Lösenordsskyddad: Denna dagen, pust och tjoho!

23 september, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:


Kvällstur med hojen

17 augusti, 2012

Tog ett varv i naturen. Sitter och svettas nu. Pust. Det är varmt.

20120817-183809.jpg


Lösenordsskyddad: En torsdag av många kulörer

17 augusti, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:


Onsdag morgon

3 augusti, 2011

Örebro är fantastiskt. Nyss kunde jag se på Twitter att polisen skrev att någon jävla idiot slängt av en 11 årig flicka från tåget till Göteborg i Kumla.
Någon stackare som inte kan språket. Är det bara högerextremister som jobbar på SJ nu för tiden?

Mer då. Okej. Mjältbrand, vi har ”Antrax” här i Örebro numera. Ännu en ko har bangat ur. Verkar vara en fin sjukdom det där. Förr grävde man ner de djur som smittats. Men sporerna kan leva i 100 år, tills någon börjar gräva, typ där man grävde ner de där kadavrerna. Så nu har vi mjältbrand kring Örebro. Tjoho. Och inte nog med det. De hade spärrat av området, men någon hönsknullare var där i natt och snodde utrustning, antagligen nersmittat. Arghhhhh!

Ja, och sedan är det en kärring som sprungit runt i Adolfsberg med pilbåge och skjutit mot små barn.

Ha-ha, jag valde verkligen rätt ställe att bo på.

Men kaninen på Stortorget är kvar. Fast några idioter har ju snott lite konstverk från Open Art, och andra har slagit sönder verk.
Vad är det för fel på folk? Vad håller man på med?
Ingen aning. Men skit samma. Dumjävlar får sitt rättmätiga bajs, vad det lider.

Själv tog jag en cykelåktur under kvällningen igen. Nu cyklar jag som en tok, kanske en timma varje kväll. Säkert, och jag ljuger inte, ett par mil. Det hinner man med på en dryg timma. Det är varmt. Men jag känner att jag mår bra av det där. Det gör jag.
Visserligen är jag skitskraj för värme numera. Men med min ”anti”-utstyrsel av jeans, jeansjacka, svart t-shirt och boots så är det flesta mer skraja för mig när jag cyklar fram med min sunkcykel. Ha-ha. Det är otroligt många kvinnor som är ute och motionerar. Och jag ser hur de ryggar när de ser mig på en ödslig gata, eller i en skogsdunge med cykelbana.
Ja, ha-ha, vafan ska man göra?

Men jag tutar på.

Att bajka kan vara det bästa jag börjat med. Ovan en liten cykelbro över Svartån.

Har inget halvlyse till bågen. Ska se om jag kan vara man i morgon och fixa detta på egen hand. Fick lite tips av Häcken som ringde. Jag var rädd att det skulle betyda att man var tvungen att skruva av tanken, bygga om motorn och annat tok som faktiskt förekommer på bågar. Men det kan vara mycket enklare. Vi får se. Jag berättar då.
Men det är skit samma. Jag har åkt en runda på tre veckor. TRE VECKOR. Jag vill åka mer, jag vill ha mer semester. Jag har inte börjat än.

Idag körde jag ut mot Gustavsvik. Och så tog jag av till vänster, nya vägen, kom till golfbanorna, grusväg. Cyklade, svetten rann. Har åkt, gått, där förut. En skylt mellan alla golfspelare sa att det var en återvändsgata. Det sket jag i, har ju varit där förut, för 10-15 år sedan, och då var det bara att gå uppför backen med cykeln till en annan väg.
Men när vägen tog slut kom en stor jävla golfboll mot mig. Landade kanske tre meter från mig. De hade byggt ut golfbanan så moderaterna ska kunna ha ball. Så det var bara att vända.

Kom till Tybble (där barn jag lekt, ha-ha). Mina gamla domäner som ung student. Över vägen till Almby kyrka, där Ronnie Petterson ligger begraven. Jävlars vilken uppförsbacke, det hade jag glömt. Fick gå av och gå (har ju bara treans växel). Sedan genom de fina gatorna med snygga kåkar och mot pappersbruket. Öde. Bara jag. Klockan var väl närmare nio på kvällen. Cyklade förbi ett moderatkvinna, som väl sitter i fullmäktige. Hon tjoade för att det var tredje gången hon sett mig cykla på en vecka, jag sa bara: ”-Ha-ha-ha-ha!”
Cyklade vidare mot Wadköping. Cyklade längs ån. Snyggt, fint, men självt.

Stannade, drack en Mer Apelsin som jag haft med mig på pakethållaren (åker inte utan dryck numera). Satt där och såg ut som ett offer på parkbänken. Kickos gamla boyfriend kom förbi, stannade, började snacka, men jag var inte snacksugen, vilket han till slut fattade. Och drog vidare.
Jag körde iväg en gps-positionering så man såg var jag var på fejan, och ett tweet, där man också såg var jag var. Sunkigt och vackert, ha-ha.

Ja, äh.

Mina dagar är så här, i korthet.

1. Jag vaknar vid tre-fyra på eftermiddagen. Är helt igengrodd i ögonen av klägg. Går upp och dricker en massa vatten, och försöker surfa.

2. Jag äter frukost, kanske vid fem-sex på kvällen. Filmjölk med Corn-Flakes och en krossad råg-rut, och ett ägg (separat).

3. Jag durschar.

4. Jag surfar och så drar jag ut med min cykel. Klockan är då mellan sju och halv nio på kvällen.

5. Börjar cykla, hatar det, men efter tio minuter är jag i någon slags trance. Åker längre och längre, ändrar mig, svänger hit och dit. Stannar nästan aldrig. Efter någon timma, eller en och en halv timma, är jag hemma igen. Gärna har jag kört förbi Lilla eller Biskops och sagt hej, svettig och jävlig.

6. Kommer hem, svettas, surfar. Väntar. När jag slutat svettas så lagar jag till någon mat. Äter. Surfar igen. Sedan ser jag att klockan är elva och då är det brådis.

7. Drar ner till Biskops för en bira, eller Lilla. Pratar med människor för första gången på hela dygnet. Trevliga lirare. 95 procent av de jag talar med är de vänliga människorna på etablissemangen, dvs bartendrar och krogfolk. Ibland är vissa av dem lediga, då sitter jag vid dem och ljuger. Jag har det jävligt trevligt. Jag mår bra. Får oftast i mig två bira.

8. Cyklar hem då de stänger. Sätter mig på balkongen. Surfar twitter och fejan. Skriver något skit.

9. Sätter mig inne igen med datorn. Kollar på något på SVTplay.

10. När det är tokmorgon så lägger jag mig. Somnar efter att ha kollat TV ett tag.
Och så där är det, dag efter dag. På riktigt. Dag efter dag. Little boy lost, here I am! Tjosan!

Okej, dags nu att lägga ut.

Rocka rolla!

/Baron von hejochhå


Idag är min födelsedag -Hurra!!

21 maj, 2011

Det är annorlunda nu för tiden. Jag tror mig ha avskaffat helgdagar och bemärkelsedagar redan, i princp, eller, äh, jag vet inte, jag får väl säga så, så det inte blir tragiskt.
Morsan och jag gav varandra lite lotter och så där. Men numera så kör jag inte ens tårta. Jag får inga kort (nä, jag skickar ju inga heller) och jag får inga presenter. Jag har inget party. Jävlars vilkan hard-core-lirare jag är. Tack och lov står jag upp. Kan tacka folkölen för det. Den stora utjämnaren av alltet.

De här dagarna är tveksamma för mig. Först och främst är ju den 20:e maj morsans begravningsdag. Kom ihåg att jag sa på begravningsbyrån, eller om det var till prästen, om de inte kunde ta en annan dag, då jag ju fyllde 50 dagen efter. Men hon lyssnade inte på mig. Därför är jag numera emot kvinnliga präster. De har antagligen mindre hjärnor.

Så nu, dagen före jag fyller år, för evigt, kommer jag att tänka på morsans begravning där, vilket inte ger mig firarkänslor för dagen efter precis.
Och att alla sjöng och hurrade för mig, på prästens anmodan på begravningskaffet efter begravningen, inför att jag skulle fylla då dagen efter. En Fellinisk situation som bara kan hända mig. Det var inte klokt. Så jävla kluven jag kände mig där, skulle stå upp och se glad ut i detta. Fy fanken.

Jag är en sentimental idiot. Minns för mycket. Jag föraktar sådant, vill inte vara sentimental, men jag är det ändå.

Alltså, det är inget roligt att fylla år numera.

Dock träffade jag Kalix idag, och nu, nu kommer jag på att han har en present till mig som han sa, som jag skulle fått när jag fyllde för två år sedan. Han sa det. Så jag drar dit någon dag och kollar in vad det kan vara, he-he. Alla vill ha presenter, allra mest jag. Hoppas det är en bilbana, eller ett Märklin-tåg.

Mitt liv suger just nu. Och har gjort en lång tid. Dock, jag känner en öppning. Vissa grejer är bra också. Rent fysiskt känner jag mig friskare. Vissa grejer har blivit bättre. Tror att många som inte är jag skulle gett upp för länge sedan. Jag menar det. Fy fanken. Dock ger jag inte upp. Jag vill se vad som var meningen. Det får man inte om man ger upp.

Här är en bild som jag tog på morsan nere vid Hjälmaren för några år sedan.

”-Ut med händerna och kör, det blir skitbra med vågorna och blåsten!”

Hon var på, ha-ha, he-he. Inget fjatt där. Och hon fick hänga med tills hon blev 89 bast. Det är inte illa. På bilden kanske hon är 85 år ung eller så, he-he. Vi hade skoj ihop. Och bråkade också, mer sällan, men det ska man. Varför ska man behandla äldre människor som allvetande? Varför ska man gulla med folk bara för att de blir gamla. Har man olika åsikter så ska man ha det. Inget jävla fjatt.

Äh, alltså, cybern. Haja, jag har jussom inget att luta mig mot, är lite vilse, men, okej, det har ni i cybern nog fattat. Åren går. Det är samma, inget händer. Jag skriver mer sällan här. Skriver massa skit på twitter och fejan istället. Men har inget liv. Är orolig för jobbet. Men jag pressar, pressar, ger mig inte. Det ska fixa sig, DET SKA FIXA SIG!

Och nu sitter jag här. Klockan är snart fyra på morgonen den 21:a maj 2011. Jag är nu officiellt 52 år.
Jag hajar fortfarande inte vad det ska bli av mig. I skallen är jag i 20-årsåldern. När morsan fyllde 50 tyckte jag det var tokgammalt.

Var är min villa?
Var är min Volvo?
Var är min fru?
Var är mitt husdjur?
Var är mina barn?
Var är min karriär?
Var är rymdåldern då man skulle kunna flyga istället för att åka bil?
Var är allt det där som man trodde att man skulle ha när man växte upp?

Trots allt.
Jag har vänner. Jag har kompisar. Jag känner folk som jag kan slänga käft med. Jag är på. Jag har inte gett upp.

Men jag skulle vilja att saker och ting var lite bättre.

Äh, jag lägger ut en tube-rulle här, från förra veckan då jag besteg en fornborg, med flås och allt (kombinationen dålig kondis/ålderdom/pollenallergi/luftrörsfyfankenskit). Man bara skiter i att man egentligen inte orkar, så går det, he-he. Så ni ser att jag inte gett upp helt, he-he, jag kommer ovan trädtopparna:

Rock!

Love!

/Baron von Hej och Hå


Ledig torsdag

5 november, 2010

Efter möten under början på veckan på jobbet, ja möte och möten, kongresser, gagg, hej och hå, som varit helt sanslösa så blev det äntligen lov. Två dagar, torsdag och fredag ledigt. Och det ska vetas, det behövs. För så mycket skitsnack under så många timmar kan knäcka den bäste.
I princip har vi haft huggsexa om våra jobb (som VI ska sitta och planera). Vi har fått ett blått snöre och en mutter, det är förutsättningarna, (som faktiskt ännu inte är klara för framtiden, inte klokt) och utifrån detta har vi sedan suttit och planerat nästa höst när allt görs om, och blir 60-tal igen med nya jävla moralreformen. Många av oss kommer inte längre att behövas i Björklunds nya vackra jävla fittkukskitbajs-värld där klassamhället blir realitet ånyo i skolan!!!!!

Björklund är det farligaste som hänt i det här landet, någonsin. SD-nissarna är lingonris i jämförelse. Men, det här hajar inte folk som är utanför min branch. Så skit samma. Fy fan!

Jag ska vara mer akademisk i ett senare inlägg, nu är jag bara fly förbannad på det trollet.

————–

Igår var det utgång för alla på jobbet efter de kurser som hållits under eftermiddagen. Jag höll också kurs och lärde ut för kollegor det här med intärnät. Från alla Google-tjänster, via bloggar till Twitter. De som var där verkade nöjda efteråt. Tyvärr är alldeles för få intresserade av den nya tekniken, men jag hade inte väntat mig annat heller.
Men jag ville inte, jag orkade inte, gå ut sedan. Inte gå på det där jävla Leroys och stå och trängas med massa folk som det var meningen att vi alla skulle göra. Det är inte min pryl. Där tar det ju en halvtimma att få en bira om man så är själv i lokalen. Ett jävla skitställe. Så jag höll mig hemma när jag väl kom hem vid åtta. Kanske ett misstag, för många drog dit för att smöra för chefer, men det ligger inte för mig.

Så idag, torsdag (igår) så vaknade jag. Hade sovit länge. Solen lyste in. Så småningom fixade jag min havregrynsgröt med hallonsylt och mjölk, durschade. Och så tog jag mig ut. En promenad. Det var vid den tiden då alla miffon ska hem i sina bilar, och med den trafikplanering som finns här i Örebro betyder det att det är kö på de få vägarna (det är inte klokt att alla ska jobba och sluta samtidigt, jag fattar inte att man 2010 fortfarande är så konservativ i detta).
Jag gick och sög in mig alla avgaser och blev på gott humör. Tog en redig runda, och blev, konstigt nog, på gott humör, mer och mer, inte bara jag, utan kroppen mådde fint, mycket bättre än det brukar vara på mina promenader.

Gick förbi bolaget, och gick in där. Köpte rött vin i tetra och en whiskey, en kvarting. Gick vidare ut på stan. Njöt. Det är olikt mig. Började gå saktare, inte stressa så förbannat, det var okej det också.
Och så skulle jag då, efter en timma i gång ungefär, ta mig hem igen, då dras jag till butiken under mig, den där som ligger där bolaget låg en gång i tiden, den som är orsak till att jag höll på att bli galen i vintras. Kan väl kolla in vad de har för DVD:er, tänkte jag.

Videon är äkta, från i vintras.

Jag kollade runt. Det fanns ju inte videosar längre, bara köpfilm och spel, och läsk och godis. Men så hittade jag en hylla där jag kunde läsa att jag kunde hyra fem filmer en vecka för endast hundra spänn! Oj, det är ju billigt. Jag frågade en i personalen om det var sant, och det var det. Hade jag varit inne tidigare i veckan hade det bara kostat 50 spänn. Okej, okej…

Så jag slet åt mig The Wrestler med Mickey Rourke, Der Bader Meinhof Komplex, tysk rulle, Brustna omfamningar av Aldomovar, Brüno med, ja, du vet, cyberdagboken vem det är,  och I’m Not There om Dylan med fem skådisar som honom, varav en kvinna.

”-Vad har du för personnummer, knappa in det där!”

Jag knappade in det på en dosa.

Det visade sig att de hade direktkontakt med befolkningsregistret, en statlig pryl.

”-Va? Kollade ni, en videobutik, upp mig så där rätt av utan vidare?”

”-Ja!”

”-Jösses!”

Nåväl, jag blev godkänd. Och så sa hon att jag kunde välja att köpa en film också för bara 29 spänn eftersom jag tagit 100-kronorserbjudandet.

”-Wow, du kan sälja!”

Så jag pekade på Tjuren från Bronx med de Niro.

”-Alltid härligt att se De Niro som fet, ha-ha-ha!”

Jag vet, jag försökte vara mänsklig och skoja lite, men det gick inte hem, här skulle det gå snabbt, och jag kände mig mycket gammal som försökte.

”-Egentligen skulle jag fanimej ha gratisfilm här, i tio år efter ert jävla borrande när ni byggde butiken!”

”-Usch, det vill jag inte ens höra om!”

”-Nä, det kan jag tro…!”

Jag försökte i alla fall…

Så kom jag upp till Baronborgen,

Började kolla på The Wrestler, men det gick åt fanders, skit på skivan. Så jag lagade till fiskpinnar, torsk, med pommes och en slags sås som jag gillar och började titta på tyska Baader-Meinhof-rullen istället. Och där, någonstans där, drabbades jag av eufori.
Mitt humör var bra, psyke och soma perfekta. Ja, förutom att filmen var en 3+, kanske fyra. Var det nostalgin från förr som fick igång mig? Man växte ju upp med den där ligan på TV. När det tågluffades så var det ju efterlysningar på affischer på varenda station i väst-Tyskland.
Eller var det kemi? Rött vin och fisk. Var det detta min kropp längtat efter i något år?
Alltså, cyberdagboken, jag fick en emotionell nytändning, hela jag, helt plötsligt här hemma. Skitskumt, tokskumt.

Alltså, jag vill tjata, men det måste ut: Mådde bra i kroppen, var på ett fantastiskt humör, kände tillförsikt, hopp, glädje. Allt mycket ovant för mig, kom över mig rätt av.

Vid 22.00 utmanade jag världen och gick ut, gick till Biskops. Satt i bardisken. Gaggade lite med Diadem-Åsa, med andra bakom disken, enbart trevliga kvinnor. En fd kollega vid fd arbetsplats kom och gaggade om hur saker och ting låg till, jo, jag visste ett och annat, men ändå, han var inte lite svikare han också, en gång i tiden, vilket jag berättade för honom för en två år sedan då jag bad honom dra ÅT HELVETE! Detta tycktes inte bekymra honom nu, då han sökte min förståelse. Jaja, jaja… Så gick han.

Och då läste jag i tidningen att Himmel Över Berlin visades på SVT!!! Gagaggaaa! Det är ju en film jag har många relationer till. Vissa delar har jag tyckt varit för högtravande, tjataig, men jag har alltid förhållit mig till den på ett speciellt sätt. Och så när jag kollade iPhonens Facebook så såg jag att Stephanie hade skrivit om den, och då kommenterade jag där och så bestämde jag mig för att gå hem och kolla (klockan var då elva). Två syndiga osvenska öl på en torsdag, ve mig…

Stepanhie var ju med i en film som jag gjorde med henne, Ingrid, Hasse och Baggo på den tiden, alltså den tiden då Himmel kom. Och så berättade ju Stephanie att hennes farsa har en roll i den till och med, ha-ha, vilka grejer, minnena kommer över en.

Så jag har suttit här och kollat den och sett den det tredje decenniumet, och förvånas över hur jävla bra den är, hur många tankar den väcker, den rullen.

Ja, och nu har jag skrivit det här, det var ett tag sedan mina fingrar lösgjordes så här. Men nu är jag på, nu ijallafall.

Rocka päron!

/Baron