mellan ditt och mitt och tror att de äger världen, far ni åt helvete!!! Jag skiter i om det är ”synd” om dem. De gör synd mot alla som det inte är synd om, och det är fanimej ingen rättighet. Portdörrarna är sabbade, försök till inbrytning, man kommer knappt in med nyckel.
Fast det är ju borgarnas nya samhälle i sin blom. Vi 2/3-delar och så ”dom andra”. Tyvärr finns det ju nu inte heller något alternativ. Socialdemokraterna har ju bangat ur totalt, med en Mona Sahlin som sprider moderata budskap på sitt avskedstal. Jösses! Moderaterna snodde ”arbetarpartiet”, de lyckades, och Socialdemokraterna lyckades tydligen inte vara tillräckligt moderatiska för att få väljare. Suck! Och 70 procent tycker om Räjnfältd…. Enligt en undersökning idag.

Det är ett annat land nu, det är det, helt klart.

Det är en spännande utveckling. Ja, jag är nostalgisk. Jag kommer från en tid då man bara låste ytterdörren om man skulle på semester, man kände grannarna. Där ingen visste vad karensdagar var för något om man blev sjuk. Och där sjukvården var gratis. Och där vi gemensamt ägde det viktiga i samhället, som kommunikationer, värme och elektricitet.
Nu är det ett slags kapitalistiskt nord-korea här, med t ex, ha-ha, SVT som måste skicka ut sina programidéer på remiss till reklamkanalerna så de kan sno dem innan de får genomföra dem, genom lag!!! Ja, sannerligen, moderaterna har vunnit!

Hoppa och skit, ni som låtit detta hända, och det är bara början. Om ni kunde linda bort era jävla skygglappar och tänka tillbaka på era farföräldrar, mödrarföräldrar, vad de kämpade för rättvisa (av orsaken att det inte fungerade med bara penningen som makt, ägande som makt, titel som makt, det blev inget bra för alla), och nu, back in the old shit again, där stålarna äger allt. Historielöshet, fy fan!

Äh!

Rock!

/Baron von


%d bloggare gillar detta: